Världens bästa chef

som förra veckan sa att om det är så att hennes jobb blir ledigt så vill hon att jag tar över. Om jag vill. Sannolikheten är inte jättestor men hon har fått en informell trevare internt och om det trillar igenom behöver hon er ersättare. 

Jag blev glad men inte så upphetsad som förra gången jag fick ungefär samma fråga, från hennes företrädare. Nu mest smickrad och glad över att hon tycker att jag har rätt potential men jag är långt ifrån säker på att jag hade tackat ja. Mitt nuvarande jobb är tveklöst roligare, hon sitter med så mycket nerdiga regulatoriska saker som jag inte tror att jag skulle tycka var kul, och för mig är inte "att bli chef" något självändamål. 

Igår hade vi kvart(al)samtal och jag kände att jag behövde kommentera min arbetstid som inte kommer upp i 40 timmar någonsin. Jag stämplar och har flextid men har heller ingen övertidsersättning. Det är en ständig stress för mig eftersom jag alltid ligger minus på flexen. Då säger min underbara chef INTE att jag måste skärpa mig och jobba mina 40 timmar i veckan utan hon säger att det är helt sjukt att jag ska stämpla när jag är avlöst. Att hon fattar att det är jättesvårt att få ihop tiden och att hon absolut ska försöka få till så att jag slipper stämpla. 

Då sa jag att jag trivs jättebra här och inte vill byta jobb, men om jag skulle se mig om efter något annat hade det varit av just den anledningen. Det hade hon full förståelse för, sa hon. 

Så hjälper det ju att hon tycker att jag är asduktig. Jag presterar och jobbar på och är effektiv. Då vågar ju hon släppa på kontrollen. Det gör mig så glad. Jag är okej med att stämpla men det är just det där med att ständigt jaga minuter i vardagen som är så jädra stressigt. 

Besvikelserna

Fotoböckerna från Photobox/ICA Foto jag beställde till barnen kom igår och de var så jädra taffliga. Besvikelsen! Man förväntar sig som framkallade bilder i bokformat och det är som att någon printat ut bilderna på vanlig färgskrivare. Halvsuddigt, urvattnat, liksom alldeles för få nyanser i bilderna. Billiga var de inte heller, 300 kr st, plus frakt. Jag kommer reklamera men fan, TIDEN jag lade på att göra dem får jag aldrig tillbaka och det var två julklappar jag verkligen sett fram emot att ge till barnen.

Även lite less på byggprojektet. Make och jag överens om att det inte känns som att snickarna tänker själva. De har liksom lite för bråttom i vissa delar. Inte utförandet, men de kör liksom utan att fråga oss på grejer som vi egentligen hade velat ha annorlunda. En grej är att verandan är en halvmeter bredare än ritat. Det gör egentligen inte jättemycket annat än att den stjäl mer ljus från hallen och badrummet. Vill inte ens tänka på vad som händer om någon från kommunen kommer ut för att mäta, vet inte om vi håller oss innanför bygglovet. Mardröm att behöva riva. 

En annan grej är att undertaket till verandan blir lågt, 220 cm.  Det är 20 cm lägre än ett normalt undertak inomhus. Vi hade från början sagt att vi ville ha öppet  tak, för att få rymden, men så har de behövt förstärka konstruktionen och gjort det på ett funktionellt men högst oestetiskt sätt. Just det ser hemmasnickrat ut och gör det väldigt svårt att strunta i undertaket. Också en sådan sak som vore bra om de kollat med oss innan. Känns heller inte riktigt som att de känner ägandeskap. När man säger att det där är ju inte så snyggt säger de att de var tvugna för bärigheten. Ja, visst, men man hade ju kunnat göra det snyggare. Vi hade kunnat resonera om det tidigare.

En tredje grej, som jag själv inte hade en tanke på men kom på igår, var att trappan som leder upp till entren skulle liksom varit integrerad i verandan, inte byggas på utanpå. Tittar man på ritningen ser man det, men det hade de inte gjort (erkände de själva) och nu är det en murad sockel där.  

Make stör sig på att fönstren i nya rummen på övervåningen kommer väldigt lågt, typ i knähöjd. Jag å  min sida tänker att man kan göra det till en trevlig detalj, i lilltjompans rum ser jag en "platsbyggd" sittbänk med förvaring framför fönstret,  man kan göra som en mysig nisch. Det är vändbart fönster med säkerhetsspärr så man behöver inte vara orolig att hon ska trilla ut.

Lite sådana grejer. Ganska stora saker ändå, som inte känns helt hundra. Jag försöker hålla humöret uppe och säger att vi kommer hitta bra lösningar att det kommer kännas toppen när det är klart, men just idag känner jag mig inte helt pepp. 

Renoveringsrelationer

Håhåjaja, i renoveringen är det mest utmanande att managera Makes humör. Han är trött och sliten och stressad och går på ångorna men f-n så bläigt det är att just DET är det mest stressande. Vissa saker har han så svårt att inte bara släppa och låta mig sköta även att jag tycker att han varit mycket bättre än jag förväntat mig på att släppa på sitt kontrollbehov. 

Igår kom snickarna på att de IDAG behöver börja riva i vårt balkongrum, det som ska bli lilltjompans rum. Det är rummet där Make i snart sex år tryckt in alla papper som han "inte hinner ta hand om just nu" och istället lagt det i en snygg och prydlig hög för att "göra senare". Det hade väl varit en sak om han filtrerat lite, men han har sparat så mycket skit. Jag tror att han tycker att han är ordningssam när han inte slänger kreditkortsräkningar eller dagisfakturor men sex år senare är den prydliga högen inte lika prydlig längre. Den ser snarare ut som ett berg. 

Så igår började jag rensa. En jäkla massa kläder låg det också där inne, det har jag varit skyldig till. Mycket urvuxna barnkläder som ska någonstans, men aldrig kommit vidare. Make så obekväm med att jag var i "hans" papper och rensade men jag är faktiskt inte helt dum i huvudet. Jag har en hyfsad uppfattning om vad som kan vara bra att spara och vad som kan slängas. Det blev en låda med papper som jag begriper är viktiga och som kan vara bra att ha nära till hands. Det blev en papperskasse med sådant jag var osäker på, typ en massa utbildningspapper från hans förra jobb och styrelseprotokoll från den tiden. Så blev det två-tre kassar och en sopsäck med sådant som ska slängas. 

Han var så upprörd igår, arg på mig för att jag började rensa och inte satte ner foten och sa att de får vänta en vecka. Han får panik av kaoset. Det är vi som bestämmer! sa Make och jaja, visst, men det finns ju en anledning till att de behövde börja jobba där nu (annars kan de inte sätta en avfuktare i tillbyggnaden så att plattan torkar bättre). Jag sa till honom att jag vet att han är trött och stressad, men jag tar inte skit för att jag gör något bra. Det kan han glömma. Istället gick han och suckade sådär som han gör när han vill visa att det är synd om honom. Jag tror dessutom att han tyckte att det var lite jobbigt att jag gjorde på några timmar en tisdagskväll vad han inte fått tummarna ur att göra de senaste åren. Med all rätt. 

Idag på morgonen gick de i alla fall loss med tigersågen så vi hörde det ändå bort till dagis. Tur att det var igår vi var hemma p g a stängningsdag och inte idag!

Dagens mormorissues

Ständigt irritatonsmoment när barnen varit hos mormor och morfar och vi ska hem: Mamma ger dem alltid något gott att tugga på i bilen och det driver Make och mig till vansinne för ibland är det så otroligt fel tajming. T ex om vi ska äta när vi kommer hem. Eller som igår; vi åt där men lilltjompan åt absolut ingenting så vi tänkte ge henne en macka hemma istället. Om hon äter en mellanstor pepparkaka i bilen kommer hon definitivt inte äta någon smörgås sedan och då kommer det säkert som amen i kyrkan att bli nattvälling istället. 

Nästan värre är när mamma ger dem fika typ 16.30, en stund innan man hämtar. Gissar hur mycket mat som slinker ner när de ätit lussekatt och druckit chokladmjölk en och en halv timma tidigare. Hur kan man tappa allt omdöme bara för att man själv inte är vårdnadshavare? Det är som att de (främst mamma) tycker att hon är lite häftig som gör så tokiga saker och ännu mer för att hon skiter i vad vi säger för hon vet ju mycket väl vad vi tycker. 

Tycker och tycker, det handlar ju om följdeffekterna. Om Lillan äter bra med kvällsmat är det större chans att hon sover hela natten och om hon sover gott är det större chans att Make sover gott och han behöver precis varenda minuts sömn han kan få. Det är som att mormor och morfar vill tro att vår motvilja till sent fika/gott i bilen bara handlar om hälsa och då ska de som bevisa att det inte är så farligt med en bulle då och då. 

Tokig, blir man. 

Målbilder man har

Eftersom vårt (blivande) trädäck sticker ut några meter utanför huskroppen och det är ett ganska rejält fall där, skulle tippa på 1,5 meter, fick jag en vision av en rutchkana, som man liksom monterar i trallen och som har riktning "bakåt", parallellt med huskroppen. 

Jag har redan tänkt att det ska vara en ganska rejäl spaljé vid den kanten men då hade vi sett till att låta bli att montera ribbor längst ner i en sektion så att det blir som en hål där barnen kan krypa igenom och sedan rutcha ner. Hur mysigt hade inte det varit?

Fyra komplimanger ("komplimanger") och en Comeback!

Senaste tiden har jag fått tre olika sorts komplimganger som jag tyckt varit roliga, en som jag inte uppskattat samt idag på morgonen bitit ifrån på ett (tycker jag själv) föredömligt sätt mot någon som var dryg.

Komplimang 1: Snickarna hemma som tycker att jag är mycket duktig på att fatta beslut. "Det är det inte alla som är..." mumlade de och utbytte menande blickar.

Komplimang 2: Leverantör som är tacksamma för att jag hjälpt dem bli av med en surdeg anno 2013. "Vi kallar det L-effekten! Så länge som vi försökt lösa detta och så kom du och så var det löst!"

Komplimang 3: En av box-instruktörerna (polisen) som jag snackade snabbt med innan passet igår. Han är imponerad av mig, säger han. "Du är som en liten maskin. Du bara matar och matar och matar och verkar aldrig bli trött. Du är helt enkelt jävligt duktig!" Tihi, äschdå! 

"Komplimang" 4: Den polske leverantören som vi vill bli av med frågade med ett ytterst slemmigt flin hur det är med min chef. Jo, det är bra sa jag. "Ja, för de var vääääldigt glada för henne på fabriken nere i Polen" (ännu slemmigare leende - ja, min chef är skitsnygg) Så märkte han väl på mig att jag inte blev superimponerad men misstolkade helt anledning och, säkert i sitt tycke, räddade upp situationen snyggt med ett "De var glada för dig också!" Man ba' ....!?!

Dagens comeback: R&D-chefen som har en dragning mot härskarteknik, gillar att trycka till folk och gärna med en nypa backstabbing (inte för att han är elak utan för att han kniper politiska poäng där han kan) frågade mig på statusmötet om Inköp har koll på vad de ska göra innan jul i projektet. Ja, om projektledaren kommunicerar till oss vad vi ska göra så har vi det sa jag. "Ja men att han skriver till er behöver ju inte betyda att ni läser och förstår. Jag kan skriva en roman till min femåring men..." säger han drygt. En sekunds spänd stämning i gruppen och jag kände hur något bubblade i mig men tycker att jag fann mig snabbt genom att lättsamt men med viss skärma säga "Jämför du inköpsavdelningen med en femåring, Lars?"
Alla garvade, inklusive han, och jag såg på hans blick att han erkände mig som segrare i det setet. Härskartekniker är rena oartigheter och ska bemötas som det. 

One for all

Så här i tider när en plastkasse i mataffären snart kommer kosta sju kronor får hela släkten en snygg shoppingkasse med varsitt unikt tryck. Tänker köpa någon till mig själv också. Eller två. De kommer antingen i formatet nedan, eller i "porträttformat" med lägre straps så man kan bära den över axeln. Säljaren på Etsy skriver "No character limit so go crazy!" Härligt! Dessutom är frakten en flat rate så den kostar samma oavsett hur många kassar man köper. Dessa ligger på 330 kr st, tror jag.

Varje år tänker jag ju att jag bara ska handla julklappar på Etsy. Spanade även in "custom made door mat" (360 kr) med gratis frakt men höll mig. Det blir roligare att köpa när renoveringen är klar.

I helgen beställde jag fotoböcker till barnen, en till dem var med bilder på dem. Son fick en av mormor och morfar när han var två och han tycker fortfarande om att bläddra i den.

Till Make har jag köpt en miniprojektor med tillhörande duk till Make på Amazon. Fick upp reklam för en gullig variant i Instaflödet men en snabb googling gav vid handen att kvaliteten var lika kass som produkter var snyggt formgiven. Vid det laget hade jag ändå blivit ganska sugen på prylen i sig, att kunna ha med den överallt (om man nu tar med den överallt) och kolla på Netflix i bio-format. Ungarna kommer älska den. Den jag slutligen köpte hade fått jättebra recensioner. 

Har handlat för en massa pengar i helgen, men bara sådant jag planerat att köpa och nästan bara renoveringsgrejer. Inbyggnadsdusch, badrumskommod, blandare mm. Har även spanat in lampan vi ska ha över spegeln i nya badrummet; 

Idiotrörmokaren kommer bli sur för att jag inte köper grejerna av honom men det skiter jag i. Å ena sidan är han den sista personen i världen jag vill gynna, så arrogant och osympatisk som han är. Å andra sidan var hans offert på inbyggnadskitet nästan dubbelt så dyrt som vad jag köpte det för i helgen. Han som skröt så om sin 20-procentsrabatt. "Det får du ingen annanstans i stan!" snäste han när jag sa att han får offerera materialet. Sedan "råkade" han skicka första offerten ex moms men jag anade oråd och frågade. Jorå. En surkuk och en lurifax. 

Vi sa till byggaren som kontrakterat honom att vi inte vill ha honom hos oss, att vi föredrar rörmokaren som varit hos oss tidigare. Byggaren skulle titta på saken men sa att det är svårt att få någon att ta över någon annans påbörjade arbete. Fullt rimligt, skulle något skita sig blir ansvarsfrågan en mardröm och i slutet av dagen blir det vår byggare som håller ihop det hela som får stå risken. Vi förstår att han inte vill det. Det känns bara inte bra att lägga ut en så viktig tjänst till någon som man i hela magen inte känner att man vill jobba med. Där är Make och jag helt överens.