Pirripirri

Jag ringde rekryteraren med ett frågebatteri. Tacksam över att:

1. Vi känner varandra. Det är som att prata med en gammal kompis.
2. Hon är proffsigt ärlig, transparent med what's what. Märker att hon ansträngt sig för att kunna beskriva tjänsten på ett rättvist sätt.
3. Att jag kan välja och välja bort. Jag trivs ju där jag är, längtar egentligen inte bort, det händer så mycket roligt här. Om vi kommer dithän att det blir skarpt läge kommer jag inte tacka ja om jag inte hundra procent tror att det blir bra.

 

Några omständigheter som tilltalar mig:

De letar efter någon som kan vara på plats, någon som är enpeople person, som komplement till VDn som är på plats två dagar i veckan och inte är någon people person (ändå uppskattad). Analytiker och extremt skarp enligt rekryteraren. Jag ÄR en people person, det ligger i mitt DNA, men jag är också tveklöst en analytiker.

Det är "inte stökigt" där. De som rapporterar till den här rollen har varit där länge, är självgående och kompetenta, verksamheten är stabil.

Stort fokus på inköp och materialflöden. Det är det jag kan och efter senaste årens konsultövningar är jag faktiskt jävligt bra på det också.

 

L kommenterade i föregående inlägg att det är bra att göra en för- och emotlista. Jag har aldrig varit så mycket för det, tycker inte att det funkar utan en viktning och för en viktning behöver man starta Excel, haha, men jag behöver tänka på saken vidare. Rekryteraren ska ta mitt CV till VDn och kanske är min profil inte vad VDn vill ha, då är det helt okej, men det pirrar ändå lite lite lite i magen, det gör det.