Nytt jobb nya kläder

On another, mer ytlig, note:

Jag SKA INTE titta på TV-serier som utspelar sig på 50- och 60-talet för jag kan titta max tio minuter innan jag börjar surfa efter nya kläder. Herreminje så farligt det är men guschelov för Sellpy. Nu ser jag Glória på Netflix (den är bra) och japp - som ett brev på posten!

Har försökt med Sellpy ett par gånger sedan första handlingen där i mars utan att lyckas, det är som att man måste ha ett visst flow, men igår hade jag det flowet med besked. På mindre än en timma hade jag 20 plagg i min varukorg och vissa var jag så förtjust i att jag bara måste få iväg beställningen direkt. Jag rensade bort fem sex plagg men beställde resten. En hel del sommarkläder, kunde bara inte låta bli. 

Om ni är nyfikna på vad jag gillar kommer här en liten summering!

Prickig klänning med snygg krage från STOCKH LM, 100 kr.

Monkiklänning till sommarlådan, 35 kr. Gillar särskilt ärmarna och att det är skjortmodell. 

Vintagekjol för 130. En chansning. Den kan vara alldeles för tight eller för lång (är petig med att jag vill ha prick knälångt). Ibland funkar det att vika upp ett varv i midjan.

Älskar kragen. 75 spänn.

Mmmmm krage.... Är tokig i kragar!

Sa jag krage? Egentligen är väl inte rött min bäst-bästa färg men det fungerar. Kragen...

Totalt megakär i denna, fast den sannolikt är lite för lång. Eventuellt också lite för stor, men det är knytband i ryggen och då brukar det gå att justera rätt bra.

En Morris-mönstrad knytblus, den dyraste i varukorgen med sina modiga 240 spänn. Kommer ha den nerstoppad i stram mörkgrön pennkjol tror jag bestämt. Ni vet vad vi har sagt: Man kan ha hur crazymönstrade blusar som helst om man stoppar ner dem i stram pennkjol. Glöm aldrig det. 

Plaggen kostar i snitt ganska exakt 100 kr styck och eftersom jag skickat iväg lite grejer till Sellpy som sålts redan använde jag mina credits därifrån för att betala en del av kostnaden. I sista stund valde jag bort en vansinnigt snygg kjol i ull och kashmir eftersom jag insåg att den nog blir för tight i midjan och inga förlåtande material.  Utöver ovanstående blev det någon mer vardagsklänning, två blusar, ett par skor samt lite annat. 

Sellpy är väl kanske lite svårt eftersom det finns sådana mängder av allt men det är ändå så roligt om man som jag, gillar att fynda. Varje klick på Nästa sida känns som att dra i enarmad bandit - är det på nästa sida tidernas guldkorn kommer uppenbara sig? 

Jag är en ganska ren 38/M och det underlättar. Midjan sitter så att säga där den ska och jag ser ofta på plagget om det passar mig eller inte. Det är det där med längden på kjolar och klänningar som jag önskat att de skrev ut, men det gör de inte. 

TB - Nyårs 2000

 Det kanske blir ett regelbundet inslag här, throw backs, men tråkigt att hålla det till en bestämd dag i veckan.

Igår började jag tänka på nyårsafton 2000 eftersom Cass pratade om något nyårsfirande hon varit på som spårat ut och hon, som normalt varken röker eller dricker tyckte var hemsk. Vilket spektakel det var, natten mellan 31 januari 1999 och 1 januari 2000. Då var jag 16 och min dåvarande 23-åriga pojkvän, han som sabbade mig för antagligen all framtid, hade bestämt att vi skulle förlova oss. Inte för att vi skulle gifta oss eller så, utan "för då är det på riktigt och jag kommer absolut aldrig vara otrogen". Bara en sådan sak. Det var han ju naturligtvis ändå, men det är en annan historia.

Han tyckte att vi skulle ha fina ringar men jag fick betala min egen. Alla julklappspengar plus lite från sparkontot rök. Mamma började gråta när jag berättade att vi skulle, för det var planerat, inget spontant. Nyårsaftonen firade vi i hans etta på Hisingen. Med var också hans yngre bror, dennes flickvän, en kompis till dem och en tjej som inte var sällskap till kompisen, minns inte riktigt vilken relation hon hade till någon.

Vi åt något gott, min kille hade jobbat som kock och hans bästa egenskap var att han var bra på att laga mat. Brorsan hade varit alkis sedan han var 19 och drack alldeles för mycket. Min kille drack också alldeles för mycket. Brorsan började tafsa på mig, sa att han skulle slänga ut mig från fönstret (sjätte våningen) om jag sa något till brorsan. Jag sa till ändå och fick ett sluddrigt "Han vet inte vad han gör, han är så full" till svar.  Brorsan och hans tjej bråkade och brorsan sa till henne att hon inte förtjänade halsbandet hon fått i julklapp av honom, "ta av det". Hon grät. Min kille tyckte att vi skulle byta ringar redan vid 22, eftersom han insåg att han höll på att bli för full. Vi gjorde det i köket, och han körde pannan i luckan till städskåpet för att visa hur mycket han älskade mig. Sedan försvann han, brorsan och brorsans tjej en stund. Senare fick jag höra att de gått upp på vinden, brorsan hade satt på sin tjej och min kille hade fotat dem. 

Vi tog spårvagnen in till centrum, drack medhavd alkoläsk, hittade ingen toa, åkte hem. 

Flickvännen träffade jag för något år sedan på macken. Hon stod i kassan. Jag kunde inte placera henne först, det tog tills jag kommit ut och var halvvägs hem innan polletten trillade ner. Namnet kom först, sedan sammanhanget. Hade velat ge henne en kram för allt som var. Hon måste haft det betydligt värre än jag för min kille var i alla fall funktionell det mesta av tiden, till skillnad från hennes som alltid var full och dräggig. Hon och jag borde ha hållit ihop men det begrep vi inte då. 

Det som blir och det som inte blir

 Jag skrev på för det där halvårsjobbet igår. Det kändes som Det Enda Raka mer än Jippie! men ändå bra. Det blir bra. Skönt att jobba för ett megastort företag igen, den här gången på en megastor sajt, närmare 1000 anställda. Det blir nytt för mig. Allt är strukturerat och jag hoppas att ansvarsområdet är smalare. Som de beskrev det är det verkligen precis det som passar mig bäst, hoppas att det blir så i verkligheten också. 

Jag mejlade han jag träffade i fredags och sa vad jag tyckte, att det vore jättekul att jobba med dem men att det är bäst för både honom och mig om han hittar någon annan för just den här tjänsten. Om han vill ha mig i en mer strategisk tjänst pratar jag gärna om det under våren. Fick ett så trevligt svar tillbaka, om att vi tydligen tänker exakt likadant och han har gärna fortsatt kontakt. 

I eftermiddag skulle jag egentligen ha varit ledig och träffat min bästa kompis på spa mellan våra städer. Hade ont i magen för det, så galet mycket som brinner på jobbet och jag räcker inte till, chefen som glömt att jag skulle vara ledig och lägger möten. VAB-träsket som är inne på fjärde veckan nu. Så igår messade kompisen att de alla är sjuka och kan vi skjuta på det? Jag blev så lättad. Nu siktar vi på en mellandag istället. 

Hej på en söndag

 Tack för alla kloka kommentarer på inlägget nedan! Det är tacksamt med olika infallsvinklar och jag uppskattar alltid välmenande synpunkter - annars hade jag inte bloggat. De som skriver och sedan lite snörpigt betackar sig för oombedda råd... Mja. Ja, det får stå för dem men sådan är inte jag. 

Det var ju så här, som jag kommenterade, att Käck och jag kände varandra ytligt för många år sedan. Så för två år sedan sågs vi på Munters barnkalas och hade massor att prata om. Jag connectade med Käck på Insta och vi hade en del dialog därigenom. Det var i samma veva som vi precis blivit klara med renoveirngen och de skulle bygga utekök så jag, sugen på att hänga mer med Käck, sa att hon ju kunde komma på lunch någon dag, och inspektera uteköket samtidigt. Så blev det så att jag bjöd in henne och Munter tillsammans, minns inte om det redan då var för att Munter inte skulle känna sig utanför eller om det bara var för trevlighetens skull. Sannolikt det förstnämnda. Så här i efterhand var det kanske lite ostrategiskt, eftersom nu, två år senare... ja. Så var det i alla fall. 

Nåja. 
I fredags morse ringde ett annat jobb jag sökt. Ett lokalt litet (men med extremt tillväxt) företag, extremt "hands on", inget ställe man kommer till i kjol och klackar direkt. Han som basar där var så härlig i telefon, helt uppriktig. Han sa att han först sorterat bort mig men så hade han läst mitt CV igen och tänkt om. Jag är "duktigt överkvalificerad" (hans ord och det vet jag ju) men han hade börjat se möjligheterna. Allt jag skulle kunna göra som inte bara är det han egentligen letar efter. Han sa att han ärligt talat hade varit lite rädd för att ringa mig men "jag tänker att ska man bygga ett vinnande lag ska man ju ta dom bästa, eller hur?" Så klokt att tänka så, få som gör det. Andra letar efter som bit som precis passar i hålet, utan att fundera på vad en annan bit hade kunnat bidra med. 

Jag sa att jag är i en annan process och sannolikt kommer få avtalet under helgen eller början av nästa vecka, men ska jag komma bort nu så snackar vi lite? 

Så jag kletade på mascara och bytte till en blus. Ganska genomgående klär jag ner mig för intervjuer men jag fattade att här var det hel-å-ren som gällde, inte en gnutta mer än så. 

Vi hade ett väldigt bra samtal men han tänker samtidigt som han pratar och han började spåna på saker jag kunde göra och förstärka dem med, baserat på min profil. Jag sa till honom att han, och bara han, måste bestämma sig för vad han vill ha och vad tonvikten i tjänsten ska ligga, för det han säger är att han vill ha en administratör och en affärsutvecklare i samma roll och det blir svårt. Då tittade han lite professionellt förälskat på mig och sa att DET ÄR PRECIS DET HÄR JAG MENAR! Det är det här du kan hjälpa till med!

Vi skulle fundera lite på var sitt håll över helgen men redan när jag pratade med Make efteråt landade jag i att nej, det funkar verkligen inte att klämma in i samma roll, för det administrativa kommer svälla och det kommer inte finnas utrymme för att jobba med det jag är bra på och det han skulle betala mig för. Så min plan är att säga att jag tycker att han ska anställa en administratör, jag tar det där konsultuppdraget på ett halvår, men vi fortsätter suga på karamellen och om han vill ha en mer renodlad affärsutvecklare/strategisk allt-i-allo-medarbetare kan vi prata om saken under våren. 

Fråga bloggen: =(A + B + C) - B

Det är vår tur att bjuda Munter med familj. Hon hörde av sig för att bjuda in oss under höstlovet men dels var vi borta då och dels fick jag akut dåligt samvete eftersom - som sagt, vår tur, så jag sa att de kan komma hit. Munter är ju världens snällaste och en väldigt tillgiven kompis, men det är noll energi i umgänget med dem. Hon och jag kan ha trevligt på tu man hand, men hennes man är helt ointresserad av socialt umgänge. Han bryr sig inte om vad någon annan gör eller tycker, och är lika ointresserad av att prata om vad han själv gör eller tycker. Visst, han svarar på tilltal, men inte mer än så. 

För att liva upp 'at lite sa jag att jag tänkte bjuda dem  och Käcks familj samtidigt. Käck är ett glittrande partytrick från topp till tå. Precis vad sällskapet behöver!

Vi bokade det till senaste helgen, men så var det sjukdom och grejer. Munters familj reser iväg nu och Käcks familj reser när Munter kommer hem så Käck och jag bestämde att de kommer hit på middag själva när Munter är bortrest, och så bjuder vi hit antingen alla eller bara Munter efter jul. 
Elefanten i rummet, vi tänkte båda samma sak, Käck lyfte den: Hur kommer Munter reagera på att Käcks familj kommer på middag själva? Hon är snäll och tillgiven men så fruktansvärt lättstött. Det blir lätt så att man tassar på tå runt henne, för hon kan ta illa upp för minsta lilla. 

Då bestämde jag, i egenskap av värdinna, att klart att man inte vill att någon ska ta illa upp, men man kan inte begränsa sig hur mycket som helst. Rim och reson osv. Käck höll med, men jag tror att vi båda bävar lite. 

Käck och jag har ju träffats tidigare. Min syster var i många år ihop med hennes mans bror (phu) så vi sprang på varandra då och då. Så för två år sedan hamnade vi genom Munter på samma barnkalas och återfann varandra. Sedan dess har vi tre umgåtts men jag tror att både Käck och jag gärna hade kunnat umgås på egen hand också, men vågar inte eftersom vi inte vill ha en sårad Munter. 

Hur ser ni på det där? Hur gör man när två personer som fått kontakt genom en tredje vill börja umgås utan den tredje ibland? Hur mycket ska man ta hänsyn när någon är kanske lite mer känslig än "normalt"? Tack på förhand för alla åsikter, tips och råd ni kan tänkas ha! Don't hold back!

Att välja är att försaka

 Jaha, så intervjun igår var mycket bättre än jag trodde. Attans också. Jag skulle ju ifrån inköp och ändå satt jag där och började känna att ja, det här verkar ju rätt roligt. Trevlig chef och trevlig chefsvikarie,  (eftersom chefen ska vara föräldraledig i vår) - båda var med på intervjun och båda var helnöjda. Trevliga lokaler och framförallt väldigt trevlig inställning till inköpsarbetet. Relationerna är viktigast! Det är ju jag i ett nötskal. 

Så slängde jag dumt nog iväg en annan ansökan till ett jobb som INTE är inköp och som jag verkligen hade tyckt varit spännande att testa. Jag hade tittat på det innan, men tänkt att det gick så fort med det andra och att de inte ens skulle hinna läsa min ansökan innan jag hade ett erbjudande. Njä, inte riktigt. De ringde upp inte ens en halvtimma senare och ville boka möte men först i slutet av nästa vecka. Så snabbare än jag trott men inte tillräckligt snabbt. 

Våndas nu känner jag. Beslutsångest. Matt i kroppen och huvudvärk. Håller på att bli sjuk, känns det som. Vet att jag kommer tacka ja till de jag träffade igår, men att välja är att försaka. 

På tapeten

 Igår skolkade jag lite från jobbet och skyllde på VAB men Lill och Cass var inte hemma. Noventstöket påbörjat. Gardiner och en ny ljuskrans i fönstret. Andra soffkuddar. Har bokstavligen kassavis (som det heter på småländska) med blomsterlök som behöver komma ner i jorden men har inte kommit mig för. Sedan Teams-intervju om ett jobb som jag känner i magen att jag inte vill ha, men det är på ett företag jag varit innan och vet är trevligt så jag har inte sagt nej än. På måndag ska jag på live-intervju på ett annat ställe, femmånadersuppdraget.

Överväger nu strategin att gå på det kortare uppdraget (fem månader) som intervjun på måndag gäller och sedan (om jag inte älskar det) söka något annat om ett halvår. Något på deltid. Säger man att man vill jobba deltid kanske det kan göra att man blir mer trovärdig i det där med att backa karriären. 

Senaste tiden har vi verkligen fått valuta för våra skattepengar (vilket vi i o f s alltid får, men extra mycket nu) med tanke på hur många samtal jag ringt till vården senaste veckorna. Det här att Lill är sjuk, många samtal, frågor, de ringer tillbaka efter samtal med bedömningsläkare, intyg till FK, annat recept på penicillin... Det är ett fantastiskt land vi bor i på många sätt och både jag och Make blir mer och mer sossar ju äldre vi blir. Det hade man inte trott för tio år sedan och jag är glad att vi båda liksom delar världsbild när det kommer till sådant. Make är dessutom, till skillnad från mig som mest läser rubrikerna, anmärkningsvärt insatt i allting och har alltid en nyanserad och påläst uppfattning, ser helheten, fattar hur saker hänger ihop och faller aldrig för enkla sanningar. Han är ett föredöme i många aspekter.