Huggis och förlust

 Söndagen bjöd på två inte så trevliga inslag.

Det första i form av en huggorm som låg ihopslingrad på rishögen nere vid garaget, med lyft huvud. Jag såg den bara för att jag skulle slänga ris ungefär där den låg men blev så rädd att jag filmskrek rakt ut. När jag var klar med det tog jag mig tid att titta noga. Det syntes inga sicksackmönster men heller absolut definitivt inga gula prickar. Jag är rädd att den där ormen kommer ställa till det i min hjärna. Jag kommer alltid vara rädd att springa på den igen, eller att barnen ska göra det, så länge vi bor här. 

Jag killgissar att den bor i rishögen. Varför skulle den annars ligga där? Föreställer mig att det nu ligger femtio små giftiga huggormsbebisar i rishögen och när Make ska köra bort högen kommer de välla fram. Mardrömsmaterial.

Sedan skulle jag åka och handla och kunde inte för mitt liv hitta min korthållare som är det jag använder som plånbok. Jag hade den igår när jag handlade och är 95 procent säker på att jag fick med den hem men letade överallt (inklusive i kylskåpet frysen mellan soffkuddarna under mattor byrålådorna i hallen shoppingkassarna med ficklampa i bilens alla skrymslen).  Jag ringde även butiken och de hade inte hittat den. Son är helt amazing på att lägga märke till saker och komma ihåg var han sett dem. Man kan nästan alltid fråga honom var något är och han vet. Han säger att han såg den igår "någonstans där det är brunt golv" och jag är orolig att lilltjompan gömt den. Jag vet ju att bästa sättet att hitta den är att spärra alla kort, då kommer jag hitta den en halvtimma senare...

Corona tajms

 Syrran reflekterade över att hon bara hör svenskar prata om "Corona". Även på nyheterna och så. Alla andra pratar om covid-19. Och uttrycket "coronatider" tycker hon är jättekonstigt. 

Det går inte bra för dem i Italien. De har knappt haft en intäkt sedan februari och ser ingen ljusning än eftersom nästan alla av deras klienter är från USA. Företaget kommer, vad det verkar, försättas i dvala. Fördelen med deras gebit, bara de gör sig av med personal behöver de inte ha några kostnader alls egentligen. Hennes man är mer talför än hon, henne får man dra information ur men han sa att de räknar med att behöva leta jobb för (tolkar jag det som) pengarna de hade att leva på är snart slut. Och den rara hushållerskan måste de göra sig av med, har inte råd att ha henne längre. Det gör lite ont i hjärtat, för vart ska hon ta vägen nu? Hon bor hos dem, har vad jag vet inte mycket mer saker än några väskor kläder och en bibel, och det kan inte vara lätt att hitta ett nytt jobb där nu. Eller så är det det. Kanske reser hon tillbaka till sin familj i... ehhh... Kenya?

På hela taget tänker jag försvinnande lite på Corona (!) numera. Känner mig inte rädd eller orolig alls. Håller avstånd, är noga med händerna och sådär så klart, är inte nonchalant, men mer av hänsyn till andra och för att det blivit en vana att tvätta och sprita händerna oftare än att jag är rädd att bli sjuk. För mig var det en vändpunkt när jag läste hur pass många fler som överlever intensivvården nu jämfört med i början, att sjukvården blivit så mycket bättre på att behandla rätt. Det är lugnande. 

Låtom oss hoppas

 Make skrev tenta i tisdags och det är minst sagt ödesmättat. Detta var sista chansen på den tentan innan slutet av VT 2021 och anledningen till att han inte tagit den tidigare var för att han prioriterade att läsa till en annan tenta eftersom han skulle varit utomlands när den omtentan gick. Så blev det inget utomlands och om man varit synsk hade han gjort annorlunda. 

Om han missar den här tentan får han inte fortsätta på nästa kurs utan blir ett år försenad. I så fall säger han att han nog säger upp sig och startar eget istället, eftersom delägarskap på byrån ligger några år bort även om han kan ta sin examen efter årsskiftet som planerat. Han tror att det är 65 procent chans att han klarade tentan, men inte helt säker.

Jag håller tand för tunga. Från min sida har jag känt att Visst, jag drar det här tunga lasset för att han ska plugga, det är en gemensam investering men (ej uttalat) då får han fanimej se till att fixa tentorna, annars är ju allt förgäves. Det säger jag inte till honom, han är tillräckligt orolig och självkritisk för att jag ska lägga sten på börda, men om han inte klarar tentan och ska starta eget istället finns ingen anledning att slutföra utbildningen och då har de här asjobbiga snart två åren varit i onödan. Å andra sidan kanske han borde ha startat eget redan för två år sedan, istället för att ta en ny anställning och satsa på delägarskap.

Men hur som helst: Man ska inte ångra sådant man inte hade möjlighet att förutse när man fattade beslutet. Låt oss bara hoppas att han klarar tentan.

Alfapojken

 

Son har gått en vecka i F-klass nu och trivs bra. Igår hämtade jag Lilltjompan på dagis p g a rinnig näsa när de stora barnen var ute på lunchrast och Son var liksom mitt i smeten, hade jätteroligt med massor av kompisar omkring sig. Han såg mig inte ens. På väg ut från skolgården hittade jag hans kompis som satt på en gruslåda och såg ledsen ut. ”Kompis” med citationstecken runt. Vi gillar inte att Son hänger med honom, han är ingen trevlig person. Han är en sådan, redan som liten, som trycker ner andra för att själv känna sig duktig. Son förstår inte det, fast vi har försökt förklara. Han blir bara förvirrad när Gabriel säger att Sons kullerbyttor är dåliga, för det är så han håller på. Du kan inte det. Du är inte bra på det. Du gör inte det lika bra som jag. Det där är inte rätt. Du är dålig på det.

Dessutom dessutom har han en skrämmande hård jargong. Innan sommarlovet var Son ledsen för att Gabriel sagt att han var en ”Mördar facking jävla skitunge”. Man häpnar. Jag har rätt bra kontakt med Gabriels föräldrar och de är bra.

 Nå, man är ju inte mer än medmänniska så jag satte mig bredvid den lille skitungen och frågade hur det var. Han muttrade bara, är sex år gammal redan matcho, vill inte att det ska synas att han var ledsen. Det kröp fram att han inte trivs i Fklass. För många nya barn. Erkände han på ledande fråga. Jag är innerst inne skadeglad, tänker att det är nyttigt för honom men kanske blir effekten motsatt ödmjukande.

Sedan kom hans storasyster och hennes kompisar och Gabriel fick följa med dem. Jag är faktiskt lite rädd för den där blåögde blondlockige sockersöta grabben men anmärkningsvärt djup röst. Nu är han försvagad, maktstrukturen han varit van vid är rubbad, men det är bara en tidsfråga innan han är tillbaka som alfapojke, och då kan vad som helst hända på skolgården.  

Om ryssen kommer...

 Vår tevesoffa har levt ett hårt liv. Vi desperatköpte den eftersom föregångaren inte gick in i nya lägenheten (upptäckte vi när vi skulle flytta in). Då var soffan utställningsex på Mio och dessutom rejält read. Ett fynd, faktiskt. Och exakt vad jag sett framför mig i det rummet, inspirerad som jag blivit av en Dior-reklam som rullade på teve då. 

Nå, sedan dess har soffan blivit kräkt på av både vuxna (extremt gravidillamående) och barn. Kiss och säkert lite bajs vid något tillfälle och tuschritad och impregnerad av alla tänkbara livsmedel. Guschelov går det att ta av och maskintvätta tyget på alla dynor/kuddar, med för varje gång blir de lite mer noppiga och lite mindre Dior-aktiga. 

Nu var det länge sedan senast och jag har skojat att om ryssen kommer/det blir hungersnöd, kan vi alltid blötlägga klädseln och sedan ha näringsrik soppa för en vecka framöver men nej - i helgen fick jag nog. Så nu har vi oklädda dynor i ett hela havet stormar på hela nedervåningen som GENOMGÅENDE är obegripligt snuskig men jag kommer mig inte för att städa när det är så varmt plus att barnen inte låter en göra något mer än fem minuter i taget och Make pluggar varje vaken minut. Allt är äckligt och slitet och det luktar lite sopor och samtliga 23 kökslådor skulle behöva torkas ur noga. Men en sak i taget. Vi börjar med soffan. 

Dagens gapskratt

 Förra veckan ville Son att vi skulle köpa ballonger. Vi leker ofta med ballonger, helst de stora från Claes Ohlson, men han verkar, framkom det, ha en väldigt speciell relation till ballonger. 

"Mamma" sa han förtroligt. "Min snopp blir hård av ballonger."
Jaha sa jag. Okej?
"Ja. Den blir liksom alldeles rak. Du vet när jag var liten så brukade jag ju ligga och studsa på ballonger... då blev min snopp hård men nu blir den det bara jag tänker på ballonger."
Där ser man sa jag. Gå och fråga pappa om det är så för honom också. Moahahaha!

Jag berättade det senare för syrran och vi skrattade båda så att vi knappt kunde stå upp. "Du kanske ska börja spara till psykologen redan nu" frustade hon.

Smålänningen tipsar: Budgetglow

Woohoo, ny order till Jolse. Jag hade sådan tur, båda mina favoritprodukter på kampanj!

Bästa peelingen är en av dem och den heter Real Barrier Aqua Soothing Peeling Gel, antagligen en av de bästa produkter jag använt någonsin. Jag använder den varannan, var tredje vecka i duschen efter att jag tvättat ansiktet som vanligt och alla döda hudsceller släpper direkt. det blir som fullt av blött toapapper i ansiktet. Första gången trodde jag att det var fejk, att det liksom var gelen som snabbtorkade och gav den effekten men nej, det är verkligen döda hudceller. Ibland gör jag om den direkt efter, för att verkligen få bort allt. Sedan känner man sig ett halvkilo lättare och får världens lyster. Nu kostar den drygt 15 USD, att jämföra med knappt 22 USD i normalfallet. 

C-vitaminserumet använder jag helst varje dag och det heter SOME BY MI Galactomyces Pure Vitamin C Glow Serum. Det har inte jättebra hållbarhet, bör nog helst förvaras i kylskåpet, och det märks verkligen när det är dags att beställa nytt. Jag får inte alls samma lyster, om ens någon, när det börjar bli gammalt. Nu är det nog tredje eller fjärde gången på raken jag beställer samma produkt och den ligger på 12,72 USD (normalpriset är 21,20 USD). 

Den här gången slog jag till på ett peptidampoule (AMPLE:N Peptide Shot Ampoule - oklart för mig vad skillnaden mellan ampule och serum är) som fått många jättebra recensioner på en europeisk sajt där produkten kostar över 30 EUR. Nu har Jolse den på s k Time Deal och då betalar jag knappt 9 USD. Även en hårimpackning som låter så äcklig att den måste vara bra: TONYMOLY Haeyo Mayo Hair Nutrition Pack (med ÄGGULA!) Trés intressant. Jag tänkte även testa en snigelkräm (COSRX ADVANCED SNAIL 92 ALL IN ONE CREAM) som flera verkar använda under sin vanliga fuktkärm. Även den hade fått många bra recensioner. 

Därtill lade jag två stycken TONYMOLY Intense Care Gold 24K Snail Hand Cream, mest för att det är en bra liten "rolig" present att ha på lut. Jag har den själv och tycker att den är bra men använder å andra sidan inte mycket handkräm, bara på vintern när händerna blir som fnöske. Däremot tänker jag faktiskt börja använda innisfree Orchid Hand Cream SPF15 PA+ 50ml som jag också lade beställning på, främst på ovansidan av händerna. Jag blir lite stressad av att mina händer börjar se gamla ut och tänker att jag behöver steppa upp solskyddet på dem. SPF 15 känns i lägsta laget men aja. 

Något kul ska man väl få ha? 😁