Tar sats

Jag tror att stackars Piff fått nog. I veckan satt vi många, säkert 12-15 personer i soffgruppen och drack eftermiddagskaffe när någon del av gänget pratade om att ’alla människor tycker ju att de har bra humor’. Piff hörde nog bara brottstycken av det, för hon sa högt och tydligt Jag tycker att jag har bra humor i alla fall! vilket fick allihop att börja gapskratta, inte för att hon inte har humor (alla har ju någon sorts humor) utan för att det var just det vi pratat om. Då var det Puff som sa Men alla tycker ju att de har bra humor! och det var lite synd om Piff, hon är ju känslig från början. Sedan dess har de ätit lunch och fikat vid ett annat bort än vårt. Det var nog det bästa som kunde hända, för alla.

Idag på lunchen var det bara jag, Den Lilla Kurviga och Namne. Vi blev nostalgiska och pratade om när den Lilla och jag började här i augusti 2022, vi började exakt samma måndag, exakt samma klockslag och klev bokstavligen över tröskeln exakt samtidigt. Den dagen förändrades det här företaget för alltid log vi nostalgiskt mot varandra drygt fyra år senare. 
Ja och det blev ju faktiskt bättre än förväntat sa Namne och medgav att när han träffade mig första gången hade han tänkt Åh nej, en sån där stel, snobbig typ. Att framstå som en stel, snobbig typ är min paradgren, det kan jag göra precis när jag vill. Namne tillstod att det var en positiv överraskning när jag visade mitt rätta jag. Tihi äschdå.   

Nu är det snart dags att stämpla in på helgen. Tur man får komma tillbaka till jobbet och vila upp sig på måndag, sa jag till chefens chef vid kaffebryggaren i morse. Hehe, sa han. Börjar med att få vinterdäck på bilen i grannkommunen, sedan ska jag till andra sidan stan och hämta Lilla Bonus från hennes fritids, sedan handla, hämta paket på två olika ställen, laga middag och hjälpa tjejerna preppa för skoldiscot. Imorgon har jag en lång lista på grejer som ska göras - den sista är att köra Bonus hem till sig när kalaset är slut vid 20-tiden, och på söndag ska jag till Seglaren. Det där med att komma tillbaka till jobbet och vila upp sig var inget skämt. 

Alla barnen

Lill fyller nio år idag och vill fira på Pinchos. Jaja, den som fyller år får bestämma så klart! Fattar knappt att det är nio år sedan hon föddes! Det var världens bästa förlossning. Jag har tänkt många gånger på om min anknytning till henne är så mycket starkare än den till Son, eftersom de behövde springa iväg med honom så fort han kommit ut, medan Lill hade full pott på Apgarskalan och vi fick i lugn och ro landa ihop, vi tre. Jag insåg det nog först efter att hon fötts, hur det skulle kännas.

 

Med Son var det som att något fattades hos mig och det ligger kvar som ett dåligt samvete. Han tycker inte om fysisk närhet, har aldrig gjort. Man får inte krama honom, helst inte ens röra honom medan Lill älskar att gosa och kramas och pussas. Det känns skevt när hon får så många kramar och han ingen alls. Han har t o m pratat allvar med mig och Make. Jag vill inte att ni rör mig. Jag tycker att det är obehagligt. Det måste vi så klart respektera och jag sa till honom att jag är rädd att han inte kommer förstå att vi älskar honom så mycket som vi gör, om vi inte får krama honom. Han påstår att han vet att vi älskar honom, och han vill inte bli kramad.  

 

På fredag kommer Lilla Bonus, då blir det skoldisco vilket vi i år behöver engagera oss i. Lilla Bonus ÄLSKAR skoldiscot hos oss. På lördagen är hon kvar och då ska Lill ha födelsedagskalas. 13 taggade tjejer, pizza, mocktails och disco. Det blir partaj!

 

Lilla Bonus har också fyllt år sedan hon var hos oss senast. Jag har frågat vad hon önskar sig av oss och hon sa Kläder. Våra barn önskar sig inte kläder för ”det får vi ju ändå”. Bonus önskar sig kläder. Så vi ska ut och shoppa med henne på lördag. Det blir en hektisk helg.

Skrämmande (och?) fint

Det har varit en fullmatad helg. Familjens projektledare har haft bråda dagar, åtminstone i lördags då allt Halloween-fix skulle klaras av på några timmar, plus planera söndagsmiddagen (något riktigt gott till mina föräldrar som tack för kattvaktandet) och ja, lördagsmiddagen också. Det kreativa tänkandet tar ut sin rätt, plus det koordinerande. Har jag tänk på allt? Vad saknas? Gå igenom i huvudet, visualisera, leta luckor och brister. Helt slut blir man.

 

Men visst, det är delvis självförvållat eftersom jag har gått och blivit lite Halloween-tokig. I fredags köpte jag två sminkdockor på Kupan, kände mig som en galning när jag med hjälp av barnkläder, stoppning, tejp och lite annat byggde ihop två läskiga fullsize-barn av dem. Dessa ställde jag på verandan så att man såg dem först i ögonvrån när man skulle ringa på dörren. Creepy musik på det, ett litet barn som sjunger, och en ihoprullad matta med ett par gummistövlar som stack ut. Det senare lade Make en aning upprörd sitt veto mot. Det ser ju helt psyco ut, som att vi rullat in ett lik i en matta! Ehhh, ja! Jag fick ha kvar mattan men utan synliga stövlar vilket bara det satt långt inne. Det kan vara så att jag kommer hålla utkik på second hand efter cirkusrelaterad rekvisita kommande år. Det kan också vara så att jag redan hittat den perfekta, otäcka, cirkusmusiken på Spotify.

 

Nu är allt sådant undanrensat och vi går på Novent. Piff tog upp saken vid fikat igår. Hon hade sett julgranskulor med gröna inslag och funderade på att köpa sådana men ”i så fall måste jag byta ut all annan inredning”.  Byta ut som i köpa ny. Lite ironiskt eftersom hennes inredningsstil är minst sagt defensiv. Beige är en vågad accentfärg i hennes värld så jag förstår inte riktigt varför hon måste byta ut allt om hon nu tar in lite grönt. Puff (som är tusen gånger rimligare) sa att det behöver hon inte alls, grönt kan vara accentfärg men Piff såg mycket bekymrad och inte alls övertygad ut.

Jag orkar inte engagera mig i hennes inredningsbryderier, jag har nog med mitt eget. Make ska resa norrut nästa vecka och då kommer jag passa på att förbereda hemmet inför vintern. Om Piff blir stressad av tanken på gröna julgranskulor undrar jag hur hon hade upplevt min vinter-makeover.