Första dagen på jobbet på 1,5 vecka. Jag har legat helt influensadäckad, Son likaså och nu är Lillasyster hängig. Min chef är en hjälte som inte suckar eller himlar sig när jag säger att det blir fortsatt VAB men att vi åtminstone delar 50/50 tills vidare.
Vi flyttade hem till huset igår. Skönt att vara hemma igen! I fredags när Make kom hem var det kaos. Då hade vi ändå sagt till både snickare och målare att vi skulle flytta hem och utgick ifrån att de fattade att det var tvunget att vara hysat klart/i ordning men nej. Make var så arg att han var vit i ansiktet och pratade norrländska.
Jag har en patenterad förhandlingsteknik när det kommer till hantverkare som inte gjort vad de ska. Jag kräver inget, jag föreslår. Jag föreslår att eftersom de nu inte levererade vad vi var överens om så kan vi mötas på halva vägen och de kan komma imorgon lördag och göra klart, till vardags-taxa.
Ofta kommer man längre på att lägga upp det så.
Familjen vi umgicks med en del tidigare, där frun är så... konstig flyttade till Stockholm vid jul. Vi blev bara lättade för det var som svårt att ine hålla igång umgänget när man ses på dagis var och varannan dag. I helgen hörde hon av sig och undrade om vi inte vill komma upp en helg och fira deras Sons födelsedag i slutet av mars. Min första tanke: Är det okej om jag hugger mig själv med en gaffel i låret istället? Jag skrev tillbaka och beskrev vår tillvaro just nu, att vi bor hos maps pga renoveringskaos, Make tog 11 högskolepoäng i helgen, hela familjen är sjuka osv. Skrev också att vi inte kommer åka till Stockholm inom det närmaste. Hennes svar: "Så synd, han (sonen) hade blivit glad!" Inte ETT ENDA ORD som visar någon form av bekräftelse på att hon fattar eller det är mycket nu eller någon fråga om hur det blir med huset eller något men det är exakt det vi stört oss så på med henne, att hon är så obekräftande. Själv drar hon ofta och gärna låååånga anekdoter om konstiga eller roliga (tycker hon) saker hon varit med om men när någon annan berättar något lyssnar hon tålmodigt men aldrig en reaktion på det man berättat. Nej, kommer verkligen inte lägga två strån i kors för att hålla kontakten med dem.
Vi flyttade hem till huset igår. Skönt att vara hemma igen! I fredags när Make kom hem var det kaos. Då hade vi ändå sagt till både snickare och målare att vi skulle flytta hem och utgick ifrån att de fattade att det var tvunget att vara hysat klart/i ordning men nej. Make var så arg att han var vit i ansiktet och pratade norrländska.
Jag har en patenterad förhandlingsteknik när det kommer till hantverkare som inte gjort vad de ska. Jag kräver inget, jag föreslår. Jag föreslår att eftersom de nu inte levererade vad vi var överens om så kan vi mötas på halva vägen och de kan komma imorgon lördag och göra klart, till vardags-taxa.
Ofta kommer man längre på att lägga upp det så.
Familjen vi umgicks med en del tidigare, där frun är så... konstig flyttade till Stockholm vid jul. Vi blev bara lättade för det var som svårt att ine hålla igång umgänget när man ses på dagis var och varannan dag. I helgen hörde hon av sig och undrade om vi inte vill komma upp en helg och fira deras Sons födelsedag i slutet av mars. Min första tanke: Är det okej om jag hugger mig själv med en gaffel i låret istället? Jag skrev tillbaka och beskrev vår tillvaro just nu, att vi bor hos maps pga renoveringskaos, Make tog 11 högskolepoäng i helgen, hela familjen är sjuka osv. Skrev också att vi inte kommer åka till Stockholm inom det närmaste. Hennes svar: "Så synd, han (sonen) hade blivit glad!" Inte ETT ENDA ORD som visar någon form av bekräftelse på att hon fattar eller det är mycket nu eller någon fråga om hur det blir med huset eller något men det är exakt det vi stört oss så på med henne, att hon är så obekräftande. Själv drar hon ofta och gärna låååånga anekdoter om konstiga eller roliga (tycker hon) saker hon varit med om men när någon annan berättar något lyssnar hon tålmodigt men aldrig en reaktion på det man berättat. Nej, kommer verkligen inte lägga två strån i kors för att hålla kontakten med dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar