Klatt!

 Nu är det klart! Idag skrev vi på och fick träffa säljaren. Det känns så bra, allting. Hon var så bra. Det är lite jox med dödsboet och själva tillträdet kan inte ske riktigt när vi tänkt men vi kommer lösa det med avtal om uthyrning så att det ändå blir som vårt 2 augusti. Det visade sig också att det kommer krävas mer än vi trodde för att få elda i kakelugnen, men vi har den här känslan av att ha kommit undan så himla billigt så det är okej. Jag ska ha min kakelugn.

Nu är det mycket Pinterest. Så kan vi säga. Mycket Pinterest. 

Stugdrömmar

Det känns fortfarande så himla, himla, himla bra med sommarstugan och nu känner jag att det är av rätt anledning. Tidigare när vi kollar på renoveringsobjekt har jag inte riktigt kunnat sätta fingret på om det varit projektet jag varit sugen på eller om det faktiskt varit själva sommarstugegrejen, men nu när vi hittat den här som inte kräver några projekt inser jag att det är stugan i sig, att vara där, som lockar. Det finns som sagt lite smågrejer att fixa. Imorgon åker Make dit med en snickare för att inspektera taket ordentligt, där besiktningspersonen inte kom åt att titta men konstaterade viss risk för läckage. Hon trodde att det borde synas på innertaket om det är problem, men vi vill gärna att någon lyfter på takpannorna och kollar.

Nu funderar jag rätt mycket på om det går att på något vis möblera verandan så att man får in en matplats där utan att blockera passagen på ett olämpligt sätt. Antagligen inte. Har en vag idé om att på sikt byta plats på ett fönsterpar och ytterdörren så att man kan använda utrymmet bättre. Hade älskat att kunna sitta där och äta men en sak i taget. Först: Tak. Signering. Kakelugn. Resten tar vi kanske nästa år.

 

Sedan vi hade stuga på samma ö för tio år sedan har det hänt en del där. Det är en ny restaurang i hamnen, vi åt där i lördags och det var jättetrevligt. De serverar öl från öns eget lilla bryggeri. Från en brygga på andra sidan ön går det båtar in till centrum, med servering och trevlig miljö så att man kan "tura" om man vill. Det äldre paret (60-årsåldern nu) som köpte vår stuga använder det som permanentboende och vi har hållit sporadisk kontakt, setts några gånger sedan dess. Vi tittade oanmälda förbi efter visningen i lördags och varje gång vi träffat dem blir vi på så gott humör för de är helt underbara. Jag sa att om vi köper huset bjuder vi dem på inflyttningsmiddag i augusti. Vi tittade förbi stranden på ytterligare en annan sida ön, har egentligen aldrig varit där tidigare men det är perfekt för barnen, långgrunt, skyddat och fin sand.

 

Så tacksam för Make i allt detta. Han är en klippa. Inte bara klok och förnuftig, han fixar och donar, bokar någon som ska kolla taket ASAP, håller kontakt med mäklaren och löser det som behöver lösas med vår bankkvinna, tänker på allt och far hela vägen två dagar i rad den här veckan. Detta är starten på något nytt, en ny fas i livet – Jag är så glad att det är med honom! 

När det är rätt

 Känns det lätt! 

Den är vår. Blir vår. På måndag eller tisdag, då åker Make till kusten och signerar med min fullmakt. Det kände så rätt, precis allting. Den är allt vi vill ha och till skillnad från allt annat vi sneglar på bara att flytta rakt in i. Inget som behöver fixas. Allt gjort. Till och med bytta stammar och fiber indraget. 

Vi frågade mäklaren vad han trodde om säljarens förväntningar. Han sa att Mja, hon släpper den nog inte för mindre än +10 procent över utgångspriset. Vi lade på stående fot +15 vilket fortfarande var under vad vi planerat ha som lägstabud. Mäklaren såg i en sekund glatt överraskad ut, ett gott tecken. Några timmar senare ringde han och sa att säljaren accepterat budet.

Eller jo, en grej med taket behöver kollas och ev åtgärdas samt en grej med kakelugnen (KAKELUGNEN!)

Vi är så glada! 

Ej okej

I veckan kom, som blixt från klar himmel, ett krav från ledningen att hela företaget ska spara 50 miljoner mellan nu och årsskiftet. Vår avdelning ska leverera 12 av dem. Alltså realisera 12 miljoner på ett drygt halvår (minus semester). Någon hade kommit på att vissa avdelningar (inte vår) dragit över sina budgetar med jättemånga miljoner och man kan undra hur det kunde komma som en överraskning men det gjorde det tydligen. Vi fick i uppdrag att omgående lista potentialer som kan införas under året.

 

I samband med detta snokade vi reda på vad de där managementkonsulterna vi har inne egentligen kostar. Hittills i år har de fakturerat över sju miljoner kronor och vi har länge ifrågasatt om de verkligen behöver vara tre heltidare. Bara en sådan sak som att vi ibland har fyra-fem konsulter som sitter med och bara lyssnar på våra veckomöten har känts helt vansinnigt men det är en känslig tå och vår chef biter ifrån stenhårt så snart ämnet kommer på tal. Vi förstår att det är han som behöver dem, de är hans trygghet. Så den av mina kollegor som är ansvarig för konsulttjänster lade det som en potential på listan, åtminstone för att diskutera omfattning på uppdraget. Det blev inte populärt. Chefen var inne hos henne idag och skällde ut henne, avslutade med ett iskallt "Ni kanske tror att ni klarar det här men det gör ni inte" om det som vi sedan i höstas lärt oss av konsulterna. Nej, vi är inte på deras nivå, det kommer vi aldrig bli, men definitivt en tillräckligt bra nivå för att klara oss själva. Min kollega kom in alldeles tårögd och chockad. Jag känner än mer att jag kommer behöva hitta ett nytt jobb snart. Jag accepterar inte ett ledarskap som inte tillåter diskussion utan som drar det-är-jag-som-bestämmer-kortet för minsta lilla, som behandlar folk så som han gör.

Jag stör ihjäl mig på att alla ledningsgrupper och styrelser uteslutande består av män i 50-årsåldern. Den enda kvinna i ledande position är (naturligtvis) HR-chefen. Hon är också den enda chef på sin nivå som inte är med i ledningsgrupperna.

 

Vid månadsskiftet får en ny majoritetsägare, ett private equity-bolag och jag hoppas så innerligt att de kommer slå ner på dessa vansinnesutgifter.

 

Imorgon har vi en egen visning av den där sommarstugan. Mäklaren pratade med säljaren som är positiv till affär utan budgivning. Så spännande!

Allt det vackra

Vi hade släppt sommarstuga men så fick vi av tillfällighet nys om en som inte kommit ut än. Perfekt. Helt perfekt, precis vad vi vill ha på alla sätt och redan i underbart skick. Dessutom gäststuga med egen toa! Vi hade inte behövt göra någonting. Läget är guld. Imorgon ska Make ringa mäklaren igen och fråga om möjligheten att släppa den innan visning och i så fall till vilket pris.

Make kollade fastighetsregistret och såg att ägaren hade gått bort i år, alldeles för tidigt. Det är hans änka som säljer nu. Vi snyftade lite tillsammans över livet och  döden. 

Igår var Lill på utflykt med dagis. De tog lokalbussen tre stationer till vår lilla flygplats där någons pappa jobbar. Barnen fick se flygtornet, åka brandbil (!) och titta in i cockpit på postflyget. Sedan tog de bussen tillbaka. Lill tyckte att det var typ bästa dagen någonsin. 

Två veckor tills Lisa åker. Lill har en dagräkning på kylskåpet, alla dagar tills hon fyller år i november på ett A4. Hon kryssar dag för dag och jag har markerat vilken dag Lisa åker så att hon ska förstå och förbereda sig. Idag pratade vi med en kandidat för hösten och direkt sprang Lill till kylen, kryssade missade dagar och pekade 5 juni: "Lisa hem." Går inte att inte snyfta lite över det också. De säger "bonne nuit, à demain" till varandra varje kväll, kramas och pussas. Lisa viskar "Je t'aime" och Lill viskar " Jag älskar dig"

"Moi aussi" svarar Lisa. 

"Moi aussi" svarar Lill.

Eftersom jag bestämmer

Något av det fulaste jag vet är när någon har sandaler eller sandaletter men själva sulan är längre än foten och sticker ut framför tårna, ibland flera centimeter. 

Annan ful grej: strumpbyxor i sandaler. Är det för kallt för att vara barfota? Välj en annan sko. 

Tredje ful grej: Vadlånga kjolar. Okej, kjolen i sig kan vara snygg men ingen har någonsin varit snygg i en vadlång kjol.

Fjärde ful grej: Olika längd på naglarna. Åtta långa och två korta gör inte tio halvlånga. Klipp alla och bättre lycka nästa gång. 

Machokultur

Jag är i viss mån beroende av min icke-så sympatiska kollega Pekka för att få ut information så att jag kan göra mitt jobb. Ursprungligen hade han som sagt mitt ansvarsområde också, samt de leverantörer som till stor del överlappar mitt ansvarsområde men så fick jag ta över ena delen av kakan medan han sitter kvar på samma.

 

Igår frågade jag om det är okej att jag ber hans leverantörer om informationen jag behöver. "I won't interfere with your suppliers without your approval" skrev jag oskyldigt men jag är rätt säker på att han fattar exakt vad jag syftar på. Fick tillbaka ett korthugget svar som sa OK men "put me as cc" och en uppmaning om att vara specifik när jag ställer frågan. Det kommer från en man som på teammötet i fredags föga förvånande inte klarar hålla sig på sina två (2) minuter om vad som händer just nu, utan höll föredrag om vad han har på sitt bord i 12 (tolv) minuter. Säger chefen något om det? Nej, det gör han inte. Pekka får hållas. Guschelov att jag har mina andra kollegor.

 

På tal om dumma personer av manligt kön skrev jag ett långt mejl till rektorn på Sons skola igår. Jag inledde med att berätta att vi ställt Son i kö till andra skolor. Inte för att byta i närtid, utan för att ha en valmöjlighet längre fram. Med tanke på att utvecklingen i hans årskull går åt helt fel håll tänker vi så att om ungjävlarna beter sig på det här viset i tvåan, hur kommer de då inte vara i femman-sexan?

 

Hon borde redan ha känt till det, men jag lyfte exemplet med en skola i Göteborg, där de helhjärtat och metodiskt adresserat problematiken med machokultur bland skolbarnen, så långt ner som i F-3-klasserna. En grej de gjort var att totalförbjuda skojbråk på skolgården, de som jag i flera år reagerat på får fortsätta på vår skola. Jag hittade en fantastiskt bra föreläsning om den här skolan, vad de gjort, hur och varför. Länken till denna skickade jag till rektorn och hoppas att hon tar fasta på det.

Så här jobbar Kvibergsskolan mot machokultur - Lärarakademin - Göteborgs Stad (goteborg.se)

 

En annan grej jag haft en dålig magkänsla kring är att vårt fritids håller på med kill- och tjejgrupper. Om det är något som inte funkar tar de upp det i dessa tjej- och killgrupper. Det har liksom känts… mossigt? men jag gnäller på fritids om så mycket annat så jag pallade inte gnälla om det också. I föreläsningen fick jag lära mig att det är uttalat i läroplanen att man inte ska "regelbundet eller slentrianmässigt" dela upp eleverna efter könstillhörighet. Föreläsarna menar att det bidrar till att etablera könsnormer snarare än att motverka, vilket jag också påtalade för rektorn. Ska vi hålla tummarna för att hon blir taggad?