Igår en jädra skitdag. Skulle åka ett snabbt ärende på lunchen men fick plattpunka på ena bakdäcket. I o f s bokstavligen utanför däckverkstan men de hade inga däck i samma fabrikat som våra och då var jag tvungen att byta båda bakdäcken för tydligen inte tillåtet att köra med olika fabrikat på samma axel. Fyra papp kostade det kalaset. Efteråt undrade jag om jag blev lurad eller om jag fattade beslut för snabbt, men hade ju noll förhandlingsutrymme där jag stod. Hade inte kunnat rulla en meter till på bilen.
Så var jag på dåligt humör för det resten av dagen och för första gången på länge kräk-less på jobbet och allt bös jag håller på med istället för att göra det jag borde göra. Alla dessa gamla artiklar som plötsligt inte går att köpa längre, ofta till eftermarknad. Jag blir tokig. Har nog två-tre sådana i veckan men det blir ju så. En maskin kan gå 10 år i vår produktion och sedan ska eftermarknad kunna leverera reservdelar i ytterligare 10 år. Klart att komponenter slutar tillverkas.
Men så lämnade jag jobbet tidigt, åkte till Erikshjälpen, hittade två grönblommiga tallrikar till uteköket som inte existerar än (det fanns fler tallrikar men jag köper aldrig fler än två likadana), ett litet förkläde hemmafrustyle, vad jag trodde var två kökshanddukar i linne men det visade sig vara en löpare. Nöjd. Och ett paket från Zalando med två klänningar som satt som gjutna. Tacksam att Make uppmuntrar det. De flesta hade suckat och tyckt att jag redan har tillräckligt många klänningar, men han är av uppfattningen att jag aldrig kan få för många, om de sitter bra och är snygga. Vilket de gör/är eftersom jag vet nästan precis vad som passar mig.
Fick feeling och bokade in mig på morgonpass idag, 07.00. En sorts cirkelträning med fokus på styrka. Det kändes faktiskt jäkligt bra att träna så tidigt på morgonen, jag var lite osäker på hur det skulle vara men jag gillade! Nu ser jag redan fram emot Core-passet imorgon bitti. Jag tror jag håller på att bli lite träningsjunkie? Har bestämt mig för att skita i att jag går minus på flexen. I värsta fall blir det, om jag kommer under minus tio timmar, löneavdrag men skitsamma. Det är viktigare att må bra.
Det känns som vi börjar närma oss renoveringen. Jag hade en byggare som mina föräldrar använt på besök i måndags och han kan börja direkt, om vi vill. Vår vanliga byggare är ledig först i slutet av maj (vilket i praktiken innebär "efter semestern") och han som jag träffade nu känns jättebra, har drivit sitt företag i 44 år och mina föräldrar har varit väldigt nöjda med honom.
Han sa att om han får uppdraget kan han nästan lova att Lilltjompan kan sova i sitt nya rum på julafton. Gissa om den träffade rakt i mammahjärtat. Jag hade kunnat skriva avtal med honom på studs.
Men så lämnade jag jobbet tidigt, åkte till Erikshjälpen, hittade två grönblommiga tallrikar till uteköket som inte existerar än (det fanns fler tallrikar men jag köper aldrig fler än två likadana), ett litet förkläde hemmafrustyle, vad jag trodde var två kökshanddukar i linne men det visade sig vara en löpare. Nöjd. Och ett paket från Zalando med två klänningar som satt som gjutna. Tacksam att Make uppmuntrar det. De flesta hade suckat och tyckt att jag redan har tillräckligt många klänningar, men han är av uppfattningen att jag aldrig kan få för många, om de sitter bra och är snygga. Vilket de gör/är eftersom jag vet nästan precis vad som passar mig.
Fick feeling och bokade in mig på morgonpass idag, 07.00. En sorts cirkelträning med fokus på styrka. Det kändes faktiskt jäkligt bra att träna så tidigt på morgonen, jag var lite osäker på hur det skulle vara men jag gillade! Nu ser jag redan fram emot Core-passet imorgon bitti. Jag tror jag håller på att bli lite träningsjunkie? Har bestämt mig för att skita i att jag går minus på flexen. I värsta fall blir det, om jag kommer under minus tio timmar, löneavdrag men skitsamma. Det är viktigare att må bra.
Det känns som vi börjar närma oss renoveringen. Jag hade en byggare som mina föräldrar använt på besök i måndags och han kan börja direkt, om vi vill. Vår vanliga byggare är ledig först i slutet av maj (vilket i praktiken innebär "efter semestern") och han som jag träffade nu känns jättebra, har drivit sitt företag i 44 år och mina föräldrar har varit väldigt nöjda med honom.
Han sa att om han får uppdraget kan han nästan lova att Lilltjompan kan sova i sitt nya rum på julafton. Gissa om den träffade rakt i mammahjärtat. Jag hade kunnat skriva avtal med honom på studs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar