Spridda skurar

Igår ringde jag upp Äventyret. Vi pratade i åtminstone en och en halv timma. Nu så här i efterhand inser jag att jag borde gjort det tidigare men man fattar beslut på det man vet och känner i stunden, och då, när det var som mest intensivt ville jag inget hellre än att strypa kommunikationen, snarare än kommunicera mer. Det var ett bra samtal. Konstruktivt och han fick säga allt det jag förstår att han behövde få sagt. Efteråt skickade han ett meddelande, riktat till Make, där han bad om ursäkt. Ytterligare lite händelseutveckling men nu verkar allt vara lugnt och jag hoppas att det är på riktigt den här gången.

Botox-grejen var jag på igår. En slät tjej som pekade ut rynkor och linjer jag själv aldrig noterat. Tji fick jag för att jag skröt om att jag är rätt orynkig för att vara 40+. Det blir botox i två områden, kråksparkarna och precis över ögonbrynen. Då får man det där pigga lyftet som jag är ute efter. Jag frågade också den genetiska förbannelsen mellan min haka och hals. Hon sa att det finns grejer för det också. Man kan injicera något fettlösande som stramar upp huden och gör käken mer framträdande. Jag börjar med botoxgrejen, så får vi se med det andra.

 

Det mesta till köket är beställt nu. Häll, fläkt, bänkskiva osv. Jag sneglar på belysning och har fastnat för en mörkturkos/blå vägglampa x 3. Kan inte komma över att det hade varit så fint till den ljust grå bänkskivan, det mörka träet och det blanka vita kaklet. Make, som alltid tycker att det han sett live är bäst, röstar för (enbart) dekorativ stämningsbelysning, som restaurangen vi var på senast hade. Jag kan bli så arg på honom när han propsar på snyggt framför praktiskt, när han själv inte är den som behöver lida för det opraktiska, att han inte fattar det själv.  

Never ending story

Nytt drag från Äventyret, just när man pustat ut och tänker att det är över.

Nu har han mejlat styrelseordföranden på Makes firma, säger att han vill göra honom uppmärksam på att Make kommunicerat via företagets mejl och uttryckt sig på ett sätt som Äventyret inte anser vara professionellt. Det är bullshit så klart. Äventyret vill bara jävlas men är tillräckligt smart för att hålla sig på rätt sida gränsen. Make är orolig att han ska publicera något på nätet men jag tror trots allt att även där är han för smart. Han vet att i så fall blir det fråga om förtal. Istället petar han på ett sätt som inte är brottsligt men som ändå når Make och indirekt mig, får oss att må dåligt.

 

Planen nu är att få tag på hans poliskompis. När det blev en anmälan kunde han, på grund av förundersökningssekretess, inte prata med Äventyret men nu när det inte blev något med varken anmälan eller kontaktförbudet borde han kunna göra det. 

Vår receptionist är ihop med en polis och jag drog samma historia för henne som vi dragit för alla som vi varit tvungna att berätta för, att det är ett gammalt ex som jag sprang på i somras och sedan dess har han trakasserat mig. Jag bad henne be sin sambo framföra meddelande till poliskompisen, ge honom mitt nummer och hoppas att han hör av sig. 

Ti-hi

Måndag lika med boxpass lika med rivstart.

 

Jag är en av få som går på passet utan kompis vilket innebär att jag ofta hamnar med instruktören. Jag föredrar det, får ut mer av passet och vi har en bra rutin som både låter honom kolla de andra samtidigt. Igår noterade jag två stora killar som körde tillsammans. Högt tempo och skrämmande hårda slag men syntes lång väg att båda saknade både teknik och kontroll, de bara vevade. Efter 45 minuter behövde den ena lämna så då hamnade jag med hans kompis. Det kändes sådär. Instruktören fattade nog precis vad jag tänkte för han sa till killen flera gånger att fokusera på tekniken och hålla nere tempot. Själv höll jag mitsarna så att han inte skulle träffa mitt ansikte om han slant. Det gick bra.

Jallafall, killen frågade vad jag hette och presenterade sig sedan som Javier. Det är nästan bara utbytesstudenter på de där passen, jag frågade om han var från Spanien. Japp, det var han och ganska snabbt hade vi kommit fram till att han känner Angela, de har umgåtts i samma grupp! Jädra trevlig kille när han väl drog ner på tempot, stilig dessutom. När jag kom hem och sa vem jag träffat såg hon lite sådär ti-hi ut. Han såg för övrigt också lite ti-hi ut när jag nämnde Angela. Vem vet…

 

På väg hem från träningen stannade jag på Willys för att proviantera. Trivs med att bara laga mat till mig själv numera. Köper det jag är sugen på. Igår slängde jag ihop en riktigt god, mestadels grönsaksbaserad, gryta som blev både sen middag men även lunchlådor för större delen av veckan:

 

En finhackad gul lök som fick svettas länge i olja.

En bit riven ingefära, vitlök, chiliflakes, rejäl klick tomatpuré.

Lite strimlad kyckling.

Två förpackningar finkrossade tomater, två tärningar svampbuljong, en liten förpackning kokosgrädde.

Honung.

Vid sidan ångade jag några rejäla palsternackor och en tärnad rotselleri. I med det i grytan, plus två förpackningar linser.

Färsk koriander.

Mums blev det! Varmt, kryddigt och mättande.

Spridda skurar

Hela dagen igår slet jag med rötter, jord och tegelstenar. Lade en horribel summa på två rosenbuskar och några lavendelplantor men räknar med att bli rikligt belönad sommaren 2027 och framåt. Om rosorna överlever, alltså. Hade naturligtvis inga bra trädgårdskläder med till stugan, svettades och frös om vartannat, blev blöt och slutligen genomkall. Har frusit sedan dess. Hoppas att kvällens boxpass gör mig varm och inte sjuk.

Jag har i princip bestämt mig för att testa botox. Inte för att jag är rynkig, faktiskt påtagligt orynkig (över 40 blir det tydligt vilka som solat mycket och själv har jag hållit mig i skuggan senaste tio åren) men jag tror att det kan ge ett litet lyft. Ser på andra som gör det och tänker att de är så himla snygga. På onsdag ska jag på konsultation, ställe rekommenderat av en kollega.

 

Hon: Men vet du vad det bästa är med botox?
Jag: Säg det.
Hon: Man får inte träna på två dagar efter injektionen. Win-win!

Jag: Får man dricka vin efter?

Hon: Absolut!

Jag: Win-win-win alltså!

 

I torsdags hade jag halvårsavstämning med Bonus mamma och handläggaren på kommunen. Allt går väldigt bra, mamman har verkat betydligt piggare och mer positiv under slutet av sommaren och hösten men på mötet i torsdags var hon påtagligt låg och upprepade flera gånger att hon behöver mer avlastning än en helg i månaden, hon är så trött, allt är så jobbigt. Säger inte att det inte är ett hästjobb att vara ensamstående mamma, men det känns lite som att hon överdriver en smula inför handläggaren, eftersom hon alltid är så pigg och glad när jag träffar henne annars. Egentligen: Hur många småbarnsföräldrar, ensamstående eller ej, får en helg i månaden helt för sig själva?

 

Mamman vill helst att vi tar Bonus någon vardag då och då, så att hon ska få tid för sig själv mitt i veckan och kan träna, men hon kan fortfarande inte tänka sig att hämta Bonus hos oss efteråt och jag säger att om vi både ska hämta och lämna tar det i runda slängar 75 minuter som vi (oftast jag eftersom Make är borta mycket) inte har en vardagseftermiddag. Att ha Bonus är absolut ingen belastning, men hämtandet och lämnandet är. Inte ens när jag säger att vi hade kunnat ha henne utanför insatsens ramar, det vill säga utan ersättning, vill mamman bjuda till och ungefär där känner jag att gränsen är passerad. Mamman har bil, så det är inte bökigare för henne att ta sig till oss än tvärt om men hon tycker att det är något vi ska serva med, skjutsa fram och tillbaka, annars låter hon hellre bli och då undrar jag om det var så viktigt ändå.

Fjärilseffekten

 Som att tjock dimma i Kiruna får mig, som befinner mig 170 mil söderut, att behöva vända en helgpackad bil och ringa Seglaren som just kommit ut ur duschen i tron att jag är en halvtimma bort, säga att jag inte kan komma, jag behöver vara mamma istället. 

Det löste sig ändå rätt bra. Lördag förmiddag körde jag åter igen så snabbt jag vågade på kurviga landsvägar där gyllengula löv svävar som guldglitter i höstsolen. Lunch, lek, mer lek. Han säger att han aldrig kunde föreställa sig att det går att ha det så här, att det inte tar slut, fortsätter i timmar. En, två, tre kraftiga orgasmer för mig, den sista så omvälvande att jag hyperventilerar efteråt och han pressar sin hand mot min bröstkorg och säger åt mig att andas djupt och långsamt. Djupt och långsamt. 

Han sparar sin enda till sist, precis innan det är dags att laga middag. Jag gör moules. Schalottenlök, vitlök, grädde och vin. Han har inget smör, bara Milda Culinesse. Jag är inte fru i det här huset, han får ha vad han vill i sitt kylskåp. Medan allt puttrar skojleker vi fasthållning framför spisen. Han håller fast mig och jag försöker för allt jag är värd att ta mig loss. Någon vinkel måste vara tillräckligt svag, tänker jag och bänder mina handleder mot hans tummar men han skrattar bara och håller hårdare.

”Minns du den där reklamen” frågar jag. Vad gör du medan Milda gör jobbet. Vi fnissar och jag kämpar lite till, tills han trycker upp mig mot närmaste vägg och väntar tills jag slutar streta emot innan han släpper mig. 

Vi äter vid hans soffbord, vardagsrummet börjar bli klart men saknar fortfarande golv och element. Jag sitter på knä på golvet, han i soffan. Efteråt hämtar jag min väska i bilen, gräver fram flanellskjorta och tights. Pallar inte komma fram till en kall sommarstuga i tunna strumpbyxor och kjol men jag ser fram emot en söndag där och det känns bra att landa efter honom i ensamhet. 

Jag sover dåligt, som alltid efter honom. Fullt påklädd under dubbla täcken. Vaknar av vinden, tänker på knivmördare och på den där gången när jag var här själv, mörkrädd och morgonen efter insåg att nyckeln satt kvar i ytterdörren - på utsidan. Somnar om. Vaknar. Tänker på den tredje orgasmen. Somnar inte om. Stiger upp när det ljusnar, startar en brasa. Klockan är sju och det är vintertid. 

Många plus och ett minus

Haha, det här inlägget har jag försökt publicera i typ en vecka men inte hunnit!

Bra vecka generellt men mycket att göra. Ett tag, i våras, var det rätt soft på jobbet men inte längre! Den här veckan dessutom riktigt akuta komponentbrister. Ingen bransch är som elektronikbranschen. Vad som helst kan hända och när det händer går det snabbt. Nu är det en holländsk komponenttillverkare med kinesiska ägare där det helt skurit ihop och de har tappat kontrollen över sin kinesiska fabrik, komponenterna är belagda med exportförbud från Kina och över en natt behöver precis hela världen säkra sina behov av dessa 10 000 olika artikelnummer som inte längre går att få tag på. Misslyckas man går det inte att producera och då kan man lika gärna packa ihop och gå hem. Man håller sig för skratt, så man gör.

 

Men på plussidan har vi äntligen sjösatt köksprojektet, efter ÅR av funderingar och förhandlingar! Kan sätta check på att beställa bänkskiva, kakel, boka elektriker, snickare, plattsättare. Om inget oförutsett händer är vi klara till jul!

 

Övrigt på plus är att jag, utan att det känns som en uppoffring, håller i min godtyckliga diet. Känns så bra att jag äter det jag VILL äta, inte vad jag BORDE äta. Jag äter det jag är sugen på, tycker är gott och mår bra av, tycker redan att jag ser och känner skillnad fast jag inte fått till så mycket träning som jag föresatt mig. Ikväll ska jag träffa Seglaren innan jag kör vidare mot sommarstugan för en helg helt ensam där. Längtar som bara den!

 

Pussåkram och trevlig helg på er!

Wood

Andra paret stövlar kom, fortfarande i storlek 38. Jag fattar ju att det är något systemrelaterat som blivit fel men oerhört störande. Nu ger jag upp och beställer något från Sellpy istället, som jag borde ha gjort från början.

 

Jag inne på en godtycklig och oorganiserad diet. Är så trött på att känna mig plufsig och irriterar mig på att jag går upp i vikt för att jag äter mat jag inte ens vill äta, för att det är det som passar familjen men det passar inte mig. I onsdags tränade jag och hade flaggat för Make att han fick fixa mat samt att jag inte skulle äta utan lösa mitt eget. På väg hem från träningen gick jag in på Willys för att handla lite till lunchlådan. Vi vet alla vad man kommer ut med när man handlar hungrig men jag upptäckte att när man handlar efter träning är det precis tvärt om. Fick akut craving efter broccoli. Åkte hem, gjorde en omelett med purjolök, råstekte broccoli och kvartade körsbärstomater (samma som jag förberedde till lunch för veckans resterande två dagar). Igår kväll gjorde jag en tomatgrönsaksoppa med linser till mig själv (ingen ostmacka till) och resten av familjen fick indisk gryta från frysen. Jag antar att det kanske blir så här nu. Jag får laga en rätt till familjen och en till mig själv fast till mig själv är det lättare att göra en större sats (som soppan igår) och äta några dagar i rad.

En sak jag tänker på är dock att även Angela, liksom vår förr-förra au pair, är en ätande anorektiker om man nu kan säga så. Hon har varit drabbad av ätstörning tidigare och nu har jag intrycket av att hon äter hälsosamt och tillräckligt mycket, men så mycket har jag ju förstått, att man kanske aldrig blir helt fri från en ätstörning. Jag är lite rädd att om hon märker att jag äter annat för att jag tänker på kalorierna, att det ska trigga något i henne. Svårt.

 

Senaste veckan har jag väntat ut Seglaren och undvikit att höra av mig till honom, vägrar bli klängig. Under tiden har jag mejlat lite med någon på sajten, tydlig med att jag träffar någon och inte är öppen för annat, men det blev en spännande dialog, inte flirtig. Mannen ifråga rätt mycket mer avancerad än jag och jag uppskattar samtalet, känner att det vidgar mina vyer. Dessutom har det hjälpt mig att ge Seglaren distans, som en liten distraktion (och faktiskt påminnelse om att det finns andra män därute). Det var nog strategiskt av mig, igår hörde Seglaren av sig, gullig med pussmunnar, längt och en selfie på honom och hans "påle". Pålen som påstås ersätta en bärande vägg alltså, inte… Nä. (Fast den hade snudd på kunnat ersätta en bärande vägg den också om ni förstår vad jag menar höhöhöh). 

Och med det tar vi fredag, mina vänner! Önskar er alla en god helg!