Ja hej! Det är jag!
Det har varit lite tunt med uppdateringar här men allt är bra! Förra måndagen började jag på nytt jobb och det känns bara bra. Ordning och reda, mer "löpande band" än jag haft på länge och med tanke på hur hösten var känns det tacksamt. Nu första månaden är jag på jobbet trots att det egentligen är hemmajobb som gäller, eftersom det är så svårt att komma in i något nytt hemifrån.
Jag är tillbaka snart igen! Hoppas ni alla har det bra!
Throwback till februari... 2013? En kollega och jag skulle till USA ihop, vi hade en systerfabrik utanför Minneapolis och hade varsitt ärende dit, men samtidigt, så vi reste ihop. Nu är han en av de få jag fortfarande har sporadisk kontakt med från det jobbet, men då, när jag hoppade in i hans bil klockan sex på morgonen för vidare färd mot flygplatsen, hade vi inte växlat många ord.
Vi flög Köpenhamn - Amsterdam men kom inte vidare. Det var snöstormar och skit, så efter många ovissa timmar bland en massa upprörda människor fick vi ut varsitt övernattningskit (väskorna var incheckade) och blev bussade till ett förvånansvärt fräscht Ibis precis utanför flygplatsområdet.
Han var sur och muttrig, tyckte att det var ett jävla skit men jag, som alltid blir motvalls när någon är på dåligt humör, kvittrade positivt och till slut lyckades jag få honom med mig om än motvilligt. Vi käkade en god middag, hade jättetrevligt och dagen efter kunde vi sova länge, slapp komma fram lika utmattade som vi skulle ha gjort dagen innan. Så många gånger han återkom till den resan efteråt, hur inåtahelvete positiv jag varit fast allt gick fel, hur trevlig resa det ändå blev.
Jag försöker tänka på det nu, när jag är inne i mina bittra, neggiga tankar. Det här är ju inte jag. Jag är att skratta åt eländet och säga Äh, fram kommer vi alltid! Nu hinner vi ju dricka ett glas vin också. Jag bjuder!
Nutid:
Vi avslutade just mitt sista avdelningsmöte. När vi går laget runt om veckan säger hon som tillfälligt ska ta över efter mig i förbigående att vi har en del kvar att avhandla innan jag slutar. När det blir min tur säger jag att jag som sagt slutar på onsdag så då är jag på kontoret. I övrigt inte ett ord från någon. Nada. Som att man varit inne på en veckas prao. Eller ska ta några dagars ledigt. Det hade gått att säga något vänligt utan att ljuga. Alla säger hejdå till alla. Jag säger ingenting. Vinkar inte ens sådär fjantigt mot kameran som de andra, trycker bara på röda knappen. Jag hatar det här stället. Hatar det och jag hatar den jag blivit här. Senast onsdag eftermiddag är det jag som, om det behövs, ger mig själv en smäll i ansiktet och rycker upp mig. Hör jag det?!
Om man som jag har törstig hud som aldrig kan få nog med fukt och särskilt nu på vintern, ska man passa på imorgon när Kicks har 50 procent på Skin Treat för den här produkten är en av de bästa vs prisvärt jag testat. Jag jämför den med en schweindyr (vi snackar närmare tusenlappen på fullpris) nattkräm från Medik8 som jag brukade använda och trodde att jag aldrig skulle ersätta. Den här är inte riiiiktigt lika bra, men tillräckligt nära och till det priset! Särskilt imorgon! Jag ska köpa tre burkar, på min ära!
Under en period var jag lite nerdig, läste på, kollade innehållsförteckningar och tänkte aktivt på vad som funkade för mig. Min grej är squalene. Är det squalene i, högt upp i innehållsförteckningen, så är det bra för mig. Det blir den där rika, smöriga konsistensen som min hud älskar.
Ett annat budgettips som jag nyligen ersatte min lika oersättliga ansiktstvätt från Medik8 med är Nuxe Reve de Miel (faktiskt tack vare Cass som använder den). Min gamla tvätt var ljuvlig men för 150 ml fick man ge (på fullpris) närmare 300 och till slut blev jag för snål. Den här borde inte vara bra, den kommer i 200 ml pumpflaska (som känns jättestor) och är till både ansikte och kropp. Bara där hade jag avfärdat den i vanliga fall, men det är den enda tvätt jag använt, bortsett från den där Medik8:en, som inte gör att jag blir alldeles yttorr i ansiktet. Största minuset är att den är så starkt parfymerad, jag får som en chock varje gång jag använder den, vilket är varje kväll i duschen. Japp, jag är en sådan som duschar på kvällen.
Tredje budgettipset är Biodermas micellära vatten. Den utgör dagens startskott, på en bommulspad. Rengör med den, sedan ett koreanskt c-vitaminsrum, sedan den där Skin Treaten, sedan smink. Jajemän.
Vad har ni för fantastiska tips
Jajemän om det inte är på väg åt rätt håll. Det blev hela två dagar på kontoret och jag kände mig så uppiggad av att prata med de få kollegor som var där (och som nu kommer från höger och vänster och vill prata bakom stängda dörrar). Kommer till och med, tvärt emot vad jag sa, åka dit sista dagen vilket är ONSDAG och inte TISDAG som jag hela tiden trott. Man ska signera något papper om att man lämnat tillbaka grejer och att man inte kommer sprida företagshemligheter, JAJA. Gör väl det då.
Hade trevligt samtal med min chef igår. Ibland är det så jag undrar om jag inbillat mig att hon varit så himla taskig, för det kan vara väldigt myspysigt mellan varven.
I eftermiddag julmingel utomhus på dagis. Jag och en mamma till (naturligtvis) drog ihop insamling ovetandes om varandra men möttes på mitten och var väldigt glada att vi täckt in varsin årskull, för ingen av oss hade kontaktuppgifter till den andra årskullen. Jag tog på mig att köpa presentkort som gäller nästan överallt i centrum, och lade på en extra slant själv. Det blir inga jättepengar, men mer användbart än ett cellofaninslaget set med mugg, te och en förpackning torra italienska skorpor.
Och idag lämnade Cass oss! Vi körde henne till tåget i förmiddags. Nu får hon jullov i tre veckor (hoppas att pandemieländet tillåter henne att komma tillbaka som planerat i januari) och vi saknar henne redan! Det känns som att ha vinkat av sin vuxna dotter, tyckte både Make och jag.
Jag tror ändå att det vänt nu, jag har varit nere på botten och tryckt ifrån.
Idag städar jag mitt kontor. Säger inte till någon att det är (planerar jag för) sista gången jag är här. Det känns också bra. Ett ytterst passiv-aggressivt fuck you, liksom att jag har för avsikt att blocka chefens nummer när jag väl stämplat ut permanent. Åh, jag hör ju hur det låter, liksom jag hörde hur jag själv lät igår när en ganska avlägsen kollega ringde för att han hört att jag skulle sluta. Jag borde inte ha, men det blev så och vi pratade i en timma. Jag kände inte igen min röst, den lät sprucken och klickande som när man inte har tillräckligt med saliv i munnen. Jag kände inte igen det jag sa, jag lät så j-a bitter. Borde kanske inte ha pratat, men efter senaste veckan är jag inte lika motiverad att hålla god min. Jag tar inte initiativ till det, men om någon frågar, lirkar lite, då kommer det.
Relationen jag förlikat mig med att ha förlorat verkar trots allt ändå inte vara över. Det är inte första gången den krisat, men den här gången trodde jag verkligen att det var över. Tidigare gånger har det varit upprört, mycket känslor från andra sidan. Den här gången ett sorgset men lugnt konstaterande om att det nog inte går längre och jag har inte försökt övertyga för det är mina förutsättningar som villkorar. Livet går i 180 och jag har varken energi eller tid att vara 'närvarande på distans' i ytterligare en relation. Jag tror att vi landade i något bra men time will tell, som dom säger.
Om det nu blir så att jag skriver lite mer om det här så får ni ha med er att jag inte går bakom ryggen på någon. Okej? Det är viktigt att ni förstår det.
Så trött i kroppen. Fast jag sitter stilla känns benen som bly och jag orkar knappt lyfta händerna till tangentbordet. All energi jag har rinner neråt, måste försvinna ut genom golvet för inte tusan stannar den i fötterna.
Som grädde på moset har jag förlorat en viktig relation i helgen. Det har inte känts rätt att skriva om den fast jag varit på väg många gånger. Såg ni serien Wanderlust på Netflex? 4,5 år som till slut inte gick mer och till slut fick somna in med oändlig värme, kärlek och omtanke. Ska man avsluta en relation är det så det ska gå till men det känns tomt nu.
Igår stack jag till gymmet, trampade tills svetten rann för att bli av med den giftiga känslan jag hade i kroppen. Det hjälpte inte men jag tittade ut över lokalen och lät tankarna landa i att hur jobbig senaste tiden än varit har jag ändå det som är viktigt - min familj. Allt annat kan komma och gå, det är jobbigt och kämpigt, men jag har min familj och det är det enda som spelar roll.