Jag gick med på att träffa Äventyret igår. Kände att jag kanske fastnat i onödigt negativ tankespiral och hade egentligen ingen jättelust att träffa honom, men tyckte ändå att jag behövde se vad som hände om vi sågs. Det kändes okej. Mina känslor för honom och oss har fått sig en rejäl knäck, om den är avgörande eller ej får tiden utvisa. Annorlunda igår också, nästan som främlingar för varandra. Vi kramades i hans hall, hans bröstkorg är som en tunna att hålla om, men jag kände att hans rygg darrade lätt under skjortan och han tog inte kommandot som han brukar.
Förstår det, eftersom jag inte gett någon signal på förhand om jag var där för att prata eller för att klä av mig. Det sista jag ville var att prata, det fanns inget mer att säga, så vi klädde av oss istället. Det är ju det vi gör bäst och det vi ska hålla oss till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar