Här och då

Om en vecka har jag semester. Det känns helt overkligt. Klart att det blir kul att vara ledig, umgås med familjen och göra roliga saker, men jag känner mig inte sådär som att jag kommer stappla över mållinjen som jag brukar. Inte trött, hade kunnat ånga på till jul, som det känns nu.

 

Jag drömmer regelbundet suggestiva drömmar om min chef. I natt att han kramade mig bakifrån, lyfte upp mig och bar mig mot trappan. Jag var rädd att han skulle tappa balansen och sa "Nej, inte trappan" men han kramade och viskade Lita på mig. Jag vände ansiktet mot hans kind, blundade och litade. Sedan tog drömmen slut, som de brukar göra. Jag behöver en längre stund med Äventyret, det är nog det som spökar. Vi har träffats några gånger senaste veckorna men inte mer än någon timma, max två. Vi behöver båda det som händer när vi har gott om tid. Jag behöver ett hårt grepp kompletterat med ett mjukt Lita på mig. 

 

Barnen gnällde för att de skulle vara deltid på fritids nu några veckor innan vi går på semester, men faktiskt tog det skruv när jag berättade att Bonus ska vara på förskola exakt hela sommaren. Hennes mamma började nytt jobb för några veckor sedan och kommer inte kunna ta ledigt. Bonus får inte en enda dags sommarlov behövde jag upprepa flera gånger för att det skulle sjunka in. De har inte klagat över fritids sedan dess. Man kan tjata sig blå om hur bra de har det och det är minsann inte alla barn som... men när det blir en verklig person man pratar om, någon de känner, då fattar de på ett annat sätt.

 

Annars tycker jag att vi varit ovanligt duktiga på att planera. Vecka 30 tar vi med Bonus till Borås och går på djurpark. Hon har aldrig varit på djurpark tidigare. Tror inte att hon bott på hotell heller. Son vill hellre vara hos mormor och morfar så det blir nog bara Make, jag och tjejerna. Jag ser fram emot att skämma bort dem, gå med en i varje hand, glädjas åt stort och smått genom dem. Första helgen i augusti ska Bonusfamiljen låna vår sommarstuga. Vi lånar även ut den en helg i juli till en familj i bekantskapskretsen som har det riktigt tufft ekonomiskt. Jag är glad att vi har möjlighet att göra så.

Getaway

Jag bestämde mig för att åka till Göteborg och ta ett möte face-to-face istället för att vara med på Teams. Ibland är det bättre så, plus ger mig chans att bonda med gänget här. Jag har förmånen att få arbeta med inte en utan TVÅ sjukt kompetenta cellexperter som båda är kvinnor. Det är inte jättevanligt. De är väldigt trevliga båda två och vi passade på att äta middag tillsammans igår. Ovärderligt, det här att tillbringa tid utanför kontoret ibland.

 

Båda kvinnorna stör sig lika mycket som jag på att ledningsgruppen enbart består av män i 50-årsåldern, de säger att på kontoret här är det något som hindrar rekryteringar. Den ena, som började i vintras, berättade att hon efter första månadsinfon (den vi gett öknamnet 'gubbtimmen') skrev ett mejl till vår CEO och ifrågasatte ledningsgruppens sammansättning. Roligt, eftersom jag gjorde samma sent i höstas på den introduktionsutbildning jag fick efter att ha jobbat här i ett och ett halv år, hehe. Han är bra CEOn, han föreföll ta frågan på allvar. Hennes mejl svarade han på omedelbart och sammanfattat är det en "prioriterad fråga" och något som våra nya majoritetsägare tycker är viktigt att adressera, ungefär samma som han svarade mig. Nu är det handling som räknar men han viftar inte bort det i alla fall.

 

Jag hade en skön kväll på hotellet sedan. Såg klart Eric på Netflix (bra!) och somnade vid 22. Lite som en minisemester, faktiskt. Gör ingenting alls att man ska jobba också. 

I förrgår stack jag in huvudet till chefen när jag var på väg hem och frågade om vi ses mer den här veckan (man vet aldrig). Han sa att han är här hela onsdag och torsdag förmiddag.  "Det är jag med. Jag är också här imorgon" sa supply chain-chefen som också befann sig på hans rum.

Idag när jag skulle på lunch satt chefen och pratade med QEHS-chefen och jag frågade om han är kvar efter lunch – vill nämligen vara säker på att få säga trevlig semester eftersom han går imorgon. Japp, jag är kvar i eftermiddag sa han. "Det är jag också. Jag är också kvar i eftermiddag" sa QEHS och jag tror bestämt att min chef satt och flinade.

 

Den här veckan är Make i Norr, har med sig Lill. Det är som semester hemma, att bara ha Son. Fint att vara lite med bara honom. Lill har en tendens att ta över, hon kräver så mycket hela tiden men när hon är borta känner jag hur behagligt det är att vara med Son. Får lite dåligt samvete när jag tänker på hur han alltid hamnar i skymundan. Han är en så väldigt fin kille. Lill kör stenhårt med farmor, farfar och farbror som är på besök i Sverige. Det har funkat bra. Farföräldrarna har varit närvarande, engagerade och verkar tycka om att umgås med Lill. Det är fint. Glad för det.

 

I helgen åker Son och jag till sommarstugan själva. Jag ska MÅLA-MÅLA-MÅLA, väggar och möbler. Sofia åker på lördag men hennes kille (eller vad han nu är) kommer på fredag, sover över till lördag och kör henne till flyget.

 

Hon "avslöjade" i helgen om att de har känslor för varandra (no shit) men att hon inte vet hur det ska gå när hon bor i Spanien och han inte riktigt vet vart i världen han hamnar. Samtidigt är hon inte beredd att komma och vara i svenska staden där han bor till september, fast hon inte har ett enda åtagande förrän i oktober. Hon tycker att det är rimligt att han tar ledigt en vecka (fast han egentligen inte kan, som jag förstår det) och kommer till henne, hon tänker inte åka till honom "för där finns inget att göra". Barnsligt. Antingen vill du vara med någon och då är det värt att tillbringa en vecka i en tråkig svensk småstad, eller så vill du inte. 

Måndagen efter helgen

Vi hade en så fin midsommarafton i sommarstugan. Underbart att ha Cass på besök. Hennes kille var trevlig och Lill var i sjunde himlen. Hon är så glad för Cass! Kändes dock tomt att inte ha Make med. Han kommer hem idag och det känns väldigt bra att ha honom på svensk mark igen. Det är ett visst obehag, tycker jag, förknippat med att ha en av sina närmaste "på andra sidan jorden". Det känns, särskilt när världen är så osäker som den är.

 

I lördags fick jag ryck och målade klart över den prickiga tapeten. Det blev jättefint, naturligt liksom, som att det alltid varit så. Älskar verkligen Rustas kulör Linen. När jag ändå var på gång spacklade jag pardörrarna ut mot verandan, de är gamla som gatan och i rätt dåligt skick men snickarspackel är guds gåva… Sedan hjälpte Lill mig att måla. De blir inte som nya men åtminstone väldigt mycket bättre än tidigare.

 

Hela lördagen höll Sofia sig i gästhuset. Tror att hon håller sig undan så mycket för att man inte ska be henne om hjälp med något. Hon kommer intassandes när det är middagsdags. Det såg ut som kriget i stugan efter dagens målningsprojekt men hon kom in vid 18-tiden, satte sig i soffan och ritade halvhjärtat med Lill medan jag först plockade undan målagrejerna och sedan behövde städa köket innan jag ens kunde börja med middagen. När vi ätit sa Sofia ungefär "Ja, jag smiter nog ut till mig nu…" och lämnade mig med precis allt. Det är en vecka kvar så jag sa inget men att hon inte själv känner att det är pinsamt. Det har alltid varit som att hon anser att när hon är ledig behöver hon inte lyfta ett finger. Med den nya har vi redan varit mycket mer tydliga med vad vi förväntar oss. 

Nedräkning

Kontoret blev midsommartomt redan vid 11. Folk som ska jobba klart dagen i bilen på väg till respektive midsommarmål. Jag känner att motivationen tryter. Hade ett snabbt leverantörsmöte i förmiddags och landade en besparing på 650 000 bara sådär från ingenstans. Känner lite att jag hade kunnat stänga butiken för idag med gott samvete.

 

Jag som var så nöjd med genidraget att boka ICA-slot tänkte fel och glömde bort att uppdatera/frisera beställningen innan deadline. På det stora hela blev det bra, men vissa grejer missade jag och vissa blev det för mycket av. Jaja, en världslig sak.

 

Igår gjorde jag (öppna) bao buns till mig och Sofia. Asgoda med räkor och mango snabbmarinerad i lime, chiliflakes och en skvätt soja. Hon sa som vanligt inte ett ord. Tackade inte. Vet att jag tjatar/gnäller/ältar detta men jag DÖR en smula inombords varje gång jag lagar god mat till någon som inte kommenterar. Jag är så vansinnigt trött på att laga mat till henne.

 

I tisdags sov barnen hos mormor och morfar och Äventyret skulle på sommarfest så jag tillbringade eftermiddagen/kvällen med att köra till IKEA för att lämna tillbaka fem skrymmande kollin som legat i vardagsrummet och som jag slutligen insett att jag inte ville ha kvar, samt köpa en blandare till uteköket. Den vi hade har inte klarat mer än några vintrar och hela förra säsongen gick utan att vi lagade den (fast vi efter åtminstone halva sommaren hade fått tag på rätt reservdel). I år bad jag Make snällt att lösa problemet eftersom jag inte vill gå en sommar till utan att kunna använda uteköket. Han lagade blandaren men när vi slog på vattnet verkade den vara trasig på ytterligare något sätt. Ska vi inte bara köpa en ny på IKEA för några hundra? sa jag men NEJ, han skulle laga den.

Nu kan han göra det precis när han vill. Den ligger i en låda i car porten och en, av mig egenhändigt monterad, fullt fungerade, sitter på plats i uteköket. Oerhört nöjd med att ha löst problemet helt på egen hand.

 

På IKEAs fyndhörna hittade jag även en megaposter som egentligen ska sitta monterad på en canvas men nu bara var en bild. Den kostade 39 spänn och jag tänkte att den är bättre än inget på stora tomma ytan över nya soffan. Tills vi bestämt vad vi ska ha på väggen. "Det är tillfälligt" sa jag till Sofia, när hon undrade varför kanten såg lite konstig ut. Då kan man, i hennes fall, antingen säga "Men det är helt okej sådär" eller "Bra alternativ tills vidare" men istället småfnissar hon och säger "Okej, bra, det är i alla fall tillfälligt" sådär liksom som att både hon och jag EGENTLIGEN vet hur fult det är men att vi håller god min – för någon annan? Hon gör så hela tiden. Igår när Lill var kärleksfull mot henne och ville kramas sneglar Sofia på mig, liksom i samförstånd med en min som indikerade att vi vet båda hur jobbigt det är när Lill kommer och vill kramas. Jag räknar dagarna tills hon åker. All Lills kärlek ska gå till någon som har vett att uppskatta den. 

Ett nedslag i tillvaron

En sådan period att man skulle vilja ha ett autosvar på mejlen: "Det är många som skriver nu. Var god försök igen senare."

 

Make är i Australien sedan i lördags. På torsdag är det bröllop. Jag tror han åker hemåt igen på söndag men är inte helt hundra. Det är bara en dryg vecka tills Sofia åker tillbaka till Spanien. Det känns bra. Hon är tacksam avlastning men taskigt att säga blir det faktiskt skönt att slippa henne. Jag tycker att hon förändrades lite när hon var inlagd. Hon har blivit mer negativ, mer självcentrerad, lyckas med små gester visa att hon tycker att det mesta hon ser är rätt B. Lite tonårsfasoner, liksom och jag tycker att båda av hennes kompisar som varit här på besök varit likadana. 23-åriga teens. Har ingen jättepositiv bild av spanjorskor efter det här året.  

 

Nu ser vi fram emot midsommar som tillbringas på vår underbara skärgårdsö. Jag har redan beställt mat på ICA så vi slipper handla. På midsommar kommer Cass och hennes pojkvän, men bara för lunch. Ja, hon har skaffat pojkvän! Alla är lika förvånade. Hon som aldrig någonsin skulle… Hehe. Igår ville Lill ringa till henne så vi hördes på FaceTime och fick även se killen. Blir kul att träffa honom ordentligt på fredag!

 

Lill, hon är så glad med våra au pairer och alla som kommer som bonus. Killen som Sofia dejtar sov över lördag till söndag och Lill är överförtjust. Hon var lite bekymrad över att han kanske skulle se henne i hennes Bamse-pyjamas. "Tänk om han tycker att jag är är barnslig". Älsklingen. Hon är överlycklig för att Cass kommer på fredag och är överlycklig för Sofia. Sofia är måttligt road av Lills kärlek, det skär lite i hjärtat, att hon inte möter Lill i det men Lill verkar inte märka något.

 

Jag har som miniprojekt att piffa till gäststugans kök. Vi snackar intuitionsgula väggar och plastmatta men jag planerar att måla väggarna i en betydligt fräschare nästan-vit färg och har secondhandad en svart/"natur"-mönstrad bomullsmatta som förhoppningsvis täcker det mesta av golvet. Hittade också ett litet klaffbord för 350 spänn, funderar på att måla det i en annan färg men kanske inte. 

Rik

Make och jag kom till sommarstugan själva igår. Jag kom landvägen, han båtvägen från stan där vi gjort överföringen och fått nycklarna. Det känns fantastiskt att h en båt här, två minuters promenad från huset. 

Vi åt middag med ryggen mot husväggen och näsan mot kvällssolen. Bakom det där vita huset ligger hamnen. Tomater, sparris och jordgubbar från en gård i närheten. 24-månaders lagrad spansk skinka. (Jag är en sådan som frågar i charken.) Svalt vitt mineraligt i glasen.

Efter maten gick vi en kort promenad bort över klipporna för att se solen gå ner. Tittade till båten, sneglade på en större vid en brygga i närheten. 

Strax ska jag duscha, baka en rulltårta och lite senare kommer mina föräldrar med barnen och faster Karin. Vi ska ”överraska” med båten. Inte barnen, de vet redan och jag hoppas innerligt att de inte försagt sig. Barn och hemligheter. Inte hela världen om, så klart. Sedan ska vi dricka champagne till rulltårtan, tänkte jag. Fira båt, 90-åring och (fast det berättar vi inte) utdelning.

Känner mig väldigt, väldigt lycklig just nu.