Allt med dig

Innan jag skyndade till jobbet igår funderade jag på om jag borde berätta för barnen om Örebro men bestämde mig för att inte göra det eftersom jag var i tidsnöd och man vet aldrig vad sådana samtal rör upp för känslor. Litade dessutom lite fegt på att lärarna skulle berätta för barnen och att de vet bättre än jag vilken nivå man ska hålla sig på.

 

Innan Lill somnade igår undrade hon om staden där vår första au pair Cassy numera pluggar ligger nära Örebro. Hon visste att det var en skola för vuxna som utsatts och hon vet att Cassy (som är vuxen, duh) går i skola, så hon var orolig. Efter att ha lugnat henne angående Cassy pratade vi lite om Örebro. Hon ställde frågor och jag svarade. Sedan berättade hon att de flaggat på halv stång i skolan idag, och att hennes klasskompis Philip slagit huvudet i flaggstången. Så pratade vi om det, om att Philip alltid slår sig och den där gången innan sommarlovet när han också slog huvudet i flaggstången men så pass att det började blöda och han behövde åka in för att sys.

 

Sedan sa hon "Jag vill inte prata om det där mer", så då gjorde vi inte det. Som så ofta jag sträcker ut handen bara för att känna att hon är där, tacksam för att hon finns och att vi är tillsammans.

 Jag älskar allt med dig viskar jag.

Jag älskar allt med dig viskar hon tillbaka.