Nästa steg

Så jag bestämde mig för andra jobbet och har tackat ja. Gladast av alla blev rekryteraren som efter drygt åtta månader nu kan avsluta denna surdeg. Det känns rätt (!) att ta det andra jobbet men det är ingen jippie-känsla. Det här jobbet fick jag nästan som i cornflakespaketet (tala om att damma av en gammal sägning) och kanske därför det inte känns något i magen.

Det som känns bra är att jag är överens med dem om att börja efter semestern. Då kan jag löpa hela vägen till 15 juli på mitt konsultkontrakt och nuvarande har skäligt med tid att få hit någon annan. Jag lämnar dem inte i sticket.

 

Idag har jag frisörtid i stan kl 13 men ville prata med min chef face-to-face så jag masade mig ut till jobbet trots att det är en timma i bilen tur och retur. Här är inte en så mycket som en silverfisk men chefen är ju alltid på plats – utom just idag, eftersom han är hemma med sjukt barn, visade det sig. Typiskt. Nu står jag och väger mellan om jag ska försöka få tag på honom på telefon eller vänta till måndag. Det hade varit skönt att få det ur världen innan helgen men jag tror att jag väntar.  

 

Meanwhile: Idag kom utdelningen, vår första, från firman som Make numera är delägare i. Inte heller det känns i magen, fast det på pappret är mycket pengar. Vi kommer så att säga inte se dem, de ska stanna i holdingbolaget som säkerhet inför framtiden men vi funderar ändå på att köpa en flaska champagne, dagen till ära. Det här med delägarskapet – det är tungt. Stora, dyra, svåra, jobbiga beslut i en värld där framtiden är mer oviss än någonsin. Vilken fot ska man stå på? Satsa eller säkra? Jag som gillar att berätta hur andra ska göra och tänka står handfallen när Make vill ha hjälp att resonera. Jag vet inte. Ingen vet.