Jag har äntligen, efter många försök, lyckats formulera ett mejl till arkitekten/byggnadskonstruktören. Det lät eventuellt surt. Jag är oförmögen att inte låta sådant skina igenom, eller så märker man det bara om man känner mig. Jag blir så himla putt när folk inte motsvarar förväntningarna.


Nu är i alla fall min plan att låta honom förbereda bygglovshandlingarna. Så lite detaljer som möjligt så gör vi resten själva sedan. Kanske är jag orättvis. Smaken är som baken och så vidare. Kanske är det som när man blir sur på någon för att han (...) inte kan läsa ens tankar men det är grejer jag tycker borde vara så självklara, som att vi inte vill ha ett fönster mindre på gaveln - vem kan tro att vi vill byta fyra fönster mot tre? Har någon i hela världshistorien sagt "Mindre ljusinsläpp, tack! Fort ska det gå!" Och det där med poolen har jag fortfarande inte smält. En pool?! Hur tänkte karl'n?


Nu blir jag irriterad igen. Tur att jag skickade mejlet till Make för genomläsning först. Han får runda till formuleringarna om han tycker att det behövs.

Jag ska älska dig för alltid

Det är så fint nu, att det man matat Son med sedan han var bebis fastnat. Jag har alltid, i tre år nu, många gånger om dagen sagt följande till honom:

"Du är så fin. Mamma älskar dig mest i hela världen. Mamma kommer alltid älska dig och mamma kommer alltid ta hand om dig." Med varianter. Ibland säger jag "mamma och pappa" och ibland säger jag att jag älskar honom och pappa mest i hela världen, men i regel exakt så. Nu börjar det komma tillbaka. Ibland tittar han på mig och säger: "Du ska alltid älska mig." Ja, säger jag. Alltid.

Det svider lite i hjärtat varje gång jag säger orden, för jag vet ju att det inte finns något som är för alltid. Förr eller senare (förhoppningsvis senare) dör man och jag kan lite säga orden utan att samtidigt tänka "...tills jag dör". Samtidigt tänker jag att när han väl börjar förstå att det finns något som kallas Döden och frågar om det kommer jag säga att all den kärlek jag känner för honom inte dör bara för att jag gör det. Det måste vara så. Jag tänker att det kanske är ett batteri, att jag laddar honom med kärlek och att den kommer finnas kvar sedan också, göra så att han kan ladda andra med kärlek.


 Det här med kärleken man känner till sitt barn är bara en enda pay-it-forward. Jag förväntar mig inte att få tillbaka lika mycket kärlek som jag ger honom men däremot att han kommer ge sina barn lika mycket kärlek som jag ger honom. Samma sak med omtanke och omhändertagande. Man får av sina föräldrar. Man ger sina barn.

It's a girl?!

Vi tror det, i alla fall!

Hon som gjorde ultraljudet i torsdags var tillräckligt säker för att säga att hon var "ganska säker". Vi såg de tre vita strecken som tydligen är ett tell-tell sign. Det var bara det att bebin låg väldigt ihopkrupen med benen och vi fick bara en glimt, sedan gick det inte att se mer så vi kunde så att säga inte verifiera. Det hade varit så roligt med en tjej!
Alla frågar, men vi har bestämt att inte berätta för någon. Vi säger bara att det inte gick att se.

Det enda de såg på ultraljudet som inte var helt hundra var att det bara är två kärl i navelsträngen - det ska vara tre. Barnmorskan sa att vi inte ska vara oroliga för det, det är vanligt och har sällan någon påverkan men i vårt landsting har man som rutin att göra ett extra UL i vecka 33 för att kolla tillväxten.

Son börjar bli riktigt taggad på att bli storebror. Han pratar ofta om det och verkar bonda med bebi på något mentalt plan.Han är så stolt, pekar på min mage när vi kommer till dagis och berättar för alla att "Min mamma har en bebis i magen!" och alla dagiskompisarna verkar tycka att det är hur coolt som helst.  Det är så gulligt att man håller på att smälla av! Jag är så stolt över honom, han är så fin!

Tänka till

Vi bjöd in en "arkitekt" (som nog egentligen är byggnadskonstruktör?) för att skissa på utsidan. Vi kände att vi kört fast lite, eller möjligen att vi ville få uppritat hur det vi tänkt oss skulle se ut på riktigt. Min förhoppning var nog att han skulle tänka lite utanför lådan, komma med något vi inte tänkt på, någon schysst twist kanske. För några dagar sedan kom han med sitt förslag och det var i stort sett precis vad jag sagt till honom att vi tänkt oss. Ritat uppifrån, alltså något jag själv kunnat göra. Det enda han lagt till var en trapplösning jag inte alls gillade (han motiverade det med att den lösningen möjliggör grind för barn/hundar men hund har vi ingen och det kommer vara max några månader senhöst/vinter som nästa barn är farlig i trappor.  Och på ett förslag hade han ritat in pool. Pool?! Vad i allt det jag sa fick honom att tro att vi vill ha en pool?


Rant: Asså, pooler. Jag fattar inte folks fascination för pooler. Ännu mindre "spa-bad". En plastig badbalja som stinker klor och som man ska knö' ner sig i med sina kompisar och dricka öl/bubbel i och intala sig att man är cool för att man har en "jacuzzi"? Så white trash!


Nå, jag har inte svarat på hans förslag för varje gång jag försökt har det skinit igenom hur irriterad jag är. Jag ville att han skulle rita ett uterum, alltså hur det faktiskt skulle se ut. Jag berättade t o m hur jag tänkte mig det och att jag drömde om en kamin där inne. Jag bad honom fundera på miljö runt trädäcket, lite växtlighet och så. Jag bad honom fundera på materialval och hur man kan knyta ihop trädäcket med befintlig uteplats där golvet behöver bytas till något annat.


På övervåningen skulle han rita ett förslag på hur det kan se ut när vi byggt in balkongen och kom tillbaka med ett fönster mindre än nu och mitt önskemål om fransk balkong dissade han med hänvisning till att det är åt väster och därmed mer utsatt för regn och vind. Herregud, vi bor inte vid havet och en balkongdörr är väl inte värre än ett stort fönster?

Ja men va' fan. Sommarlistan:

Mina planer för sommaren: 
Ganska lagom mix av borta-hemma. Har inte stenkoll men är hemma själv med Son en knapp vecka när make fiskar i fjällen. Två veckor i Frankrike. Nästan en vecka med svägerskans familj på besök från Norrland. Fix och don och tiden kommer flyga fast inte varje dag är planerad. Lite sur över att det bara blev 14 dagar i Frankrike. Tänk om man fick skriva klart den där texten som inte är en bok. Hur vet man när man är klar, förresten?


Hur länge ska du vara ledig?
 Sex freakin' veckor!



Vad ser du mest fram emot? 
Allt! Vara hemma, vara borta, allt!



Vad kommer du att köpa inför semestern? 
Nu efter senaste förvärvet i form av färgglad baddräkt har jag precis allt jag behöver, plus lite till.

Kommer du att bli brun? 
Njä. Jag har slutat anstränga mig. Kör spf 50 och pallar inte ligga i solen och pressa. Det är lika delar lättja/rädd för hudcancer/vill inte bli rynkig lädertant när jag blir äldre. Det är så skönt att sitta i skuggan.



Vad kommer du att äta? 
Allt utom (dricka) vin. Vi har upptäckt det fantastiska sortimentet av fryst färdigmat i Frankrike. Grilla så ofta som möjligt. Mozzarellaluncher.



Vad kommer du att dricka? 
 Alkoholfri öl, virgin mojito, vatten och en minimal smutt av Makes vin vid speciella tillfällen/måltider. Spela roll.

Vad kommer du att ha på dig? 
Shorts och strandkaftan.

Det här lyssnar jag på i sommar:
Jag lyssnar inte. Jag läser.



Vad oroar du dig för?
Oerhört lite. Något alls? Förutom att jag själv eller någon jag älskar ska bli sjuk och/eller dö? Det är det enda jag oroar mig för, någonsin.

Ain't too hard on the eyes either

Vi har fått en ny HR-chef på bygget, efter låååång tid med inget eller väldigt dåligt folk på den posten. Han presenterade sig idag och vissa personer ger så gott intryck från början. Han började med att berätta om sin familj och var mycket tydlig med att han är en "family man", att familjen kommer först, alltid. Pluspoäng nr 1.

Strax därefter gjorde han klart att etik och moral är viktigt för honom. Man sköter sig på jobbet och man sköter sig privat. Alla människor är lika värda och (underförstått) de som har en avvikande uppfattning kan dra dit pepparn växer. Pluspoäng nr 2.

Så sa han att hans dörr alltid är öppen och är den inte öppen så är det för att det redan sitter någon på hans kontor. "Mejla inte. Kom och prata med mig." Kan tyckas som en självklar grej att säga men han som var HR-chef när jag blev anställd hade tydligen varit mycket tydlig med motsatsen: Kom inte hit. Min dörr är inte öppen. Jag vill inte ha med er att göra. På riktigt, han sa så. Inte det sista, men uttryckligen "Min dörr är inte öppen."

Så lite som ändå behövs för att man ska ba': Wow! Det hjälper ju att han tar några kliv fram när han pratar, rak i ryggen, pratar högt och tydligt, en jäkla pondus faktiskt, blev inte jätteförvånad över att han hade ett förflutet inom försvarsmaken om jag säger så. Det blir nog bra, det där!

Sekretess

Jag mejlade just sekretessförbindelse till företagsförmedlare för att få ut information om ett "objekt" han har till försäljning. Stort och smått på samma gång. En historisk händelse men samtlidigt känns det lite som när man går på visning för ett hus man inte är säker på att man vill bo i. Jag tänker att det är en process att hitta rätt, jag vet ju knappt själv vad som är rätt för mig/oss men måste börja någonstans.

Innan vi köpte vårt hus var vi igenom hela tjobängen. Verkligen hela. Från Gård på landet till Bygga själv till Radhus i halv-gettot till nybyggt centralt för att slutligen hamna i ett hur jag aldrig någonsin tittat två gånger på några år tidigare.


Det kanske blir likadant här men nu är i alla fall första steget taget.