Ett djupare samtal med Sofia i fredags när det bara var hon och jag över en flaska vin. Av någon anledning blev jag inte jätteförvånad när hon berättade att hon har (haft) en ätstörning och fortfarande kämpar med destruktiva tankar runt mat, sig själv, mående, träning, kalorier. Nu mår hon bra (säger hon) i bemärkelsen att hon äter – mycket för att jag lagar mat till henne och vi äter tillsammans men när hon har dåliga dagar känner hon sig tjock, jämför sig med andra (främst på sociala medier), äter onyttigt för att må bättre men mår sämre för att hon klämt en hel chokladkaka. Det kanske förklarar varför jag upplevt henne så 'oartig' just kring maten, kanske för att det är komplicerat för henne.
Sorgligast, absolut sorgligast av allt, är att hennes mamma haft "aktiv" ätstörning så länge Sofia kan minnas. Hon äter ett mål mat om dagen, lunch, men hon är inte medveten om att hon är sjuk eller att hon för över sjukdomen till sin dotter. Sofia har under hela sitt levt med en mamma som inte äter. Konstigt att hon inte är knäppare, så att säga.
"Jag är så rädd att jag kommer vara som hon när jag är 50" sa Sofia. "Tänk om jag aldrig blir frisk, alltid kommer ha de här tankarna." Inte så att jag är någon expert men jag sa till henne att jag faktiskt inte tror det, för till skillnad från vad hon berättar om sin mamma så reflekterar Sofia över det, hon är medveten om sin problematik och har gått i terapi. Hon kämpar mot sin egen hjärna, har svårt att skilja de destruktiva impulserna från tankar om att bara vilja vara hälsosam, men hon är medveten om det och tror verkligen att det är ett oerhört viktigt första steg.
4 kommentarer:
Så himla fint att ni kunnat prata om detta! En eloge till dig som lyckades ta upp det på ett sådant sätt att hon till och med öppnade upp. Eller som skapade ett samtal och en stämning där hon kände att hon kunde berätta. Här kan du läsa mer: https://www.friskfri.se/
Jag har ofta förundrats över att min svägerska verkar ha ett så sunt och vettigt förhållande till mat med tanke på hur min svärmor (hennes mamma) är. Det går uppenbarligen, men det klart att det är svårt att inte ärva ens föräldrar idéer. Fint att ni kunde prata om det.
Hon är väldigt modig som vågar prata om det men jag tror också att vi lagt grunden för förtroendet 🙂
Tack för länken Tove! Jag ska läsa på! 💕
Du har ett så ärligt intresse för andra människor, och empati att inte döma det som är "annorlunda", för det är det ju kanske inte för den andra personen! Orkar man vara nyfiken och intresserad av det som finns bakom ytan, kan man hitta både spännande personer och andra typer av livssituationer och livsval. Bra!
Skicka en kommentar