Vi hade möte – jag, mamman och socialsekreteraren. Jag hade sagt innan till socialsekreteraren att jag hade en känsla av att mamman egentligen inte vill ha avlastning med övernattningar och eftersom vi ändå skulle diskutera en förlängning av uppdraget behövde vi reda ut frågan.
Min magkänsla stämde och efter en del krumbukter berättade mamman om vad som skavde hos henne med övernattning. Bonus har sina issues med toalettbestyr och hon sover väldigt orolig. Plus att mamman och Bonus inte sovit isär en enda natt sedan hon föddes, hon sover t o m permanent i mammans säng. Klart att det känns att då lämna bort sitt barn en natt.
Jag sa till henne att om mamman bara vågar och känner sig bekväm med det så kostar det inget att prova. I värsta fall kör vi hem Bonus och ingen skada skedd. Vi skulle aldrig insistera på att hålla kvar henne om hon uppenbart inte mår bra av det. Mamman är så klok och rationell så hon sa yes, vi provar! Socialsekreteraren tillade "Ja, jag kan nästan garantera att vi inte har en bättre familj än så här att erbjuda." Det var typ det finaste någon sagt någonsin.
Redan nu i helgen bestämde vi oss för att testa och det gick hur bra som helst. Bonus älskar att vara hos oss. Make tog med henne och Lill till stans bästa lekpark, sedan gick jag med tjejerna till sjön nedanför vårt. Bonus har aldrig tidigare badat i en sjö, aldrig ens doppat tårna. Först var hon rädd, ville inte ens känna på vattnet och jag fick lova och svära att det inte finns varken maneter eller hajar. Först när Lill badat klart och vi skulle hem bestämde Bonus sig för att testa och sedan kunde hon inte få nog av att hoppa från bryggan med min hand i ett fast grepp.
Jag föreslog att de kunde bada badkar när vi kom hem. "Vad är ett badkar?" frågade Bonus. Jag förklarade. Även det en ny upplevelse för henne.
Nattningen gick nästan som en dans, bortsett från att hon hade svårt att komma till ro. Många intryck att bearbeta och hon loopade dagen gång på gång, så glad och uppspelt över allt hon gjort. Till slut, först när jag kröp ihop vid sängens fotände och bara höll om hennes fot så att hon skulle veta att jag var där, kom hon till ro. Sedan sov hon bredvid mig hela natten men var som en helikopter. Rätt övertygad om att hon väckte mig en gång i kvarten men det gjorde inget. Som jag sa till hennes mamma: Jag kan leva med en natts dålig sömn.
Nu blev det ju så att jag satt på akuten med Sofia natten efter men tur att man inte vet vad som väntar. Hon är f ö fortfarande inlagd, vi avvaktar provsvaren för att se om hon får komma hem idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar