På tal om mat: Bebis har i stort sett slutat amma. Det gick så fort, på en månad har hon gott från stt bara smaka/stödäta till att leva på riktig mat. Nu ammar hon bara på nätterna och undantagsvis på dagarna för att somna. Igår blev det så tydligt för hon var svinhungrig men jag tänkte att vi skulle vänta med att ära tills Make kom hem. När vi väl satte oss var hon glupsk som bara den och då slig det mig att hon varit så hungrig men utan att göra minsta tecken på att vilja ha mjölk. Då gick det upp för mig att fet är just MAT hon vill ha.
Hon får alltid samma mat som vi. Jag saltar inte men i övrigt inga specialare för hennes skull. Lägget en klick på skärbrädan och finhackar. SuperPappan har alltid under sitt föräldrarskap satt lite hasorna i när det gällt barnens utveckling. Jag tolkar det som att han är lite sentimental, men han tycker inte att det känns helt hundra att bebis äter samma mat som vi och medan han sparsamt matar henne googlar han frenetiskt för att hitta belägg för sin teori om att sjumånadersbebisar inte bör äta kött eller att de åtminstone bör äta maten puréad till oigenkänlighet. Han tror att hennes mage inte ska fixa det men det gör den ju. Det är ju inte för matsmältningens skull man fingördelar maten men det tror han. Jag blir så trött på när han gör så, öppet misstror mitt förldraromdöme, men det är så lite sådant med bebis, jämfört med när Son var liten, så jag låter det passera.
Nå, der är övervägande sköööönt att Bebis klarar sig utan mig en hel dag men en liten, liten del av mig tycket att det känns lite sorgligt att hon inte är så omedelbart beroende av mig för att överleva längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar