Ja, nu är det sista skälvande timmarna, som man brukar säga. Prick klockan 12 låses min access till jobb-kontot och det som inte är klart då kommer någon annan stackare få göra färdigt efter semestern. Lite skönt ändå, att ha en så exakt sluttid. Sorry, kan inte göra mer nu.
Innan dess ska jag helst hinna förbi en telefonbutik och få in ett SIM-kort i min gamla iPhone 4 som jag får hålla tillgodo med under sommaren. Så glad att jag behöll mitt privata nummer den här våren. Hem, packa, försöka smuggla med en 10 meter lång ljusslinga, glödlampsmodellen utan att Make märker det – ett abslut måste på terrassen. Den jag haft där i flera år gick sönder och förra året körde jag runt på alla stora butiken för att köpa en ny men den jag till slut kom hem med hade glödlampor i glas, blev jag plågsamt medveten om när en av dem gick i kras bara efter en timma. Så korkat.
Svärfar mejlade allmän info. Han hade "slagit på stort" (hans ord) och tankat upp båten – 400 liter diesel, så vi ska kunna köra en del. På tal om miljöbovar, huvva. Hoppas att Make tycker att det känns okej att ta med andra svenska familjen ut i båten i år. Förra året ville han inte det, tyckte det kändes som för stort ansvar men i år verkar han inte utesluta det. Hade varit så kul att ta med dem ut, vet att de hade uppskattat det väldigt mycket. Ser verkligen fram emot att umgås med dem!
Ni hör nog inte så mycket från mig närmaste veckorna, men hoppas att ni alla får en härlig sommar! Pussåkram på er!
Ja hörni, nu har vi ingen au pair längre! Cass åker tillbaka till Frankrike idag (men vi ses där om ungefär två veckor!) Sedan hänger hon med oss tillbaka, bor hos oss några dagar innan vi flyttar henne till grannstaden. Igår satt vi ute länge, drack lite vin och pratade. Make sa att det inte är mycket kvar av den Cass som kom till oss i september. Typ ingenting. Hon höll med om det, alldeles rörd, flickan. Hon är en helt annan person nu.
I lördags försökte vi prata med ny kandidat via FaceTime, men någon av oss hade så taskig internetuppkoppling att det inte gick att prata ordentligt. Vi ska försöka igen nu i veckan. Under tiden har vi en annan tjej på G, en namne till mig – det hade varit spännande (?) med två som delar namn i samma hushåll.
Angående rysaren (haha) kring vår resa så hände följande:
MEN: Jag känner nu, på ett helt annat sätt än tidigare, att tåg ÄR ett alternativ och till nästa gång vi ska ut och resa utesluter jag inte alls att göra det med tåg istället för flyg. Jag känner mig redo att tänka om nu. Eller förresten, nästa gång är Mallorca och dit blir det flyg. Men gången efter det?
Angående resa så såg jag i Instaflödet att en gammal klasskompis är på ett ställe som heter Laghetti rocchetta Nervina. Det ser helt magiskt ut och ligger lite drygt två timmar från vårt i Frankrike. Ibland gör vi som en liten semester-i-semestern, åker iväg någon natt eller två och turistar på annan ort. Jag tror att det blir en utflykt dit i år.
Min närmaste kollega, hon som är jag för tio år sedan, sa upp sig med sista datum samma som jag. Begriper inte riktigt vad som hänt mellan henne och resten av gruppen men det verkar ha skurit sig rejält vilket är märkligt för hon är en jättebra och trevlig tjej, resten av gruppen är jättebra och trevliga så då ska det egentligen inte kunna skära sig men ändå har det gjort det. Till mig sa hon att hon tyckte att folk betedde sig konstigt när hon sagt upp sig men verkade ändå ta det med ro.
När jag hade min hejdå-fest för två veckor sedan sa hon först att hon inte skulle komma, men så pratade hon och chefen samma dag och så kom hon ändå på festen. Dagen efter, på fredagen, var hon på jobbet och måndagen efter - för en vecka sedan idag, sjukskrev hon sig och kommer inte tillbaka innan fredag. Någon, antagligen chefen, har städat hennes kontorsplats.
Förstår så mycket som att om det skurit sig lite innan är det inget emot hur det är nu. Mumlande var det någon som berättade att hon hade frågat om hon fick ta ledigt förra veckan men fått nej. Då ser det inte så snyggt ut att sjukskriva sig istället men jag tror verkligen att hon inte mår bra, kanske ville hon ta ledigt av just den anledningen men här har hon bränt sina broar, efter fyra år. Nästan så att jag får lite ångest å hennes vägnar.
Hej på er och glad fredag!
Fortfarande i ovisshet angående nästa veckas resa, det har inte varit mycket nyheter om SAS-strejken va? Herrn i huset är mycket för att "vänta och se" (och missar därför inte sällan möjligheter) medan jag tycker att NU BESTÄMMER VI OSS.
Kom på en försvårande omständighet med tåget och det är att Lill har grav toalettfobi. Hon är JÄTTE-KÄNSLIG med toaletter och jag är rätt livrädd att vi sätter oss på ett tåg och att hon inte kissar på typ ett dygn. Tillspetsat, men ändå. I höstas när vi skulle till Italien vägrade hon gå på toa mellan klockan fyra på eftermiddagen och klockan åtta morgonen efter, för hon var inte bekväm med hotellets toa. På väg till och från Italien hade hon blöja på sig (men höll sig) för det gick inte att få in henne på flygplanstoan. Hon fick panik. Så... jobbigt läge med tågresa.
Tove undrade mer om resan. Jag googlade och hamnade på the www.thetrainline.com
Det börjar kl 05:18 från Köpenhamn, byten i Berlin och Köln. Man hade anlänt Paris kl 20:05 och sedan fått byta Paris-station (lite knöligt, hinner man?) och hoppa på nytt tåg kl 20:51. Egen sovkupé för 50 EUR extra, och framme i Antibes kl 8:50 morgon efter.
Faktiskt rätt amazing att man tar sig så långt som till Paris på en dag med tåg, om man bara kan starta från Köpenhamn. Hade ju gått att byta där och komma fram till London innan läggdags om man ville också. Kanske inte med barn, men åtminstone för vuxna. Kollade även till Rom och det hade funkat det med, fast ankomst lite längre in på förmiddagen.
...har vi kanske hittat vår nya au pair? Man ska inte ropa hej osv, men jag har mejlat rätt mycket med en 22-årig tjej och hon känns rätt i magen. Ett plus är att hon bor inte särskilt långt ifrån vårt i Frankrike, så om man vill skulle man kunna ses i juli. Hon har minst sagt solid erfarenhet av att jobba med barn, utbildat sig till något som översätts till "teacher educator" och verkar ha ett hjärta som klappar lite extra för personer med "special needs".
...loggade jag in på en annan sajt, den där Äventyret och jag fann varandra för ganska exakt fem år sedan. Jag har haft ett vilande, intetsägande konto där ett ganska bra tag, från något av alla tillfällen då han avslutat relationen (men sedan ångrat sig några dagar senare). Inte för att flirta, inte för att ge något av mig själv, behövde bara något jag inte kan sätta fingret på. För övrigt snavade jag över en presentation som jag fick för mig tillhör någon jag känner igen från jobbet, men bilden var lite otydlig och det kan ha varit någon som bara var lik. Vill inte veta om det var en kollega.
...hittade vi årets första kantareller i måndags, Cass och jag. Inte jättemycket, några grabbnävar ungefär, men ändå. Vi lämnade en massa pyttepytte-gulingar. På fredag tror jag att det kan vara läge med en runda till. Nu börjar det!
...blev det trots allt SAS-strejk. Jag är helt taggad på att vi kanske tar tåget till Frankrike istället för flyg, om det inte löser sig. Från Köpenhamn tar det en dag och tre timmar, egen kupé med fyra bäddar på nattåget från Paris till Antibes. Det är inte billigt men inte svindyrt heller. Nya flygbiljetter med Norwegian kostar mer.
Efter en väldigt fin kväll igår är man lite tlött i ögat idag. Jag hade (nästan) hela teamet, 15 personer, hemma på sommarfest. Jag bjöd på grillbuffé, dryck, jordgubbstårta och många skratt. Min chef höll ett så fint tal till mig, jag var alldeles grötig på rösten när jag fått min hejdå-present och skulle svara med några helt oförberedda ord. Tills dess hade Make och barnen hunnit hem och Make var så rörd av chefens tal till mig. Nu förstår han varför jag trivts så bra och tycker så mycket om mina kollegor.
Om han varit med tidigare på kvällen hade han kanske inte varit lika imponerad, när gästerna fått gå tipspromenad och gissa vinnare i olika fräckistävlingar. Till exempel "Vem suger bäst?" där jag var ett av tre alternativ. Det visade sig att jag var storfavorit (ehh, tack?) fast ingen visste vad själva tävlingen skulle gå ut på. Jag vann sedermera i att med enbart ett sugrör flytta ärtor från en tallrik ner i en mugg. Allmänt jubel och ett stort snett leende på Alfa. "Precis vad jag trodde" sa han och höll min blick. Bzzzz. Fy fan så slemmigt det varit om han var någon annan men kanske kanske kanske sa min blick tillbaka Du skulle bara veta. Det var i alla fall vad jag tänkte. Om jag inte haft Äventyret...
...som jag egentligen skulle ha träffat ikväll men han är sjuk, misstänker covid. Känt honom i snart fem år och han har aldrig varit sjuk tidigare. En kollega visade en rolig bild från Insta, ett barn som skrivit en lapp och frågat någon varför han vill göra slut med henne, är det för att hon är ihop med Gustav? Vi började prata lite om det och en annan kollega som kom förbi sa helt självklart Jamen varför inte? Varför måste det absolut vara så att man håller sig till en? Jag har aldrig hört någon uttrycka sig så öppet och ogenerat på ämnet tidigare. Nu är hon singel och lättare att uttala sig generellt när det inte gäller ens eget förhållande, men skönt att höra någon så obekymrat utmana normen.
Parentes men jag blir inte klok på hur ni hittar hit. Räcker med att jag bara andas ett ord på ovanstående tema, så har jag tre gånger så många läsare på just det inlägget än vanligt. Hur går det till? Kan någon förklara?