Spritt från jobbet

Receptionisten på jobbet anförtrodde sig till mig förra veckan. Hon känner sig så illa behandlad av sin chef. Hon har tidigare haft rätt stort ansvarsområde men undan för undan har det reducerats till att nu bara omfatta reception och viss administration. Jag kände igen mycket av det hon berättade och hur hon känner från mitt förr-förra jobb. Att bli förminskad, försåtligt påhoppad, kontrollerad, detaljstyrd. Hon måste komma härifrån, sa hon, och jag sa ja, det behöver du. Fort som fan.
Så pratade jag med en annan kollega om en grej som receptionisten ville ha hjälp med och min kollega, som jag har förtroende för och verkar fullt vettig, sa "Alltså… Lyssna inte för mycket på henne" och så fick jag en till viss del annan bild, om allt receptionisten ställde till med när hon hade större ansvarsområde.

 

Antagligen är det så, hon var nog inte helt lämplig för det hon gjorde tidigare men jag är också övertygad om att hon inte inbillar sig att hon blir illa behandlad. Kan inte låta bli att tänka att folk kanske sa likadant om mig på mitt förr-förra jobb, bakom ryggen på mig, lyssna inte på henne... Det är i alla fall en konflikt jag inte vill hamna i, men jag kommer fortsätta peppa och stötta receptionisten i att hitta ett nytt jobb. Det blir bäst för alla inblandade.

 

Damen som är en av dem jag jobbar närmast berättade med låg röst att hon hade hittat en regissörsstol på tippen (den delen av tippen där man får ta saker som kan återbrukas) och hon hade fixat till den så fint, klätt om så. Hon sa att det vågar hon inte berätta vid fikat för vissa i gruppen är tydligen väldigt noga med att "allt ska vara fint och dyrt" och hon känner att de skulle se ner på henne om hon pratar om att hon handlar på second hand eller hittar grejer på tippen.

Hon sa att hon tycker att det är så skönt att jag har börjat, för jag pratar vitt och brett om alla secondhand-fynd jag gör.

 

Faktiskt så har jag upplevt det ibland, när jag träffar folk kan känner på Erikshjälpen, att de nästan ser påkomna ut. Generade. Det är så främmande för mig, jag älskar ju att handla där och jag känner absolut noll skam över det, tvärt om, men det är som att det för en del är en fattig-stämpel. Så sorgligt!

 

Kollade på senaste kreditkortsfakturan (vi köper ALLT på våra kreditkort) och rätt kul faktiskt. Det ser ut ungefär såhär

WILLYS

ERIKSHJÄLPEN

KUPAN

KUPAN

MAXI

ERIKSHJÄLPEN

WILLYS

ERIKSHJÄLPEN

KUPAN

ERIKSHJÄLPEN

 

Någon enstaka H&M, Lindex eller annat ställe men i princip bara second hand och mataffärer. Det är jag stolt över.