Ja, vi tittade på sommarstugan i fredags. Såhär: Den checkade alla boxar på vad vi vill ha med en sommarstuga (bortsett från att prislappen verkar hamna en bit över vad vi just nu känner att vi har ekonomiskt utrymme för) och i lördags kväll ledde vi för ett halvt dygn eller så budgivningen. I söndags morse vaknade jag i ottan av (de helvetes jävla) fåglarna, tankarna var så där nattsvarta som de blir när man är trött och jag kände i hela kroppen att jag inte vill köpa någon sommarstuga. Började tänka på huggormar, fästingar med TBE och på hur mycket bråk och gnäll det kommer bli på barnen varje gång vi ska åka dit. Tänkte på Lill och hennes ständiga behov av stimulans och tvåsamhet. Har hon ingen kompis att leka med kräver hon motsvarande insats av oss. När vi vaknade igen några timmar senare hade vi blivit överbjudna och jag kände mig bara lättad. Så nej, vi ska inte ha någon sommarstuga än på några år. Det känns bra och skönt att helhjärtat ha landat i det, båda två.
*****
Äntligen har jag fått tummen ur och bjudit in ett gäng urtrevliga kvinnor på middag om en månad! Vissa av dem har jag inte umgåtts med tidigare men det kan vara mammor till barnens kompisar och det är alltid kul att prata när man springer på varandra. Det blir bubbel, god plockmat, förhoppningsvis fantastiskt väder så att vi kan sitta ute hela kvällen. Vi bor alla i samma område och det var lite urvalskriterium, att alla i princip har krypavstånd hem. En av dem gick jag spontant en promenad med i lördags morse och hon är så härlig, att umgås med henne är som att vara i solen. Senare på kvällen var jag ute på en börja-tidigt-sluta-tidigt "dejt" med Munter och kontrasten är påtaglig.
Om den ena är som ett solsken är Munter som ett ihållande lätt duggregn. Det är alltid något hon är missnöjd med, alltid något hon tagit illa vid sig för och som ska överanalyseras och ältas. Hon är snäll, tillgiven, men jag känner mig alltid trött och irriterad efter att jag träffat henne och vi har plågsamt lite att prata om, trots att vi är på samma ställe i livet.
Käck, som jag under pandemin återfunnit genom Munter, och jag har planerat lunch tillsammans nästa vecka, på tu man hand. Där kan vi snacka energiknippe och jag såg fram emot att träffa henne på egen hand. Av anledningar blev det ändå så att hon frågade Munter (som ska iväg då) om hon ville följa med och nu funderar jag på om Munter möjligen tagit illa upp för att vi planerat något själva och för att jag inte nämnde något om det när vi sågs i lördags. Bara att behöva fundera på Munters eventuella sårade känslor gör mig så trött men känner att jag lite skiter i det nu. Vill Munter ta illa upp får hon väl göra det. Vet sedan tidigare att Käck är rätt tondöv och kan ställa till med mycket (särskilt gentemot Munter) av ren obetänksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar