En lördag kväll, som också råkar vara Internationella kvinnodagen, står jag i ett kök som inte är mitt eget och lagar moules, endast iklädd en kimono från Rituals. Doft av smör, vitlök, vitt vin. Mannen i vars säng jag tillbringat de senaste timmarna kommer naken ut i köket för att kolla läget. Han har hållit sitt nyårslöfte, tränar hårt och har nästan helt slutat dricka alkohol. Han tackar ja till en 0,0-öl från kylen men när jag sträcker fram flaskan mot honom tar han inte emot den utan säger med en nickning mot ett skåp Glasen står där. Jag är där. En andra nickning, mot sovrummet.
Jag muttrar demonstrativt om åttonde mars och att det är för jävligt osv. Hör honom skratta från sängen.
Till slut, när han som subtilt hot frågar om jag verkligen tänkt igenom mitt beslut, får han ändå sin öl, i ett ölglas, tillsammans med nystekt sparris som aptitretare. Jag tror faktiskt att jag inte kommer låta dig k****a mig mer idag säger jag, låtsassurt och antagligen med illa dold förväntan. Jaså, jaha, det tror du. Ja men lycka till med det du flinar han, påtagligt road.
Innan jag vet ordet av har han lagt sin björnstarka arm om min midja och bokstavligen kastat ner mig på sängen, markerar med all önskvärd tydlighet att han gör precis vad fan han vill, innan han släpper mig och låter mig återvända till musslorna.
1 kommentar:
Kaxigt! Kul!
Skicka en kommentar