Sedan senast

I Frankrike sedan… söndag. En vecka imorgon! Första veckan med makes syskon+familjer. Det har funkat bra! Barnen har så kul tillsammans, fast de är i olika åldrar. Broren åker tillbaka till USA idag, systern åker hem till Sverige imorgon. Sedan är det mest bara vi en dryg vecka och tisdag nästa vecka kommer makes föräldrar.

Jag har räknat ut hur det gått till nu, varför de kommer. Det är INTE för att umgås med barnen, fast det är vad all låtsas. De kommer fför att kunna säga att de kom för vår skull. En markering. "Så, nu har vi offrat oss. Nästa gång är det er tur." De köper sig fria genom att komma hit. Make kommer aldrig kunna uttrycka besvikelse för att de inte är intresserade av sina barnbarn, då kommer de påpeka att de kom till Frankrike en väldigt obekväm period (varmt) för att träffa barnen "…men när kom barnen och hälsade på oss senast?"

De tycker att det ligger minst lika mycket på oss att komma till dem som tvärt om. 

I slutet av dagen spelar det ingen roll om man fysiskt befinner sig under samma tak, det betyder inte att de kommer aktivt vara med barnen för det.

Jag kollade på biljett hem i förtid för bara mig (hur underbart hade det inte varit att få en vecka hemma SJÄLV) för jag tror att det kommer bli riktigt dålig stämning och kände för ett tag att om make nu tagit fan i båten… men så var det ändå det där med "i nöd och lust". Jag vill inte att make ska känna att jag lämnar honom i sticket men jag är lite rädd för hur irriterad jag redan är på dem, min stubin kommer vara obefintlig så det kanske är bättre för alla om jag lämnar innan de kommer. Vet inte, har bara en dålig känsla i magen för alltihop. 

På hela taget en dålig känsla, det gnager. Jag går här och väger allt, ser allt med andra ögon. En del av mig tar farväl, tror jag. Som det känns nu är jag inte säker på att vi kommer hit mer, att sommarstugan blir vårt ställe, inte det här. Jag frikopplar mig från huset, utsikten, området men vissa grejer går inte att lägga distans till. Våra vänner på berget, jag har inte varit så glad på hela veckan som när vi träffade den en kortis på stranden i måndags. Och det här med att barnen får träffa sina kusiner. Det är bara här vi kan ses alla. Svärmor kan dra något gammalt över sig vad mig anbelangar, men de andra relationerna vet jag inte om jag klarar av att försaka. 

Ikväll ska vi i alla fall avsluta fint med systern och hennes tjejer. Det blir en kvällsutflykt med medhavd picknick i båten. Skönt att vara ute när solen inte steker. Fixar inte sol alls längre.