Ena dagen har man problem (”problem”) med att champagnen inte hunnit bli tillräckligt kall. Nästkommande dagar har man problem med att det inte finns något varmvatten. Igår när jag skulle lägga mig hade det gått två dygn sedan jag senast duschade. Vattnet rann iskallt i 20 minuter innan jag gav upp, värmde vatten i pastagrytan och lyckades blaska av mig tillräckligt för att inte känna mig ofräsch när jag somnade. Idag på morgonen tvättade jag håret böjd över badkaret i vatten så kallt att jag fick kramp i huvudet. Först för sista sköljningen unnade jag mig spisvärmt vatten, en lisa för själen det.
Vi har vetat länge att vår fjärrvärmecentral sjunger på sista versen men 50 papp på en manick i källaren har känts jättetråkigt att hosta upp. Å andra sidan känner jag nu, dag tre utan varmvatten, att det är värt precis vartenda öre. Guschelov att det inte blev så här mitt i smällkalla vintern. Dessutom är vi välsignade med en fantastisk tekniker på lokala energiföretaget som varit hemma idag och pillat med något, så jag kommer kunna duscha ikväll och vi köper oss tid att utvärdera alternativen.
Lustigt ändå hur snabbt man anpassar sig. När jag väl insåg att det faktiskt gick att tvätta håret utan varmvatten tänkte jag att jaja, vi klarar väl två veckor om det nu är så lång tid det tar innan ny central levereras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar