Ytligheter

Efter Son blev mitt hår katastrof. Det var nog två eller tre månader efter förlossningen som jag började tappa (vad som kändes som) massvis med hår. Den här gången är jag förberedd och har ätit B-komplexvitamin sedan Bebis föddes och dessutom sedan en dryg månad gjort Olaplex-inpackningar varje vecka. Inget av det stoppar ju hormonerna, men jag inbillar mig att det kanske ändå hjälper slutresultatet lite.

Faktum är att mitt hår känns (för att vara mitt tunna tråkiga) helt fantastiskt nu. Det dumma är att jag inte vet om det beror på b-vitaminerna eller Olaplexen eller båda, men jag tycker att det är tjockare än någonsin och ser riktigt bra ut, trots att det är två månader sedan jag klippte mig. En fd klasskompis jag nu följer på Insta har alltid haft riktigt risigt hår men sedan ungefär ett halvår tillbaka har jag noterat att det sett enormt mycket bättre ut och trodde att hon satt i hairtalk eller något (men det kändes lite oartigt att fråga). Så skrev hon själv om att hon börjat använda Olaplex och vilken skillnad det inneburit för henne så jag bestämde mig för att testa och hittills är jag som sagt jättenöjd!

Senast jag var hos frisören köpte jag även ett Kevin Murphy-spray som ska boosta hårtillväxten och fick instruktion om att så snart jag upplever att jag börjar tappa hår ska jag använda det dagligen i två veckor. Frisören tyckte också (naturligtvis) att jag skulle komplettera med schampo och balsam i samma serie men där drog jag gränsen och sprayen köpte jag delvis p g a dåligt samvete för att jag fyllde på schampo/balsamförrådet på Lykos black Friday-rea och inte hos frissan (som jag även umgås med lite 'privat' och som jag tror ger mig kompispris på klippning, har aldrig frågat). Håhåjaja.

Beställde f ö hudvård för vill-inte-tänka-på-det-mycket pengar i helgen. Jag måste göra en rejäl uppryckning där, har slarvat/intalat mig att jag inte behöver och vill nu verkligen satsa på en ny rutiiiiiiin (kräks på det uttrycket). Fick rekommendation om Medik8 och gick nästan-all in med rengöring, "ögonkräm", serum och dagkräm - resten kompletterar jag med senare.  Svindyrt tyckte jag som aldrig lagt mer än 250 spänn på en kräm någonsin, men misstänker att så snart anti-age kommer in i bilden springer priset iväg.  Bara serumet kostade 1100 spänn på Skincity men jag beställde allt från Feel Unique istället och allt som allt gav det ca 30 procent rabatt. Så å ena sidan känner jag mig blåst av oklart-vem för att jag beställt krämer för en fjärdedels månadsinkomst men å andra sidan känner jag Win! för att jag sparade typ 800 spänn på att inte köpa i Sverige.

Lö Weekend

Jag irriterad på Make hela kvällen igår. En skitgrej kanske, men ibland är han så förbaskat självgod och många självgoda bäckar små...

Surade i soffan och kollade FB-flödet. En kille jag dejtade långt innan Make hade förlorat sin bebis, visade det sig. Grät i smyg i soffan. Somnade utan att säga godnatt till Make.

Vaknade 3.30 imorse. Matade Bebis och under tiden vaknade Son. Låg och gosade i hans säng ett tag, sedan ville han sova i ”mammas säng”. Låg vaken till nästan kl 6, tänkte på bebisen som dött, tänkte på mina barn, på hur nu när man har allt man önskar och alla är friska går man och oroar sig för vad som ska hända, när och vem. Inget är perfekt för alltid.

Nu är Son och Make i skid/pulkabacke och jag oroar mig för att de krockat med bilen eller något, för Make har ett telefonmöte med sin pappa och några till om en halvtimma och såvitt jag vet har han inte förberett helt klart än.

Son var hemma från föris hela förra veckan, vi duckar för magsjukan som går där. Hoppas verkligen han kan gå imorgon, både för hans och min skull.

Birgitta

Idag begravs damen som bodde granne med oss hela min uppväxt, hon var även min systers lågstadiefröken (får man säga lågstadiefröken nu för tiden?). Hela hennes liv en bonus för när hon var 24 och nygift sa läkarna att hon hade ett halvår kvar att leva men hon gjorde något, lade om kosten och hade väl tur, eller om läkarna haft fel, för hon klarade sig.
Hennes man gick bort för ungefär fem år sedan och när jag hälsade på henne när Son var nyfödd och frågade hur det var, så där som man frågar, såg hon lugnt på mig och svarade att de enda hon önskar innan hon somnar på kvällen är att hon ska slippa vakna igen morgonen efter. Inte gnälligt eller bu-huigt, bara sakligt. Hon tyckte livet blivit skit och det hade jag också tyckt om jag suttit i hennes rullstol.

Vissa är som att de aldrig blir gamla i sinnet, ungefär som jag föreställer mig Astrid Lindgren. Humor, skärpa och en tydlig känsla för rätt och fel till sista andetaget och så även den här damen.

För några år sedan fick jag en duk av henne. Duk och duk, förresten, mer som en broderad lapp, 15 x 15 cm ungefär. Öhhhh tack? sa jag och tänkte väl att nu har det väl ändå slagit slint. Men nej.
"Den ska du lägga i ditt linneskåp" sa hon. "Då ser du den med jämna mellanrum och när du gör det kommer du tänka på mig."

Hon gjorde världen lite bättre, Birgitta. Jag hoppas att hon är med sin man nu.

Bror Duktig

Min pappa har gått och blivit en sådan bror duktig senaste åren, framförallt gentemot sin syster.  Det är inget trevligt drag, det där att vara duktig just på andras bekostnad och jag begriper inte att man lägger sig till med det när man är över 60.

Allt syrran eller hennes barn gör petas i och kommenteras med menande blick och krökt underläpp. När hon skiljde sig för några år sedan var det som att hon blev lovligt byte och nu kan hon inte göra något rätt. Visst, hennes yngsta son är dum i huvudet och hon curlar båda sina barn, men det får ju stå för dem. Det känns som att pappa gottar sig åt alla småsaker, precis allt som går mer eller mindre fel, för själv har han det ju så bra med stabil tillvaro och att det går bra både för mig och min syster, på alla vis.

I sommar ska fasters äldsta son, som jag tycker väldigt bra om, gifta sig med sin urgulliga flickvän sedan många år men t o m det lyckas de snörpa på munnen åt och redan nu antyda att de nog "tyvärr" inte kommer kunna gå på bröllopet 10 mil bort för faster "har ju inte direkt ansträngt sig för vår skull" så varför skulle vi? Så småsint. Undrar just vad mina föräldrar hade sagt om jag betett sig så mot min syster. De hade blivit jätteledsna, mamma säger alltid och har alltid sagt till oss hur viktigt det är att hålla sams med sina ("sitt" i vårt fall) syskon. Ändå hakar hon på pappas beteende.

Ett livsmål för mig: Bli mer ödmjuk. Alltid mer ödmjuk.

Tanken som räknas

Mina svärföräldrar köper alltid en fin julklapp till sina barn. Med fin menar jag en sådan pryl som man i bästa fall kommer älska resten av livet och som ens barn sedan kommer slåss om. De (jag tror att det mest är svärfar faktiskt) anstränger sig verkligen och ofta lyckas de men inte alltid. Han bryr sig nämligen mindre om prylen är något man gillar eller om det passar, det är mer att han som tycker att man ska ha en sådan.

I år fick vi en julgran i keramik med speldosa och värmeljushållare i. Man ba’ ehhhhh Tack? Makes syster sammanfattade det så bra när hon fick syn på den: ”Men! HUR har ni klarat er utan en sådan hittills?!”

Finns risk att den där julgranen blir kvar i källaren nästa jul.

Välkommen!

I måndags var jag (och Bebis) på jobbet för att träffa hon som verkar bli min nya chef.

Det kändes så jäla bra! Jag är verkligen genuint glad att det inte blev något för min del för hon (en hon!) kommer göra jobbet hundra gånger bättre. Hon är liksom jag, om 10 år, kändes det lite som. Barn som börjar bli stora, förklarade att hon känner nu att hon kan satsa på jobbet utan att få dåligt samvete för familjen.

Det kändes som att vi verkligen skulle funka riktigt bra ihop också och det är så att de topp två bästa chefer jag haft har varit kvinnor (har bara haft två kvinnliga chefer, de har varit amazing båda två)! Jag ser fram emot att ha en chef som säger godmorgon, som frågar hur semestern varit, som (föreställer jag mig) kan tänka sig att bolla kniviga frågeställningar och som är närvarande på riktigt. Vi ska bli ett dream team, hon och jag, det har jag bestämt.

WTF?

När ens make ifrågasätter hur nödvändigt det var att man fick 1,5 timma på egen hand i den närbelägna shoppinggallerian, efter att på fem veckor haft knappt lika många timmar utan minst ett barn på armlängds avstånd (julbordet förra veckan inräknat). Det hade varit ”ganska intensivt” när jag var borta. Jaha, säger du det? Så konstigt, det har jag aldrig upplevt när jag varit själv hemma med barnen under de nio-tio timmar om dagen som du jobbar.

Då får man lägga band på sig för att inte ge honom en high-five. I ansiktet.

Ytligheter

Efter Son blev mitt hår katastrof. Det var nog två eller tre månader efter förlossningen som jag började tappa (vad som kändes som) massvis ...