LoHe-effekten

Lite kul grej som alltid händer när jag börjar på nytt jobb: Folk börjar klä upp sig. Jag har lite den effekten och det är inte bara jag som noterat det, har hört det från flera håll - dels från tredje part (alltså personer som noterar att andra personer ändrat sin klädstil sedan jag börjat där) samt från de som börjat klä upp sig mer, att de blivit inspirerade eller tycker att det är trevligt att någon "dragit upp nivån lite". ¨

Jag är ju alltid lite mer uppklädd än de flesta (min svärmor undantagen, hon är svensk mästare i att vara uppklädd) och idag har jag noterat inte bara en utan två kollegor som båda, samma dag, är tydligt mer uppklädda än de brukar. En av dem sa dessutom något om att det var på grund av mig, typ "Ja men du är ju alltid så fin så då vill man ju..." 

Tumme upp på det! Allt blir roligare i kläder man tycker är snygga!

Flaggor och fanfarer

Födelsedagshelg. Son i fredags, kalas med sju odrägliga sjuåringar igår. Min födelsedag idag. Trött, proppmätt känsla i kroppen. En dålig ton. Spontan kaffe med Lilltjompans BFFs urmysiga mamma i förmiddags. Hon berättade att en av dagiskompisarnas pappa sitter inne. Tungt kriminell, vapen och droger. Höll på att köra över två barn i hennes sons klass bara lite längre ner på gatan. Mamman har åkt fast för drograttfylla med barn i bilen. Vi bor i en sådan liten skyddad bubbla här, man vet att det finns men det ska inte finnas nära. Hon berättade, på tal om det Son var med om förra veckan, att den killens familj kämpar jättemycket med honom. De har det tufft. 

Vi kontaktade förresten skolan som, vad det verkar, sköter det proffsigt. En kränkningsanmälan upprättad, alla som borde vara informerade är informerade, alla tar det på allvar. Ingen viftar bort det. Även killen verkade begripa att han gjort fel. Det viktiga är ju att det inte händer igen.

Och så fick jag hjärnsläpp och sa en korkad sak jag inte borde ha sagt, som, om jag säger det drabbar Make. Gjorde det dessutom inför honom, hade inte en tanke på att det var känsligt. Efteråt sa han att jag inte får säga så. Han var inte arg men jag har haft lite ångest hela dagen, känns som jag svek ett förtroende. Till mitt försvar tyckte jag att det jag sa var "allmänt känt", något alla pratade om när det hände men då visste jag lite mer genom Make som egentligen inte borde ha sagt något till mig. Jag som alltid är så noga med att hålla tyst om allt glömde mig helt. 

En runda på gymmet men utan energi. Lite ont i magen, känner mig för mätt fast vi varken åt tungt eller sötsaker till lunch. Trampade bort 150 kalorier knappt utan att svettas. Åkte hem. Lite är bättre än inget.

Manshatarhelgen

Jag ser rött när det kommer till människor med snopp, känner jag. Stort som smått. Nej, har inte bråkat med Make, han är ändå ett av de vettigare exemplaren - inte minst eftersom han helt och oreserverat håller med mig. Alla män är inte idioter men alla idioter är män. 

* Tror att jag kommer hamna i en manlig stolthet-klämma på jobbet. Kan inte riktigt gå in på detaljer men jobbigt att komma in ny och starkt känna att jag vill göra mitt jobb samtidigt som jag har en stark känsla av att högsta chefen inte vill att projektet som är hans skötebarn ska bli ifrågasatt, men å tredje sidan blir det min huvudvärk när/om något skiter sig längre fram så...

* Alla dessa kvinnor som mördas av män de är eller har varit ihop med. Och hur kan det inte göras mer väsen om det?! Skjutningar älskar de att prata om, politikerna, men mäns våld mot kvinnor vill ingen ta i. SÅ ILLA BERÖRD. Mest av allt står jag helt mållös inför att det bedöms vara en fråga för jämställdhetsministern och inte justitieministern - bara där visar man hur (o)prioriterad/intressant frågan är från politiskt håll och ingen ifrågasätter det? 

* På gymmet (ja, jag går på gymmet ibland, jag är en hemsk människa) alla dessa sneakers i stl 43 som ägarna liksom bara kliver ur och lämnar på golvet när de byter till inneskor? Jag blev vansinnig och sparkade in alla i ett hörn. 

* Den jävla skitungen som går i trean och som ofredar vår son. Igår cyklade skitungen förbi och ropade till sig Son som strax kom springade till oss, jätteledsen och upprörd. Då har ungen sagt "Du slickar mig i rumpan" till Son. Samma unge som Son i förra veckan berättat att han gömmer sig för, för om ungen får syn på Son säger han "Du petar mig i rumpan!". Skrev ett slå-på-stora-trumman-mejl till Sons fröken idag och sa att vi vill ha möte med henne, ungens lärare, ungens föräldrar och rektorn. 

* Mannen som ringde mig efter att jag lagt ut vår barnvagn på Blocket.  Han sa att han hade småbarn men lät inte som en småbarnsförälder och frågade och frågade och frågade om vagnen, vår vagn, andra vagnar, vad tycker jag om det och om det. Jag fick en dålig vibb direkt, något med intonationen och den nasala rösten* men pratade snällt på en stund och kom med goda råd. Efter ett tag kändes det som att han ville dra ut på samtalet och.. ja, konstig känsla så jag frågade hur gamla hans barn är. Först blev han tyst några sekunder, sedan sa han "Några år" och avslöjade därmed att han inte har några barn. Jag lade på för då gick det upp för mig att pervot tände på att prata barnvagnar. Fy. Fan.

* Män med nasal röst är ofta pervon. Varsågod för extremt grov generalisering, men faktiskt lite baserat på egen erfarenhet också.

Japp, det var det det. 

Är det nu det händer?

 Igår trött i kroppen, illamående, ont i magen. Var på Maxi och köpte några bitar lösgodis p g a blev akut sugen på något surt, jag som aldrig köper godis. Åt dem i bilen på väg hem men av tre olika sorters godis smakade alla bara snäppet mer än mineralvatten. Slängde ut dem genom sidorutan, det var inte värt kalorierna att tugga i sig något som inte ens smakar gott. 

Jag kom hem och testade olika grejer i kylskåpet. Kände varken doft av gnuggad koriander eller nyss uppskuren ingefära. Google säger att fler än hälften upplever smak- och luktnedsättning innan andra symptom uppträder. Så jag är hemma tills vidare och försöker få tid för test. 

Åt takeawaymiddag hos Munter i lördags. Vi firade mitt nya jobb och det var trevligt, på det där lågmälda sättet det blir med henne. Jag har inte vågat berätta för henne om covid-risken, hon är jättenojig och umgås egentligen inte med någon men gjorde ett undantag i lördags. Det blir henne jag känner mig mest skyldig gentemot, om jag är sjuk. Inte för att jag kände mig det minsta hängig då, men ändå. 

Vårt nya bord till uteplatsen borde komma inom en vecka. Det blev även nya stolar från Brafab. Det var lite spontanköp, men de vi hade från Ikea var alldeles för låga och i butiken där vi tittade på bordet hade de även stolarna, så vi kunde provmöblera och provsitta. De vita stolarna är så fina mot vita räcket på uteplatsen! Åh, vad jag vill fixa i ordning där nu, slå på vattnet i uteköket, lägga på en duk, fylla på med lite pinaler och flytta ut livet dit!

Vill även börja flytta ut växterna jag var lite väl tidigt på att förodla. Gurk-plantorna blommar men det är på tok för kallt ute. Fick med torvbriketter från jobbet som jag satte broccoli och pak choi i förra veckan, de grodde på bara någon dag. Man testar sig fram!

Veckorapporten

Jaha, en (kort)vecka in på nya jobbet! Vad säger vi?

·         Pendligen är ju asjobbig (5,5 mil enkel väg på trafikerad riksväg) och bilen är så törstig med vinterdäck och allt att jag nästan med blotta ögat ser mätaren röra sig neråt. Leverans av elbilen har blivit framflyttad igen, till nästa månadsskifte, men det där med att komma behöva lägga en mindre förmögenhet på diesel varje månad är åtminstone ett tillfälligt gissel. Jag går upp kl 6, borstar tänderna, sminkar mig och brer två mackor som jag äter i bilen. Åker hemifrån 6.30. Är på jobbet 7.15. Behöver hämta barnen kl 16 men chefen är jättesnäll och förstående och föreslår på eget initiativ att jag ska köra hem och göra det sista hemma, så att jag kan hämta. SÅ GLAD att vi tog snacket om Livspusslet innan vi signade.

Det är nu den här och kanske nästa vecka som jag tänker att jag är på plats hundra procent. När jag börjar komma igång med arbetsuppgifterna kommer jag kunna sitta hemma (siktar på) två dagar i veckan. 

·         Det har gått upp för mig att chefen nog for med lite osanning när det kommer till hur jobbet fungerar. I god tro, är jag övertygad om, men hon sa under intervjuerna att det skulle finnas materialanskaffare och att min tjänst är strategisk. Efter att ha pratat med de andra fyra som har motsvarande tjänst som jag är bilden entydig: Man hinner inte vara strategisk i vår tjänst, det är alldeles för mycket operativt mög som behöver lösas hela tiden.
En smula biter en i ändan-ironiskt eftersom jag hånfullt gnäggade över annonsen förra jobbet lade ut när de sökte min efterträdare. "Hahahaha. STACKARS den som får jobbet och tror att det är DET DÄR hen kommer få göra!" Nu sitter jag där själv med svarte Petter. Börjar tro att det alltid är så – man beskriver en tjänst på ett sätt, så som det borde vara, men i själv verket är det ofta något helt annat man gör på dagarna. Ännu en anledning att begära att få prata med en framtida kollega innan man accepterar en anställning.

 

·         Meeeen, chefen, som bara varit chef över inköparna sedan årsskiftet, är helt inställd på att de/vi måste ändra arbetssättet så att vi kan vara strategiska. Det är så mycket skit de gör nu som de egentligen inte borde göra, vi behöver hitta tidstjuvarna och eliminera dem. Där känner både hon och jag att jag kommer ha mycket att bidra med. Dels eftersom jag innerligt brinner för processförbättringar och är jäkligt bra på det, men också eftersom jag kommer utifrån och har andra perspektiv. Jag märker att hon hoppas mycket på mig och är jag nöjd med det. Jag tror verkligen att jag kan göra skillnad med hennes pondus och mandat i ryggen. Hon backar inte för något utan är helt inställd på att vi ska ta sjumilakliv framåt och helst igår. "Antingen är man med på det eller så kan man kliva av" som hon uttrycker det.

 

·         Jag uppskattar chefen precis så mycket som jag trodde. Hon har den där perfekta mixen av Nu är det jag som bestämmer!  och medmänsklighet, prestigelöshet. Hon är väldigt transparant med mig, jag tror att hon har planer – i viss mån har hon redan flaggat för det men vi är överens om att Vi suger på det lite. Jag är inte oäven, men vill att både hon och jag ska vara säkra på att jag hamnar rätt.  

·         Det händer så mycket här och hon har bara antytt planer men o-jädrar så spännande grejer de har på gång. Det känns verkligen som att vi har en resa framför oss och jag är så glad att jag får vara med på den!

Haj på daj!

 Ville bara säga att det blir lite dåligt med bloggande närmaste veckan eller så, p g à BÖRJADE NYTT JOBB IDAG och jag är (på riktigt) kär. Jag trodde inte jag skulle känna så igen men det känns så rätt och jag njuter obeskrivligt av att vara under nya sammanhanget- med lite nya arbetsuppgifter såväl som en helt ny underbar bransch. Chefen har hintat om grejer som är på gång och bara är så spännande. Det känns som en oerhörd förmån att få vara med på den här resan.

Bonus: det finns en välsorterad VARSÅGOD-hylla! För de vill att personalen ska använda produkterna. Hann inte titta så noga idag men imorgon... 

Ja, det var bara det för nu. Hejsålänge!