Chocken

Förra veckan spärrade jag mitt MasterCard p g a helt enkelt bara borta och igår hade jag fått ett mejl från Pluus där jag köpte en gps-klocka till barnens kusins födelsedag i juli 2018. De skrev att de tackade för den här tiden, att mitt medlemskap är avslutat nu och att ingen mer medlemsavgift kommer att dras. 

Medlemsavgift?!

Jag fick onda aningar och gick in på deras sida. Där är det (nu) tydligt att om man köper något där går man samtidigt med i deras "förening" och tills man säger upp sitt "medlemsskap" kostar det 129 kr i månaden. 
Jag kollade orderbekräftelsen från juli 2018 och ja, långt långt ner i bekräftelsen stod samma sak men så långt ner tittade jag ju aldrig då. Jag kan inte tänka mig att upplägget var så tydligt då och när jag räknar ihop vad det där medlemskapet kostat landar det på över 2000 kr. Känner mig så sjukt blåst men också dum som inte kollat kreditkortsräkningarna noga. Det är alltid Make som sköter det där och han kan dubbelkolla större poster med mig, men inte 129 kr. Han har väl utgått ifrån att det är något jag använder. 

Sån jäkla tur att kortet behövde spärras, annars hade det där kunnat fortsätta hur länge som helst.

Fortsatt högt och lågt

Imorgon åker Make till universitetsstaden och är borta i tre nätter. Han har ett obligatoriskt seminarium på fredag och tenta sen eftermiddag lördag så med tåg kan han ta sig hem först söndag morgon. Det känns ändå rätt skönt att vara själv med barnen och det blir bra för honom att få komma iväg lite. 

Idag ska jag beställa tapeter. Var inne på färgaffären för att göra det men tyckte att det lät dyrt och smygkollade snabbt på nätet. Även med min rabatt på 20 procent var det mycket dyrare än på Bygghemma. Känner mig lite horig men på alla rullar vi behöver gjorde det över 1500 kr i skillnad. Väntar bara på att betalningen till kreditkortet ska komma in. Vi har bränt hela krediten på 90 000 kr. Det är så man blir mörkrädd men det har varit flera stora renoveringsköp. Vi vill gärna använda just kreditkortet, så vi får poäng på köpet. Det blir en trevlig semesterresa, det här. 

Igår åt jag lunch med en leverantör. Hon berättade att hon renoverar möbler på fritiden. Jag sa att jag behöver fixa till sänggaveln i gästrummet. Hon fick något fuktigt i blicken och viskade KALKFÄRG. 

Kalkfärg (en speciell sort) är tydligen grejen. Man behöver inte grundmåla, bara slipa till ytan och tvätta. Ofta räcker det att måla en gång, sa hon, och om det är en yta som utsätts för mycket slitage bör man vaxa ytan efteråt men det ska inte behövas för en sänggavel. Annie Sloan heter märket. Oj, vad vi gick igång båda två på det ämnet. Nu vill jag bara fixa och dona!

Skoj på jobbet

Eventuell framtida leverantör, säljaren tillika barndomskompis till mig. Vi har inte setts sedan vi var tonåringar. En av konstruktörerna i mötet pratar om en isolering som tål typ eldkastare, man kan stå på andra sidan och ha handen mot utan att bränna sig. 
"Ingenjörsporr" kommenterar jag. 
Han svarar genom att smälla upp knytnäven i bordsskivan, underifrån. 

Jaja, det var jag som började. 

Grudge

Det bekymrar mig att jag fortfarande är sur på min syster. Känns som att det är en Oxe-grej. Jag är godmodig och kan ta så himla mycket utan att bli sur men när jag väl blir sur på någon, eller ledsnar går det inte över utan vidare. Jag kan inte påminna mig att jag känt så någonsin för henne. Vi har inte hörts sedan de åkte hem den 26 decmber. Igår messade hon och när jag såg hennes namn ville jag bara lägga undan telefonen igen utan att läsa. 

Jag saknar hennes barn, särskilt hennes son som är den äldre och så otroligt tillgiven sin moster. Många gånger har jag känt att jag vill Facetima med honom men så har jag inte ringt, för jag vill inte prata med henne. 

Jag vill inte vara sur, jag vill ha en bra relation till henne, men senast var verkligen droppen. Vet inte hur jag ska komma förbi det när jag fortfarande känner såhär, en månad senare.

Den hägrande väggen

Make fortsatt på gränsen till att springa in i väggen men inte en gång har han pratat om att ge upp eller strunta i plugget. Han säger att han inte ens funderat på att ge upp. Han har sådant jävla pannben. 

Hans stress över precis allting gör att han blir väldigt känslig. Minsta lilla motgång tar han som världens undergång. Jag borde nog vara mer förstående men irriterar mig på att han (i mina ögon) blåser upp allt bortom rimliga proportioner. Igårkväll var det en smaksak som vi inte var helt eniga om, genast slår han ifrån sig och säger upprört att vi inte kan diskutera det, han kommer inte kunna sova då och han orkar inte och jag är otrevlig, tycker han. Jag försökte lugnt kontra med en konstruktiv lösning men han höll i stort sett händerna för öronen och ba' Jag vill inte prata om det jag vill inte prata om det jag vill inte prata om det. Det lättaste vore om han bara överlät alla beslut till mig. Det hade blivit bra, på riktigt hade det blivit det, men han vill vara delaktig och det förstår jag ju också. Det blir bara sånt jädra stresspåslag för honom. 

Nu när jag skriver det inser jag ju att det är synd om honom. Jag vet inte om jag borde försöka övertala honom om att bromsa lite med plugget men samtidigt är han vuxen och jag vill stötta honom, inte påverka honom till att känna att han inte klarar det. Samtidigt, det är så lite kvar. Snart lättar det. Efter tentorna/deadlinesen i slutet av månaden blir det bättre. Han behöver bara hålla ut lite till. 

Upploppet

Vi är inne i en ganska påfrestande fas av renoveringen nu. Man börjar tappa sugen. Just nu känns det som att det aldrig kommer att bli klart, huset kommer aldrig bli rent någonsin igen och the sky is the limit när det kommer till kostnaderna. Vi vet inte på hundratusingen ens var det kommer sluta. Det blir en rysare men just nu bryr jag mig inte så mycket. Pengarna löser sig alltid, i värsta fall, om slutnotan landar på mer än lånelöftet får Make gå med mössan i hand och be om "förskott på arv" som det kallas. Jag vill bara att det ska bli klart. Jag vill bara komma i ordning och få huset ordentligt städat. 

Idag var jag som vanligt hemma på lunchen och nu har snickarna lagt ut skyddspapper så att de kan gå inomhus med skor. De har hittills klättrat upp till det nya på stege men nu är golvet igensatt så de måste gå in-vägen. Jag ringde Make medan jag åt och sa att nu flyttar vi. Mina föräldrar åkte till GranCan för två veckors semester idag på morgonen så perfekt tajming. Vi flyttar ikväll. Vi kommer inte stå ut annars. 

Det känns ändå bra. Nu lämnar vi och kommer tillbaka när det är klart. 

I princip klart. 

IPK. 

Blödig

När jag hör radioreklamen med ett barn som säger "Jag skulle vilja visa min lillebror havet" och så det mindre barnet som säger "Jag vill vara en sköldpadda!" så blir jag våt i ögonvråna. Varenda jäkla gång.