F ö har jag så smått och lite halvhjärtat börjar räkna kalorier. Åh, det känns så 80-tal men jag tänker att olika dieter till trots så måste det ju ändå vara energi in/energi ut som avgör vilken kroppsform man har. Enligt ens egna förutsättningar alltså.
Jag gör egentligen inget nämnvärt försatt begränsa intaget men det känns bra att ha lite koll på vilka de största bovarna är, så kan man i alla fall fatta ett faktabaserat beslut, om man vill äta det eller inte. Jag har fått några rejäla aha-upplevelser, jag som trodde att jag hade rätt bra koll. Till exempel:
Färsk mozzarella trodde jag var ”nyttigare” eftersom fetthalten är mindre koncentrerad men det är fortfarande massa energi i den. Då kändes det jäkligt onödigt att trycka i sig hela den gummiliknande biten till lunch, det var inte ens gott.
Potatis är jättemycket bättre än pasta. 100gram färsk pasta är ungefär tre gånger så mycket energi som 100 g potatis.
Allt som kommer från sädesslag är massor med energi i. Müsli, bröd osv. Min ICA gott liv müsli är en riktig bov. Om jag får för mig att mer aktivt börja begränsa kaloriintaget kommer jag äta mer ägg.
Det är häften så mycket energi i alkoholfri öl som i starköl. Lika mycket i mellanmjölk som i alkoholfri öl.
Inte så mycket aha-upplevelse men det sägs att man inte har någon glädje av att hälla vispgrädde i såsen, jämfört med lite vispgrädde och resten mjölk. Fett hjälper smaken bara till en viss halt (10-15 procent), resten gör varken till eller från.
Även att den avgörande faktorn för vikt är vad man äter, inte motion. Logiskt. Det är hur lätt som helst att äta 500-1000-1500 kalorier mer än man ”borde” men man behöver springa typ 10 mil i uppförsbacke för att göra av med den energin. Lättare att välja en sallad eller bakad potatis till köttbiten istället för pommes, än att springa 10 mil. I uppförsbacke.
Ytterligare en aspekt, som inte alls är ytlig, är att Make behöver jobba med sin kost. Dels har han antagligen en långvarig inflammation i tarmen så han ska undvika främst fläskkött, ost, konserveringsmedel och lite annat enligt kostråd. Dessutom fick han reda på för några veckor sedan att han har oförklarligt höga halter blodfett. Hans halter är motsvarande de som kraftigt överviktiga personer brukar ligga på, men han är inte överviktig, äter hyfsat och motionerar nästan varje dag så även för den sakens skull behöver vi dra ner på åtminstone vissa typer av fett i maten.
Så var det med det.
Jag använder appen My fitness pal, för skojs skull. Jag väger 65kg nu och har sagt till appen att jag vill gå ner till 60 kg på 10 veckor. Då säger den att jag ska ligga på 1200 kalorier om dagen. Det är fasen inte lätt att komma ner till det.
onsdag 23 maj 2018
Dagens surkärring: Barnomsorg/semester
Och för att inte helt tappa surkärringvinkeln på den här bloggen så undrar jag över det här med att ha barn på föris när man själv är ledig (semester) från jobbet?
Vi har vänner som satt i system (visst låter det ondskefullt) att åka på semester var och en för sig och ha barnet på föris under tiden. En är hemma och jobbar, den andre åker iväg. Jag/vi har funnit det ytterst provocerande för man får ju inte och vi hade båda tyckt att det var himmelskt att sticka iväg till exempel till Rom en långhelg utan barn (innan bebi kom dårå) men inte gjort p g a man får inte. Då sticker det i ögonen när andra familjer har barn på föris två veckor om året, när de själva har semester.
Jag/vi har tänkt att den här familjen har lite tvivelaktig moral på ämnet, men så hör man lite här och var att andra föräldrar gör så. ”Han drar på killresa till Spanien och spelar golf nästa vecka men jag får ju mitt till hösten för då drar jag till London på tjejresa så....” och man vill ju inte (utanför bloggen) vara surkärring som smäller folk på näsan med en ihoprullad förskoleregelbroschyr men WTF!? Det kostar INGENTING att ha barn på föris. En dryg tusing i månaden. Det är subventionerat så det smäller om det för att föräldrar ska jobba, inte för att föräldrar ska kunna dra till Spanien på golfresa utan att behöva bekymra sig för att ens fyraåring måste hänga med och ”hjälpa till” att få ner bollen i hålet och PAPPA JAAAAAAG VIIIIIIIILL!
Vi har vänner som satt i system (visst låter det ondskefullt) att åka på semester var och en för sig och ha barnet på föris under tiden. En är hemma och jobbar, den andre åker iväg. Jag/vi har funnit det ytterst provocerande för man får ju inte och vi hade båda tyckt att det var himmelskt att sticka iväg till exempel till Rom en långhelg utan barn (innan bebi kom dårå) men inte gjort p g a man får inte. Då sticker det i ögonen när andra familjer har barn på föris två veckor om året, när de själva har semester.
Jag/vi har tänkt att den här familjen har lite tvivelaktig moral på ämnet, men så hör man lite här och var att andra föräldrar gör så. ”Han drar på killresa till Spanien och spelar golf nästa vecka men jag får ju mitt till hösten för då drar jag till London på tjejresa så....” och man vill ju inte (utanför bloggen) vara surkärring som smäller folk på näsan med en ihoprullad förskoleregelbroschyr men WTF!? Det kostar INGENTING att ha barn på föris. En dryg tusing i månaden. Det är subventionerat så det smäller om det för att föräldrar ska jobba, inte för att föräldrar ska kunna dra till Spanien på golfresa utan att behöva bekymra sig för att ens fyraåring måste hänga med och ”hjälpa till” att få ner bollen i hålet och PAPPA JAAAAAAG VIIIIIIIILL!
Tumme upp
Knölen var bara en svullen lymfkörtel. Jag var orolig eftersom den kändes så hård och fixerad. Broskmjuka, ”ruckbara” knölar är lugnt. Hårda, fixerade knölar eventuellt allvarligare, stod det på någon hyfsat seriös sajt men doktorn sa att just bakom örat är huden så sträckt att knölar upplevs som hårdare/mer fixerade där. Han var inte ett dugg orolig.
Guschelov!
Guschelov!
tisdag 22 maj 2018
Man undrar...
Vad är det för människor som
1) Slänger ut frågor om potentiellt sett livshotande tillstånd på forum som Familjeliv? ”Hej alla, min son har en så konstig knöl på halsen, vad kan det vara?”
2) Svarar annat än ”Du kanske borde kontakta sjukvården” på en fråga som ovanstående. Istället för att gissa/spekulera/fundera och referera till När min dotter hade en knöl på halsen så...
Bara nyfiken, liksom.
Mvh,
Mamman till han som fått en skum knöl bakom örat och fick tid på vårdcentralen samma dag.
1) Slänger ut frågor om potentiellt sett livshotande tillstånd på forum som Familjeliv? ”Hej alla, min son har en så konstig knöl på halsen, vad kan det vara?”
2) Svarar annat än ”Du kanske borde kontakta sjukvården” på en fråga som ovanstående. Istället för att gissa/spekulera/fundera och referera till När min dotter hade en knöl på halsen så...
Bara nyfiken, liksom.
Mvh,
Mamman till han som fått en skum knöl bakom örat och fick tid på vårdcentralen samma dag.
måndag 21 maj 2018
Hej bloggen!
I helgen läste jag igenom gamla inlägg, i min förra blogg, och herreminje så rolig jag var. Skrattade högt åt mig själv. Är det... ehhm, narcissistiskt att göra det? Nå, lättare att blogga roligt när det händer roliga saker. Den här bloggen har mest blivit en gnällkärring.
Nå, vi tar några snabba. ”Snabba”.
Arkitekten på besök i fredags. Det kändes jättebra att gå igenom allt med henne på plats men när hon har sammanställt det vi kom fram till kommer hennes rökning vara uppe i nära 40 papp. Då har vi redan betalat henne nästan 20 från när vi köpte huset. Fan vad det springer iväg men det är ju inget alternativ att inte ta hjälp heller.
Spiralen: jotack. Inne i en stänkperiod (trosskydd räcker) men har inte haft riktig mens sedan jag satte in den. Känns så bra. Mycket nöjd med beslutet. En kompis satte in samma sort förra veckan. Ser fram emot att jämföra erfarenheter.
Blir f ö i tysthet lite provocerad av folk som använder menskopp. Så vidrigt. Hur kan man vilja kladda med det mer än nödvändigt? Ibland får jag intrycket att halva poängen är just att vara lite in-your-japp jag har MENS FÖR JAG ÄR EN KVINNA HAR DU PROBLEM MED DET ELLER -face. Blä.
Inga spikade semesterplaner annat än att se Ed Sheean i Göteborg 10 juli. Vi bokade biljetterna i juli 2017 och kände oss så himla coola med att planera trots bebis och nu ångrar jag det lite för hon tvärvägrar fortfarande flaska. Nu har vi landat i att vi nog lämnar Son hos mormor och morfar och tar med Bebis till arenan, turas om med henne, ser halva konserten var. Känns inte så kul, men...
Hade bokat att följa med vänner till Stockholm två nätter första veckan i juli men bokade av igår. Det blir så kort tid där mot vad det kostar och Make inser att han inte kommer vara klar med jobbet. Känns alltid taskigt att avboka men det är ju i a f en dryg månad innan, de skulle åka oberoende av oss och vi kommer bjuda ner dem till Frankrike i höst. Nu hoppas jag bara att de inte blir sura...
Funderar däremot på Polen lite senare i juli. Dagfärja till Gdansk, hänga lite i Sopot. Få en vettig hotellsemester utan att känna sig uppskörtad efteråt. Skönt att bara packa bilen och åka.
Nå, vi tar några snabba. ”Snabba”.
Arkitekten på besök i fredags. Det kändes jättebra att gå igenom allt med henne på plats men när hon har sammanställt det vi kom fram till kommer hennes rökning vara uppe i nära 40 papp. Då har vi redan betalat henne nästan 20 från när vi köpte huset. Fan vad det springer iväg men det är ju inget alternativ att inte ta hjälp heller.
Spiralen: jotack. Inne i en stänkperiod (trosskydd räcker) men har inte haft riktig mens sedan jag satte in den. Känns så bra. Mycket nöjd med beslutet. En kompis satte in samma sort förra veckan. Ser fram emot att jämföra erfarenheter.
Blir f ö i tysthet lite provocerad av folk som använder menskopp. Så vidrigt. Hur kan man vilja kladda med det mer än nödvändigt? Ibland får jag intrycket att halva poängen är just att vara lite in-your-japp jag har MENS FÖR JAG ÄR EN KVINNA HAR DU PROBLEM MED DET ELLER -face. Blä.
Inga spikade semesterplaner annat än att se Ed Sheean i Göteborg 10 juli. Vi bokade biljetterna i juli 2017 och kände oss så himla coola med att planera trots bebis och nu ångrar jag det lite för hon tvärvägrar fortfarande flaska. Nu har vi landat i att vi nog lämnar Son hos mormor och morfar och tar med Bebis till arenan, turas om med henne, ser halva konserten var. Känns inte så kul, men...
Hade bokat att följa med vänner till Stockholm två nätter första veckan i juli men bokade av igår. Det blir så kort tid där mot vad det kostar och Make inser att han inte kommer vara klar med jobbet. Känns alltid taskigt att avboka men det är ju i a f en dryg månad innan, de skulle åka oberoende av oss och vi kommer bjuda ner dem till Frankrike i höst. Nu hoppas jag bara att de inte blir sura...
Funderar däremot på Polen lite senare i juli. Dagfärja till Gdansk, hänga lite i Sopot. Få en vettig hotellsemester utan att känna sig uppskörtad efteråt. Skönt att bara packa bilen och åka.
onsdag 25 april 2018
Cash is old
När syrran var hemma senast var första gången som jag märkte att hon inte var helt med på utvecklingen i Sverige. Vi kom in på att min frisör inte hade velat ha kontant betalning och syrran sa att hon måste vara den enda frisören i världen som inte vill ha cash.
Jag upprepade vad frisören sagt, att hon har svårt att göra av med dem, färre och färre restauranger som tar cash. Syrran stirrade på mig som om jag kom från en annan planet. Vadå restauranger som inte tar kontanter?! undrade hon.
Jag har ett kuvert gömt på ett mycket bra ställe. Det blir tjockare efter varje födelsedag. Pengar jag glömmer att jag har men vi tog dem för att betala målarna när vi målat om huset så oerhört tacksamt. Nu kommer arkitekten på besök i maj och vi ska se om vi kan få henne att ta en del av ’arvodet’ kontant för den rökningen börjar springa iväg något alldeles förfärligt.
På måndag åker jag till Rom med barnen. Då vill det till att ha riktiga pengar med sig för där är cash fortfarande king.
måndag 23 april 2018
Födelsedagskalas för sonen igår, fyra bast redan! Helt otroligt!
Pappas faster kom från Skåne. Hon börjar bli rätt gammal nu, svårt att röra sig men hon vill så gärna komma. Hela hon är så rörande, jag tänker ofta på henne. Honhar någonform av muskel(?)sjukdom, haft sedan födseln, och när hon var liten blev hennes föräldrar uppmanade att sätta henne på... ja, insutition eller vad det kan ha kallats. Hon ansågs ”efterbliven” men gammelfarmor sa bestämt nej och, som jag förstått det, jobbade med sjukgymnastik och det hjälpte.
Men hon hade det inte så bra ändå. Bodde i en garderob. Blev utlånad som hembiträde till föräldrarnas vänner, utan ersättning. Bodde hemma tills hon var typ 40 men fortsatte ta hand om sina föräldrar så länge de levde. Aldrig varit ihop med någon, således inga barn och det är så sorgligt för hon verkligen älskar barn över allt annat. Jag har aldrig fattat det förrän Son kom och hon är så fin med honom. Skickar emellanåt brev till honom, liksom verkligen skrivna TILL honom,
Det som gör mig beklämd är att hon betraktas som ett paket. Ett tungt, jobbigt paket. Redan när jag var liten reflekterade jag över att det lät som att mamma och pappa pratade om ett kolli när de pratade om henne. ”Ja, vi får väl plocka upp Karin på vägen” sa de och suckade. Hon är så tråkig, hon är så jobbig, hon är en belastning - så har jargongen alltid varit och NU inser jag att antagligen har pappa fått med sig det sedan uppväxten, min farmor och farfar måste ju ha pratat om Karin på samma sätt.
Framförallt Make har fått mig att inse hur orättvist det är. Hon är ju bara en snäll gammal tant, säger han, helt korrekt. Så jag har börjat ta henne i försvar när ämnet kommer upp. Då kommer de alltid tillbaka till att Hon är så snål. Det är en sån grej jag inte gillar alls med mina föräldrar, de fäster så stort avseende vid hur ekonomiskt generösa andra, äldre släktingar är. Visst, de .r själva OERHÖRT generösa, kommer alltid med fina kuvert vid födelsedagar och lite när som helst, de är av uppfattningen att det är NU vi behöver pengar och så är det ju. Jag är naturligtvis tacksam för det men de förväntar sig att alla ska resonera likadant. Karin ÄR sjukt snål, ingen diskussion, men spela roll. Inte så att någon av oss sitter i båten.
Typexempel: när jag skulle ta körkort sa hon att hon skulle betala för det. Oj, så snällt och tacksamt! Sedan, när jag hade körkortet,frågade hon vad det kostat.
Tio papp.
Nejnej, säger hon. Vad kostade själva KÖRKORTET?
Öhhhh, 350 spänn?
Fint, sa hon. Här är 350 kronor! å man ba` Ehhhh, tack?
(Det är inte så att hon är fattig. Hon är verkligen inte fattig.)
Men åter igen: Skitsamma.
Bättre sent än aldrig, tänker jag. Nu tar vi oss an Karin och jag ser att pappa blir förvirrad när jag inte hakar på jargongen, när jag svarar på hans gnäll genom att lyfta fram hennes goda sidor. När jag säger att det var jättetrevligt att träffa henne senast.
Hon borde ha fått ett liv som vem som helst. Hon borde ha fått gifta sig, barn och barnbarn, inte hunsas av dina föräldrar tills de dog, närmare hundra år gamla. Hon hade varit en fantastisk farmor eller mormor.
Pappas faster kom från Skåne. Hon börjar bli rätt gammal nu, svårt att röra sig men hon vill så gärna komma. Hela hon är så rörande, jag tänker ofta på henne. Honhar någonform av muskel(?)sjukdom, haft sedan födseln, och när hon var liten blev hennes föräldrar uppmanade att sätta henne på... ja, insutition eller vad det kan ha kallats. Hon ansågs ”efterbliven” men gammelfarmor sa bestämt nej och, som jag förstått det, jobbade med sjukgymnastik och det hjälpte.
Men hon hade det inte så bra ändå. Bodde i en garderob. Blev utlånad som hembiträde till föräldrarnas vänner, utan ersättning. Bodde hemma tills hon var typ 40 men fortsatte ta hand om sina föräldrar så länge de levde. Aldrig varit ihop med någon, således inga barn och det är så sorgligt för hon verkligen älskar barn över allt annat. Jag har aldrig fattat det förrän Son kom och hon är så fin med honom. Skickar emellanåt brev till honom, liksom verkligen skrivna TILL honom,
Det som gör mig beklämd är att hon betraktas som ett paket. Ett tungt, jobbigt paket. Redan när jag var liten reflekterade jag över att det lät som att mamma och pappa pratade om ett kolli när de pratade om henne. ”Ja, vi får väl plocka upp Karin på vägen” sa de och suckade. Hon är så tråkig, hon är så jobbig, hon är en belastning - så har jargongen alltid varit och NU inser jag att antagligen har pappa fått med sig det sedan uppväxten, min farmor och farfar måste ju ha pratat om Karin på samma sätt.
Framförallt Make har fått mig att inse hur orättvist det är. Hon är ju bara en snäll gammal tant, säger han, helt korrekt. Så jag har börjat ta henne i försvar när ämnet kommer upp. Då kommer de alltid tillbaka till att Hon är så snål. Det är en sån grej jag inte gillar alls med mina föräldrar, de fäster så stort avseende vid hur ekonomiskt generösa andra, äldre släktingar är. Visst, de .r själva OERHÖRT generösa, kommer alltid med fina kuvert vid födelsedagar och lite när som helst, de är av uppfattningen att det är NU vi behöver pengar och så är det ju. Jag är naturligtvis tacksam för det men de förväntar sig att alla ska resonera likadant. Karin ÄR sjukt snål, ingen diskussion, men spela roll. Inte så att någon av oss sitter i båten.
Typexempel: när jag skulle ta körkort sa hon att hon skulle betala för det. Oj, så snällt och tacksamt! Sedan, när jag hade körkortet,frågade hon vad det kostat.
Tio papp.
Nejnej, säger hon. Vad kostade själva KÖRKORTET?
Öhhhh, 350 spänn?
Fint, sa hon. Här är 350 kronor! å man ba` Ehhhh, tack?
(Det är inte så att hon är fattig. Hon är verkligen inte fattig.)
Men åter igen: Skitsamma.
Bättre sent än aldrig, tänker jag. Nu tar vi oss an Karin och jag ser att pappa blir förvirrad när jag inte hakar på jargongen, när jag svarar på hans gnäll genom att lyfta fram hennes goda sidor. När jag säger att det var jättetrevligt att träffa henne senast.
Hon borde ha fått ett liv som vem som helst. Hon borde ha fått gifta sig, barn och barnbarn, inte hunsas av dina föräldrar tills de dog, närmare hundra år gamla. Hon hade varit en fantastisk farmor eller mormor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)