Frostigt

Så var det fredag igen! Det har varit en bra vecka med födelsedagar och grejer. I helgen blir det kalas för Son. Födelsedagsveckan har lite ställt relationerna på sin spets. Det är minst sagt frostigt mellan oss och barnens farmor. När den enda grattishälsningen till Son kom genom familjegruppen på Facebook fick vi nog. Son har inte Facebook och vi vägrar förmedla ett grattis därifrån. Tacksamt nog verkar han inte reflektera över att farmor och farfar inte hör av sig.

 

När farmor skrev ett grattis till honom genom en kommentar på min Instagram (spel för gallerierna) kände jag att om hon ger sig in på min planhalva får hon skylla sig själv så jag svarade med en ganska kylig kommentar om att Son varken har Facebook eller Instagram, så grattishälsningar den vägen når honom inte. Vill man säga grattis får man ringa. Det svarade hon inte på. Allt som inte passar med hennes världsbild studsar bara men jag tror ändå att det enda som kanske kommer åt en aning är när bilden av henne som engagerad och kärleksfull farmor ifrågasätts offentligt. Hon hade också födelsedag den här veckan och för första gången ringde inte Make till henne. Inte för att "ge igen", han är inte sådan, bara för att han är ledsen, besviken och vill inte prata med henne.  

 

En twist är att de bestämt sig för att vara parallellt med oss i Frankrike i sommar, de som inte gillar att vara där i juli och augusti eftersom det är för varmt. De säger att det är för att de vill vara med barnen men jag har fått intrycket att de har något särskilt ärende dit. Om de ville umgås med barnen hade de kunnat komma hem till oss precis när som helst, men de väljer att inkräkta (känner jag) på våra guldkantsveckor. Det blir bara en vecka vi är där själva, efter att Makes syskon åkt hem och innan föräldrarna kommer. Enda fördelen är att vi slipper besväret med att stänga huset inför avfärd, det är ett jätteprojekt. Make har rätt i att vi inte kan hindra dem från att åka dit, det är ju deras hus men jag känner på mig att det kommer bli dålig stämning. Jag har passerat min hålla-god-min-gräns. 

Kalaslördag

Hej på er och glad måndag! Idag är man lite matt i kroppen. Inte på grund av alkoholkonsumtion som mina kollegor väljer att tro, utan efter att ha varit på tårna och umgåtts med folk hela helgen. På ett bra sätt! Jag älskade den här helgen!

 

I fredags hann min kusin och hennes snart 8-åring med tåget från Stockholm med två minuter till godo. En riktig rysare och det hade varit så tråkigt om de inte kunnat komma! Hon och jag och en flaska bubbel var uppe till sent, jag preppade mat och hon satt på bästa platsen, en pall i ett hörn som jag och fler med mig konstaterat är ett väldigt bra ställe att sitta på. Bekvämt och man har liksom uppsikt över hela (halva) huset men jag fick övertala henne för det där med att "sitta i ett hörn" ligger inte alls i hennes personlighet.

 

På lördagen funkade allt perfekt. Jag hade gjort en lång och detaljerad lista med sådant som behövde göras och sisådär en timma innan gästerna kom var allt klart. Tidigare i veckan hade jag gett mig på att sy ett vimpelspel, det blev nog närmare 15 meter långt och jag är så stolt för trots att det verkligen inte tål någon närmare granskning blev det klart och blev fint, tyckte jag. Stolt över prestationen, jag som har svart bälte i att initiera kreativa projekt men sedan, av bättre och sämre anledningar, inte slutföra. Vi minns lapptäcket jag skulle sy till Son när jag var gravid. Oj, vad jag sydde, strök, sydde, strök, sydde strök tills jag en dag i slutet av graviditeten kaskadkräktes (bokstavligen, det bara kom) över det halvfärdiga verket och alla halvsydda lappar. Då var det raka vägen ner i soptunnan och så pratade vi inte mer om den saken.

 

Maten blev god, vädret underbart. Sista timmarna var vi kanske 15 personer kvar som satt i solen med cava och chips, prat och skratt. Det blev åtta barn men dem såg vi knappt till på hela dagen, de hade så kul med varandra och inte ett enda tjafs. Jag gick med min systemkamera, knäppte 200 bilder. Det blir alltid så och jag tycker om det. Jag gick med kameran till och med på mitt eget bröllop. Allt flöt så bra, Make var fantastisk, Lisa var fantastisk, jag kunde koncentrera mig på att njuta av kalaset, precis som jag varit rädd att inte få göra. Så nöjd och glad!

Om att vara gäst på sitt eget kalas

Okej, erkänner. Idag är en av få dagar jag maskar. Jobbar hemma men egentligen gör jag mest annat. Händerna är alldeles skrynkliga av tomatsaft efter att ha gjort salsa för ett helt kompani. Har fortfarande en massa grejer kvar att checka av. Make kommer hem sen eftermiddag och den här gången tänker jag vara oerhört tydlig med honom om vad jag förväntar mig att han gör för att slippa hamna i den vanliga dåliga stämningen när vi har helt olika prioriteringar om vad som behöver bli klar innan gäster kommer. Tänk om man dessutom hinner duscha, byta om och kanske kleta på lite mascara. Vilken lyx hade inte det varit?

 

Jag behöver tyvärr också be honom om att inte se sig själv som gäst på mitt kalas. Den typen av samtal slutar alltid illa eftersom hans självbild inte motsvarar verkligheten. Åtminstone inte den verklighet jag ser. Typexemplet när man har någon form av bjudning och maten är uppäten. Visst, man kanske sitter en stund och smälter maten, men Make är expert på att tycka att det inte är någon brådska att duka av. Det är alltid någon annan (jag och övriga kvinnor) som till slut inte har ro att sitta och glo på de tomma tallrikarna längre utan börja duka av. Make är då alltid inbegripen i ett samtal med någon annan man vid bordet och hinner därför inte hjälpa till att duka av men jag antar att han tänker att, om han ens tänker, "tja, om de så hemskt gärna vill duka av och städa köket medan jag sitter här och pratar så får de naturligtvis det" alternativt om han ser det som sin roll som värd, att vara trevlig mot gästerna. Jag ser på min mamma hur irriterad hon blir på honom när de är hos oss på middag och han sitter på ändan medan hon och jag springer, skäms varje gång å hans vägnar men det är så svårt att ta upp, för jag får alltid en skopa tillbaka om sådant som han gjort som jag inte gjort. Det är sådana stunder man väger någons sämre sidor mot de goda och funderar på om det är värt det.

 

Ikväll kommer min kusin och hennes son, de sover hos oss till söndag. Även syster med barn från Rom och jag är så glad, så glad, så glad att de kommer! Ser fram emot att gästerna åkt hem imorgon sen eftermiddag för då ska vi lägga upp fötterna och umgås, "kärnfamiljen" plus kusin (som jag är nästan lika tight med som om hon varit min syster)!

Kalajs

Det blir ju ingen fest, det blir ett kalas. Det är mina kollegor noga med att påpeka för mig, när jag råkar säga fel. Kalas är bra. Jag är så mycket mer kalas än fest. Idag åker Make till Stockholm för 2,5 dagars utbildning. Det är helt okej, jag har hjälp av Lisa och mamma och i slutet av dagen handlar allt bara om planering men det är det där att man inte har kvällarna fria p g a nattning. Därför passade jag igår på att baka potato buns till den texmex-lunch jag till slut bestämde mig för att fixa. Barnen får hamburgare, vuxna får pulled pork, något liknande med kyckling, röror, salsor, nachos, avokado, lime, koriander (ja, har i åtanke att alla inte kan äta det) och lagom mycket chili. Jag har boken Texmex från grunden hemma men har bara bläddrat, aldrig lagat. Nu blir det bara recept från den och till blir det öl, bubbel och alkoholfri bål i glastank med tappkran. Det ska bli strålande väder så jag räknar med att vi kan sitta ute. Det blir klara färger, ballonger, kanske ett och annat vimpelspel (kan inte sluta tänka på att sy själv).

 

De där potatishamburgerbröden blev för övrigt så himla goda men jag gjorde en fyrdubbel sats och det var knappt så att min (mammas gamla) gulbruna hushållsassistent från 1980 orkade dra runt degen när den var som torrast. Det blev nog närmare 50 bullar, Lisa och jag delade på en nybakt, bredde på lite smör och herregud så gott. Bra grej att använda överblivet potatismos till (fast jag körde med pulvermos enligt recept)!

 

Kanske kan man ändå sy några vimpelspel, om jag sitter på övervåningen när barnen ska sova? Jag har inte använt symaskinen jag hittade på Erikshjälpen än. Det hade varit kul att testa den! Har INTE ro att sitta här på jobbet, känner jag!

Kalasförväntningar

På tal om födelsedagskalaset så började vi på lunchen prata om att alla inbjudna gäster verkar utgå ifrån att det är "utan barn" och jag fattar inte varför. Det börjar klockan tolv och okej att jag skrivit att jag önskar mig vin men man bjuder ju inte på vin man får (det har Magdalena Ribbing sagt) och mina kollegor sa alla att om de blev bjudna på ett 40-årsfirande som börjar klockan 12 så skulle de räkna med att det är tänkt att hålla på hela eftermiddagen, kvällen och in på natten. Jag har som sagt tänkt lunch, lite bubbel, kaffe, tårta och så tack-å-hej. Får PANIK om folk sitter kvar efter det och man kan ju inte gärna sätta en sluttid för ett 40-årsfirande.

För övrigt: Barn ÄR välkomna! Jag RÄKNAR med att folk tar med sina barn. Våra barn ska ju vara med.

 

Till största delen blir det släkt som kommer och de kommer garanterat att lämna efter tårtan. Jag blev tvungen att fråga en kompis (som frågat om barn är välkomna) om de tolkat inbjudan som att det blir party-natten-lång men hon sa bestämt nej. Kanske jävlades mina kollegor bara med mig. Väldigt sannolikt, eftersom det verkar vara ett av deras största glädjeämnen i livet.

Efter en go' påskhelg

Det var nog inte bara vi som njöt av vädret i helgen? Make beskar alla fem äppelträd och jag räfsade höstlöv och gjorde ett fåfängt försök att få bukt med kirskålen. Det är ju så med trädgårdsarbete, liksom det mesta annat, att lite är bättre än inget.

 

Jag har noterat något som ser ut som små bett på magen. Det kommer enstaka nya då och då men jag har inte tänkt på det direkt, förrän jag stod i duschen igår kväll och började tänka på vägglöss. Kunde inte skölja schampot ur håret fort nog för att komma ut och börja googla. Jag tror inte att det är vägglöss, dels eftersom de flesta bilder på betten inte ser ut som mina (några enstaka påminde faktiskt lite om de jag har, men jag tror ändå inte att det är det. De kliar inte och sitter inte på rad, eller i grupp, så som verkar vara typiskt för vägglöss. Jag började ändå riva och slita i sängen halv tio på kvällen, upptäckte att madrassen mot huvudgaveln var väldigt dammig och äcklig. I dammet hittade jag små skal från insekter. Panik x2 men ny googling visade att det var rester från pälsänger. Kände mig som en actionfigur, husmorsvarianten, med mobilficklampan som ett lasersikte på dammsugarens munstycke. Pälsänger, carpet beetles, verkar inte bita människor så de förklarar inte mina bett, men hellre det än bed bugs. Sov i alla fall illa, vaknade och tyckte att det kliade överallt. I eftermiddag ska jag ta fram min steamer.

 

Min 40-årsfest närmar sig med stormsteg, mindre än två veckor kvar och jag har äntligen landat i att det blir hamburgare för hela slanten, men vi grillar själva. Känns som ett genidrag faktiskt. Busenkelt att förbereda, jag som hade ställt i mig på att stå i flera dagar och laga mat. Nästa helg ska vi ta fram utemöblerna och förbereda allt. Jag tror att jag kommer bjuda bara på vegetariska burgare. Tycker att beyond meat är väldigt gott. Någon som vet hur de funkar att grilla? Till blir det en massa såser och röror, öl, bubbel, alkoholfritt, mm.

 

En person jag bryr mig mycket om har, efter en längre tid som singel, börjat försöka dejta men av tre försök har hon blivit blåst tre gånger, alltså att männen inte dykt upp fast de sagt att de varit på väg. Hon, som inte dejtat på femton år (om ens det räcker), har stått med lagad middag, fixat hus och ett textmeddelande som säger "Strax där!"
Jag har ju förstått att dejtingklimatet är ett annat nu än på min tid men det är helt sjukt, hur respektlöst man behandlar folk och den här kvinnan borde räknas som högvilt. Hon hade tveklöst kvalificerat sig som TV-Bachelorette men ändå blir hon totalghostad tre gånger av tre, av tre olika män. Är det en maktgrej de håller på med, att jävlas? Jag fattar verkligen inte?

Livet idag

Vårt nya lilla rum växer fram. Dagbädden jag hittade på Erikshjälpen för 425 spänn passade i princip på centimetern in mellan de två väggarna. Bekväm är den också. I söndags var jag på Jysk och hittade en manshög stapel demo-bäddmadrasser till rejält nedsatt pris. Jag valde den med bäst rabatt, tog hem, tvättade överdraget och bäddade fint. Det blir en så mysig liten vrå!

In other news: Hur ska man göra för att inte tröttna på sitt jobb? Jag har blivit van vid att byta för ofta, tycker redan att det börjar klia i kroppen. Jag är så trött på hur nuvarande jobbet ska göra allt så j-a komplicerat. Det finns massor att hugga tag i för en (som jag) duktig strateg men nu ska vi jobba enligt den här insålda konsultprocessen och det ska vara tvärfunktionellt och själv tycker jag att fokus är processen, inte att få jobbet gjort. Observera att mitt motto i livet normalt sett är Trust the process, det är alltså inte så att jag normalt sett inte tror på processer. Också trött på att man inte får tycka att det är blä-igt för då är man ingen good sport och har dålig inställning. Det är en himla massa workshops och 'tycka till' och 'reflektera' men det är som att alla sådana tilltag är för att få oss alla att tänka på samma sätt, att vi ska tro att vi fått tycka till när det i själva verket inte spelar någon som helst roll vad vi tycker. Jag föredrar att någon bara bestämmer vad vi ska göra hur, framför dessa tidskrävande spel för gallerierna. 

Det är bara det att jag inte vet vad jag vill göra. Igår lekte jag med tanken på att säga upp mig och bli dagisvikarie. Träffade en kvinna som gör det och tycker att det är fantastiskt. Hon bestämmer dag-för-dag om hon vill jobba eller inte, vet vilka förskolor som är trevliga och vilka man ska undvika. Det hade inte varit så himla dum tillvaro. Om ett år, kanske. När vi är på grön(are) kvist?

Ironiskt värre

I fredags informationsmöte i matsalen med konfidentiellt innehåll för hela företaget, alla blev uppmanade om att inte prata om vad som sagts med någon, familj som vänner. Just när VDn och huvudägaren stod och redogjorde för det mest känsliga kommer en kille som ska leverera en brödkorg. Oäääääändligt långsamt hasar han sig hela vägen genom rummet, bakom VDn, bakom huvudägaren som pratade. Han gjorde sitt ärende med brödkorgen innan han lika oäääändligt långsamt hasade sig tillbaka samma väg han kommit. VDn såg ut som att han helst hade velat pausa presentationen (alternativt strypa killen, alternativt strypa den som inte tänkt på att se till att obehöriga hålls borta under presentationen) men det var ju så dags och kommer det i lokalblaskan vet vi vem som läckt, haha.

F ö också lite ironiskt, att berätta en hemlis för 400 personer och tro att de inte kommer komma ut men man uppskattar att de ändå sa något. Nu blir det åka av, hörni.