Veckas resa

Veckans väder

Jag missade väderkollen. Det enda jag visste när vi packade var att det just då var runt 25 grader i Rom, så jag valde kläder efter det. Om jag tagit mig tiden att kolla kommande väder skulle jag ha sett kyla och vindar. Det var i princip väder för långbyxor större delen av veckan och de kläder jag hade med blev ganska snart klibbiga, som kläder blir när man vistas i stadsmiljö och ibland svettas, ibland fryser.

 

Veckans oväntade

Syrran och hennes man hade blockat en av firmans golfbilar i fredags kväll. De hämtade oss utanför lägenheten och så tuffade vi runt, rejält påbyltade, i Rom. Stannade på ett ställe och köpte suppli som vi åt medan vi körde runt, stannade på ett annat ställe och köpte lösviktspizza. Golfbilen hade guschelov ett 'överdrag' så att vi slapp vinden. Jättetrevligt var det, jag som alltid varit lite anti till att åka golfbil i den galna Rom-trafiken.

 

Veckas drama

Demonstrationerna. Vi bodde nära Termini och på fredagen var det (upplevde jag) välordnade och organiserade demonstrationer. Kändes som att både polis och demonstranter hade koll på läget. På lördagen när vi kom tillbaka från Neapel var det lite annorlunda. Vi kom ut från Termini och det var en annan stämning i luften, poliserna rörde sig snabbare. Vi började gå Via Cavour ner mot lägenheten men bara två kvarter bort var det plötsligt siren och blåljus överallt, polisen verkade inte veta vart de skulle. Vi skulle svänga höger vid Piazza dell' Esquilino och när jag tittade åt vänster såg jag ett demonstrationståg komma på en av tvärgatorna, fortfarande på vad som kändes som säkert avstånd men jag kände att vi behövde ta oss därifrån. Då började demonstranterna springa mot oss och det gick snabbt. Några dova knallar precis bakom oss, krutdoft, folk rusade, vi också. Lill storgrät medan hon sprang och jag noterade att folk drog kättingar om sina grindar när vi kutade förbi. Resten av kvällen en helikopter som hoovrade rakt över oss och syrran skickade Instaklipp från Piazza dell' Esquilino: Skrik, vattenkanoner, vevande batonger och demonstranter som slängde kravallstaket mot polisen. Förvånad över italienska polisens (till synes) bristfälliga utrustning. Bara hjälmar och säkerhetsvästar. Klart att det ser våldsamt ut när de går loss med batongerna mot demonstranter, som ett stort slagsmål, men måste också vara ganska otäckt att vara polis i det läget.

 

Veckans mat
Det är lite att svära i kyrkan men jag tycker ofta att maten i Italien är… sådär. Åtminstone jämfört med Frankrike. Visst kan de få in fullträffar de också. Nonnas hemvevade pasta är såklart svårslagen, liksom pizzan, men det är som att de fäster större vikt vid råvaror och tradition än på smakerna. Till exempel vingården vi besökte i lördags. De serverade pasta pomodoro till lunch. Kändes inte så himla imponerande men syrran sa att de har helt fantastiska tomater, egen odling, så den här rätten är verkligen något särskilt. Maten kommer och… tja, det är pasta med passerade tomater, varken mer eller mindre. I min smak en obalanserad syra som bara i viss mån kompenseras av en rejäl driva parmesan men inte tillräckligt. Ingen hetta, inte ens peppar eller lök, ingen sötma, inget fett. Men tomaterna är världsklass och det är det enda de bryr sig om och skulle man tycka annorlunda blir man idiotförklarad, för att man inte fattar tomaternas storhet så det är bara att äta och mmmm:a med.

 

Veckans shopping

Typ ingenting. Jag hade en (förvisso låg) förhoppning om att hitta ett par nya stövlar och Make har tidigare fyndat fantastiska skjortor och kostymer på rean som alla butiker har nu vid månadsskiftet september/oktober men först var det ett rejält projekt att ta sig till via del Corso på grund av demonstrationer och sympatistrejk (metron var stängd hela dagen) och när vi väl tagit oss dit med taxi och tillbringat en god stund på Zaras barnavdelning var vi helt slut och orkade inte mer. Åt en gelato i syrrans gamla hoods runt piazza Cavour, kändes i hjärtat att vara där igen, så mycket tid som jag tillbringat där när barnen var små. I området vi bodde fanns massor av second hand men jag är inte bekväm i små butiker där man är ensam med innehavaren. Jag hamnade på en Humana Vintage där jag hittade lite fint, men i övrigt… ingenting.

 

Veckans insikt

Guiden Luca på Pompei berättade att i den antika romerska kalendern var mars årets första månad, vilket betydde att september ('set'…) var årets sjunde, oktober ('octo') åttonde, november ('nove'…) nionde och december ('dec') tionde. Jag har nog haft det där i bakhuvudet ganska länge, att månaderna liksom hetat fel men allt det fick sin förklaring. Februari kommer från det latinska ordet för feber. Och så berättade Luca att det var viktigt med vita kläder när dåtidens politiker höll anföranden, eftersom man litar mer på någon klädd i vitt. Det latinska namnet för (krit)vitt är candidus, därifrån kommer ordet kandidat, men även engelskans ord för uppriktig. Jag brukar faktiskt se till att ha vit (åtminstone) överdel när jag har något viktigt på jobbet, om jag känner att jag behöver lite extra pondus. Brukar ju säga att vitt är powerfärgen nummer ett och där fick jag vatten på min kvarn.