Grudge

Det bekymrar mig att jag fortfarande är sur på min syster. Känns som att det är en Oxe-grej. Jag är godmodig och kan ta så himla mycket utan att bli sur men när jag väl blir sur på någon, eller ledsnar går det inte över utan vidare. Jag kan inte påminna mig att jag känt så någonsin för henne. Vi har inte hörts sedan de åkte hem den 26 decmber. Igår messade hon och när jag såg hennes namn ville jag bara lägga undan telefonen igen utan att läsa. 

Jag saknar hennes barn, särskilt hennes son som är den äldre och så otroligt tillgiven sin moster. Många gånger har jag känt att jag vill Facetima med honom men så har jag inte ringt, för jag vill inte prata med henne. 

Jag vill inte vara sur, jag vill ha en bra relation till henne, men senast var verkligen droppen. Vet inte hur jag ska komma förbi det när jag fortfarande känner såhär, en månad senare.

Den hägrande väggen

Make fortsatt på gränsen till att springa in i väggen men inte en gång har han pratat om att ge upp eller strunta i plugget. Han säger att han inte ens funderat på att ge upp. Han har sådant jävla pannben. 

Hans stress över precis allting gör att han blir väldigt känslig. Minsta lilla motgång tar han som världens undergång. Jag borde nog vara mer förstående men irriterar mig på att han (i mina ögon) blåser upp allt bortom rimliga proportioner. Igårkväll var det en smaksak som vi inte var helt eniga om, genast slår han ifrån sig och säger upprört att vi inte kan diskutera det, han kommer inte kunna sova då och han orkar inte och jag är otrevlig, tycker han. Jag försökte lugnt kontra med en konstruktiv lösning men han höll i stort sett händerna för öronen och ba' Jag vill inte prata om det jag vill inte prata om det jag vill inte prata om det. Det lättaste vore om han bara överlät alla beslut till mig. Det hade blivit bra, på riktigt hade det blivit det, men han vill vara delaktig och det förstår jag ju också. Det blir bara sånt jädra stresspåslag för honom. 

Nu när jag skriver det inser jag ju att det är synd om honom. Jag vet inte om jag borde försöka övertala honom om att bromsa lite med plugget men samtidigt är han vuxen och jag vill stötta honom, inte påverka honom till att känna att han inte klarar det. Samtidigt, det är så lite kvar. Snart lättar det. Efter tentorna/deadlinesen i slutet av månaden blir det bättre. Han behöver bara hålla ut lite till. 

Upploppet

Vi är inne i en ganska påfrestande fas av renoveringen nu. Man börjar tappa sugen. Just nu känns det som att det aldrig kommer att bli klart, huset kommer aldrig bli rent någonsin igen och the sky is the limit när det kommer till kostnaderna. Vi vet inte på hundratusingen ens var det kommer sluta. Det blir en rysare men just nu bryr jag mig inte så mycket. Pengarna löser sig alltid, i värsta fall, om slutnotan landar på mer än lånelöftet får Make gå med mössan i hand och be om "förskott på arv" som det kallas. Jag vill bara att det ska bli klart. Jag vill bara komma i ordning och få huset ordentligt städat. 

Idag var jag som vanligt hemma på lunchen och nu har snickarna lagt ut skyddspapper så att de kan gå inomhus med skor. De har hittills klättrat upp till det nya på stege men nu är golvet igensatt så de måste gå in-vägen. Jag ringde Make medan jag åt och sa att nu flyttar vi. Mina föräldrar åkte till GranCan för två veckors semester idag på morgonen så perfekt tajming. Vi flyttar ikväll. Vi kommer inte stå ut annars. 

Det känns ändå bra. Nu lämnar vi och kommer tillbaka när det är klart. 

I princip klart. 

IPK. 

Blödig

När jag hör radioreklamen med ett barn som säger "Jag skulle vilja visa min lillebror havet" och så det mindre barnet som säger "Jag vill vara en sköldpadda!" så blir jag våt i ögonvråna. Varenda jäkla gång. 

"Lukta på mig"

sa han och tryckte sin hals mot min näsa. "Jag är nyduschad. En timma på crosstrainern nu på morgonen, svettades som en gris, men nu är man nyduschad och fräsch."

Mh. sa jag och försökte hälla mjölk i kaffet innan maskinen gjort sitt. Det gick inte, kaffet rann utanför istället. 

Lika härligt när personer man vill ha nära kommer nära är det obehagligt när personer man inte vill ha nära kommer nära. Men säger man något? Nej. Vad ska man säga? Tryck inte din hals mot min näsa fler gånger är du bussig? Man vill ju inte vara oartig/ställa till en scen. 

Istället lägger man på minnet att hålla avstånd till honom i fortsättningen och så får det vara. 

 

Skenande renovering

Det känns som att vår renovering är i fritt fall. Just nu har vi inte en aning om var det kommer sluta, i kostnad. Byggaren gjorde ju en otroligt noggran kalkyl, hade med underentreprenörer och grejer hem för att få en så rättvisande kostnadsbild som möjligt. Sedan dess har vi inte haft några "överraskningar", allt har gått bra men ändå var första fakturan på 600 000 och efter jul kom han med en uppskattning på hur mycket som är kvar och sa då ytterligare 600 000. Ursprungligen offererade han 875 000 kr totalt. 

Om vi ändå bara trott att det stannar vid 1,2 mKr, men det tror vi inte. I den beräkningen utgick han från ytterligare 15 snickar-dagar. Nu är det en vecka kvar av de snickardagarna och det är MYCKET kvar att göra. Bara utsidan har de ytterligare en vecka kvar på. 

Så är det skönt att han är SERIÖS. Vi är övertygade om att han vill väl och vill att det ska bli rätt. Däremot är vi inte övertygade om hans förmåga att överblicka projektet. Dessutom är han snäll och kommer hem till oss på helgerna för möten, eftersom vi har det så tight i veckorna. På lördag ska vi gå igenom läget. Det blir skönt att förhoppningsvis få lite mer koll. Håll tummarna!

Doft

Ganska länge har jag upplevt att jag är ömtålig i huden över käkarna, nästan från öronen och ner i riktning mot hakan. Det har känts… ja, ömtåligt och ibland kliar det. Det har gått upp och ner, ibland inget alls och ibland mer besvär. Jag har inte begripit vad som legat bakom, funderat på vilken av mina hudprodukter jag inte borde använda (snälla snälla snälla inte retinolkrämen!) men idag på morgonen; Snilleblixt! Det är ju parfym! När jag använder parfym sprayar jag på handleden, duttar dem mot varandra och sedan mot halsen (har jag trott) men idag insåg jag att det snarare blir på käken, exakt där jag känt mig ömtålig så länge! 

Känner mig ungefär lika delar glad och korkad. Fast mest glad!