...så det ryker!

Hej på er!

Inne på fjärde dagen på nya jobbet. På plussidan: Har cyklat varje dag den här veckan. Det är fin väg hit, sjöglimt och genom skogen. Jobbet visade sig vara ett annat än vad som sades under rekryteringen. Då pratade chefen väldigt löst om att det kunde bli så att de på sikt utvecklar en s k kategoriorganisation men nu när jag börjat inser jag att mitt jobb blir category manager från start och att den där organisationen är det jag, chefen och en till som ska bygga upp omedelbums. Har fattat ett medvetet val att inte gräva ner mig i det men tycker ju att det hade varit snyggt att få reda på det innan jag skrev på. Nå, nu testar vi det här, det kanske blir jättebra. Önskar bara att jag kände något inför det, minsta lilla engagemang. Tur att jag är bra på att låtsas, vet precis hur jag ska bete mig för att ge rätt intryck.

 

På au pair-fronten så hoppade hon som kändes sådär av. Vi väntade rätt länge på att få till ett andra samtal med henne, hon var på semester och så men jag hade fortsatt en dålig känsla, låg på kvällarna och drömde vakna mardrömmar om kidnappade och sålda barn. Dessutom gjorde hon något på WhatsApp, så alla meddelanden äldre än ett dygn deletades. Dagen innan vårt andra samtal skickade hon ett meddelande om att hon tyvärr inte var tillgänglig längre. Jag blev rätt irriterad, nästan bara på mig själv. Jag tror att hon hittade på och insåg att vi skulle granska det hon sagt om sig själv och därför valde att hoppa av.

 

Nu har vi en annan tjej på gång, hon ska t o m prata med Cass idag om oss. Med henne är jag inte orolig. Hon känns genuin och inte alls så på-pappret-perfekt som den förra. Noll oro för att hon ska stjäla barnen och vi sålde in oss hårdare än vi gjort hittills för nu börjar tiden rinna iväg. Nu håller vi tummarna för henne, visst?