På tal om prioriteringar är jag glad att jag har mina klara för mig. Äventyret är ren magi i sovrummet men man tar sig knappt till ytterdörren innan det är som tuggummi för hjärnan. Han är egentligen smart, det är inte det, men problemet är nog att han knappt har någon ’input’ ö h t. Han är mellan uppdrag, den enda han umgås med träffar han bara på golfbanan. Igår när jag kom dit satt han i soffan och kollade en tennismatch från 2008, sex timmar lång. ”Världens bästa tennismatch”. Jahaja.
Han drar samma anekdoter gång på gång, fullt medveten om att han berättat dem förr men när det inte fylls på med något nytt är det allt han har. Ingen anekdot är yngre än tio år. När jag försöker berättar något avbryter han mig alltid innan jag kommit till poängen. Ibland bryr jag mig inte men ibland vill jag tala till punkt och då måste jag säga det till honom, uttryckligen. Låt mig tala till punkt, tack. Då gör han naturligtvis det, men det är som att han väldigt ofta missar själva poängen. Han hör den men den fångar den inte hundraprocentigt, fattar inte riktigt.
Inte en enda gång har velat något annat än att åka hem efteråt. Om jag ska vara gift med någon vill jag vara gift med Make. Vi är ingen bra match sexuellt, så är det bara, men han är fantastisk på alla andra sätt och han fattar, vi fattar varandra. Det är värt så jävla mycket och Äventyrets får mig att känna det varenda jag jag träffat honom.
2 kommentarer:
Fint att du har fått till ett upplägg som passar för dig, helt fantastiskt ju!
Du kanske redan skrivit om det (eller inte vill) men det skulle vara så intressant att få en inblick i hur ni lyckades komma fram till det här upplägget på ett sätt som ju verkar funka för alla inblandade... det är iaf väldigt imponerande.
Skicka en kommentar