tisdag 12 mars 2024

Gör om, gör rätt

Två omstarter att skriva om senaste tiden. Ni kan säkert gissa den ena, nästan så jag övervägde att inte ens skriva om den men som konstaterats tidigare känner jag (faktiskt) att jag bara har mig själv att svara för och därför tänker jag heller inte racka ner på mig själv för att…

 

…vi bestämde oss för en omstart, Äventyret och jag. Det var slut, tvärslut. Sedan kommunicerade vi lite, jag kände bland annat att jag ändå inte ville att den barnsligt hårda snytingen skulle vara det sista vi sa och reflekterade över att jag inte sörjde att relationen var över, men att jag sörjde att relationen blev som den blev. Vi hade ju precis alla förutsättningar, varför lyckades vi inte göra något bättre av det? Därpå följde en del brutalt ärlig kommunikation, från båda håll men mest från mitt. Kände att jag är förbi det här med att jämka och släta över inför honom, frågar han får han svar. Först blev han upprörd, kände sig i viss mån vilseledd och jag kan förstå det. Under åren har jag varit så fokuserad på att hålla alla nöjda att jag kanske ibland… Inte ljugit, men det jag visat har nog inte alltid varit proportionerligt med hur jag verkligen känt. Förstärkt en del, tonat ner en del. Nu rev jag av plåstret, alla kort på bordet och det kändes bra.Jag hade inget att förlora. 

 

Det får man ge Äventyret, han har alltid sagt att han vill att jag ska vara ärlig och en del av det han hållit på med, som varit så jobbigt, har kanske varit delvis på grund av att han känt av diskrepansen mellan vad jag sagt att jag känner och vad jag egentligen känner. Det har gjort honom osäker och frustrerad, för han har tyckt att han frågat men inte fått ordentliga svar. Jag köper det och hittills har han levt upp till sitt löfte, att allt landar mjukt hos honom, bara jag är uppriktigt och ärlig. Vi kom också överens om att vi inte ska bråka över SMS, det är alltid då det spårar ur. Om vi har något vi behöver reda ut ska vi ses istället. Live har vi aldrig någonsin bråkat, på sin höjd ett fnissigt gnabb.

 

Så… ja, here we go again – men det känns ändå annorlunda nu. En rejäl omstart och lika rätt som det kändes för några veckor sedan att avsluta, lika rätt känns det nu att ge det ett nytt försök. 

5 kommentarer:

Carina sa...

Spännande, och så skönt det där att vara ärlig, att inte släta över och ta ansvar för den andres känslor. Ditåt strävar jag också. Bra gjort!💞
Carina

Anonym sa...

Det hjälps ju inte - man vill ju att Äventyret ska fortsätta. Och om man kan hitta av varandra, reda ut, be om ursäkt och få upprättelse och komma överens om nya förhållningssätt...Ni har nåt unikt som är ert och som lär fortsätta så länge ni vill ha det. Fortsatt lycka till framåt😃. / Anna

Smurfenlina sa...

<3

Pernilla/I will not keep calm sa...

Jag tycker som vanligt att det låter fantastiskt med hur du kommunicerar. Nu skriver du iofs att du inte varit helt ärlig mot Äventyret, men nu - nu är alla kort på bordet och ja, du verkar ha en otrolig förmåga att kommmunicera. Det är så stort och viktigt och du är så bra. Jag kommer aldrig ledsna på när du skriver om Äventyret för jag tycker det här är så himla fascinerande :)

LoHe sa...

Tack snälla rara gulliga fina ni!!!

😘😘😘😘