Hej svejs!

För en gångs skull har jag planerat så bra att jag kan promenera hyfsat lugnt över mållinjen. Jag har pingpongat bort alla nya actions, bara hållt mig till det som måste göras innan årsskiftet.

Avslutade med att rensa luften och be om ursäkt till en kollega som jag, i min iver att hjälpa till, trampat lite på tårna. Jag är glad att jag är sådan. Jag inser att jag gjort något dumt men det känns inte direkt jobbigt, jag säger att jag fattar det själv och att jag ska låta bli att göra så igen. Det blev så för folk kommer till mig och ber mig göra analyser på hans område, eftersom han är värdelös på sådant och jag är jättesnabb. Det blir lätt tokigt men han är bra, säger att det är helt okej och tänk inte på det. 

Nu ställer jag min out-of-office, städar av skrivbordet, äter en pepparkaka och gottar mig lite åt att jag ska vara ledig i nästan tre veckor! 

Det blir nog bloggpaus den här tiden, så god jul på dig!

Åll in

Jag är lite orolig för shoppingkassarna som "alla" ska få i julklapp. De kom till Sverige i torsdags, för en vecka sedan, och efter det finns ingen rörelse på dem i Postnords spårningsverktyg. Det är inte jättemånga dagar kvar nu. 

Idag är sista arbetsdagen innan jul, med hårt stopp. Klockan 16.15 ska jag klippa mig, innan dess ska jag hem, hämta barnen, piffa mig, lämna barnen på Makes kontor, ta mig till frisören, eventuellt byta om där, gå till Makes kontor där det är årligt familjejulmingel. Därifrån går jag till mitt jobbs julfest som börjar kl 19. 

Jag ska klä upp mig som f-n för det är så sällan man får tillfälle. Jag snackade ihop mig med hon som basar för verifieringen här om dagen, frågade vad hon ska ha på sig. Hon hade inte riktigt tänkt på det men jag sa att jag ska klä upp mig och ska inte hon också klä upp sig? Ja, sa hon. Vi klär upp oss! 

Vi klär upp oss som fan sa jag. Åll in!

Nu har vi en pakt. En uppklädningspakt!

Livet osv

Läget: Trött och kall. Framförallt trött. Framförallt kall. Detta råa ruskväder tar som tid att tränga in men när det väl gjort det är det som att man aldrig blir varm. Det enda jag vill göra om kvällarna är att ligga i badet och dricka vin. Jag blir alltid sugen på vin när jag är trött. 

Igår kände jag några ögonblicks desperation över att livet är som det är. Fullt fokus på barnen tills båda sover senast 20.30 och den "fritid" man har sedan går åt till att plocka och försöka hålla kaoset stången. Det går inte, man skrapar bara på ytan. Så uppgiven man kan bli när man tänker på det. Bättre att inte tänka på det.

Roligare då att tänka på att jag hade trädgårdsarkitekten på besök i förmiddags. Hon var eld och lågor över hur huset blir och det ger så mycket att diskutera trädgården och det utvändiga med henne. Jag tror att det kommer göra stor skillnad för slutresultatet, ge det där lilla extra. Man tycker att man tänker själv men så kommer hon med inpassen man själv aldrig kommit i närheten av. Jag bollar upp en grej jag tänkt på, hon kompletterar med det där som gör det snyggt och proffsigt. Hon kommer fakturera oss för två timmar, det är rådgivningen vi betalar för, hon gör ingen ritning eller så. Otroligt värt. 

Ditt och datt

·         Trevligt ("trevligt") samtal med vad-han-nu-är-chefen vid kaffemaskinen. Han med de trubbiga härskarteknikerna. Han som på projektmötet i fredags, när projektledaren gett alla beröm för att vi ligger en och en halv vecka före tidsplanen och uppmanat alla att klappa grannen på axeln, begärde ordet och höll ett måla-fan-på-väggen-tal om vad som händer om vi inte håller tidplanen och vad det kommer kosta i veckan. Han är enligt uppgift sur för att folk får/tar ledigt under julen. Så jag visste vartåt det barkade när han frågade om jag är ledig i jul. Artigt vände jag tillbaka frågan och han sa nej, han ska jobba hela julen för det måste någon göra om den här fabriken ska överleva.
Jag kände mig lite modig som frågade vad han egentligen gör när han jobbar med projektet i mellandagarna. Han sitter (väl?) inte och frisläpper ritningen eller bereder upp artiklar, men det är det som är flaskhalsen nu. "Du vet, investerarna tar inte julledigt. Det är bara vi här som är lediga. Det är en lyx."
Jag pushade det inte. Om han vill intala sig att det är avgörande för fabrikens överlevnad att han sitter här i jul så får han väl tro det. Det var bara lite skönt att ställa frågan Vad gör du egentligen? ty det är det ingen som vet. Inklusive de som arbetar närmast honom.

·         Make talade med svärmor igår och undrade om vi ska byta julklappar i år, vi ses ju inte förrän i mars och hålla på att skicka julklappar vuxna emellan känns inte så pepp. Hon sa att våra julklappar redan är på väg och så sa hon att i år blir det något speciellt. "Ni kommer att bli nöjda" mös hon i telefon. Vi håller tummarna för ett renoveringsbidrag. Om inte annat vore det fint eftersom Make varit lite irriterad över att de inte tar initiativ till det själva trots antydningar från hans sida. Det kommer på skam om de nu kommer med en generös julklapp.

·         Jag hade en så skön söndag igår. Fick sovmorgon, barnen var hos mormor och morfar från lunch och hela eftermiddagen. Vi bestämde oss sent för att unna oss lyxbrunch. Klädde upp oss lite och jag åt äggröra, lokalproducerat bacon och rårakor med rom tills det sprutade ur öronen. Tusen kalorier, gissningsvis. Fint att sitta och prata i lugn och ro. Det är sådana stunder jag känner i hela kroppen att Make och jag är så rätt för varandra. Vilken tur jag har som får vara förälder och gift med honom! Jag älskar honom, jag älskar vårt liv och jag älskar att det är just han som jag får rådda hela det här livsprojektet med.
Åkte hem, frös, lade mig i sängen men så masade jag mig upp och åkte till gymmet för att trampa lite. Med tanke på den tunga måltiden började jag försiktigt men lyckades liksom gå ner maten, trampade bort 450 kalorier medan jag tittade på ett Netflix-avsnitt på iPad. Åkte hem och Make hade lagat mat. Jag fortfarande mätt så jag lade mig i badet med bok om "Jakten på Kapten Klänning". Klev upp när det var dags att natta Son. Huset är stökigare än det var i fredags men värt.

·         Den här veckan har jag vikt åt systemstädning, få in alla nya priser i systemet. Farfar begravs på fredag så det blir bara fyra dagar den här veckan. Det låter kanske hårt men jag sörjer inte. Varje gång jag tänker på att han är död blir jag lite lättad för att han inte behöver leva ensam som ett kolli längre. Han tyckte inte att det var kul.

Världens bästa chef

som förra veckan sa att om det är så att hennes jobb blir ledigt så vill hon att jag tar över. Om jag vill. Sannolikheten är inte jättestor men hon har fått en informell trevare internt och om det trillar igenom behöver hon er ersättare. 

Jag blev glad men inte så upphetsad som förra gången jag fick ungefär samma fråga, från hennes företrädare. Nu mest smickrad och glad över att hon tycker att jag har rätt potential men jag är långt ifrån säker på att jag hade tackat ja. Mitt nuvarande jobb är tveklöst roligare, hon sitter med så mycket nerdiga regulatoriska saker som jag inte tror att jag skulle tycka var kul, och för mig är inte "att bli chef" något självändamål. 

Igår hade vi kvart(al)samtal och jag kände att jag behövde kommentera min arbetstid som inte kommer upp i 40 timmar någonsin. Jag stämplar och har flextid men har heller ingen övertidsersättning. Det är en ständig stress för mig eftersom jag alltid ligger minus på flexen. Då säger min underbara chef INTE att jag måste skärpa mig och jobba mina 40 timmar i veckan utan hon säger att det är helt sjukt att jag ska stämpla när jag är avlöst. Att hon fattar att det är jättesvårt att få ihop tiden och att hon absolut ska försöka få till så att jag slipper stämpla. 

Då sa jag att jag trivs jättebra här och inte vill byta jobb, men om jag skulle se mig om efter något annat hade det varit av just den anledningen. Det hade hon full förståelse för, sa hon. 

Så hjälper det ju att hon tycker att jag är asduktig. Jag presterar och jobbar på och är effektiv. Då vågar ju hon släppa på kontrollen. Det gör mig så glad. Jag är okej med att stämpla men det är just det där med att ständigt jaga minuter i vardagen som är så jädra stressigt. 

Besvikelserna

Fotoböckerna från Photobox/ICA Foto jag beställde till barnen kom igår och de var så jädra taffliga. Besvikelsen! Man förväntar sig som framkallade bilder i bokformat och det är som att någon printat ut bilderna på vanlig färgskrivare. Halvsuddigt, urvattnat, liksom alldeles för få nyanser i bilderna. Billiga var de inte heller, 300 kr st, plus frakt. Jag kommer reklamera men fan, TIDEN jag lade på att göra dem får jag aldrig tillbaka och det var två julklappar jag verkligen sett fram emot att ge till barnen.

Även lite less på byggprojektet. Make och jag överens om att det inte känns som att snickarna tänker själva. De har liksom lite för bråttom i vissa delar. Inte utförandet, men de kör liksom utan att fråga oss på grejer som vi egentligen hade velat ha annorlunda. En grej är att verandan är en halvmeter bredare än ritat. Det gör egentligen inte jättemycket annat än att den stjäl mer ljus från hallen och badrummet. Vill inte ens tänka på vad som händer om någon från kommunen kommer ut för att mäta, vet inte om vi håller oss innanför bygglovet. Mardröm att behöva riva. 

En annan grej är att undertaket till verandan blir lågt, 220 cm.  Det är 20 cm lägre än ett normalt undertak inomhus. Vi hade från början sagt att vi ville ha öppet  tak, för att få rymden, men så har de behövt förstärka konstruktionen och gjort det på ett funktionellt men högst oestetiskt sätt. Just det ser hemmasnickrat ut och gör det väldigt svårt att strunta i undertaket. Också en sådan sak som vore bra om de kollat med oss innan. Känns heller inte riktigt som att de känner ägandeskap. När man säger att det där är ju inte så snyggt säger de att de var tvugna för bärigheten. Ja, visst, men man hade ju kunnat göra det snyggare. Vi hade kunnat resonera om det tidigare.

En tredje grej, som jag själv inte hade en tanke på men kom på igår, var att trappan som leder upp till entren skulle liksom varit integrerad i verandan, inte byggas på utanpå. Tittar man på ritningen ser man det, men det hade de inte gjort (erkände de själva) och nu är det en murad sockel där.  

Make stör sig på att fönstren i nya rummen på övervåningen kommer väldigt lågt, typ i knähöjd. Jag å  min sida tänker att man kan göra det till en trevlig detalj, i lilltjompans rum ser jag en "platsbyggd" sittbänk med förvaring framför fönstret,  man kan göra som en mysig nisch. Det är vändbart fönster med säkerhetsspärr så man behöver inte vara orolig att hon ska trilla ut.

Lite sådana grejer. Ganska stora saker ändå, som inte känns helt hundra. Jag försöker hålla humöret uppe och säger att vi kommer hitta bra lösningar att det kommer kännas toppen när det är klart, men just idag känner jag mig inte helt pepp. 

Renoveringsrelationer

Håhåjaja, i renoveringen är det mest utmanande att managera Makes humör. Han är trött och sliten och stressad och går på ångorna men f-n så bläigt det är att just DET är det mest stressande. Vissa saker har han så svårt att inte bara släppa och låta mig sköta även att jag tycker att han varit mycket bättre än jag förväntat mig på att släppa på sitt kontrollbehov. 

Igår kom snickarna på att de IDAG behöver börja riva i vårt balkongrum, det som ska bli lilltjompans rum. Det är rummet där Make i snart sex år tryckt in alla papper som han "inte hinner ta hand om just nu" och istället lagt det i en snygg och prydlig hög för att "göra senare". Det hade väl varit en sak om han filtrerat lite, men han har sparat så mycket skit. Jag tror att han tycker att han är ordningssam när han inte slänger kreditkortsräkningar eller dagisfakturor men sex år senare är den prydliga högen inte lika prydlig längre. Den ser snarare ut som ett berg. 

Så igår började jag rensa. En jäkla massa kläder låg det också där inne, det har jag varit skyldig till. Mycket urvuxna barnkläder som ska någonstans, men aldrig kommit vidare. Make så obekväm med att jag var i "hans" papper och rensade men jag är faktiskt inte helt dum i huvudet. Jag har en hyfsad uppfattning om vad som kan vara bra att spara och vad som kan slängas. Det blev en låda med papper som jag begriper är viktiga och som kan vara bra att ha nära till hands. Det blev en papperskasse med sådant jag var osäker på, typ en massa utbildningspapper från hans förra jobb och styrelseprotokoll från den tiden. Så blev det två-tre kassar och en sopsäck med sådant som ska slängas. 

Han var så upprörd igår, arg på mig för att jag började rensa och inte satte ner foten och sa att de får vänta en vecka. Han får panik av kaoset. Det är vi som bestämmer! sa Make och jaja, visst, men det finns ju en anledning till att de behövde börja jobba där nu (annars kan de inte sätta en avfuktare i tillbyggnaden så att plattan torkar bättre). Jag sa till honom att jag vet att han är trött och stressad, men jag tar inte skit för att jag gör något bra. Det kan han glömma. Istället gick han och suckade sådär som han gör när han vill visa att det är synd om honom. Jag tror dessutom att han tyckte att det var lite jobbigt att jag gjorde på några timmar en tisdagskväll vad han inte fått tummarna ur att göra de senaste åren. Med all rätt. 

Idag på morgonen gick de i alla fall loss med tigersågen så vi hörde det ändå bort till dagis. Tur att det var igår vi var hemma p g a stängningsdag och inte idag!

Dagens mormorissues

Ständigt irritatonsmoment när barnen varit hos mormor och morfar och vi ska hem: Mamma ger dem alltid något gott att tugga på i bilen och det driver Make och mig till vansinne för ibland är det så otroligt fel tajming. T ex om vi ska äta när vi kommer hem. Eller som igår; vi åt där men lilltjompan åt absolut ingenting så vi tänkte ge henne en macka hemma istället. Om hon äter en mellanstor pepparkaka i bilen kommer hon definitivt inte äta någon smörgås sedan och då kommer det säkert som amen i kyrkan att bli nattvälling istället. 

Nästan värre är när mamma ger dem fika typ 16.30, en stund innan man hämtar. Gissar hur mycket mat som slinker ner när de ätit lussekatt och druckit chokladmjölk en och en halv timma tidigare. Hur kan man tappa allt omdöme bara för att man själv inte är vårdnadshavare? Det är som att de (främst mamma) tycker att hon är lite häftig som gör så tokiga saker och ännu mer för att hon skiter i vad vi säger för hon vet ju mycket väl vad vi tycker. 

Tycker och tycker, det handlar ju om följdeffekterna. Om Lillan äter bra med kvällsmat är det större chans att hon sover hela natten och om hon sover gott är det större chans att Make sover gott och han behöver precis varenda minuts sömn han kan få. Det är som att mormor och morfar vill tro att vår motvilja till sent fika/gott i bilen bara handlar om hälsa och då ska de som bevisa att det inte är så farligt med en bulle då och då. 

Tokig, blir man. 

Målbilder man har

Eftersom vårt (blivande) trädäck sticker ut några meter utanför huskroppen och det är ett ganska rejält fall där, skulle tippa på 1,5 meter, fick jag en vision av en rutchkana, som man liksom monterar i trallen och som har riktning "bakåt", parallellt med huskroppen. 

Jag har redan tänkt att det ska vara en ganska rejäl spaljé vid den kanten men då hade vi sett till att låta bli att montera ribbor längst ner i en sektion så att det blir som en hål där barnen kan krypa igenom och sedan rutcha ner. Hur mysigt hade inte det varit?

Fyra komplimanger ("komplimanger") och en Comeback!

Senaste tiden har jag fått tre olika sorts komplimganger som jag tyckt varit roliga, en som jag inte uppskattat samt idag på morgonen bitit ifrån på ett (tycker jag själv) föredömligt sätt mot någon som var dryg.

Komplimang 1: Snickarna hemma som tycker att jag är mycket duktig på att fatta beslut. "Det är det inte alla som är..." mumlade de och utbytte menande blickar.

Komplimang 2: Leverantör som är tacksamma för att jag hjälpt dem bli av med en surdeg anno 2013. "Vi kallar det L-effekten! Så länge som vi försökt lösa detta och så kom du och så var det löst!"

Komplimang 3: En av box-instruktörerna (polisen) som jag snackade snabbt med innan passet igår. Han är imponerad av mig, säger han. "Du är som en liten maskin. Du bara matar och matar och matar och verkar aldrig bli trött. Du är helt enkelt jävligt duktig!" Tihi, äschdå! 

"Komplimang" 4: Den polske leverantören som vi vill bli av med frågade med ett ytterst slemmigt flin hur det är med min chef. Jo, det är bra sa jag. "Ja, för de var vääääldigt glada för henne på fabriken nere i Polen" (ännu slemmigare leende - ja, min chef är skitsnygg) Så märkte han väl på mig att jag inte blev superimponerad men misstolkade helt anledning och, säkert i sitt tycke, räddade upp situationen snyggt med ett "De var glada för dig också!" Man ba' ....!?!

Dagens comeback: R&D-chefen som har en dragning mot härskarteknik, gillar att trycka till folk och gärna med en nypa backstabbing (inte för att han är elak utan för att han kniper politiska poäng där han kan) frågade mig på statusmötet om Inköp har koll på vad de ska göra innan jul i projektet. Ja, om projektledaren kommunicerar till oss vad vi ska göra så har vi det sa jag. "Ja men att han skriver till er behöver ju inte betyda att ni läser och förstår. Jag kan skriva en roman till min femåring men..." säger han drygt. En sekunds spänd stämning i gruppen och jag kände hur något bubblade i mig men tycker att jag fann mig snabbt genom att lättsamt men med viss skärma säga "Jämför du inköpsavdelningen med en femåring, Lars?"
Alla garvade, inklusive han, och jag såg på hans blick att han erkände mig som segrare i det setet. Härskartekniker är rena oartigheter och ska bemötas som det. 

One for all

Så här i tider när en plastkasse i mataffären snart kommer kosta sju kronor får hela släkten en snygg shoppingkasse med varsitt unikt tryck. Tänker köpa någon till mig själv också. Eller två. De kommer antingen i formatet nedan, eller i "porträttformat" med lägre straps så man kan bära den över axeln. Säljaren på Etsy skriver "No character limit so go crazy!" Härligt! Dessutom är frakten en flat rate så den kostar samma oavsett hur många kassar man köper. Dessa ligger på 330 kr st, tror jag.

Varje år tänker jag ju att jag bara ska handla julklappar på Etsy. Spanade även in "custom made door mat" (360 kr) med gratis frakt men höll mig. Det blir roligare att köpa när renoveringen är klar.

I helgen beställde jag fotoböcker till barnen, en till dem var med bilder på dem. Son fick en av mormor och morfar när han var två och han tycker fortfarande om att bläddra i den.

Till Make har jag köpt en miniprojektor med tillhörande duk till Make på Amazon. Fick upp reklam för en gullig variant i Instaflödet men en snabb googling gav vid handen att kvaliteten var lika kass som produkter var snyggt formgiven. Vid det laget hade jag ändå blivit ganska sugen på prylen i sig, att kunna ha med den överallt (om man nu tar med den överallt) och kolla på Netflix i bio-format. Ungarna kommer älska den. Den jag slutligen köpte hade fått jättebra recensioner. 

Har handlat för en massa pengar i helgen, men bara sådant jag planerat att köpa och nästan bara renoveringsgrejer. Inbyggnadsdusch, badrumskommod, blandare mm. Har även spanat in lampan vi ska ha över spegeln i nya badrummet; 

Idiotrörmokaren kommer bli sur för att jag inte köper grejerna av honom men det skiter jag i. Å ena sidan är han den sista personen i världen jag vill gynna, så arrogant och osympatisk som han är. Å andra sidan var hans offert på inbyggnadskitet nästan dubbelt så dyrt som vad jag köpte det för i helgen. Han som skröt så om sin 20-procentsrabatt. "Det får du ingen annanstans i stan!" snäste han när jag sa att han får offerera materialet. Sedan "råkade" han skicka första offerten ex moms men jag anade oråd och frågade. Jorå. En surkuk och en lurifax. 

Vi sa till byggaren som kontrakterat honom att vi inte vill ha honom hos oss, att vi föredrar rörmokaren som varit hos oss tidigare. Byggaren skulle titta på saken men sa att det är svårt att få någon att ta över någon annans påbörjade arbete. Fullt rimligt, skulle något skita sig blir ansvarsfrågan en mardröm och i slutet av dagen blir det vår byggare som håller ihop det hela som får stå risken. Vi förstår att han inte vill det. Det känns bara inte bra att lägga ut en så viktig tjänst till någon som man i hela magen inte känner att man vill jobba med. Där är Make och jag helt överens. 

Hejdå farfar!

Mellan ett SMS från Akademibokhandeln (20 % på allt) och Apoteket (25 % på ett köp över 350 kr) ett från pappa om att det är över för farfar nu. Det hade varit lugnt och fint men jag fick aldrig klart för mig om han hunnit dit eller om det bara varit hans syster där. 

Så glad att våra sista mejl ändå blev våra sista. 

Han är med farmor nu.

Tretalen - Fortsatt död och elände

Vet inte om det är en vedertagen grej eller bara något som verkar hända i min släkt, men att dödsfall ofta kommer tre och tre? Nu ska vi inte gå händelserna i förväg men let's face it: Farfar är jättesjuk, äter ingenting och tror själv att det bara är en fråga om dagar. Okej, han har visat sig vara lite av en drama queen, men ändå. Han har nog inte jättelänge kvar. Morfar har tjocktarmscancer (opereras i denna stund) och tre tumörer i lungorna. Det ser inte jätteljust ut, även om man så klart inte vet. 

Så jag tänkte så sent som i helgen att det, usch låter hemskt, men liksom "saknas någon" för de kommer ju alltid tre och tre. I tisdags trillade mormor och bröt lårbenshalsen samt slog i huvudet rejält. Inte för att det är livshotande, men det har liksom blivit uppenbart i hur dålig form hon var redan innan det hände. Morfar berättar för mamma att hon bara sover, hela dagarna. Hon vaknar för att äta men sedan somnar hon om. Hon sover dygnet runt. Världens sämsta kondis och röker tre pack i veckan.

I förrgår dog en av syrrans guider, mitt under en segway-tur, knall fall. Hjärtat stannade bara. Kanske hon var den tredje. Eller snarare den första.

Cleo

Ja just det, har ju fått min fru-bil också! Vi fick nycklarna (låter som man pratar om en lägenhet) i tisdags men jag vabbade så Make var där själv för att hämta. Vi sa att han får ta nycklarna så åker vi och hämtar den någon kväll. Säljaren hade förberett en hel ceremoni, med avtäckning och allt, men Make var stressad och avböjde genomgång av bilen, ville bara tillbaka till jobbet. 

Sedan har bilen stått där två nätter nu. Jag föreställer mig att säljaren tittat ut ibland och sett det, undrat om vi inte ska hämta vår bil snart. 

Det är lite tråkigt att vi inte känner något för den, varken jag eller Make. Det är en punkt-A-till-punkt-B-lösning. Jag slipper köra moppe/stressa ihjäl mig för att hinna dagislämna och hinna med bussen. Det gjorde jag i morse och det känns inte alls bra, är inte van vid att behöva stresslämna. Missade ändå bussen och fick vänta en kvart vid gården på dagis. Son var ute och lekte och fick syn på mig. Han var så söt som stod bakom staketet och vinkade och vi rop-pratade. Så kom bussen, jag gick på, vinkade och vi kastade slängkyssar tills bussen körde. 

Jag hoppade av stoppet efter det som är närmast jobbet och precis utanför bilbutiken. Hoppade in i min nya bil, störde mig lite på att ratten är polerad med något kemiskt som gör den jätteslät och känns konstigt mot fingertopparna. Körde 400 meter till jobbet. Kände ändå en liten värme när jag backade in den pyttelilla, jättesmidiga plåtkonstruktionen på en ruta som varit för tight för vår Passat. Du å jag, Cleo. Så får hon heta, kom jag på exakt nu. Cleo. 

Döden, livet och renoveringen

SMS från mamma igårkväll: Morfars cancer har spridit sig från tjocktarmen till båda lungorna. Han ska opereras om en vecka och tumörerna i lungorna ska strålas. Känns inte som att hans chanser är super.

 

SMS från pappa idag på morgonen. Han åker ner till farfar imorgon eftersom farfar mejlat och sagt att han tror att det bara är en fråga om dagar nu. Han äter inget, har gått ner 20 kilo på en månad och ligger bara och dåsar. Jag är glad att jag fick iväg de där raderna till honom. Han svarade att med sådana barnbarn är det ingen konst att vara en bra farfar och han ska hålla utkik mot andra sidan efter farmor. De är ju inte religiösa, han tror säkert inte på sådant. Jag är inte heller religiös, men det måste ändå vara så att man ses på andra sidan.

 

Make har två obligatoriska seminarium den här veckan så han tillbringar två hela dagar på tåget och typ en timma på seminarium. Plus att partnerna i en stor affär han håller på med hade möte i tisdags och bestämde att allt ska bli klart på fredag. Plus att han inte sover som han ska. Make säger att folk överallt frågar hur han lyckas, hur han håller alla bollar i luften men han vet inte själv.

Igår fick jag sitta hemma och jobba hela eftermiddagen. Byggaren sa med några timmars varsel att vi behöver sätta var toa, tvättställ och dusch ska vara, på centimetern. Jag hade redan en skiss (i Excel guschelov) men var inte helt hundra på måtten mellan innerväggarna och kände att jag behövde stämma av med någon mer praktiskt lagd. Det blev bra till slut men igårkväll märkte jag att blandarväggen som är ett måste för oss utgått ur INRs sortiment och fanns bara kvar på en enda sida. Övertalade Make att vi skulle köpa den direkt för jag älskar de där blandarväggarna, vi har en likadan i badrummet uppe.
Och i natt höll lilltjompan mig vaken mellan tre och fem. Då låg jag och funderade på duschens placering och kom på att så som vi ritat inte var bra så i morse medan barnen slogs och slängde sin frukost på golvet reviderade jag ritningen och skickade till byggaren. Nu känns det bra.

Fick beröm av byggaren för att vi är så noggranna och kör hängslen och livrem. Han blev imponerad när jag mejlade honom mina anteckningar från vårt startmöte (vi har noterat att han är lite disträ och en del saker vi pratat om och bestämt kan han fråga om gången efter man ses, har helt glömt att vi redan pratat om det). Han är så noga med att det ska bli rätt och uppskattar att vi inte lämnar något åt slumpen.

 

Jag hade även kommit på att trädgårdstjänster är RUT-giltiga och avdraget på RUT är som bekant bättre än på ROT. Tog upp det med byggaren som sa att han aldrig tänkt på det och de har ju grävt rätt mycket i folks trädgårdar men att ingen någonsin sagt ett ord om RUT. Klart att vi ska RUTa det, istället för att ROTa det!  #skatteplanering

 

Nu ska rörmokaren dit idag och sätta sitt, imorgon bitti börjar de gjuta och (utgår jag ifrån) på måndag börjar de bygga stommen. De har även satt första plankorna på trädäcket, så man ser konturen av det, hur långt ut och hur högt det kommer gå. Det blir stort! Byggaren och jag rörande överens om att så som trapporna mot trädgården är ritade inte känns bra, de blir för breda och för höga så vi ska smalna ner dem mot den delen av däcket som är närmare marken. Jag vill ha som en hög spaljé i bortersta hörnet, där fallet är som högst. Har en målbild om sockerärtsrankor mot den. Jag har många målbilder.  

På alla fronter

Jag är lite rolig för Make, rädd att han är på väg att bli utbränd. Det är så mycket som snurrar för honom. Mycket på jobbet, stress över plugget, stress över att han inte hinner vara särskilt närvarande med barnen och så renoveringskaos som grädde på moset. Igår blev det lite dålig stämning för vi kom in på sovrummet och han tycker att "vi inte behöver stressa" med att få det klart och jag hatar när han säger så för det betyder ungefär  mja-vifårse-kanskeomvikännerfördet-villintelovanågot och det är vad han säger när han är osäker. Ibland är vi så olika, han och jag. Jag har nog rätt extremt processtänk, jag utgår alltid ifrån vad som är smartast och smidigast och vill få saker och ting gjort. Han har liksom inte det tänket. Han förstår inte att om vi inte gör klart sovrummet i den här vevan så blir det aldrig gjort. Vi kommer inte ta hit snickarna igen om ett halvår eller ett år. Marginalkostnaden (inklusive byggstök) att göra det nu är lägre än att göra det som ett separat projekt längre fram.

 

Jag gillar att lösa problem genom att dela upp dem i halvor och slänga bort den halva som inte är relevant för problemet. Typ sånadär schema där man ställer en fråga och så en ja-pil åt ena hållet och en nej-pil åt andra. Så fungerar min hjärna. För mig finns inget "det beror på" om det inte är att man väntar på information.
Så jag säger att fråga ett är om vi vill göra det – ja eller nej.

Mja, säger han.
Jaja, säger jag. Men om vi kommer fram till att vi vill göra det så är nästa fråga Hur är smidigast att göra det? Det måste få styra när och hur det går till. Det höll han inte med om, för man ska väga in hur det känns. Konstigt att han som är så genomblå kan tycka att det är viktigt hur sådana saker känns. Jag kan inte alls relatera till det. Det är ju så kaosigt ändå, säger han. Orkar vi med ännu mer kaos? Ehhh, ja. Om vi har 50 kaos nu blir det kanske 55 kaos (om kaos var en enhet) medan de gör om sovrummet men det är ju bara att planera för det. Vi kan sikta på att de gör det i januari när mina föräldrar är två veckor på GrandCan så kan vi bo där några dagar. Inga problem!

Då såg han sådär knäckt ut och torkade sig i ögonen så jag förstod att han grät. Fick dåligt samvete. Känner mig okänslig som tycker att han blåser upp problem som inte finns.

Hans föräldrar har förresten inte hört av sig med något erbjudande om finansiering. Det räckte tydligen inte att skämtsamt antyda att vi behöver pengar. De vill ha ett regelrätt äskande. Make ledsen över det också, att de inte spontant kan höra av sig och fråga om vi behöver hjälp, att vi ska behöva be om det. Det är lite så de är, med allt. Deras världsbild är att de gjort ett så fantastiskt jobb som föräldrar så när barnen inte ber om hjälp är det för att de är sååå duktiga som klarar sig själva. Precis som med praktiskt stök när man ses. Vi kan ha tusen bollar i luften med barn och matlagning och dukning och städning men de sitter bara och tittar på och säger åååååå så duktiga ni ungdomar är som fixar och donar och bollar barnen samtidigt. Sååååå duktiga! Isätllet för att bara se att det är KAOS och vi BEHÖVER HJÄLP men det bär en så emot att be någon som sitter på ändan och tittar på om det. Typ som att någon i rullstol kämpar för att få upp en dörr och en annan står bredvid och säger Sååååå duktig du är som får upp den där stora tunga dörren själv! I rullstol och allt! Braaaaaa!  Exakt så känns det.

Igång!

Nu har snickarna, rivarna och grävarna kört igång hemma. Tagit ner träd och åkt iväg med stenbumlingar har de också gjort. Tomten har blivit som 50 procent större när vi blev av med allt ris som tagit över mer och mer. Fattar inte att några gubbar kan få så mycket gjort på en dag men det är väl utrustningen det hänger på. Nu ser huset ut som ett stympat kråkslott, förbipasserande måste ju klia sig i huvudet och undra vad tusan vi håller på med. Det är faktiskt av den anledningen lite skönt att de kommer få det yttre på plats tidigt i processen – nu hade man kunnat skrämma barn med vårt hus.

Ett litet streck i räkningen var att grunden till kapprummet och gästtoan inte är murad som vi trodde. Därför behöver de riva det också, omedelbart, för att få en hel gjuten platta. Lagom kul att bara ha en toa i drygt tre månader, mycket eftersom Make är kroniskt risig i kistan och det stinker något vansinnigt efter honom. Det blir till att skaffa doftspray/luftrenare.

Men on the flip side är inte trädgården så illa åtgången som jag trodde den skulle bli. Visst, det är en lerhög men grävmaskinisten har liksom städat efter sig och slätat till marken där han dragit bort stubbar, buskar och rabatter. Jag såg framför mig att trädgården skulle vara full av kratrar och att vi skulle få gå med lass efter lass med jord för att fylla igen men nope! Oj, så jag längtar till våren när vi kan börja piffa!

 

Byggarens son är var och jobbade hos oss igår. Han byggde mapsens uterum så jag har träffat honom där, och de är sååå glada för honom, tycker att han är sååå trevlig. Jag tycker att han är obehaglig. Han är väl i Makes ålder och egentligen snygg men det är något med hans utstrålning, blicken. Han tittar på mig med något som ser ut som han tänker "du är min, du vet bara inte om det än". För femton års sedan hade det gjort min dag men nu blir jag bara obekväm, särskilt eftersom det inte är kemi, det är något krävande, ägande. Make och jag pratade om det lite igår kväll, jag sa inte specifikt att jag upplever det som att han tittade på mig 'så' men vi konstaterade båda två att vi oberoende av varandra upplevt honom som obehaglig.

Vi är på gång!

Nu är vi igång på riktigt, fr o m idag på morgonen. Sex personer plus byggaren själv som går där och fixar. Två rumäner som gör rivning, gjutning och annat grovjobb (allt vitt och enligt boken så klart), två snickare, en grävmaskinist och en som sågar/kör traktor. De gick på alla buskar och risiga rabatter direkt. Några minuter att få bort en stor ful busk-stubbe. Några minuter till och så är den risiga jasminen borta. Det skräpiga körsbärsträdet som står precis uppe i hörnet mot vägen och som vi varit oroliga för hur tusan man ska fälla utan att det ska trilla fel höll de med en speciell skopa medan andra killen sågade. Sedan kunde de praktiskt taket bara lyfta ner trädet direkt på traktorflaket. Man baxnar när man tänker på hur många månader och hur mycket slit det tagit oss att få bort allt det där. Trädgården kommer bara vara ett jordhål när vi kommer hem från jobbet i em men strunt samma, för det är ett konstruktivt jordhål. Det kommer bli bra!

 

Make och jag var som barn på julafton igår. Vi är så glada att vi får så mycket gjort när de ändå är där. Allt vi haft på att-göra-listan fixas på en enda dag medan vi är på jobbet. Med ROT-rabatt dessutom!

 

Första lilla "chocken" var dock att vårt kapprum och gästtoa inte alls står på murad grund som vi trott, utan på torpargrund, vilket betyder att de måste riva den delen helt och hållet för att kunna gjuta en enda solid grund. Det betyder att ytterdörren flyttas in ett rum, till det som var yttervägg innan man gjorde tillbyggnaden på 70-talet och vi blir av med en toa redan imorgon, men strunt samma. Vi klarar oss med en toa och hallstök i några månader. Det är ju ändå ganska begränsat område i huset. Resten är ändå i ordning tills vidare.

Jag är glad!

Startskottet

I lördags kom byggaren hem till oss för han hade ändå ett ärende i närheten och han var angelägen om att få ordning på sin planering för kommande vecka. Make och han hade inte träffats tidigare, kändes viktigt för dem båda att få träffa den andre. Vi ställde en massa frågor, gick igenom (igen) vad vi ska göra fast med vissa modifieringar. Det dyker upp nya saker hela tiden, "När ni ändå är här…"
Så sa vi till slut att Yes, vi kör.

Det kan vara så att de drar igång redan på onsdag! Tidplanen är följande:
Steg 1: Riva det som ska rivas (det fula uterummet, befintligt trädäck osv). Gjuta platta för tillbyggnad, carport och förråd. Sätta upp plintar och stommar för veranda och tak över verandan. Sätta i parglasdörren från vardagsrummet ut mot det som blir nytt trädäck. Sätta upp de nya ytterväggarna så att de kan få in avfuktare i det nya utrymmet. Byggaren vill att cementen ska få härda i tre månader, han säger att det inte blir bra annars. Samt flytta ut ytterväggen på balkongen till det som ska bli allrum och Lilltjompans sovrum.

Steg 2, om tillfälle ges: Göra klart övervåningen så att Lilltjompan kan flytta in i sitt nya rum asap. Det är f n KRIG eftersom Son har sitt rum där hon också vill vara men han låter henne bara vara där hälften av gångerna hon vill. Jag tror det blir så bra när hon får sitt eget.

Steg 3: När cementen härdat gör de resten av insidan. Badrummet och bastun, hallen. Det ger oss mer tid att fnula på materialvalen, guschelov.

Det vi måste bestämma oss för snart är om vi ska ha en ny ytterdörr – pardörr. Arkitekten ritade in det och det passar så bra på huset men vår befintliga ytterdörr är bara drygt två år gammal och den var inte billig. Egentligen är den jättefin men stilen passar inte lika bra in. Vi velar men leveranstid på dörren är 6-7 veckor så vi måste bestämma oss!

 

I samband med byggstart har vi inventerat våra ekonomiska resurser. Jag blev glatt positivt överraskad över att kunna bidra med 170 000 och ändå ha 50 000 kr kvar som buffert (Make insisterade och det är nog klokt).  Undrar lite vart alla dom pengarna kommit ifrån (fast 100 000 fick jag av mapsen för några år sedan, i samband med att de sålde farfars hus). Så hade vi en del pengar på ett ISK som bara tickade skatt, så de har vi tagit ut och Make kan putta in 150 papp han också.
Igår pratade han med sin pappa (fars dag) och kom in på renoveringen. Han hade inte planerat att prata om pengar men det kom upp och han hade skämtsamt sagt till sin far (som under samma samtal berättat att de sålt av aktier för ett gäng miljoner för att "minska risken") att om de nu vill lätta på trycket på likvidkontot är de välkomna att investera valfri summa i vårt hus. Pappan skulle överväga det, hade han sagt, men Make var efter samtalet inte säker på om det var på allvar eller om han bara skojat. Håhåjaja.

Vi är fortfarande så ledsna över att arkitekten inte längre lever. Det är ofta det kommer upp i samtalen och varje gång blir vi båda tårögda. Det hade varit fint att på något sätt uppmärksamma henne, och att vårt var det sista hon ritade.

Grejerna jagköpte från Jolse

för ett tag sedan har jag hunnit testa!

 

Real Barrier Aqua Soothing Peeling Gel
OMG! Jag trodde att den enzympeeling jag hade tidigare var bra men den är INGENTING mot denna. Jag trodde det var fejk först, att krämen i sig snabbtorkade och att det var därför den blev som grynig direkt men det räcker med att lägga den på huden för att man ska få som mängder av uppblött toapapper på fingertopparna. Det är alltså hudceller som bara släpper. Efteråt känner man sig som pånyttfödd. Jolse verkar ofta ha 55% rabatt på märket så kan vara värt att ha is i magen men den här produkten kommer jag nog aldrig byta bort. Man ska nog inte använda den för ofta, gissningsvis inte mer än varannan vecka. Jag upplever att huden känns en liten aning sliten efter att jag använt den.

ETUDE HOUSE Dr. Mascara Fixer for Super Longlash
Gör varken till eller från, annat än att nog mascaran sitter lite bättre (och blir lite svårare att tvätta bort). Gör inte fransarna längre.

SOME BY MI Galactomyces Pure Vitamin C Glow Serum
Favorit sedan tidigare!

MISSHA 4D Mascara
Torr och kräves många dopp-i-hylsan för att få samma resultat som min vanliga mascara. Lite dum borste som kladdade mycket, främst under ögat men mascaran satt som berget och löstes upp utan vidare i kvällsduschen.

MISSHA 7Days Tinted Eyebrow
Väldigt fin penna, om man inte haft några ögonbryn hade det gått fint att måla med denna. Färgar inte ögonbrynen som jag förväntat mig, bara knappt märkbar skillnad efter en dags användningar. Helt okej men inte bättre än Nyx ögonbrynsmascara för mig.

ETUDE HOUSE Proof 10 Eye Primer
Oklart om den funkar. Den känns väldigt tunn och jag har gått all in på att få ögonskuggan att sitta. Det gör den, men det har nog inte med primern att göra.

MISSHA M Perfect Cover BB Cream
Jag tycker att den är jättebra. Inte särskilt täckande, väldigt naturligt resultat. Löser inte upp min mascara och ögonskuggan håller helt okej på. 

Den tråkiga sortens kakor

För ett tag sedan klickade jag på den där "skylten" som alltid kommer upp när man surfar in någonstans, det där om att man godkänner cookies osv. Jag har alltid trott att man måste godkänna allt för att kunna surfa vidare men så den här gången tänkte jag att jag i alla fall ska kolla saken. Det visade sig att man automatiskt godkänner (i det fallet) hela 144 stycken "marknadsföringscookies", alltså kakor vars enda syfte är att hålla reda på vad jag surfar på så att de kan skicka relevant (deras ord) reklam till mig. Så var det ett mindre antal (typ 5-10 st) kakor som måste vara godkända för att sidan ska fungera, plus några som används på sidan för att de ska komma ihåg vad jag tittar på tidigare och kunna föreslå liknande grejer.

Kommer konsekvent börja avaktivera alla reklamkakor känner jag. Är så less på att känna mig övervakad. Jag är less på att när jag varit på gymmet och tittar på telefonen står det, utan att jag frågat "Det är 13 minuter hem". Jag tycker t o m att jag får reklam om sådant jag bara nämnt för någon i SMS eller mejl och det är också läskigt.

Idag gick jag in på mitt Google-konto och klickade mig fram till egentligen samma sak; en lista med vilka företag som by default har godkännande att samla in min data för att rikta reklam till mig.  Bort med dem. Men ska du verkligen? Säger Google. Nu får du ju inte reklam som är anpassad till dina intressen, det är väl synd! Ja, jätte. (Inte.) 

Gråtfest

...blir det när man för en gångs skull gör det rätta och skickar ett mejl till farfar med det där man i efterhand ångrar att man inte sagt. Inget särskilt, inget han inte vet om, men jag skrev att jag har så många fina minnen av honom coh farmor, att vi har haft så roligt tillsammans, både i barndomen och nu som vuxna. Jag skrev att han får hälsa farmor att vi saknar henne när han träffar henne, förr eller senare.

Det känns bra att ha fått fram det. 

Död och elände

Igår 50 mil i bil (rim!) fram och tillbaka till farfar. Jag, pappa och Son. Farfar är på livets sluttamp, vad det verkar, och det kändes viktigt att komma dit. Son var så duktig, både i bilen och där. I lördags hörde han mig säga att det nog blir sista gången vi träffar gammelfarfar och då blev han lite ledsen och sa att han inte vill att gammelfarfar ska dö. Senare efter nattning att de där frågorna som jag varit så rädd för att han ska börja ställa. Inte för att jag inte vet vad jag ska svara utan för att jag blir så känslosam. Jag väljer att tro, stenhårt, på att man ses igen i himlen. Observera: Väljer att tro. Intalar mig. Lite som jag intalar mig att inget någonsin kommer hända mina barn. Det känns bättre så och om det vid något tillfälle visar sig att jag haft fel, ja – då har jag större problem än så.

Försökte säga det där till Son när han undrade var man hamnar när man dör, när blir man ett skelett osv. Försökte förklara att själen (och vad det är) och kroppen liksom delar sig. Fick fram att själen åker upp till himlen (intalning) och att man gräver ner kroppen som bara är ett skal. Jag sa att det inte gör något att gammelfarfar kommer dö för han är gammal och trött och sjuk och har ont och han är färdig med livet, han är klar. "Mamma, det verkar som att du är ledsen?" Ledsen? Jag grät och snorade så att hans täcke blev plaskblött och sedan var jag tvungen att vända på det för han ville inte sova med blött täcke.

Farfar är pragmatisk, han vet att det är dags snart. De har gått igenom allt och till mig sa han, lite ursäktande "Ja, jag förstår att du ville komma och träffa mig en sista gång men det är inte mycket att se längre". Det känns ändå bra. Jag hoppas att det inte behöver ta för lång tid. Han vill vidare och liksom lättare för alla, när det är vad man ställt in sig på. Och jag tror (intalar mig) att han får träffa farmor på andra sidan.

Utöver det har morfar tjocktarmscancer, fick vi veta för någon vecka sedan. Själv är han positiv, tror att bara han får bli opererad så löser det sig, verkar inte kännas vid att det kan ha spridit sig. Han är yngre, piggare, är inte klar än, mormor behöver honom men det skrämmer mig lite att jag känner så lite inför det. Eller så skrämmer det mig att det inte skrämmer mig att jag känner så lite. 

Kollegorna

Det blev lite fel på ett möte nyss. Vi skämtade om åldrar och en kollega sa att han är 32 (när han är själva verket är 42) och jag skämtade om huruvida han är en sliten 32-åring eller en fräsch 52-åring. 

I slutet av mötet muttrade han något om att "Ja du tycker ju att jag är ofräsch så det vet jag inte om jag vill hjälpa dig med" och då kontrade jag med 
"Jag tycker att du är jättefräsch men det skulle jag aldrig få för mig att säga för då får jag HR efter mig." Man kan alltid skylla på HR. HR är tacksamt att skämta om. Glass- och ballongavdelningen.

Eller som när en annan kollega (som alltid trampar i klaveret när det kommer till vad han säger till kvinnor) i ett möte råkat (han har sån jäkla otur när han inte tänker) komma med någon generalisering men upptäckte det själv, försökte rädda situationen och göra avbön. Nej men så får man ju inte generalisera, alla kvinnor är ju inte likadana tillrättavvisade han sig själv och ja' ba' "Så bra att du kom på det själv så slapp HR berätta det för dig." Allmän munterhet osv. Nöjd med den. 

Han är dessutom lite unik i att han aldrig hört mig tala till punkt, inte en enda gång. Jag säger det till honom, det klimatet har vi nämligen på vår arbetsplats. Älskar det med industrin. Hårt men rättvist. Allan! säger jag. Du har aldrig, inte en enda gång, lyssnat på vad jag har att säga. Antingen avbryter du mig mitt i en mening eller så börjar du tänka på något annat och jag ser hur du liksom glider iväg med blicken. Kan du inte försöka lyssna tills jag pratat klart? Om du verkligen koncentrerar dig borde du klara det! Då lovar han bot och bättring, men nästa gång är det samma sak igen. Om vi inte haft en kultur där man kan påtala sådant hade det varit oerhört frustrerande. Nu blir det mest komiskt. Och man lär sig att uttrycka sig i väldigt, väldigt korta meningen. 

Duracelkanin

Fast en del av mig (haha, läs HELA jag) i lördags hade bara velat parkera ändan i soffan och titta ut på isregnet resten av helgen gick inte det. Barn ska underhållas och om man ändå inte kan parkera ändan i soffan kan man lika gärna vara aktiv, resonerar jag. Och när i stort sett hela barnansvaret ligger på mig på helgerna blir jag mer energisk, får mer gjort. Hade med lilltjompan i tvättstugan, hon tycker att det är jättespännande att vara där. Manglade och tvättade och plockade. Drog ut allt ur alla lådor och skåp i badrummet för det var så äckligt. Det började med att jag fick syn på ett gratisprov jag aldrig kommer använda och skulle slänga det, så fick jag nä nu jävlar och gick loss. Lådorna gjorde jag i lördags, skåpet igår. Tycker inte att det var länge sedan jag gjorde det senast, ett halvår sedan kanske? Men så mycket det var att slänga ändå. Jag rensade bort två tredjedelar av mina nagellack. Allt med metalliceffekt, glitter och allt rosa. Allt gammalt med taskig kvalitet. Nu har jag bara femton nyanser av rött kvar. Nagellacken ska jag försöka in på tippens farligt avfall med vid tillfälle.

Igår körde jag lammbringa i ugnen på låg temp flera timmar. Förberedde potatiskaka på eftermiddagen. Tog step/styrkapasset 17-18 (första passet den här veckan, lagom duktigt), kom hem, såg till att köttet fick yta och det blev så gott. Sa till Make att han har en riktig superfru, som lagar söndagsmiddag medan hon är på gymmet. Ska inte säga att han inte vet hur bra han har det, för det vet han och om han glömmer berättar jag det för honom.

Jag stör mig på att han aldrig spontant säger att maten jag lagar är god. Jag VET att den är god men det är som att han inte reflekterar så mycket över hur det han äter smakar. Han lastar bara in. Jag fattar inte det. När jag stoppar in första tuggan i munnen går det inte att låta bli att smaka och inte sällan tänker jag själv Herrejävlar så gott! Det hade varit kul om han, bara en enda gång, stoppar in något i munnen och säger Åh så gott det är! Nu blir det i stället så att jag, när han är inne på sin femte sjätte tugga och fortfarande inte sagt något, slutar äta och bara glor på honom. Då kommer han på sig själv och säger skuldmedvetet att det ÄR jättegott. Eller så frågar jag om det gick att äta. Samma effekt. Det är inte hela världen, inte ens halva men irriterande.

Den där enzympeelingen jag fick hem från Korea (tog bara en vecka och Expedited-frakten var gratis av någon icke angiven anledning) var AMAZING. Jag trodde först det var lur. Så fort jag lade på den på huden var det som att jag blev full av uppblött toapapper. Jag trodde det var krämen som torkade ultrasnabbt och liksom korvade sig, men så någonstans kände jag att nej, det måste vara döda hudceller. Använde den på Make i lördags kväll och han trodde mig definitivt inte, tills jag pluttade ut krämen på en plastbit och rörde runt med en tops så att han såg med egna ögon att krämen var helt helt slät. Måste vara något av det bästa jag använt, tror jag.

Barnen har varit så pyssliga i helgen. Vi målade med akrylfärger och guschelov för den stora vaxduken vi alltid tar fram när det är pyssel på gång. Jag gick in på Skapamer för att beställa mer pysselmaterial och fick syn på något som heter gjutmassa. Plötsligt fick jag världens craving på att börja gjuta saker! Läste på lite mer och lärde mig att man kan göra egna silikonformar av i stort sett var som helst. Man kan t ex ta en ljusstake och pensla den ett gäng varv med silikonmjölk, låta det härda och sedan använder man den formen till gjutmassa (vilket verkar vara ett sorts gips, fast med högre kvalitet) eller cement om man föredrar. Jag beställde som ett startkit för mer pengar än jag ville berätta för Make, och det kliar i fingrarna att sätta igång. Har en vag ambition om att huvudsakligen tillverka egna julklappar i år. Få se hur det går med den saken. Två ljusstakar och en tändsticksask klädd med den underbara tapeten i guld och rött som jag har en knapp rulle av i källaren, den som vi aldrig kommer sätta upp någonstans. Det känns som en helt okej julklapp till de flesta. (Mmmmm... tapet.)

Jaja, barnen får piprensare, glitterlim, pärlor/pärlplattor mm. 

Flow

Jag var inne i ett sådant flow igår. Tyckte att jag gick från klarhet till klarhet med renoveringen. Häftigt hur idéer kommer. Jag har länge lite i bakhuvudet processat vårt sovrum och hur det är disponerat. Det är ungefär 4 x 5 meter stort men ungefär 1 meter på längden är platsbyggda garderober. På motsatt kortsida är dörren som öppnas inåt. Alltså försvinner två meter give or take, helt i onödan. Jag har tänkt att det vore smartare om garderoberna och dörren var på samma vägg, för då skulle man liksom spara en meter. Nu är det TRÅNGT. Det är knappt så att man kan gå runt sängen.

På bortre kortsidan är ett dörrhål till bebisrummet. Det är ca 2,5 x 3,5 meter där man får plats med spjälsäng, skötbord och ett litet skrivbord. Därifrån är även ingången till vår WIC. 

Tidigare har jag tänkt att när lilltjompan flyttar till eget rum gör vi bebisrummet till vårt "mysrum", med fåtölj och sådär, så att man kan ha det lugnt och skönt där när övriga huset är fullt av ungar.

Men igår låg barnen och jag i sängen och gosade och busade och det bara plingade till i huvudet på mig. Vi flyttar garderoberna till dörrrväggen som jag tänkt, men sedan tar vi bort väggen där garderoberna stått! Varför tänkte jag inte på det tidigare? När garderoberna är borta finns knappt väggen ens länge och då har vi ett stort, härligt, luftigt sovrum där vi kan ställa sängen som vi vill, ha en schysst matta på golvet och en läsfåtölj i hörnet. Åh!

Tänkte att Make skulle få spunk på mig som kommer på nya saker men han var taggad och tyckte att det är klart att vi ska göra det.

Sedan hittade jag de perfekta tapeterna till barens rum. De matchar men är inte likadana. Den ena är Honysuckle från Boråstapeter (till lilltjompans rum) och så tänkte jag skjortrandiga tapeten Marstrand Aspö i Sons rum. Återstår bara att lura honom att nej, det finns inga PJ Mask-tapeter för Make tycker att han ska få vara med och bestämma. 

Asså, hur fina?

Prylarnas pris

För ganska länge sedan, i våras, slog jag på stort och köpte premium quality-sängkläder från H&M. Två påslakan och fyra örngott gick på drygt 1500 kr, efter 20% rabatt! Enligt beskrivningen skulle produkterna vara i 100 procent bomull och 600 trådtäthet. 

Det tog ett ganska bra tag innan jag begrep att den svarta dekorativa kanten är i ett annat material, ett stenhårt och liksom skavigt syntetiskt material. Den har krymt mer än resten i tvätten, så pålakanen går inte att mangla plus att kanten är så hård att den gjort mangeln skev. 

Oj, vad jag stört mig på det där men så för ett tag sen så ba' Nä jävlar och jag mejlade H&M och sa att produkten inte stämmer med beskrivningen och att jag vill returnera den. Fick ett snorkigt svar efter två veckor om att man bara har trettio dagars öppet köp och det gäller inte om förpackningen är bruten. Svar från mig som ignorerats, ett till som ignorerats samt ett till med printscreen från hemsidan där det fortfarande står 100 procent bomull. Nu plötsligt rätt svar om att naturligtvis ska beskrivningen stämma och naturligtvis får jag returnera produkterna om jag vill. ATT jag vill! Så nöjd med att ha bråkat! 

Fick feeling och lade beställning från koreana beauty-siten igår. Åh, jag blir alldeles darrig när jag är inne där, måste verkligen sitta på min egen axel och påminna mig själv om vad jag behöver ("behöver") och inte behöver. 

Det blir några julklappar (en enzympeeling som jag tänker att alla rimligen måste älska eftersom jag alltid känner mig som en ny människa när jag använt den.) 

Real Barrier Aqua Soothing Peeling Gel för 13 USD st

Någon mascaragrej (fiber) som verkar funka som både primer och fixer. 

  ETUDE HOUSE Dr. Mascara Fixer for Super Longlash  för 6,5 USD.

En eyeliner som ska vara "powerproof". Jag har fortfarande inte gett upp att hitta den perfekta som inte kladdar ut sig själv. MISSHA Ultra Powerproof Pencil Eyeliner (6,7 USD)

C-vitaminserumet jag köpte senast och som varit så bra. Tycker det gör hur stor skillnad som helst men det var dyrare än jag mindes men det kan ha varit kampanj senast. Köpte ändå eftersom jag tyckt att det varit så bra. 

SOME BY MI Galactomyces Pure Vitamin C Glow Serum för 18 dollar.

  MISSHA 4D Mascara för att den bara kostade 4 USD och för att jag är redo att benchmarka min vanliga. Denna hade fått bra betyg och ska sitta bra även om den inte är vattenfast. 

  MISSHA 7Days Tinted Eyebrow - en ögonbrynspenna som färgar "permanent" (upp till en vecka). Ser fram emot att testa, för 7,5 USD.

  ETUDE HOUSE Proof 10 Eye Primer  - en ögonprimer eftersom något (?) hänt och jag tycker att inget ögonsmink sitter som det gjorde för bara ett år sedan. Hoppas på denna för drygt 5 USD. 

BB-cremen som jag velat testa så länge eftersom den verkar ha typ ikonstatus i Korea, men min nyans har alltid varit slutsåld. Nu fanns den för 8 USD, så jag slog till: MISSHA M Perfect Cover BB Cream. 

Det är lite som Ikea. Varje enskild pinal inte så dyr men så kostar det ändå över 1000 kr att checka ut. Då är ju en inte obetydlig del av det julklappar, men ändå. Den här gången valde jag expedited-frakt som ska komma på under 10 dagar men de tog inte betalt för det, så jag hoppas att det ändå gick igenom. Kan vara att ordervärdet var så högt att de bjöd. Man kan hoppas. 

Fall and rise

Igår en jädra skitdag. Skulle åka ett snabbt ärende på lunchen men fick plattpunka på ena bakdäcket. I o f s bokstavligen utanför däckverkstan men de hade inga däck i samma fabrikat som våra och då var jag tvungen att byta båda bakdäcken för tydligen inte tillåtet att köra med olika fabrikat på samma axel. Fyra papp kostade det kalaset. Efteråt undrade jag om jag blev lurad eller om jag fattade beslut för snabbt, men hade ju noll förhandlingsutrymme där jag stod. Hade inte kunnat rulla en meter till på bilen. 

Så var jag på dåligt humör för det resten av dagen och för första gången på länge kräk-less på jobbet och allt bös jag håller på med istället för att göra det jag borde göra. Alla dessa gamla artiklar som plötsligt inte går att köpa längre, ofta till eftermarknad. Jag blir tokig. Har nog två-tre sådana i veckan men det blir ju så. En maskin kan gå 10 år i vår produktion och sedan ska eftermarknad kunna leverera reservdelar i ytterligare 10 år. Klart att komponenter slutar tillverkas. 

Men så lämnade jag jobbet tidigt, åkte till Erikshjälpen, hittade två grönblommiga tallrikar till uteköket som inte existerar än (det fanns fler tallrikar men jag köper aldrig fler än två likadana), ett litet förkläde hemmafrustyle, vad jag trodde var två kökshanddukar i linne men det visade sig vara en löpare. Nöjd. Och ett paket från Zalando med två klänningar som satt som gjutna. Tacksam att Make uppmuntrar det. De flesta hade suckat och tyckt att jag redan har tillräckligt många klänningar, men han är av uppfattningen att jag aldrig kan få för många, om de sitter bra och är snygga. Vilket de gör/är eftersom jag vet nästan precis vad som passar mig.

Fick feeling och bokade in mig på morgonpass idag, 07.00. En sorts cirkelträning med fokus på styrka. Det kändes faktiskt jäkligt bra att träna så tidigt på morgonen, jag var lite osäker på hur det skulle vara men jag gillade! Nu ser jag redan fram emot Core-passet imorgon bitti. Jag tror jag håller på att bli lite träningsjunkie? Har bestämt mig för att skita i att jag går minus på flexen. I värsta fall blir det, om jag kommer under minus tio timmar, löneavdrag men skitsamma. Det är viktigare att må bra. 

Det känns som vi börjar närma oss renoveringen. Jag hade en byggare som mina föräldrar använt på besök i måndags och han kan börja direkt, om vi vill. Vår vanliga byggare är ledig först i slutet av maj (vilket i praktiken innebär "efter semestern") och han som jag träffade nu känns jättebra, har drivit sitt företag i 44 år och mina föräldrar har varit väldigt nöjda med honom. 
Han sa att om han får uppdraget kan han nästan lova att Lilltjompan kan sova i sitt nya rum på julafton. Gissa om den träffade rakt i mammahjärtat. Jag hade kunnat skriva avtal med honom på studs. 

Nothing but blue skies

Jag känner mig så pepp och optimistisk nu för tiden! Det gör jag väl för det mesta, men lite extra mycket. Kanske för att det är "lite mycket" nu men jag reagerar ju gärna tvärt om, så istället för att bli trött blir jag pepp. 

Make kämpar som ett djur med skolan och jobbet. Meningen var att han skulle ta tjänstledigt två timmar om dagen för att plugga men så fick han in flera stora, bra uppdrag på bara en vecka, så plugget blev lidande. Jag är otroligt stolt över att han gör det här, att han är så målmedveten. Det är fint att kunna stötta honom jag känner mig delaktig för han hade aldrig kunnat göra det om det inte var för mig. Det kommer vara värt det på sikt. 

Renoveringen känns overklig nu. Vi hade snickaren som gjort takbyte och stor-renovering åt oss tidigare hemma förra veckan. Han är så underbar, tycker verkligen om honom och vi har varit supernöjda med honom tidigare men eventuellt kommer han inte loss från ett annat stort bygge förrän framåt sommaren. 

Ett tag har jag varit helt insnöad på att ställa upp ett attefallshus i trädgården. Såg det som ett roligt projekt och har surfat hjäl mig på modeller och funderat på smarta compact living-lösningar. Tänkte att man kunde ha det som gäststuga och hyra ut genom Airbnb. Kul med en liten sidogrej men hur man än vänder på det lär det inte kosta under 500 000 (vill ju ha något fint) och till slut var Make tvungen att förklara för mig att det inte är rimligt att lägga de pengarna med tanke på övriga projekt vi har framför oss. Jag har ju vetat det hela tiden, men behövde lite höra det från honom. 

När det väl landade återgick jag till att tänka på vår renovering. Har inte gjort det så mycket, för det känns som att jag har hyfsat klart för oss vad vi ska göra.Men jag fick lite nya bra idéer kring vårt utekök. Kom på att man kan använda lackade plåtskåp (typ IKEA PS) och bygga moduler av. Vill kunna ha ett relativt välutrustat, snyggt och prydligt utekök. Tänker t o m ha en portabel induktionshäll där, så att man kan koka potatis eller vad man nu vill göra. Målet är att kunna laga hela måltiden ute, men kylskåp blir det inte där så råvarnorna får man ta med innifrån men annars vill jag ha allt tillgängligt ute. Målbilder är viktiga!

Annan målbild:  Vill bjuda typ alla vi känner på trevligt mingelparty när vi är klara så vi måste vara klara när det fortfarande är varmt ute. DET blir en utmaning...!

Firar!

Idag ska vi med champagne och mums-mat fira dels att Make klarade omtentan i straffrätt! Det trodde vi (han) nog inte utan vi hade ställt in oss på att det skulle bli ytterligare en omtenta och han var rätt nere över det. Nu fick han ny energi till processrätten som tentas i början av november. Han har gjort ungefär hälften nu, i tid räknat. Kontorschefen och hans officiella chef har sagt att han får skynda sig att få ut examen så att de kan göra honom till delägare. 

Firning nummer två är bröllopsdag nummer sju! Jag köpte en snygg ylletröja till honom. Killen i butiken måste ha varit stenhög. Det, eller efterbliven. Sävlig, liksom dimmig. När jag betalat och skulle gå gav han mig inte paketet utan kom runt disken med paketet i famnen. Jag sträckte ut handen för att få det men han trodde att jag ville skaka hand så, ja, gjorde det med mig. Jag bjöd på det, fick paketet, sträckte mig in över hans kassa och tog själv kvittot från skrivaren eftersom han inte gett mig det. 

Son är ju högst ovillig att bli lämnad utan någon förälder, fast han varit så mycket med mormor och morfar själv. Separationsångest i kubik. Vi hade hoppats på att få äta middag själva och sedan hitta på något kul, typ skyttesimulator på lokala eventstället. Äta gör vi ändå, Son får helt enkelt följa med, han är tillräckligt stor för att kunna ha med utan att det är någon belastning, men att släpa med honom på skyttegrejen känns inte aktuell. Dels kanske det ser illa ut med barn i den miljön, men om inte annat vet vi att han inte skulle acceptera att inte få prova skjuta, och DET hade sett illa ut. Antar jag. Kanske kan man säga att bara vuxna får skjuta. Hm. Tål att tänkas på. 

Din tatuering är ful

Vrålförkyld och ilsk. Undrar vilket jag stör mig mest på: Folk med fula tatueringar eller folk som ska bevisa hur coola de är med fula tatueringar att de vräker beröm över de fula tatueringarna på sociala medier. 

Allt som ser ut som att ett barn ritat: FULT. Du har en kalkerad Pippi Långstrump på armen. Gulligt att ha på kylen om det var något ditt barn gjort på förskolan. Att du valt att leva med den resten av livet? Vet inte riktigt vad jag ska säga. Dålig smak eller dåligt omdöme - något av det.

När det inte hänger ihop utan kroppen ser ut som en ark random bokmärken: FULT. Du har på handleden en blomma i stil det man kluddade i kanten på matteboken i trean för att det var för tråkigt att räkna, hjärta med pil igenom, motsvarande stil, på andra handleden. En fågel på bröstkorgen, ett kinesiskt tecken på axeln, en sol på benet, en enhörning på höften osv. Det är fult fult fult fult. 

Tatueringar i ansiktet? Eller på halsen? Jag tänker att det inte finns en enda människa i hela världen som tatuerar sig i ansiktet om de mår bra. Den där kludden på kinden kommer för alltid att tala om för alla människor du träffar att du har ett jävligt svajigt psyke.

För egen fel finns det bara några få omständigheter som skulle kunna få mig att tatuera mig: Om min syster dog eller om något av mina barn dog. Hemska tanke. Annars finns det inget jag skulle vilja ha på kroppen resten av livet. 

Mot sydpolen

Jag planerar tjänsteresa till Krakow nästa vecka. Jag ser fram emot det, gillar Polen och Krakow är fint! Jag åker med en kollega från kvalitet. Han är schysst. Det var honom jag satt och storgrät hos när Flubbet hade gått över gränsen för ett knappt år sedan. 

Själen ska ha sitt. Igår satt jag och letade bra, traditionella restauranger. Sugen på polsk mat och VODKA! Älskar vodka. Har eventuellt varit ryss i ett tidigare liv, så glad som jag är för starksprit. Även spanat in vilka gallerior det finns. Mission är nya vinterstövlar för de jag har är minst fem år gamla och jag har varit trött på dem så länge jag kan minnas men jag kan inte med det svenska skomodet nu, med grova block-klackar. Jag vill ha en elegant, smal klack men ändå praktiskt och funktionellt när det är snö och is ute. Lycka till med att hitta det här. 

Jag sa till Q-kollegan att vi inte, under några som helst omständigheter, accepterar någon leverantörs inbjudan till kvällsaktivitet. Jag vill bestämma restaurang och jag vill ha tid att shoppa. Det var han helt med på. Alla nöjda och glada. 

Annars har vi ekonomisk svångrem hemma. Dels p g a kommande renovering men även för att vi beställde en andra-bil igår, en liten Renault Clio som kommer om 5-8 veckor. Vi konstaterade att vi finansierar den bara genom att minimera antalet uteluncher och sedan dess har vi båda två varit väldigt duktiga på att ta med matlåda till jobbet. När man börjar tänka på vad saker kostar och hur lätt det är att välja bort. Jag bytte min klipp och färg-tid mot en klipptid. 1000 kr bara där.

Q-kollegan tittade just förbi och sa att han bokat in mig och polske leverantören (den smällfete gubben med hängslen och en kvinnosyn från 9010-talet) för middag på tu man hand på måndag. Levande ljus och en bra vinlista. Dra åt helvete, sa jag. 

Jobb och semester

Vara ledig när alla andra jobbar är en sådär bra idé. Jädrar så kaosigt det var när jag kom tillbaka. Igår kväll kändes det som att jag sprungit ett maraton. Idag fram till lunch likaså men nu har som luften gått ur mig. Jag är trött. Ska jag träna ikväll, alltså? Tur vi har poängsystem, annars hade jag aldrig pallat. Och att jag har boxen på måndagar för den är verkligen kul. Den blir som lite katalysator i träningen. Eftersom jag VILL göra det en gång i veckan blir det lättare att koppla på annan träning. Man håller ångan lite uppe.

Det var fint att vara hos syrran. Hennes liv sedan flytten är helt annorlunda. Det är tillfälligt, men jag fick sådan känsla av amerikansk hobbyjobbande hemmafru. Området de bor i är jätteflott, ett av de "finaste" i Rom-området. Deras hus enormt och hushållerskan som herregud sköter ALLT. Mat lagar vi själva, för att vi vill, och barnen passar hon inte (än). Syrran kör runt i en megafet BMW-suv och jag fick sådan flashback till USA när vi körde runt i deras gated community i den stora bilen. Nå, tillfälligt som sagt. När barnen är inskolade på dagis kommer hon och hennes man att åka in till kontoret i stan varje dag och jobba typ 10 till 15.20. Ganska behagligt ändå.

Jag saknade lite att vi inte hittade på mer men det blir så upphackat med dagisinskolning och ettåringens eftermiddagslur. Jag hade ändå sett framför mig att vi skulle se oss om mer, gå ut och äta och så, men det var ju bara att glömma eftersom alla restauranger öppnar 19.30 och då ska lillan sova. Inte ens en pizza åt vi.

Ironin var att Make inte följde med för att han skulle jobba men natten mellan tisdag och onsdag, då Son och jag sov på hotell nära Kastrup, kräktes hon så han fick vabba både onsdag och torsdag. Ändå tur på ett sätt att vi gjorde som vi gjorde, för om vi skulle åkt allihop hade vi antagligen stannat hemma hela familjen. Det blev ändå bra som det blev. 

Ditt och datt

* Körde box igår. Instruktören som är polis på fritiden (haha) tog mig åt sidan efter passet och frågade om jag boxats tidigare. Njä, bara såhär, svarade jag. Han tyckte i alla fall att jag hade riktigt bra teknik och var imponerad. Ti-hi, äschdå, sa jag (inte). 
Tycker att de jag kört med senaste veckorna slår hårt och tungt, men de har urusel teknik. Det är som att de har antingen kroppstyngd eller arm-styrka, men de slänger med armarna, har inte koll på fötterna eller sin stans, ingen rytm, ingen gard, armbågar som spretar åt alla håll. Jag tycker inte själv att jag slå särskilt hårt men jag är noga med tekniken, kroppskontrollen, fötterna, metoden, rytmen. Förbannat rolig träning. Skulle kunna köra det fem dagar i veckan utan att tröttna. 

* Ikväll tar Son och jag tåget till Malmö för vidare färd till Rom via Köpenhamn imorgon. I morse började jag leta efter våra pass men hittade inte. Bad Make fortsätta leta när jag åkte till jobbet vid 6.30. Han hittade dem inte. Klockan 7.40 stod ändå datorn och tuggade i någon flytta-filer-övning och jag var så stressad över pass-frågan att jag satte mig i bilen och körde hem. Hittade dem på tre minuter. När jag kom tillbaka till jobbet stod datorn fortfarande och tuggade. 

* Otroligt svettig över en grej på jobbet. Riskerar att stanna produktionen på den viktigaste maskinen i flera veckor, om inte mer. Har lyft alla stenar och dragit i alla trådar, läget är bättre nu än ursprungligen men fortfarande inte bra. Så nu på eftermiddagen fick jag en lead som kan lösa problemen. Väntar på att den som sitter på lösningen ska återkoppla. Känns som jag väntar på besked om miljon-vinst. Vore SKÖNT om det kom ett genombrott innan semestern!

* Ska bli så mysigt att resa själv med Son! Jag köpte t o m en bok på lunchen. Hyser hopp om att kunna läsa på resan. Bara en sådan sak! Känns lite jobbigt att lämna Lilltjompan hemma. Hon är så fäst vid mamma, vet att hon kommer undra var jag är. Dessutom orolig att Make, som är inne i en katastrofdålig period med sömnen, ska få det ännu jobbigare när inte jag är hemma och tar nätterna. Om han väl vaknar klockan tre eller fyra, när hon kan bli sugen på välling, kan det vara kört att somna om sedan. Därför tar jag alltid, alltid, alltid nätterna. 

Sex stories, pt 1

Ja, va tusan. Nu blir det sexbetraktelser. 
Ska försöka hålla mig ifrån det deppiga, mörka. Låt oss fokusera på det knäppa istället. 

Som han jag bodde ihop med typ 2003-2005. Han kommer stå för en del av de knappa historierna. Oj oj oj. Han hade grejer för sig. Han och hans ex hade haft grejer för sig och han var liksom fortsatt inne på det. 

Jag borde ha dragit öronen åt mig när någon jag hade kontakt med från någon nätforum mejlade och sa att en bild på mig (anonym, guschelov) låg på en profil på ett inte särskilt rumsrent nätforum. Profilens avsändare var enligt texten ett par som ville få kontakt med andra par. Sedan en ganska osmaklig beskrivning (lämnade liksom inget åt fantasin) av mannen och kvinnan. Det mesta stämde, utom att kvinnan angavs vara bisexuell.

Nå, jag ringde killen ifråga och han erkände att jo, det var han som lagt ut annonsen. När jag frågade om det där med bisexuella grejen, det stämmer ju inte, så förklarade han det med att han bara kopierat texten han och hans ex haft i sina annonser. 

Min reaktion: Riktigt jäkla arg. 

Men gjorde jag slut? Nope. 
Skulle han komma att hitta på en massa annat dumt senare i relationen? 
Hell yeah. Mer om det en annan gång. 

Viktigt att dokumentera

Oklart om det är någon som läser här men oavsett: Jag överväger att starta en serie om konstiga/skumma/ovanliga grejer (sexrelaterat) jag varit med om. Tänker man efter är det gaaanska många. Inte nödvändigtvis sådant jag deltagit själv i. Det konstigaste (?) har jag avböjt. 

Fast som min no-filter-kollega säger; Alla tycker själva att de är ganska normala. Även de som tänder på att låtsas vara häst/hästägare tror att de flesta människor innerst inne skulle gilla samma sak. 

Håhåjaja. 

Klapp på egen axel

Okej, grej jag är bra på:
Pigga upp folk!  Det har jag fått höra många gånger. Tydligen är jag väldigt bra att prata med om man känner sig lite nere eller orolig. Jag tror det är en kombination av att jag är bra på att lyssna medkännande men utan att ömka och att jag är bra på att se lösningar, vända saker till något positivt utan att bli okänslig eller nedvärdera deras känslor kring problemet. 

En kollega har blivit uppsagd, jobbar sista dagen imorgon. Synd och skam är det, men han har haft otur med organisationsförändringar och eftersom han för ett tag sedan flyttade till en annan organisation inom gruppen kan han efter 18 år i bolaget inte dra nytta av turordningsregler. Vi har suttit och pratat en lång stund idag. Han sa att han fått erbjudande om en projektanställning men var besviken över att det inte var en tillsvidare. Jag sa att det kan vara positivt med en projektanställning! Då tar han det så han slipper gå hemma och dra, köper sig tid, söker andra jobb och INGEN blir sur om någon med projektanställning säger upp sig för ett fast jobb. Plus så mycket lättare att söka ett nytt jobb när man redan har sysselsättning. Man börjar lukta illa direkt så snart man gått hemma en vecka. 

Jag märkte att jag fick honom att tänka till, att han inte riktigt sett det så innan. Så jäkla nöjd varje gång jag når fram till någon och märker att jag kan påverka dem i en positiv riktning. Det är ju inte att berätta för folk vad de ska göra, bara att försöka få dem att se det ljusa i given de fått och hur de ska använda den till sin fördel. Oj, vad jag är bra på det! Klapp på axeln!

Drömstart

Vilken morgon vi hade, barnen och jag! Make i Örebro p g a tenta (fingers crossed) idag. 
Alla uppe i god tid, inget bråk, tidig ankomst till dagis, t o m lilltjompan glad vid lämning. Första gången hon travade i förväg in på avdelningen och började bubbla med fröknarna medan jag fortfarande fixade med hennes ytterkläder. 'ejå! ropade hon när jag skulle gå. 

Allvarligt snack med Sons fröknar om att de lät barnen titta på Sommarskuggan i fredags. Son klarar inte det. Han loopar på Sommarskuggan, kan inte sluta prata om det, kommer inte över det, drömmer om det och mår uppenbart inte bra av det. Vi har sagt innan att han inte får titta på det men i fredags hade en kompis fått välja och valt Sommarlov inkl Sommarskuggan. Det kommer inte hända igen, lovade de nu men å andra sidan har de lovat det tidigare också...

Vi begriper inte ens varför de låter barnen titta på iPad men det är ganska talande för hur det är på hans dagis. Det är minsta motståndets lag för fröknarna men att byta till en riktig förskola när det är (mindre än) ett år kvar känns för jobbigt.

men alla drabbas

En av syrrans bästa vänners mamma gick bort i lördags. Hjärntumör. Vidrigt. Jag hade fått ett mess på Insta från henne idag, hon frågade om jag kunde passa hennes dotter på begravningsdagen men dessvärre är det när vi är i Rom. 

Kompisen bor i Australien men hann hem med några dagars marginal och hon skrev i messet hur tacksam hon var att hon fick vara där så hon kunde hålla mammans hand när det hände. Jag började storgråta här vid skrivbordet och precis då kom naturligtvis en kollega förbi för att "bara kolla läget." Nå, kollegan är hon som suttit och snyftat på min besöksstol fler än en gång och jag känner egentligen inte att jag har något att skämmas för som gråter på jobbet över att någon gått bort. Så satt vi här, jag och kollegan, och snyftade en stund tillsammans över den jävla sjukdomen, hur orättvist det är och att vem som helst kan bli drabbad, när som helst. 

Det är ändå rätt fint att få gråta lite med någon. 

Disagree to disagree

Oj, vilket bråk det blev hemma igår. En sån där berömd droppe om en struntsak. Onödigaste sortens bråk men ändå inträffar de. 

Vi pratade inte med varandra resten av kvällen. Han sov i gästrummet men det hade han ändå gjort p g a ligger efter med sömnen och det är för mycket som stör i sovrummet. Jag bryr mig inte. Jag mår inte dåligt av att ha det så ett halvt dygn. Jag går hellre undan och nästa dag är allt som vanligt. Jag tjurar inte, tycker bara det är skönt med utrymmet. Tycker det borde vara underförstått att man drar man ett streck och att allt är som vanligt när man vaknar morgonen efter. Jag känner inget behov av att avsluta ett bråk om struntsaker.

Han å sin sida mår alltid så dåligt när vi inte avslutar ett bråk. Han kan inte sova, ligger och irriterar sig på att vi inte är sams, ofta på att jag inte tar initiativ till att sluta fred. För mig är det redan vatten under bron. Han tycker att jag ska säga förlåt - för vad? Jag säger förlåt och menar det när jag har gjort fel, men han tycker att man ska säga förlåt som en sorts olivkvist. De få gånger han är riktigt dum i huvudet och jag blir riktigt arg och besviken på honom vill jag att han säger att det aldrig ska hända igen. Det är det enda jag bryr mig om. Ordet förlåt för mig är knappt värt någonting. 

Så kul början på helgen. Jag vet att när vi kommer hem i eftermiddag kommer det där hänga över oss tills vi "pratat om det". Det finns inget att prata om! Kan vi inte bara släppa dumma saker och gå vidare? 

Bakslaget

Igår skulle jag träna Step men det gick åt pipan. Efter en halvtimma ställde jag tillbaka brädan och lämnade passet. Irriterad på instruktören som inte gick igenom grundstegen ordentligt innan hon lade på en massa snurrar och hopp och grejer. Hon hade nog kört samma program några gånger för samtliga i salen utom jag som var där för första gången, var helt med på noterna och det var ingen tvekan men jag tappade bort mig helt och stod där som en idiot, kunde inte ens göra grundstegen. 

Kände mig nästan gråtfärdig när jag åkte därifrån. Man har bytt om, kört över halva stan, är taggad och så blir det bara pannkaka av det. Tappade all energi jag känt inför träningen och övervägde att avboka lunchpasset jag har idag, bara för att jag blev så trött. Allt kände så skitsamma.

Så tänkte jag att avboka passet nu är ett ännu större misslyckande och nästa pass blir tidigast måndag lunch för Make ska till Örebro och skriva (om)tenta så jag missar både step/styrka-passet på söndag samt favorit-box-passet på måndag. Återstår lunchträning måndag. Core. Bra grejer. 

Vänbanta, träning, Netflix, Våga!

Senaste tiden har jag känt att jag borde vän-banta. Egentligen ska man inte umgås med personer man stör sig på mer än gillar att umgås med. Jag har blivit så sällskaps-kräsen. Inte säker på att det är en sympatisk egenskap. 

Annars: Träning igår. Fjärde passet på en vecka. Inte illa, eftersom jag kände mig rätt hängig tis-ons förra veckan. Är uppe i 4,75 poäng. Får belöning vid 12 p. 
Jag har laddat ner stegräknare till mobilen eftersom jag är nyfiken på hur långt jag egentligen går på en dag. Det är ju rätt långa avstånd här på fabriken. Klockan 10 var jag uppe i 1500 steg och nästan 1 km!

Ser andra säsongen av Mindhunter på Netflix. Tycker ju att den är så vansinnigt bra men samtidigt så vansinnigt otäck. Igår natt vaknade (?) jag och var övertygad om att jag skulle bli mördad i förrådet där min moppe står, som att det var skrivet i sten.

Det är mycket våld mot barn i andra säsongen som det inte var i första. Det är på gränsen att jag pallar med det, känner jag. 

Idag på förmiddagen skickade jag ett mejl till ett företag som kontraktstillverkar grejer. Grundläggande frågor. Avtal som skyddar idén/produkten. Hur tar de betalt för utvecklingen. Vad kostar utveckling/provbatch, -ish. 

Jag får så många idéer på saker jag skulle vilja göra vid sidan om, innerst inne är jag en entreprenör, men så är jag en feg jäkel som tror att folk kommer skratta åt mig om jag försöker, eller som fastnar på praktiska grejer - Hur sätter man upp en företagsemailadress?! Idag tog jag i alla fall ett litet steg längre än jag någonsin gjort tidigare. Stolt över det! 

Hej å välkommen

Vid fikat i morse var det helt packat runt bordet, alla stolar slut. En man hade just hämtat en stol åt sig själv och jag sa Åh, tack så mycket, men var ska du sitta? Han gruffade lite men gick och hämtade en till stol, åt sig själv. Jag vet att han är lite svag för mig, vi håller alltid på att tetas lite med varandra och i ett väldigt avlägset universum, där precis alla förutsättningar var annorlunda - vem vet vad som hade hänt?

Nå, när jag nöjt satt mig upptäckte jag ett nytt ansikte i gruppen och kom på att en ny tjej börjat på Kvalitet. 40-drygt. Typisk industritjej, inget tjafs och skinn på näsan. BLICKEN hon gav mig. Jag såg precis vad hon tänkte. "Vad är det här för våp som inte ens kan gå och hämta sin egen stol?!"

Det är inte första gången jag får den blicken från helt nya, kvinnliga kollegor. Inte just på grund av stolar, det har varit allt möjligt, men jag är van vid det och det bekymrar mig inte ett ögonblick för jag vet att det behövs cirka en och en halv fikarast för att de ska upptäcka att jag är en jäkligt skön person med milsvid självdistans. Jag ger bara inte det första intrycket. Jag har min jargong, mitt sätt att vara. Jag spelar rollen av mig själv som vore tillvaron en komedi utan burkskratt. Det kommer hon också upptäcka inom kort. 

Då skulle hon, nya tjejen, sett mig fem minuter tidigare då jag rundade ett hörn och fann mig själv stående nästan bröst mot bröst men en av beredningskillarna. Vi glodde på varandra två sekunder och så sa jag högt "Ja, jag tänker inte flytta på mig!" så han fick göra det. 
HÄRSKARTEKNIK! ropade jag efter honom när vi fortsatte åt varsitt håll. Han bara garvade och viftade med handen. 

Inget ont, osv

Om drygt två veckor åker vi till Rom. Meningen var att hela familjen skulle åka men nu vacklar Make. Han hade missat att de har "rikskonferens" med jobbet, plus att han kommer behöva ta ledigt större delen av den här veckan för att tentaplugga så då blir det lite kaka på kaka att vara ledig fyra dagar igen om två veckor.

Jag förstår och det är fine, jag var inställd på att åka själv med barnen men i helgen sa han att om inte han åker så behöver inte Lilltjompan heller åka, då kan hon vara hemma med honom. Hon har ju trots allt ingen glädje av att resa iväg och man får ha barn på dagis upp till fyra dagar per läsår, fast man själv är ledig så då hade vi kunnat utnyttja det. 

Det vore mysigt om Make följer med, men också väldigt mysigt att åka själv med Son. Vilken lyxresa, att åka själv med honom! En del av mig går och hoppas att Make ska bestämma sig för att stanna hemma av just den anledningen. I så fall ska jag ta med en bok. Fatta att min son är så stor att han kan sitta stilla och underhålla sig själv en hel flygresa! Jag hade kunnat dricka kaffe och läsa! Så jävla mycket GOALZ på det så jag blir alldeles yr!

Inte beroende osv

Annan grej jag snöat in helt på är tapeter. Jag vill tapetsera hela huset. Min man vill inte tapetsera hela huset. Han tycker att vi just precis gjorde i ordning men det är fem år sedan och på fem år med småbarn blir det slitet! 

Vi hafsvalde färgen på nedervåningen. Vet inte riktigt hur vi tänkte. Jag har aldrig tyckt att den varit snygg. Det är en lite för gul nyans av vit och så är listerna i samma färg så allt ser liksom bara unket ut. I sovrummet har vi en dov grålila nyans som jag fortfarande älskar, men väggarna där börjar också bli sunkiga. Blanka fläckar mot det matta. Jag drömmer om åskmolnsblått, samt att måla in alla garderober, som täcker ena väggen, i samma färg. 
Allra, allra helst hade jag velat flytta garderoberna till motstående vägg för då hade rummet som blivit en meter större (eftersom dörren på samma vägg öppnas inåt) och vi hade kunnat placera sängen på ett mycket trevligare sätt, men garderoberna är platsbyggda och gedigna så det känns fel att göra så. Sängens placering hade fått mycket bättre "chi". Nu har vi huvudgaveln mot samma vägg som dörren är och på andra sidan sängen är fönstret. Alltså sover man mellan dörren och fönstret. Jag hade väldigt gärna kommit ifrån det. 

Innanför sovrummet har vi bebisrummet och därifrån går man vidare in i vår WIC. Bebisrummet är ungefär 2*4 meter stort, med ena snedtaket vackert rundat över spjälsängen men när vi kan flytta ut lillasyster till eget rum (bara c:a 1,5 miljon kronor bort...) vill jag att det där rummet blir vårt privata. Där vill jag ha ett krypin man får vara ifred i. En skön fåtölj, en gammal golvlampa, kanske en bokhylla. Schyssta mörka tapeter med mönster. Eller ljusa - vad vet jag? Det är dit man ska kunna gå när huset om några år är fullt av ungar som stimmar runt. Där kommer det vara tyst och stilla. 

Cat fight

I måndags började jag träna. Köpte gymkort och rivstartade med ett box-pass p g a var så SUGEN! En annan mamma från dagis var på passet. Vi kallar henne Surkärringen hemma (när inte barnen hör) eftersom hon är alltid är arg. Även när hon är på gott humör är hon arg och hon har världens stickigaste blick. Plus att hon är sådan som mäter, jämför, räknar i huvudet. Hon följer mig på Insta och har sett semesterflödet från Frankrike och jag vet att det sticker i henne för hon är en sådan person. Det märks. 

Hon fick i alla fall något nöjt i blicken när hon såg mig på Boxen för hon tyckte att hon var på hemmaplan ("jag har ju tränat box i 15 år, så...") och tänkte nog att hon skulle visa var skåpet skulle stå. Jag sa inget annat än att det var riktigt länge sedan jag tränade för jag visste att hon skulle bli paff när jag satte igång. Det blev hon. Hennes teknik var f ö kass. Hårda slag men mer kroppsvikt än teknik och ville gärna fuska. Slog krokarna i sin egen brösthöjd. Jaja, det är ju för träningens skull, det viktiga är att man blir svettig, men svansföringen var omotiverat hög.  

Så nu tänkte jag att jag ska bli vältränad. Jag har siktet inställt på 3-4 pass i veckan. Vi har ett poängsystem, Make och jag. Jag är mycket motiverad. 

Hemmafix

På hemmafronten är det grejer på gång - och inte!

Bygglovet: Fortfarande inte igenom. Vi väntar på input från byggnads... vad han nu är. Han ska hjälpa oss svara på kompletteringen från kommunen. Men jag mejlade med handläggaren när vi fick kompletteringen och han verkade vänlig, skrev att bara vi kommer in med det de bett om ska vi nog se att vi har bygglovet snart.

Innan semestern hade vi en snickare hemma för offert på projektet. Han kom tillbaka med en grovt tillyxad gissning: 1,5 miljon. Herregud, så mycket pengar, men jag är ändå inne på att vi gör det. Vi hoppas kunna få ("förskott på arv") 500 000 av svärmor och svärfar, plus att vi har en del att putta in men det blir ändå ett mastigt nytt banklån. Å andra sidan tänker jag att huset hittills kostat oss c:a 3,5 miljon. om vi hamnar på lån på lite över 4 miljoner så... ja, det är mycket pengar men nu har vi gjort bort föräldraledigheter och om inget oförutsett händer kommer vår ekonomi bara bli bättre. Särskilt om några år, när Make blir delägare. Och 4 miljoner i lån är liksom inget konstigt för en familj som vår. Många har mycket mer!

Home support: På fredag börjar vi med att få städat hemma. Upplägget blir att en städfima kommer 4-5 timmar i veckan, plockar undan och veckostädar. Svärmor och svärfar finansierar en ganska god del av det, men inte allt. 

Inför fredag ska jag lägga en köttbit i sous viden, förbereda något till så att när vi kommer hem till ett perfekt städat hus ska maten vara halvfärdig och vinet bara att korka upp. Mmmm.

Som parentes ska syrran och hennes man fr o m nu ha inneboende hushållerska. I stort sett alla hus i området de bor i har en liten lägenhet i källaren avsedd för en husa. De betalar henne 800 euro i månaden men då har hon gratis mat och husrum.

Trädgårdsgreppet: Jag kontaktade en trädgårsarkitekt i stan. Jag har följt henne ett tag på Insta och tycker att hon verkar väldigt duktig, plus att en kompis granne använt henne. Å ena sidan får jag lite ångest över hur mycket renoveringen kommer kosta men å andra sidan tänker jag att det är dumsnålt att inte ta proffshjälp till trädgården som ändå är så viktig, när vi ändå ska göra så stora och dyra ingrepp. Hon tar mellan 7-10 000 för en detaljerad plan. På det stora hela är det kanske billigt? Jag vill ju att trädgården ska bli fin!

Parentes: Vi har knappt vågat låta barnen leka i trädgården på hela sommaren, p g a fästinginvasion. Jag och Lilltjompan har haft minst 15 fästingar i sommar, tillsammans. Jag tog sju stycken på henne på lika många dagar. Så sorgligt, vår trädgård som är så perfekt för kurragömma. Min teori är att vi har rådjursstig genom vår trädgård för grannen, med betydligt mer ovårdad trädgård än vi, har inga problem alls. Till nästa sommar, ska vi oberoende av vad trädgårdsarkitekten säger, ta krafttag mot fästingarna och rådjuren.