Manshatarhelgen

Jag ser rött när det kommer till människor med snopp, känner jag. Stort som smått. Nej, har inte bråkat med Make, han är ändå ett av de vettigare exemplaren - inte minst eftersom han helt och oreserverat håller med mig. Alla män är inte idioter men alla idioter är män. 

* Tror att jag kommer hamna i en manlig stolthet-klämma på jobbet. Kan inte riktigt gå in på detaljer men jobbigt att komma in ny och starkt känna att jag vill göra mitt jobb samtidigt som jag har en stark känsla av att högsta chefen inte vill att projektet som är hans skötebarn ska bli ifrågasatt, men å tredje sidan blir det min huvudvärk när/om något skiter sig längre fram så...

* Alla dessa kvinnor som mördas av män de är eller har varit ihop med. Och hur kan det inte göras mer väsen om det?! Skjutningar älskar de att prata om, politikerna, men mäns våld mot kvinnor vill ingen ta i. SÅ ILLA BERÖRD. Mest av allt står jag helt mållös inför att det bedöms vara en fråga för jämställdhetsministern och inte justitieministern - bara där visar man hur (o)prioriterad/intressant frågan är från politiskt håll och ingen ifrågasätter det? 

* På gymmet (ja, jag går på gymmet ibland, jag är en hemsk människa) alla dessa sneakers i stl 43 som ägarna liksom bara kliver ur och lämnar på golvet när de byter till inneskor? Jag blev vansinnig och sparkade in alla i ett hörn. 

* Den jävla skitungen som går i trean och som ofredar vår son. Igår cyklade skitungen förbi och ropade till sig Son som strax kom springade till oss, jätteledsen och upprörd. Då har ungen sagt "Du slickar mig i rumpan" till Son. Samma unge som Son i förra veckan berättat att han gömmer sig för, för om ungen får syn på Son säger han "Du petar mig i rumpan!". Skrev ett slå-på-stora-trumman-mejl till Sons fröken idag och sa att vi vill ha möte med henne, ungens lärare, ungens föräldrar och rektorn. 

* Mannen som ringde mig efter att jag lagt ut vår barnvagn på Blocket.  Han sa att han hade småbarn men lät inte som en småbarnsförälder och frågade och frågade och frågade om vagnen, vår vagn, andra vagnar, vad tycker jag om det och om det. Jag fick en dålig vibb direkt, något med intonationen och den nasala rösten* men pratade snällt på en stund och kom med goda råd. Efter ett tag kändes det som att han ville dra ut på samtalet och.. ja, konstig känsla så jag frågade hur gamla hans barn är. Först blev han tyst några sekunder, sedan sa han "Några år" och avslöjade därmed att han inte har några barn. Jag lade på för då gick det upp för mig att pervot tände på att prata barnvagnar. Fy. Fan.

* Män med nasal röst är ofta pervon. Varsågod för extremt grov generalisering, men faktiskt lite baserat på egen erfarenhet också.

Japp, det var det det. 

Är det nu det händer?

 Igår trött i kroppen, illamående, ont i magen. Var på Maxi och köpte några bitar lösgodis p g a blev akut sugen på något surt, jag som aldrig köper godis. Åt dem i bilen på väg hem men av tre olika sorters godis smakade alla bara snäppet mer än mineralvatten. Slängde ut dem genom sidorutan, det var inte värt kalorierna att tugga i sig något som inte ens smakar gott. 

Jag kom hem och testade olika grejer i kylskåpet. Kände varken doft av gnuggad koriander eller nyss uppskuren ingefära. Google säger att fler än hälften upplever smak- och luktnedsättning innan andra symptom uppträder. Så jag är hemma tills vidare och försöker få tid för test. 

Åt takeawaymiddag hos Munter i lördags. Vi firade mitt nya jobb och det var trevligt, på det där lågmälda sättet det blir med henne. Jag har inte vågat berätta för henne om covid-risken, hon är jättenojig och umgås egentligen inte med någon men gjorde ett undantag i lördags. Det blir henne jag känner mig mest skyldig gentemot, om jag är sjuk. Inte för att jag kände mig det minsta hängig då, men ändå. 

Vårt nya bord till uteplatsen borde komma inom en vecka. Det blev även nya stolar från Brafab. Det var lite spontanköp, men de vi hade från Ikea var alldeles för låga och i butiken där vi tittade på bordet hade de även stolarna, så vi kunde provmöblera och provsitta. De vita stolarna är så fina mot vita räcket på uteplatsen! Åh, vad jag vill fixa i ordning där nu, slå på vattnet i uteköket, lägga på en duk, fylla på med lite pinaler och flytta ut livet dit!

Vill även börja flytta ut växterna jag var lite väl tidigt på att förodla. Gurk-plantorna blommar men det är på tok för kallt ute. Fick med torvbriketter från jobbet som jag satte broccoli och pak choi i förra veckan, de grodde på bara någon dag. Man testar sig fram!

Veckorapporten

Jaha, en (kort)vecka in på nya jobbet! Vad säger vi?

·         Pendligen är ju asjobbig (5,5 mil enkel väg på trafikerad riksväg) och bilen är så törstig med vinterdäck och allt att jag nästan med blotta ögat ser mätaren röra sig neråt. Leverans av elbilen har blivit framflyttad igen, till nästa månadsskifte, men det där med att komma behöva lägga en mindre förmögenhet på diesel varje månad är åtminstone ett tillfälligt gissel. Jag går upp kl 6, borstar tänderna, sminkar mig och brer två mackor som jag äter i bilen. Åker hemifrån 6.30. Är på jobbet 7.15. Behöver hämta barnen kl 16 men chefen är jättesnäll och förstående och föreslår på eget initiativ att jag ska köra hem och göra det sista hemma, så att jag kan hämta. SÅ GLAD att vi tog snacket om Livspusslet innan vi signade.

Det är nu den här och kanske nästa vecka som jag tänker att jag är på plats hundra procent. När jag börjar komma igång med arbetsuppgifterna kommer jag kunna sitta hemma (siktar på) två dagar i veckan. 

·         Det har gått upp för mig att chefen nog for med lite osanning när det kommer till hur jobbet fungerar. I god tro, är jag övertygad om, men hon sa under intervjuerna att det skulle finnas materialanskaffare och att min tjänst är strategisk. Efter att ha pratat med de andra fyra som har motsvarande tjänst som jag är bilden entydig: Man hinner inte vara strategisk i vår tjänst, det är alldeles för mycket operativt mög som behöver lösas hela tiden.
En smula biter en i ändan-ironiskt eftersom jag hånfullt gnäggade över annonsen förra jobbet lade ut när de sökte min efterträdare. "Hahahaha. STACKARS den som får jobbet och tror att det är DET DÄR hen kommer få göra!" Nu sitter jag där själv med svarte Petter. Börjar tro att det alltid är så – man beskriver en tjänst på ett sätt, så som det borde vara, men i själv verket är det ofta något helt annat man gör på dagarna. Ännu en anledning att begära att få prata med en framtida kollega innan man accepterar en anställning.

 

·         Meeeen, chefen, som bara varit chef över inköparna sedan årsskiftet, är helt inställd på att de/vi måste ändra arbetssättet så att vi kan vara strategiska. Det är så mycket skit de gör nu som de egentligen inte borde göra, vi behöver hitta tidstjuvarna och eliminera dem. Där känner både hon och jag att jag kommer ha mycket att bidra med. Dels eftersom jag innerligt brinner för processförbättringar och är jäkligt bra på det, men också eftersom jag kommer utifrån och har andra perspektiv. Jag märker att hon hoppas mycket på mig och är jag nöjd med det. Jag tror verkligen att jag kan göra skillnad med hennes pondus och mandat i ryggen. Hon backar inte för något utan är helt inställd på att vi ska ta sjumilakliv framåt och helst igår. "Antingen är man med på det eller så kan man kliva av" som hon uttrycker det.

 

·         Jag uppskattar chefen precis så mycket som jag trodde. Hon har den där perfekta mixen av Nu är det jag som bestämmer!  och medmänsklighet, prestigelöshet. Hon är väldigt transparant med mig, jag tror att hon har planer – i viss mån har hon redan flaggat för det men vi är överens om att Vi suger på det lite. Jag är inte oäven, men vill att både hon och jag ska vara säkra på att jag hamnar rätt.  

·         Det händer så mycket här och hon har bara antytt planer men o-jädrar så spännande grejer de har på gång. Det känns verkligen som att vi har en resa framför oss och jag är så glad att jag får vara med på den!

Haj på daj!

 Ville bara säga att det blir lite dåligt med bloggande närmaste veckan eller så, p g à BÖRJADE NYTT JOBB IDAG och jag är (på riktigt) kär. Jag trodde inte jag skulle känna så igen men det känns så rätt och jag njuter obeskrivligt av att vara under nya sammanhanget- med lite nya arbetsuppgifter såväl som en helt ny underbar bransch. Chefen har hintat om grejer som är på gång och bara är så spännande. Det känns som en oerhörd förmån att få vara med på den här resan.

Bonus: det finns en välsorterad VARSÅGOD-hylla! För de vill att personalen ska använda produkterna. Hann inte titta så noga idag men imorgon... 

Ja, det var bara det för nu. Hejsålänge!

Konsumtionsbloggen

 Jag testade Hack you Closet. Idén är att man lånar (räddade) kläder som en stylist (påstår de) har valt ut åt en. Man får en låda med fyra plagg, har dem en månad, skickar tillbaka, får en ny låda. Jag ville väldigt gärna gilla det men det funkade inte. Efter två lådor från vilka jag inte använt ett enda plagg (dels för att vissa grejer var så fula att jag inte ville, dels för att de inte passade) sade jag upp prenumerationen. 

Men så blev jag här uppmärksammad på att det finns något som heter Sellpy och japp, ville så klart testa! Auktioner är inte min grej, jag vill gärna bara kunna köpa det jag vill köpa. Sellpy visade sig vara, som jag redan varit förberedd på, ett hie (som det heter på småländska) men ändå inte så svårt att hitta som jag varit inställd på. Jag lade till slut en order på åtta tio plagg varav vissa var skämmigt billiga. Hade kunnat köpa mer men närmade mig så smått tusenlappen och någon måtta får det faktiskt vara. Om det är hälften så bra som jag tror och hoppas blir det definitivt fler köp därifrån. 

Det blev två Benneton-koftor/cardigans, en vit och en ljust teal.

En H&M-klänning i hundtandsmönster och perfekt modell. Sökte på bara "hundtand" och fick upp sida efter sida. Det är ju fördelen med H&M, jag vet precis vad som passar mig därifrån. Ett säkert köp.

Tre (oj) vårkappor?! Herreminje, jag kunde inte välja och kanske är det ohälsosamt när det är för billigt men gillar jag dem inte får det bli Erikshjälpen. En gräsgrön i 60-talsmodell som nog faktiskt t o m ÄR från 60-talet med tanke på hur etiketten såg ut, en längre gammelrosa med krage i ett beige/mörkblårutigt mönster och en vit kortare modell från Promod.

En kortärmad vit sidenblus, en mönstrad ärmlös från Mango. Sämsta köpet var eventuellt en lång vit morgonrock i siden men... äh, jag vill ju vara en sådan som glider runt i sidenmorgonrockar! Måste hitta ett par högklackade slipintofflor med toffs! (skojar bara!)

I helgen blir det förhoppningsvis ett nyproducerat köp. Det börjar brännas med matbord till uteplatsen och där måste det bli perfekt för vi använder det så mycket och det ska hålla länge. Lobbar stenhårt för Himmelsnäs från Hillerstorp. Om man inte sett något finare eller rejälare på flera, flera år så kommer vi inte hitta något i helgen, det kan man vara säker på. 

Visualisera mera!

 Målbilder. Älskar vi inte målbilder? Jag gör det i alla fall. Pratar gärna om det också, det har trogna läsare kanske märkt ;-) 
 Min svärmor har ju sina sidor men en sak hon har rätt i är att Man ska uttala sina innersta önskningar för då slår de in. Jag tror hon är något på spåren där. 

Min målbild just nu är torsdag kl 10.45 då jag sätter mig i frisörstolen för en helrenovering. Klippåfärg och hela kångkarången. Ska bli vårigt blond, har haft nära min naturliga råttfärg i ett år nu. Trött på'at och tänker jobba så länge jag behöver idag för att kunna sluta 10.30 på torsdag och slippa ta upp datorn efter frissan. 

65 år senare

I april blir det ehmm... bodelning heter det väl inte när någon dör? Ni vet, såntdär. Efter morfar. Mamma har, och håll i er för Familjehistoria Deluxe nu, en halvsyster som är *trumvirvel* en månad yngre än mamma! Morfar var gift eller tillsammans med systerns mamma men träffade tydligen mormor, som då var 16 år, vid sidan av och båda blev gravida samtidigt. Mamma föddes och växte upp i ett litet, litet samhälle, mitt i småländska bibelbältet men hon visste aldrig att den andra tjejen, Lena, var hennes syster. Hon säger att hon hade det på känn men tanken fastnade inte. De jobbade tillsammans när de var tonåringar och då minns mamma att någon på jobbet skrattade över att de var så lika, och då hade någon annan i personalen hyschat. 

Morfar vägrade erkänna faderskap för mamma. Det var på väg att bli en process om det, när mamma var liten, men precis innan kom ett brev från en advokat i Eksjö, där morfar formellt erkände faderskapet. Något måste ju ha hänt där, eftersom han och mormor gifte sig och ingen av mammas syskon, som alla är ganska mycket yngre, hade en aning om att det fanns en halvsyster. 

Min gammelmormor, som dog för ungefär tio år sedan och som var mer som en mamma för min mamma än hennes egen mamma, berättade för mamma för ganska länge sedan att hon hade en halvsyster. Hon visade även brevet, där morfar erkände faderskapet för mamma och visade var hon hade lagt det för att mamma skulle ta hand om det sedan. När de städade efter gammelmormor ville mamma inte ta brevet, hon tyckte det kändes fel att liksom ta något, så hon lät det ligga i asken i byrån men senare, när hon kom på att hon ville ha det och letade efter det i byrån som hamnat i min mormor och morfars ladugård, var brevet borta och morfar stod som en hök över mamma för att kolla vad hon gjorde. 

Nu när de kallades till... ehhmm... bodelning? var mamma så lättad, för hon var orolig att det inte alls varit i ordning, att hon inte alls stått registrerad som morfars barn men nu är det då definitivt. Hon verkar inte ha vetat att det varit hur enkelt som helst att kolla upp via Skatteverket, utan gått och oroat sig. Jag sa att det antagligen var så att morfar skämdes över att han inte velat ta på sig faderskapet och att det var därför de bränt brevet. Klart att det inte är något man vill att ens barn ska veta. 

Hon visade i helgen morfars testamente där halvsystern står omnämnd. Det var första gången jag såg hennes namn och googlade fram en bild. En mycket stilig kvinna, elegant på en gruppbild med knytblus och välsminkad. Så långt ifrån min mamma men jag tycker ändå att man ser samma drag. Visade bilden för mamma som tittade på den, länge. Hon verkade inte ha tänkt på att man kan hitta bilder heller. 

Så sorglig historia, det där. Lena som växt upp utan sin pappa (men såvitt mamma vet med en närvarande styvfar), som antagligen undrat vad som hänt och (är vi övertygade om) morfar som haft dåligt samvete hela livet. Han var så snäll och omtänksam. Mamma och hennes syskon tror att det är mormor som förbjudit honom från att hålla kontakten, hon är sådan, men så ska man inte skylla på henne. Det har ändå varit hans ansvar.