torsdag 23 mars 2017

6+5

Igår var jag ledig. Studiedag på föris och jag anmälde mig frivilligt att vara hemma hela dagen. Egentligen skulle vi ha tagit halva dagen var men jag behövde det. Vilken skillnad på hur man mår när man kan sova ut, ta det lugnt på morgonen, låta dagen flyta i sitt eget tempo. Mådde knappt illa en minut igår, var vaken till 21.30. Men idag på morgonen, efter en bökig natt var illamåendet tillbaka, om än klart hanterbart.

Idag ska vi ha teammöte större delen av dagen. Jag har laddat med frukt och digistivekex. Det är rätt uppenbart att mina närmaste kollegor begriper hur det är ställt med mig. Precis som med sonen märker man det på vad folk inte säger eller frågar. Som när jag knappt rör min lunch och ingen kommenterar det. Eller när jag suttit och knaprat på ett enda äpple i 45 minuter. Helt slutat dricka kaffe och alla ba' visslar och tittar åt annat håll. Men det är lugnt. Så länge jag inte behöver stå för det behöver jag heller inte informera någon om det skiter sig. Det är ju det man vill undvika. Att behöva harkla sig vid fikabordet och ba' Jo, ni vet, jag var ju gravid men tyvärr så...

Min bästa vän har haft mycket svårt att få barn, med några riktigt jobbiga missfall. Hennes approach: Varför är missfall och barnlöshet ett sådant tabu? Varför ska jag skämmas? Om en nära anhörig avlider är man öppen med det på jobbet men varför får man inte prata om att man förlorar ett barn? Om man vill, alltså. Det får ju vara upp till var och en men hon har varit helt öppen om sin endometrios, IVF och att hon även haft flera missfall.

tisdag 21 mars 2017

Tyst min mun så får du socker

Sent i förra veckan pratade jag med en kvinna som jobbar här och som det lätt blir så att man har en rätt "flamsig" dialog med. En tredje kollega, som inte jobbar på den här siten och som jag egentligen inte känner särskilt väl men man har ju hört... kom upp och jag fällde någon kommentar om att han väl kanske inte är den skarpaste kniven i lådan. Kollegan och den inte så skarpa kniven skulle på konferens tillsammans den här veckan och jag kände i samma ögonblick jag jag fällde kommentaren och hon ba' Näää men han verkar jättebra och han är så rolig och han är så 'speciell' fast på ett roligt sätt osv, att det här kommer jag få äta upp.


Det känns inte som att min kollega har något filter. Precis vad som helst kan komma ur hennes mun och jag såg framför mig hur hon vid illa valt tillfälle säger något skämtsamt till honom, typ "Du är ju inte helt dum i huvudet ändå, tvärt emot vad alla tycker" och så skulle det rullas upp.

Hua, pinsamt. Jag blev tvungen att skriva ett mejl till henne igårkväll vid halv tio att jag hade dåligt samvete för den där kommentaren och det vore gulligt om hon inte förde den vidare. Nej, så skulle hon aldrig göra, svarade hon. Skönt.  Då kan jag förhoppningsvis släppa det.

Jag ska lära mig att man inte talar illa om folk. Jag är rätt bra på det, men omdömet brister tydligen fortfarande, om än med långa mellanrum.

High five

till mig själv som kom till jobbet idag. Det trodde jag inte för en dryg timma sedan då jag låg i fosterställning i soffan med en bunke inom räckhåll, utifallatt. Postafen köpte jag igår men de låg kvar på jobbet, tillsammans med påfyllningen av Lutinus.


Det är nu man önskar att man hade 10 timmar plus på flexen och inte som jag, balanserar på minus 10 timmar. Jag har inget att ta av men inser att jag måste dra ner på tempot, i alla fall närmaste månaden. Räknar kallt med att jag kommer vara som vanligt sedan, bara jag tar mig igenom vecka 11-12 (peppar, peppar).



måndag 20 mars 2017

Sugen på

Veggo.
Gärna kryddigt, värmande.
Hade gärna tagit en indisk palik paneer ikväll men det blir nog linssoppa istället.


Och mjukt bröd. Med ost och gurka och ska nog t o m unna mig en förpackning prickig korv. Mitt guilty pleasure. Med paprika på. Det kommer vara några veckor nu när jag inte kommer få i mig så mycket mat som jag kanske skulle behöva, så skitsamma om jag äter bröd och slaskpålägg under den tiden.

Så det så.

6+...3?

Jag har inte satt mig in i hur man räknar dagarna vid veckobrytet. Sket i det förra gången, brydde mig bara om vilken vecka jag var i (så högt som möjligt). Är första dagen på nya veckan +0 eller +1?

Jag har känt mig deppig i helgen. Jättedeppig. Särskilt i lördags. Håller det för mig själv för jag vill inte dra ner Make i det, vill inte att ha ska bli orolig eller något. Känns som att det är min grej fast det ju självklart inte är det. Han vill ju bli pappa igen lika mycket som jag vill bli mamma igen. Jag borde släppa in honom men kommer mig inte för. Biter ihop och går undan.
 Igår bättre humör men trött. Sov två timmar på eftermiddagen. Mår fortsatt stabilt kvalmigt. Det känns fortfarande som att jag ska få ett sjukdomsbesked på fredag morgon. Om (peppar, peppar) det ser bra ut på fredag ska jag börja försöka känna mig glad, tänka positivt. Jag har inte vågat släppa fram varken glada eller positiva känslor än. Vill kunna göra det.

Börjar bli paranoid över att det inte syns något. Med Son kunde jag inte knäppa byxorna typ från vecka sju men jag ser ut som vanligt. Såg mer gravid ut precis i början, nu är magen som vanligt.

fredag 17 mars 2017

Dagens rant: Sommarstugor

Grej jag inte fattar: Sommarstugor.

Det är väl antingen eller, men jag får nästan utslag bara jag tänker på sommarstugor. Särskilt sommarstugor där det finns andra. Svärmor propsade på att vi ska komma upp till dem i sommar, när de är i sommarstugan. Då är ändå deras "sommarstuga" som en hyfsat normalstor villa, med rejält kök och alla bekvämligheter (inklusive diskmaskin, gudskelov) men jag vill bara skrika nej. Makes familj är lite mer pragmatisk än min. De är inte rädda för att klämma ihop sig på liten yta och göra allt tillsammans - tvärt om. Det är "mysigt".

"Och så kan vi åka båt!" säger de, som en sales pitch.
Ja' ba': Åka båt? Varför skulle jag vilja åka båt?

Åka båt: Man fryser alltid. Det är ett jävla projekt. Grejer som ska kånkas, flytvästar på. Så kommer man fram till Badviken. Där är det myggor. Det ska "lekas". Man önskar att man tog jeans istället för shorts. Ska vi inte fika snart såvikanåkahemsedan? Ingen mjölk till kaffet. Bullarna fortfrande lite fryshårda i mitten. Någon som har myggstift? Vadå, det är väl inga myggor här? säger dom. Svärfar sätter sig på bryggan i solen med en bok, avskärmad. Han har fattat grejen. Varför tog inte jag med någon bok?

Jag är bortskämd. Enda sommarstuga jag vill vara i är villan vid medelhavskusten. Den duger.

torsdag 16 mars 2017

5+6

Igår satt jag och surfade lite på Lutinus. Nästan lite komiskt att många av biverkningarna är motsvarande normala graviditetssymptom. Svullna bröst, illamående, kräkningar. Nu undrar jag om jag mår illa p g a graviditet, eller på grund av biverkning. Kul. (Annan biverkning är "buksmärtor".  Tänker på mitt uppvaknande igår morse.)



Jag gillar inte att ta dem, men läkaren sa att jag ska ta dem i alla fall tills första ultraljudet. Underförstått: Finns det inget där slutar jag ta dem.

F ö inte Årets Mamma igår. Barnet fick leka med iPad/titta på TV tills det var dags att läsa saga. Jag orkade ingenting. Antagligen somnade jag innan han. Vaknade till när Make kom hem men orkade inte ens fråga om de haft det bra. Det ser ut som kriget hemma. Har inte lyft ett finger sedan i tisdags.