Jag inleder semestern med att jobba en förmiddag.
När jag var på första intervjun för det här jobbet trasslade jag in mig i något resonemang om att jag tyckte att feedback var viktigt, att feedback motiverar mig. Orden som kom ut stämde inte riktigt med vad jag försökte förmedla och jag såg på han som skulle bli min chef att han var en smula skeptisk. Jag räddade upp det hela genom att förtydliga att jag inte är någon "bekräftelsejunkie" (det var det ordet jag använde) men att - "om man ska vara ärlig och en smula ostretegisk" - feedback är ett himla billigt sätt för honom som chef att motivera sina medarbetare. Då blev han intresserad.
Hur då? undrade han.
Jo, sa jag. Så som jag funkar är att om jag vet att min chef har höga tankar om mig så vill jag väldigt gärna motsvara dem och inte göra chefen besviken. Där presterar jag mycket bättre än om jag inte har en aning om vad chefen tycker om vad jag gör.
Hmm, intressant. sa han. Eller om han möjligen gjorde en min som visade att det var vad han tänkte.
Mmmm. sa jag.
Det kan hända att det var det han hade i bakhuvudet på vårt utvecklingssamtal då han sa att han verkligen uppskattar att jag känner ägandeskap för mina bitar.
Eventuellt är det därför jag sitter här, andra dagen på semestern, och gör rapporterna som ingen annan kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar