Avvägningarna

Imorgon åker vi till Frankrike. Skulle ha åkt? Vattkoppor har just börjat gå på Sons avdelning. Han är sannolikt redan smittad och inkubationstid är 10-20 dagar. Man får inte flyga med (rinnande) vattkoppor. Make åker hem på onsdag. Jag ska stanna med barnen till nästa söndag. Det är 10 dagar borta för oss. Svärisarna lämnar Frankrike den 14:e, fyra dagar efter oss.

Värsta scenariet är att Sons vattkoppor bryter ut i slutet av nästa vecka så att vi inte kan åka hem, att Bebis får det ytterligare senare så vi är strandade där i vad, 1-2 veckor, helt själva? En sak om svärisarna ör kvar men jag fixar inte två sjuka barn själv, utomlands. Har inte ens bilstol till Bebis. Hur ska man ens handla mat? Stänga huset?

Samtidigt: Så surt att inte resa när vi inte vet 100 att han är smittad/blir sjuk där. Biljettpengarna brinner inne. Suuuuurt. Jag sa till Make, och jag menar det, att jag vill att i alla fall han åker. Han har haft ett galet jobbigt år och är väldigt sliten, det är så jag på allvar oroar mig för att han inte ska hålla ihop till semestern. Han mår inte bra och jag pallar inte med en utbränd medförälder. Då släpper jag hellre iväg honom på egen-semester fem dagar. Så jävla tråkigt bara. Och Son räknar ner dagarna tills vi ska åka, han längtar verkligen. Hjärtskärande om vi behöver ställa in.

2002

En av mina metooare följer mig på Insta och gillar nästan varenda inlägg. Jag följer inte honom och egentligen vet jag inte varför jag låter honom följa mig - kanske för att bevisa för mg själv att han inte kommer åt mig. Gör han det? Jag vet inte?

Liksom med de andra ett visst mått av skyll-mig-själv. Jag skulle till USA som au-pair och på den tiden flög man från Arlanda, det var väl innan bron. Vi hade nog nätflirtat men inte särskilt explicit och jag skulle sova hos honom natten innan planet till USA gick. Det kändes inte som underförstått att vi skulle ligga i alla fall, eller så minns jag bara inte.

Vi var ute och åt. Det var god mat och gott vin. Jag drack för mycket, begrep inte hur jag kunde bli så full. När vi lagt oss ville jag bara somna, allt snurrade, men hans händer var överallt, tog sig in mellan mina lår. Bakifrån om jag lade mig med ryggen mot honom, framifrån om jag vände mig. Så jag snurrade och snurrade för att bli av med hans händer men inget hjälpte och så lade han sig över mig och jag ville bara somna, försökte vrida mig loss men sa som vanligt inget.
Han drog upp mig över sig, vilket kanske tyder på att han inte fattade, men då när jag var överst trillade mina tårar ner i hans ansikte och han märkte att jag grät. Då slutade han direkt, lät mig somna.

Morgonen efter hade jag så dåligt samvete över att ha ställt till med en scen att vi hade sex igen och jag låtsades gilla det.
Vi fortsatte ha kontakt efter det och jag frågade efter kanske ett halvår varför han hade haft sex med mig den där kvällen, om han verkligen inte märkt att jag inte ville. Han sa att vi aldrig hade haft sex då, att han märkt att jag var för full och aldrig fullföljt men jag minns och hans nekande blev mitt kvitto på att han fattade att han gått över gränsen.

Nu när jag ser hans namn bland reaktionerna nästan varje dag känner jag... ingenting. Men jag tänker på den där kvällen varje gång och jag undrar om han gör det, om han ångrar det och om han var orolig under metoo-drevet i höstas. Jag hoppas det.

Begriper inte folks fascination för...

Swimmingpooler.
I Sverige. Isblå mosaik matchar inte falu rödfärg.

Spabad.
Ge mig en femhundring så ska jag överväga att kränga på mig bikinin och hoppa i ett klorstinkande badkar med ett gäng andra vuxna som inte duschat innan.

Cabrioleter.
Så lyxigt med en bil utan tak. Eller inte.

En sådan dag...

...då man skulle rymma hemifrån, om man bara slapp ta konsekvenserna. Egentligen är jag ju lycklig men ändå känner jag mg så fångad, inmålad i ett hörn. Jag vill ju inte byta ut det här för allt i världen men vissa dagar längtar jag bara efter att vara fri. Helt fri.

Sanningssägarna

Svärmors fräääääscha kommentar på Fejan på att Son faktiskt numera är till hjälp i tvättstugan: ”så bra att du har någon som hjälper dig med de tekniska maskinerna! Tur att han är ett tekniskt geni!”  plus lite till men den innebörden. Han hjälper mig med det tekniska. Eftersom han är kille. Jag tänder ju självklart till och svarar rätt iskallt att han hjälper mig med hushållsarbetet. Jag trycker fortfarande själv på startknappen.

Make suckar lite och slätar över. Hon menar inget illa, hon är av den gamla skolan osv men jag vet att hon säger sånt för att hon vet att jag blir provocerad. Make tror mig inte, i hand ögon är hon bara en snäll mamma och visst, hon är snäll (jättesnäll!) men hon vet förbannat väl att folk blir provocerande. Jag lade i alla fall till en emoij för att mjuka upp mitt svar lite. Jag tror ändå att budskapet gick fram.

Det är ett tant-/gubbtecken. Pappa har blivit likadan sedan han pensionerade sigoch blev 400procent gubbigare över en natt. De tror att de säger sånt som alla andra egentligen vill säga men inte vågar, med de KAN, för de är så gamla att de inte behöver vara korrekta längre. De tycker att de är lite charmiga som ”vågar”. Pappa tycker att han är charmig som fortfarande vågar säga n-boll. Och ”hottentott”. Som att det är ett gulligt ord. Och ibland när han passar Son spelar han hottentottvisan från typ 40-talet. Har gjort. Jag trorinte att det hänt sedan jag sa att han aldrig mer får passa Son om han gör så igen, men fel tycker han inte själv att det är.

Det roliga med svärmor är förresten att hon är ”genusforskare”. Hon avslutade sin lärarkarriär med att lägga 10 år på att skriva en avhandling ”med genusperspektiv”. Den blev aldrig klar, av olika anledningar, men hennes utgångspunkt är nog en smula olik traditionella genusforskares...

Bridget Jones ringde

F ö har jag så smått och lite halvhjärtat börjar räkna kalorier. Åh, det känns så 80-tal men jag tänker att olika dieter till trots så måste det ju ändå vara energi in/energi ut som avgör vilken kroppsform man har. Enligt ens egna förutsättningar alltså.

Jag gör egentligen inget nämnvärt försatt begränsa intaget men det känns bra att ha lite koll på vilka de största bovarna är, så kan man i alla fall fatta ett faktabaserat beslut, om man vill äta det eller inte. Jag har fått några rejäla aha-upplevelser, jag som trodde att jag hade rätt bra koll. Till exempel:

Färsk mozzarella trodde jag var ”nyttigare” eftersom fetthalten är mindre koncentrerad men det är fortfarande massa energi i den. Då kändes det jäkligt onödigt att trycka i sig hela den gummiliknande biten till lunch, det var inte ens gott.

Potatis är jättemycket bättre än pasta. 100gram färsk pasta är ungefär tre gånger så mycket energi som 100 g potatis.

Allt som kommer från sädesslag är massor med energi i. Müsli, bröd osv. Min ICA gott liv müsli är en riktig  bov. Om jag får för mig att mer aktivt börja begränsa kaloriintaget kommer jag äta mer ägg.

Det är häften så mycket energi i alkoholfri öl som i starköl. Lika mycket i mellanmjölk som i alkoholfri öl.

Inte så mycket aha-upplevelse men det sägs att man inte har någon glädje av att hälla vispgrädde i såsen, jämfört med lite vispgrädde och resten mjölk. Fett hjälper smaken bara till en viss halt (10-15 procent), resten gör varken till eller från.
 
Även att den avgörande faktorn för vikt är vad man äter, inte motion. Logiskt. Det är hur lätt som helst att äta 500-1000-1500 kalorier mer än man ”borde” men man behöver springa typ 10 mil i uppförsbacke för att göra av med den energin. Lättare att välja en sallad eller bakad potatis till köttbiten istället för pommes, än att springa 10 mil. I uppförsbacke.

Ytterligare en aspekt, som inte alls är ytlig, är att Make behöver jobba med sin kost. Dels har han antagligen en långvarig inflammation i tarmen så han ska undvika främst fläskkött, ost, konserveringsmedel och lite annat enligt kostråd. Dessutom fick han reda på för några veckor sedan att han har oförklarligt höga halter blodfett. Hans halter är motsvarande de som kraftigt överviktiga personer brukar ligga på, men han är inte överviktig, äter hyfsat och motionerar nästan varje dag så även för den sakens skull behöver vi dra ner på åtminstone vissa typer av fett i maten.

Så var det med det.
Jag använder appen My fitness pal, för skojs skull. Jag väger 65kg nu och har sagt till appen att jag vill gå ner till 60 kg på 10 veckor. Då säger den att jag ska ligga på 1200 kalorier om dagen. Det är fasen inte lätt att komma ner till det.

Dagens surkärring: Barnomsorg/semester

Och för att inte helt tappa surkärringvinkeln på den här bloggen så undrar jag över det här med att ha barn på föris när man själv är ledig (semester) från jobbet?

Vi har vänner som satt i system (visst låter det ondskefullt) att åka på semester var och en för sig och ha barnet på föris under tiden. En är hemma och jobbar, den andre åker iväg. Jag/vi har funnit det ytterst provocerande för man får ju inte och vi hade båda tyckt att det var himmelskt att sticka iväg till exempel till Rom en långhelg utan barn (innan bebi kom dårå) men inte gjort p g a man får inte. Då sticker det i ögonen när andra familjer har barn på föris två veckor om året, när de själva har semester.

Jag/vi har tänkt att den här familjen har lite tvivelaktig moral på ämnet, men så hör man lite här och var att andra föräldrar gör så. ”Han drar på killresa till Spanien och spelar golf nästa vecka men jag får ju mitt till hösten för då drar jag till London på tjejresa så....” och man vill ju inte (utanför bloggen) vara surkärring som smäller folk på näsan med en ihoprullad förskoleregelbroschyr men WTF!? Det kostar INGENTING att ha barn på föris. En dryg tusing i månaden. Det är subventionerat så det smäller om det för att föräldrar ska jobba, inte för att föräldrar ska kunna dra till Spanien på golfresa utan att behöva bekymra sig för att ens fyraåring måste hänga med och ”hjälpa till” att få ner bollen i hålet och PAPPA JAAAAAAG VIIIIIIIILL!

Tumme upp

Knölen var bara en svullen lymfkörtel. Jag var orolig eftersom den kändes så hård och fixerad.  Broskmjuka, ”ruckbara” knölar är lugnt. Hårda, fixerade knölar eventuellt allvarligare, stod det på någon hyfsat seriös sajt men doktorn sa att just bakom örat är huden så sträckt att knölar upplevs som hårdare/mer fixerade där. Han var inte ett dugg orolig.

Guschelov!

Man undrar...

Vad är det för människor som

1) Slänger ut frågor om potentiellt sett livshotande tillstånd på forum som Familjeliv? ”Hej alla, min son har en så konstig knöl på halsen, vad kan det vara?”

2) Svarar annat än ”Du kanske borde kontakta sjukvården” på en fråga som ovanstående. Istället för att gissa/spekulera/fundera och referera till När min dotter hade en knöl på halsen så...

Bara nyfiken, liksom.

Mvh,
Mamman till han som fått en skum knöl bakom örat och fick tid på vårdcentralen samma dag.

Hej bloggen!

I helgen läste jag igenom gamla inlägg, i min förra blogg, och herreminje så rolig jag var. Skrattade högt åt mig själv. Är det... ehhm, narcissistiskt att göra det? Nå, lättare att blogga roligt när det händer roliga saker. Den här bloggen har mest blivit en gnällkärring.

Nå, vi tar några snabba. ”Snabba”.

Arkitekten på besök i fredags. Det kändes jättebra att gå igenom allt med henne på plats men när hon har sammanställt det vi kom fram till kommer hennes rökning vara uppe i nära 40 papp. Då har vi redan betalat henne nästan 20 från när vi köpte huset. Fan vad det springer iväg men det är ju inget alternativ att inte ta hjälp heller.

Spiralen: jotack. Inne i en stänkperiod (trosskydd räcker) men har inte haft riktig mens sedan jag satte in den. Känns så bra. Mycket nöjd med beslutet. En kompis satte in samma sort förra veckan. Ser fram emot att jämföra erfarenheter.

Blir f ö i tysthet lite provocerad av folk som använder menskopp. Så vidrigt. Hur kan man vilja kladda med det mer än nödvändigt? Ibland får jag intrycket att halva poängen är just att vara lite in-your-japp jag har MENS FÖR JAG ÄR EN KVINNA HAR DU PROBLEM MED DET ELLER -face. Blä.

Inga spikade semesterplaner annat än att se Ed Sheean i Göteborg 10 juli. Vi bokade biljetterna i juli 2017 och kände oss så himla coola med att planera trots bebis och nu ångrar jag det lite för hon tvärvägrar fortfarande flaska. Nu har vi landat i att vi nog lämnar Son hos mormor och morfar och tar med Bebis till arenan, turas om med henne, ser halva konserten var. Känns inte så kul, men...

 Hade bokat att följa med vänner till Stockholm två nätter första veckan i juli men bokade av igår. Det blir så kort tid där mot vad det kostar och Make inser att han inte kommer vara klar med jobbet. Känns alltid taskigt att avboka men det är ju i a f en dryg månad innan, de skulle åka oberoende av oss och vi kommer bjuda ner dem till Frankrike i höst. Nu hoppas jag bara att de inte blir sura...

Funderar däremot på Polen lite senare i juli. Dagfärja till Gdansk, hänga lite i Sopot. Få en vettig hotellsemester utan att känna sig uppskörtad efteråt. Skönt att bara packa bilen och åka.