På grund av omständigheter blev Seglaren strandad i mitt närområde igår. Han hörde av sig strax innan lunch och meddelade sin situation, mest på skoj, men jag slängde i mig min mat och hann träffa honom en stund. Vi körde lite på måfå, det är inte mina hoods alls, parkerade i ett friluftsområde och hittade en bänk en liten bit in i skogen, där vi satt en timma och pratade (och hånglade en del). Inte en människa hade vägarna förbi men även om… det är som sagt inte min hemmaplan så det kändes lugnt. Jo, en gubbe på cykel passerade precis när vi skulle sätta oss i bilen. "Han såg oss, vi får nog döda honom. Veva ner rutan så tar jag han om nacken när vi åker förbi" sa Seglaren i passagerarsätet. "Det är lugnt, jag klipper han här i kurvan" svarade jag men då kom vi fram till ett bostadsområde så jag lät bli. Där hade gubben tur, haha.
Jag har inte hört något från Äventyret. Gissar att jag har en driva upprörda mejl från honom men han har inte försökt höra av sig till min vanliga gmail eller jobbmejl, vilket jag antar att han gjort om han verkligen ville. Känslan av att ha vänt ryggen åt en tickande bomb börjar gå över men jag är lite rädd att springa på honom. Jag övertalar Lill att följa med när jag ska till ställen där jag vet att han potentiellt kan dyka upp för om hon är med skulle han aldrig komma fram. Han har alltid haft stor respekt för barn- och mammagrejen.
På tal om att springa på folk var Lill och jag på Maxi igår och där befann sig min förr-förr-förra chef, hon som så totalt bröt ner mig. Jag har inte träffat henne sedan dess men har funderat på vad jag ska säga om vi en dag står öga mot öga. Hon var så elak att jag omöjligt skulle kunna låtsas som ingenting. Jag skulle vilja berätta för henne hur pissigt hon fick mig att må och att jag nu, när jag hämtat mig, ser klart i att hon betedde sig helt oacceptabelt. Nu skulle jag, från botten av mitt hjärta, vilja be henne dra åt helvete. Omoget, ja men det hade känts förbannat bra. Nå, Maxi en torsdagseftermiddag var varken 'the time' eller 'the place' så jag tog Lill i handen och gick åt andra hållet.
Igår berättade mamma att hon lunchat med en väninna som även känner Göstas mamma. Minns ni Gösta? Sons nyinflyttade bästa kompis, vars utifrån och in färgstarka mamma är från ett centralafrikanskt land och pappan är en inifrån och ut tråkbeige skåning? Göstas mamma känner tydligen till kopplingen till min mamma, så hon hade berättat för väninnan att hon på skolavslutningsdagen hade blivit så lycklig för att jag hade hejat på henne, tagit sällskap, hjälpt henne med hennes grejer och bjöd in henne att sitta med oss under efterföljande tårtkalas, kände sig inkluderad i ett sammanhang där hon inte känner någon. Tänk att något så litet kan betyda så mycket för någon annan.
4 kommentarer:
Jag känner att JAG är lite kär i Seglaren, hur gör du för att inte bli kär?!
Hihi, gullig kommentar och relevant fråga! 🥰 Visst känner jag mig lite kär i honom men tricket är nog att tillåta sig själv att vara det utan att fästa för mycket avseende vid det. Det är helt okej att känna för någon utan att vilja ta det vidare, eller att vända upp och ner på hela tillvaron. Jag ser nyktert och rationellt på känslan, vet ju att när man precis lärt känna någon och aldrig får träffa vederbörande så mycket som man skulle vilja blir känslorna på ett sätt, men om läget var ett annat och vi ’var traditionellt ihop’ (för att dra det till en ytterlighet som aldrig skulle inträffa eftersom jag inte föreställer mig att jag någonsin skulle bli traditionellt ihop med någon annan än Make) hade jag antagligen blivit lika trött på honom som på vilken karl som helst 😉
Så har ju han också omständigheter i sin tillvaro jag helt kan bortse ifrån eftersom vi har en russinen-ur-kakan-relation. Det finns sådant jag antagligen haft synpunkter på om vi ’varit ihop’ men eftersom vi inte är det och inte kommer bli det behöver jag inte bry mig. Det är så skönt att bara kunna skala bort precis allt sådant och det enda man ägnar sig åt är att ha fantastiskt sex och prata om trevliga saker.
Älskar din förklaring kring det här. Känner så igen mig i det. Man vet att det inte finns en relation att hämta där, av fler olika anledningar. Men jag tror också att det är en viss typ av personlighet som klarar av att balansera på den här ibland smala linjen.
Jag hade ett samtal om det här med min syster för några år sedan när jag insåg hur rationell jag är kring sådana här saker. Hon är fem år äldre än mig men lever fortfarande i verkligenheten: "man kan inte hjälpa vem man blir kär i. Och även om jag kan hålla med om det till viss del, så kan man ändå (oftast) välja vem man väljer att gå in en relation med...det är skillnad på det.
Så ja, om man är på det klara med varför man träffar en specifik person, vi har en låga som hållit i sig i typ 10 år nu så tror jag absolut att man kan hålla sig på rätt sida om den tunna linjen :)
Vi är så lika du och jag 😍 Det där att man väljer vem man blir ihop med är klockrent. Man kan ju också dra det till att man kan välja vem man ska ha sex med (någon man inte riskerar att bli för kär i) ☺️ Jag försökte kommentera på ditt blogginlägg men det är lite struligt ibland, förstår mig inte på inloggning/ej inloggning Med vänlig hälsning, Tanten 😂
Skicka en kommentar