Slutet gott osv

I lördags var i på middag hos mina föräldrar och på något vis kom vi in på första gången Make träffade dem. Make sträckte fram handen försatt hälsa på pappa och sa "Trevligt!"
Ha, det vet du inte än, hade pappa svarat.
I lördags vände Make sig till mig och sa Minns du hur förtjust jag blev i dina föräldrar den kvällen?
Ja, det minns jag. Mina föräldrar räddade typ vårt förhållande den kvällen när vi dejtat i några månader och jag sa att det är allvar för mig nu när du träffar mina päron och då fick Make kalla fötter och sa att han inte var säker på att vi var rätt eller att han ville och vi höll på att göra slut men vi kunde ju inte gärna avboka middagen så tätt inpå så vi gick och efteråt strålade han närapå för han tyckte att mina föräldrar var helt underbara och det var inte längre tal om att vi kanske inte skulle vara ihop.

Så många kvitt eller dubbelt han och jag gått igenom och faktiskt helt sjukt att vi tog oss igenom alla, kom igenom lyckliga och helskinnade.

När jag trodde att jag skulle flytta till Malmö/Köpenhamn men det föll på att franska HR-avdelningen inte ville höja min lön till dansk nivå. Det hade vårt förhållande aldrig klarat. Det var inte starkt då.
Eller alla turer Make hade när han funderade på att flytta tillbaka till Norrland och ta över familjeföretaget. Då var vi inte så starka att jag flyttat med. Det var slitigt, han bestämde sig nästan för att göra det, bestämde sig sedan nästan för att inte göra det, sedan nästan för att göra det och slutligen helt för att inte göra det. Under en period där kände jag mig som en ständigt knuten näve. När jag åkte hem från jobbet på eftermiddagen repeterade jag göra-slut-samtalet i huvudet, men det blev aldrig av. Jag tänkte på vårt förhållande i preteritum och jag låg med någon annan.

Vi överlevde när han fick reda på det. Det var först då vi blev starka, när jag insåg att det var honom jag ville vara med och jag gav mig inte. Vi höll ut en hel sommar och en hel höst när han mådde skit och hade ångest över vad jag gjort men utan att hålla det emot mig. Jag älskar honom fortfarande så mycket för att han förlät och aldrig höll det emot mig, har aldrig slängt det i ansiktet på mig när vi bråkat om något annat och att han på något plan kunde förstå varför det blev som det blev.

Man kan gnälla över struntsaker och vardagsgnabba men han är en av de bästa människor jag träffat. Han är urstark i sin lojalitet, så noga med att sköta allt snyggt och göra rätt för sig. Han har noll behov av att hävda sig fast han har så mycket han hade kunnat skryta med. Ingen falsk ödmjukhet och jag är så stolt över honom för det. Och han är världens bästa pappa.

Yolo för fan

Vårens turné håller på att planeras. Make fyller 40 i mars och valde att fira med sin familj på en skidort ingen söder om Sundsvall (?) hört talas om men vi flyger till Ske-å och så 2,5 timmas bilfärd nordvästlig riktning. Det var bara det att vi inte fick ihop alla till hans födelsedag så vi åker dit i början av april istället.

Samtidigt har vi haft alldeles faslig Frankrikeabstinens så i helgen bokade vi en vecka där över hans födelsedag. Första gången jag sagt att vi bara åker dit om hans föräldrar är där samtidigt, för jag orkar inte öppna och stänga huset med två barn för mindre än två veckor på plats. Jorå, svärisarna ska vara där så vi drar och jag ser till och med fram emot morgonyogan med svärmor! Det blir mysigt! Jag är så tacksam mot mina svärföräldrar för att de låter oss vara där så mycket vi vill. Jag är alltid lite rädd att de ska tycka att vi snyltar men de verkar uppriktigt glada över att vi VILL vara där så mycket.

Sedan tänkte jag ta med barnen till Rom en vecka i månadsskiftet april/maj. Det har jag abstinens efter och Son frågar ofta om vi inte ska dit snart. Syrran är f ö gravid igen, BF i juli tror jag det var. Längtar verkligen dit och perfekt väder då!

Sist ut blir ytterligare en runda till Frankrike första veckan i juni då Makes bror med familj kommer från USA. Det blir så att alla hellre ses där än in Skeå. Bättre väder, mer plats, brorsans fru (och jag med för den delen) får klåda av Skeå och undviker helst att tillbringa mer tid än vi behöver där. Då har Make högsäsong på jobbet och kan bara ta ledigt några dagar så eventuellt stannar jag några dagar längre med barnen.

Ser fram emot våren nu även om typ precis alla pengar kommer gå åt till flygbiljetter. Schluuuurp säger det på kontot.

Bebisen

Bebis fyller tre månader om några dagar och jag är så kääääär i henne. Asså, vi har alltid sagt att vi bara ska ha två barn och jag har inte velat ha fler men nu när det är andra och sista fattar jag verkligen folk som kör en nummer tre också. Det gjorde jag inte innan. Om vi varit yngre hade jag absolut kunnat tänka mig en till men njä, vi är för sent på 'at liksom. Make kommer vara 60 när Bebis är 20, skulle vi haft en till hade det varit ytterligare två tre år bort och nej. Vi är klara nu.

Grejen med henne är att hon känns så mycket som min på ett helt annat sätt än vad Son gjorde. Han och Make har alltid varit så tajta men Bebis är verkligen MIN. Ibland glömmer jag mig och blir i en bråkdels sekund lite förvånad när Make gullar med henne och säger att han älskar henne så mycket. Inte (INTE) för att han inte visar det hela tiden men för att jag är i någon bubbla med henne jag aldrig var i med Son, blir liksom lite paff över att det finns fler som älskar henne lika mycket som jag och liksom nästan "Vill du hålla henne också? Ehh, jaha. Jaja, visst, jo, det kan du väl göra en stund". Jag kan inte förklara det, det låter jättekonstigt, jag ser det ju själv. Det är bara annorlunda och jag fattar det inte själv.

Vi har så smått börjat ha henne i egen säng. Tre av fyra nätter har vi kunnat lägga henne i egen säng (bebisrummet är som ett eget rum utan dörr innanför vårt sovrum) och hon har sovit där några timmar innan hon börjar gny och vill ha närhet/mat. Sedan får hon sova med mig och för det mesta sover både hon och jag medan hon äter. Så länge jag sover sover hon också, med huvudet i min armhåla och näsan mot mitt bröst. Vågar nästan inte säga det men inte en enda vakennatt hittills. Som värst har hon varit vaken till halv ett innan hon somnat men när hon väl sover så sover hon.

Ja, så stanna tiden nu då? Tack på förhand.

Husdrömmar

Lustigt det där när man går och borde fundera på ett större projekt (nästa/sista renoveringsetappen) men inte kommer någonvart och så ett halvår senare kommer man på att om man flyttar den väggen så istället för så kan man göra ditten och få plats med datten och det är som att vrida på en kran. Det lossnade rejält när jag kom på att Make trots allt skulle kunna få en bastu som jag vet att han saknar jättemycket. Jag ritade på det och han blev heltänd på idén. Sedan lekte jag med tanken att ta bort takflärparna som huset fick på 70-talet (tack för den), eftersom uteplatsen under ena flärpen ändå försvinner när vi bygger ut minimala gästtoan till fullskaligt badrum (med bastu) och om vi tar bort takflärparna skulle vi kunna bygga ut hallen/nya badrummet lite, så det konstiga balkongöverhänget försvinner. Då skulle vi inte längre vara de som bor i "huset med det konstiga taket" (det är så jag nu förklarar var vi bor och alla ba' Jahaaaaa det!).

Tja, så nu har jag börjat detaljplanera nya badrummet, kolla på tapeter till nya hallen och snegla på snygga och smarta förvaringslösningar. Hashtag målbild. Viktigt.

Allt motiverar vi med att vi "ändå måste göra förr eller senare". Okej, inte allt men med två tonårsbarn kommer det inte räcka med ett badrum med dusch och hur kommer det se ut i hallen när Son har fyra kompisar på besök och det står fyra extra par skor i stl 43 i hallen när man kommer hem från jobbet?

Ytligheter

Efter Son blev mitt hår katastrof. Det var nog två eller tre månader efter förlossningen som jag började tappa (vad som kändes som) massvis med hår. Den här gången är jag förberedd och har ätit B-komplexvitamin sedan Bebis föddes och dessutom sedan en dryg månad gjort Olaplex-inpackningar varje vecka. Inget av det stoppar ju hormonerna, men jag inbillar mig att det kanske ändå hjälper slutresultatet lite.

Faktum är att mitt hår känns (för att vara mitt tunna tråkiga) helt fantastiskt nu. Det dumma är att jag inte vet om det beror på b-vitaminerna eller Olaplexen eller båda, men jag tycker att det är tjockare än någonsin och ser riktigt bra ut, trots att det är två månader sedan jag klippte mig. En fd klasskompis jag nu följer på Insta har alltid haft riktigt risigt hår men sedan ungefär ett halvår tillbaka har jag noterat att det sett enormt mycket bättre ut och trodde att hon satt i hairtalk eller något (men det kändes lite oartigt att fråga). Så skrev hon själv om att hon börjat använda Olaplex och vilken skillnad det inneburit för henne så jag bestämde mig för att testa och hittills är jag som sagt jättenöjd!

Senast jag var hos frisören köpte jag även ett Kevin Murphy-spray som ska boosta hårtillväxten och fick instruktion om att så snart jag upplever att jag börjar tappa hår ska jag använda det dagligen i två veckor. Frisören tyckte också (naturligtvis) att jag skulle komplettera med schampo och balsam i samma serie men där drog jag gränsen och sprayen köpte jag delvis p g a dåligt samvete för att jag fyllde på schampo/balsamförrådet på Lykos black Friday-rea och inte hos frissan (som jag även umgås med lite 'privat' och som jag tror ger mig kompispris på klippning, har aldrig frågat). Håhåjaja.

Beställde f ö hudvård för vill-inte-tänka-på-det-mycket pengar i helgen. Jag måste göra en rejäl uppryckning där, har slarvat/intalat mig att jag inte behöver och vill nu verkligen satsa på en ny rutiiiiiiin (kräks på det uttrycket). Fick rekommendation om Medik8 och gick nästan-all in med rengöring, "ögonkräm", serum och dagkräm - resten kompletterar jag med senare.  Svindyrt tyckte jag som aldrig lagt mer än 250 spänn på en kräm någonsin, men misstänker att så snart anti-age kommer in i bilden springer priset iväg.  Bara serumet kostade 1100 spänn på Skincity men jag beställde allt från Feel Unique istället och allt som allt gav det ca 30 procent rabatt. Så å ena sidan känner jag mig blåst av oklart-vem för att jag beställt krämer för en fjärdedels månadsinkomst men å andra sidan känner jag Win! för att jag sparade typ 800 spänn på att inte köpa i Sverige.

Lö Weekend

Jag irriterad på Make hela kvällen igår. En skitgrej kanske, men ibland är han så förbaskat självgod och många självgoda bäckar små...

Surade i soffan och kollade FB-flödet. En kille jag dejtade långt innan Make hade förlorat sin bebis, visade det sig. Grät i smyg i soffan. Somnade utan att säga godnatt till Make.

Vaknade 3.30 imorse. Matade Bebis och under tiden vaknade Son. Låg och gosade i hans säng ett tag, sedan ville han sova i ”mammas säng”. Låg vaken till nästan kl 6, tänkte på bebisen som dött, tänkte på mina barn, på hur nu när man har allt man önskar och alla är friska går man och oroar sig för vad som ska hända, när och vem. Inget är perfekt för alltid.

Nu är Son och Make i skid/pulkabacke och jag oroar mig för att de krockat med bilen eller något, för Make har ett telefonmöte med sin pappa och några till om en halvtimma och såvitt jag vet har han inte förberett helt klart än.

Son var hemma från föris hela förra veckan, vi duckar för magsjukan som går där. Hoppas verkligen han kan gå imorgon, både för hans och min skull.

Birgitta

Idag begravs damen som bodde granne med oss hela min uppväxt, hon var även min systers lågstadiefröken (får man säga lågstadiefröken nu för tiden?). Hela hennes liv en bonus för när hon var 24 och nygift sa läkarna att hon hade ett halvår kvar att leva men hon gjorde något, lade om kosten och hade väl tur, eller om läkarna haft fel, för hon klarade sig.
Hennes man gick bort för ungefär fem år sedan och när jag hälsade på henne när Son var nyfödd och frågade hur det var, så där som man frågar, såg hon lugnt på mig och svarade att de enda hon önskar innan hon somnar på kvällen är att hon ska slippa vakna igen morgonen efter. Inte gnälligt eller bu-huigt, bara sakligt. Hon tyckte livet blivit skit och det hade jag också tyckt om jag suttit i hennes rullstol.

Vissa är som att de aldrig blir gamla i sinnet, ungefär som jag föreställer mig Astrid Lindgren. Humor, skärpa och en tydlig känsla för rätt och fel till sista andetaget och så även den här damen.

För några år sedan fick jag en duk av henne. Duk och duk, förresten, mer som en broderad lapp, 15 x 15 cm ungefär. Öhhhh tack? sa jag och tänkte väl att nu har det väl ändå slagit slint. Men nej.
"Den ska du lägga i ditt linneskåp" sa hon. "Då ser du den med jämna mellanrum och när du gör det kommer du tänka på mig."

Hon gjorde världen lite bättre, Birgitta. Jag hoppas att hon är med sin man nu.

Tanken som räknas

Mina svärföräldrar köper alltid en fin julklapp till sina barn. Med fin menar jag en sådan pryl som man i bästa fall kommer älska resten av livet och som ens barn sedan kommer slåss om. De (jag tror att det mest är svärfar faktiskt) anstränger sig verkligen och ofta lyckas de men inte alltid. Han bryr sig nämligen mindre om prylen är något man gillar eller om det passar, det är mer att han som tycker att man ska ha en sådan.

I år fick vi en julgran i keramik med speldosa och värmeljushållare i. Man ba’ ehhhhh Tack? Makes syster sammanfattade det så bra när hon fick syn på den: ”Men! HUR har ni klarat er utan en sådan hittills?!”

Finns risk att den där julgranen blir kvar i källaren nästa jul.