Fortsättning…

Första veckan vaknade jag betydligt tidigare än resten av familjen. Hann för det mesta både köpa bröd och äta en lugn frukost i skuggan innan de vaknade. Nu vaknar vi allihop 9:30 och då tycker i alla fall Son och jag att det ärmlös varmt för att äta ute. Väderprognosen för kommande 10 dagar är minst sagt enformig. Bortsett från risk för åska i helgen ska det vara 29 eller 30 grader och strålande sol så långt ögat når.

I förrgår var jag ute med mamman på berget, bara hon och jag. Jag gick de 100 meterna uppför backen till deras lägenhetshus, mötte henne, vek vänster ner på Saramatel och där låg ett nyrenoverat litet hotell jag aldrig ens lagt märke till tidigare. Hon hade noterat att det såg ut som att de hade något på taket, vilket visade sig vara en två veckor gammal takbar med fantastisk utsikt. 

Efter ett glas där fortsatte vi nedför backen och bestämde oss för att ta vänster igen och smita in på Belles Rives. Då hade det nästan hunnit bli mörkt och det tog lång tid innan vi fick beställa. Sedan glömde de vad vi beställt och sist försökte de ta betalt för två glas champagne á 25 euro istället för två glas rosé á 12 euro. Aja, ändå stilåklass på det stället, det måste man säga. Klockan var halv tolv när vi gick ut åt höger och tillbaka till vår gata. Insåg efteråt att vi faktiskt bokstavligen inte gått längre än runt kvarteret. 

Idag tror jag att vi ska ta tåget österut, till Menton men först ska vi försöka utröna varifrån de tre hundarnas plötsligt dök upp i vår trädgård igår kom ifrån. Uppenbart vakthundar, halsband men raggiga. Två stora schäfrar och en lite mer nätt. En av schäfrarna uppenbart aggressiv mot Make, morrade och visade tänderna. Obehagligt och vi blev rädda allihop. 

Semesterrapport

 

Såhär en dryg vecka in på semestern skulle jag kunna sälja mina barn billigt. Särskilt det ena. Jag får stresspåslag redan när det är dags att planera middagen för de vägrar äta i princip allt. Vi hade ett allvarligt snack med dem första dagen, sa att nu får vi faktiskt hjälpas åt så att det blir en trevlig semester men det enda de hittills gått med på att äta är halvfabpaj och restaurangpizza. Jag är så trött på dem.

Vän av ordning säger ”men låt dom vara hungriga då så lär dom sig!” Det funkar bara i teorin för i praktiken fattar de inte att de är   hungriga, de kraschar bara och blir på så dåligt humör att man klockan 21.30 slänger in ännu en quiche lorraine i ugnen i ren desperation.

Ikväll ska jag ut med mamman i familjen vi hänger med var och varannan dag. Är svintrött och lite dagen efter sedan båtutflykten igår, men är desperat efter att komma bort en stund.

En RIKTIGT bra grej är att vi efter mycket om och men hittat vår nya au pair! Det har varit väldigt svårt den här gången men så kontaktade jag en italiensk tjejer marockanska rötter. Hon är fyrapråkig (inklusive franska) och vi tog på vinst och förlust ett videosamtal med henne i förgår. Jag tror att vi alla tre blev lite kära i varandra, hon kändes så genombra på alla sätt och det märktes att hon kände samma för oss. Plötsligt händer det!

Hälsning från rivieran

Här sitter jag precis just nu. Ser de stora båtarna komma glidandes och ankra nedanför (det är alltid många fler båtar på helgerna), lyssnar på ljudbok och hade kunnat pimpla i mig en hel flaska blekt rosévin men tja, det hade väl varit lite väl dekadent. 

Barnen sköter sig själva och så snart solen sjunkit ytterligare lite går vi ner till stranden en stund innan middagen.

 

Punkt. Stor bokstav.

Ja, nu är det sista skälvande timmarna, som man brukar säga. Prick klockan 12 låses min access till jobb-kontot och det som inte är klart då kommer någon annan stackare få göra färdigt efter semestern. Lite skönt ändå, att ha en så exakt sluttid. Sorry, kan inte göra mer nu.

 

Innan dess ska jag helst hinna förbi en telefonbutik och få in ett SIM-kort i min gamla iPhone 4 som jag får hålla tillgodo med under sommaren. Så glad att jag behöll mitt privata nummer den här våren. Hem, packa, försöka smuggla med en 10 meter lång ljusslinga, glödlampsmodellen utan att Make märker det – ett abslut måste på terrassen. Den jag haft där i flera år gick sönder och förra året körde jag runt på alla stora butiken för att köpa en ny men den jag till slut kom hem med hade glödlampor i glas, blev jag plågsamt medveten om när en av dem gick i kras bara efter en timma. Så korkat.

 

Svärfar mejlade allmän info. Han hade "slagit på stort" (hans ord) och tankat upp båten – 400 liter diesel, så vi ska kunna köra en del. På tal om miljöbovar, huvva. Hoppas att Make tycker att det känns okej att ta med andra svenska familjen ut i båten i år. Förra året ville han inte det, tyckte det kändes som för stort ansvar men i år verkar han inte utesluta det. Hade varit så kul att ta med dem ut, vet att de hade uppskattat det väldigt mycket. Ser verkligen fram emot att umgås med dem!

 

Ni hör nog inte så mycket från mig närmaste veckorna, men hoppas att ni alla får en härlig sommar! Pussåkram på er!

Uppdatering

Ja hörni, nu har vi ingen au pair längre! Cass åker tillbaka till Frankrike idag (men vi ses där om ungefär två veckor!) Sedan hänger hon med oss tillbaka, bor hos oss några dagar innan vi flyttar henne till grannstaden. Igår satt vi ute länge, drack lite vin och pratade. Make sa att det inte är mycket kvar av den Cass som kom till oss i september. Typ ingenting. Hon höll med om det, alldeles rörd, flickan. Hon är en helt annan person nu.

 

I lördags försökte vi prata med ny kandidat via FaceTime, men någon av oss hade så taskig internetuppkoppling att det inte gick att prata ordentligt. Vi ska försöka igen nu i veckan. Under tiden har vi en annan tjej på G, en namne till mig – det hade varit spännande (?) med två som delar namn i samma hushåll.

 

Angående rysaren (haha) kring vår resa så hände följande:

1. Tågresan som varit aktuell blev väldigt mycket dyrare när de vanliga biljetterna tog slut och det bara fanns förstaklass kvar.
2. De privata sovkupéerna blev slutsålda. Sova med främligar ej aktuellt.
3. Vi hittade en SAS Connect-flight på lördag eftermiddag som vi kunde boka om till helt utan extra kostnad.

 

MEN: Jag känner nu, på ett helt annat sätt än tidigare, att tåg ÄR ett alternativ och till nästa gång vi ska ut och resa utesluter jag inte alls att göra det med tåg istället för flyg. Jag känner mig redo att tänka om nu. Eller förresten, nästa gång är Mallorca och dit blir det flyg. Men gången efter det?

 

Angående resa så såg jag i Instaflödet att en gammal klasskompis är på ett ställe som heter Laghetti rocchetta Nervina. Det ser helt magiskt ut och ligger lite drygt två timmar från vårt i Frankrike. Ibland gör vi som en liten semester-i-semestern, åker iväg någon natt eller två och turistar på annan ort. Jag tror att det blir en utflykt dit i år. 

Sorti

Min närmaste kollega, hon som är jag för tio år sedan, sa upp sig med sista datum samma som jag. Begriper inte riktigt vad som hänt mellan henne och resten av gruppen men det verkar ha skurit sig rejält vilket är märkligt för hon är en jättebra och trevlig tjej, resten av gruppen är jättebra och trevliga så då ska det egentligen inte kunna skära sig men ändå har det gjort det. Till mig sa hon att hon tyckte att folk betedde sig konstigt när hon sagt upp sig  men verkade ändå ta det med ro.

 

När jag hade min hejdå-fest för två veckor sedan sa hon först att hon inte skulle komma, men så pratade hon och chefen samma dag och så kom hon ändå på festen. Dagen efter, på fredagen, var hon på jobbet och måndagen efter - för en vecka sedan idag, sjukskrev hon sig och kommer inte tillbaka innan fredag. Någon, antagligen chefen, har städat hennes kontorsplats.

 

Förstår så mycket som att om det skurit sig lite innan är det inget emot hur det är nu. Mumlande var det någon som berättade att hon hade frågat om hon fick ta ledigt förra veckan men fått nej. Då ser det inte så snyggt ut att sjukskriva sig istället men jag tror verkligen att hon inte mår bra, kanske ville hon ta ledigt av just den anledningen men här har hon bränt sina broar, efter fyra år. Nästan så att jag får lite ångest å hennes vägnar.

Angående tåg till Europa

Hej på er och glad fredag!

 

Fortfarande i ovisshet angående nästa veckas resa, det har inte varit mycket nyheter om SAS-strejken va? Herrn i huset är mycket för att "vänta och se" (och missar därför inte sällan möjligheter) medan jag tycker att NU BESTÄMMER VI OSS.

 

Kom på en försvårande omständighet med tåget och det är att Lill har grav toalettfobi. Hon är JÄTTE-KÄNSLIG med toaletter och jag är rätt livrädd att vi sätter oss på ett tåg och att hon inte kissar på typ ett dygn. Tillspetsat, men ändå. I höstas när vi skulle till Italien vägrade hon gå på toa mellan klockan fyra på eftermiddagen och klockan åtta morgonen efter, för hon var inte bekväm med hotellets toa. På väg till och från Italien hade hon blöja på sig (men höll sig) för det gick inte att få in henne på flygplanstoan. Hon fick panik. Så... jobbigt läge med tågresa.

 

Tove undrade mer om resan. Jag googlade och hamnade på the www.thetrainline.com

Det börjar kl 05:18 från Köpenhamn, byten i Berlin och Köln. Man hade anlänt Paris kl 20:05 och sedan fått byta Paris-station (lite knöligt, hinner man?) och hoppa på nytt tåg kl 20:51. Egen sovkupé för 50 EUR extra, och framme i Antibes kl 8:50 morgon efter.

 

Faktiskt rätt amazing att man tar sig så långt som till Paris på en dag med tåg, om man bara kan starta från Köpenhamn. Hade ju gått att byta där och komma fram till London innan läggdags om man ville också. Kanske inte med barn, men åtminstone för vuxna. Kollade även till Rom och det hade funkat det med, fast ankomst lite längre in på förmiddagen.