Man ska ju inte "leva genom sin man" men jag är så jädra STOLT över min. Fan vad duktig han är! Det gulliga är att han tycker samma om mig. Vi är varandras största fan, haha. Jaja, vasågod att kräkas. Jallafall, igår hade en rekryterade ringt honom och jobbet de undrade över var ett sådant freaking TOPPJOBB. Delägare på advokatbyrå kändes plötsligt väldigt blaha-blaha i jämförelse. Men Make kan ha lite svårt att ställa om fokus snabbt så han hade ganska snabbt avfärdat rekryteraren eftersom tajmingen kändes fel. I o m att han just bytt jobb, pluggar vid sidan av osv.

På kvällen pratade vi om det och jag sa att han ju förihelseike måste PRATA med dem i alla fall. Det är ju en sådan chans som aldrig kommer tillbaka när man bor där vi bor och om han tror att han kanske skulle vilja hoppa på det måste han ge sig själv chansen att fatta ett informerat beslut. Fick honom att nästan lova att ringa tillbaka till rekryteraren idag.

 

Det är inte första gången han avböjt något på grund av något obetydligt praktiskt skäl men tur att han har en fru som ser möjligheter som vore de skrivna i neon. När hans pappa ringde för några år sedan och frågade om han ville följa med som "rådgivare" på ett möte om fastighetsinvestering i Stockholm sa han nej för "det var mycket på jobbet" men jag fattade att det kunde vara början på något annat så jag fick honom att fatta att han borde åka och ja, pappan hade ju i åtanke att de skulle göra investeringen tillsammans – nu är vi två år från exit och det blir inga fuck off-pengar, men det ser ändå ut att bli en hygglig avkastning. Min förtjänst! Typ, hehe.

 

F ö händer det grejer där jag jobbar också. Det ska kommuniceras en stor organisationsförändring idag. Det ryktas att världshistoriens största och mest osympatiske snackpelle, en sådan som kan exakt inget, som slänger skit omkring sig och som bara lämnar kaos och förödelse efter sig men som ändå på något magiskt sätt hela tiden klättrar, ska få sparken. ALLA håller tummar och tår! Hoppas hoppas hoppas hoppas.

Japp! Yes! Si! Oui!

Make åker till Kroatien med jobbet på onsdag. Kommer hem söndag. Känner mig lagom pepp på det, misstänker att det är ännu en icke-jobbresa med jobbet. Kanske inte lika lite jobb som Berlin för en månad sedan, men nästan. Tjurar dock inte över det. Nu har jag tid iväg innestående och jag är för mån om vår tysta överenskommelse om att säga ja till varandra för att ens börja fundera på att muttra. Jag ÄLSKAR att vi säger ja till varandra och att vi inte håller på med millimeterrättvisa. Värt så mycket!

Lelo Sona

I födelsedagspresent hade jag av Make önskat mig en ny "skak". Jag har haft samma modell (Nea från Lelo) två gånger i rad. De har hållit ganska exakt tre eller fyra (minns inte) år men sedan är batteriet slut. Senaste dryga månaden har jag varit helt utan. Make tog ett initiativ och köpte en annan variant, Sona – även den från Lelo. Den vibrerar inte utan skulle enligt beskrivningen använda ljudvågor för att stimulera djupare men samtidigt "milt" för "känsliga". Bara femstjärniga betyg så jag tänkte att ja vad tusan, jag behåller den.

Igår när jag hade en stund över testade jag den och… så märklig. Den är ganska stor och klumpig. Det är som en pip på den som man ska placera över klitoris och då ska ljudvågorna göra sitt. Det var bara det att det blev som ett vakuum i den där pipen och själva kanten var ganska hård. Visst gick det på bara fem-tio sekunder men en sån där platt historia, det gick för snabbt, hann inte byggas upp, gick inte att köra på något mellanläge. Testade två tre gånger till men sista gången, och då hade jag bara använt den några minuter sammanlagt, var jag så öm att det var omöjligt att fortsätta. Rent smärtsamt. Till och med idag är jag öm.

Blev så sur på alltihop, att jag inte bara höll mig till det jag vet funkar och att ett märke man tror ska ha så bra grejer säljer sådan skit. Fattar inte alla positiva recensioner, hur andra kan tycka att den är så bra för jag är rätt säker på att jag inte använder den fel. Kommer få köpa en Nea (igen) istället. Ska aldrig ha något annat. Jälaskit.

Ett steg framåt

Sagt och gjort, shoppade en del i fredags. Gick utanför min vanliga comfort zone och köpte byxor i modellen Lykke på Lindex. Vida ben, vidare än jag någonsin haft innan tror jag, men hög och liksom smal midja. Snyggt fall, mjukt tyg. Midjan mycket smickrande men jag tyckte i provrummet att man såg precis varenda cellulit på ändan och på hela taget att min rumpa blivit så oerhört stor/slapp sedan jag började jobba igen. Valde att bortse ifrån det och köpte byxorna ändå p g a 1) Gillar färgen, en mild vårig lite pistagegrön nyans 2) De var något annat 3) Smickrande midja. Dessutom köpte jag nästan himmelsblå slacks (modell Iris) samt två bastoppar i svart och vitt och en lite mer klädd svart topp men detaljer. Kände mig på hela taget plufsig och oformlig i fredags men kom på att det ändå är bra att handla när man känner sig så för passar det då så kommer det definitivt att passa sedan.

 

Har nya gröna byxorna idag, med en gräddvit lyxig blus med mjukt krås och mörkblå kofta över. Höga klackar. Känner mig snygg på ett jäkligt värdigt sätt. Bästa sortens snygg.

Ljuset i tunneln

Matsalsrenoveringen börjar närma sig slutet. Känner mig så lättad över det. Hon som blev sur och hoppade av projektgruppen var på semester förra veckan och har varit tjurig sedan hon kom tillbaka. Så jävla snett men jag tar det som en triumf för jag vet att hon surar för att vi inte misslyckats. Jag vet att om hon haft något att "anmärka på" så hade hon gjort det med ett stort, skadeglatt leende.

 

Vi har lyckats hålla tidplanen perfekt. Däremot har budgeten gått åt fanders. Fastighetsansvarige i gruppen har jobbat här i många år och gjort massa grejer av det här slaget. Han är väldigt sådär jaja det löser sig och jag litade på honom när han nonchalerade sådant som jag frågade om. Typ elektriker. Jag vet att jag frågade om vi inte skulle ta med det i budgeten men han viftade bort det och sa att nej nej, det går vid sidan av, det tar vi inte med här. Men så när vi gör det formella äskandet, alldeles för sent, har han lagt med 25 000 kr för elektriker. Plus att han godkänt mer spacklingsjobb än vad som var offererat. Plus rostfria karmar i köket. Plus annat och plötsligt hade min perfekta budget som verkligen såg ut att hålla gått upp från 305 000 kr till 367 000. Platschefen var skitsur vilket betyder att personalchefen var skitsur (på mig). Kallsvettig satt jag med budgeten och skar bort allt som inte var nödvändigt. Sedan förklarade jag för herrarna varför det stuckit, sådant som vi i samförstånd lagt till efter att ursprungliga budgeten lagts och av princip skyller jag inte ifrån mig men båda sa spontant att de visste att han i gruppen lagt till en massa på eget bevåg och att det så klart gör min uppgift att hålla budgeten omöjlig. De såg väl att jag svettades så de sa till mig att inte ta det så hårt, bara att vi måste vara noga med att ha väl underbyggda äskanden från början för vi ser dumma ut uppåt om vi kommer i efterhand och begär mer pengar. Det fattar jag också.

 

I alla fall en stor lättnad att ha erkänt det där med budgeten. Och att matsalen är möblerad nu. Frukosten serverades enligt plan i morse. Kaffemaskinen inkopplad. Många som sagt att det är fint, många glada miner. Positivt just nu men jag kommer aldrig mer ta på mig ett sådant uppdrag. Vansinnigt otacksamt.

Några shopping-snabba

• Skincity har 20 procent på Medik8 och två av mina favoriter av det märket är snart slut. Perfekt. Det blir så mycket pengar ändå men jag tröstar mig lite med att jag kan dela det på två eftersom Make använder samma produkter. Ehm, logiskt?

   

• Barnens lill-kusin i Rom fyller ett i sommar och mina föräldrar åker ner nu nästa vecka. Jag kom på att hon ska få en klassisk träskrinda i ettårspresent. Päronen kan ta med den som incheckad väska. Värt!

   

• Jag behöver (BEHÖVER) verkligen (VERKLIGEN) en rejäl uppdatering i garderoben. Har rensat ut en hel del senaste tiden, vissa plagg rent utslitna och det känns liksom bra, att man använder det man har. Ett gäng grejer urtvättade, mycket noppigt. Jag har gått upp lite senaste tiden, inte så att någon tänker på det men jag märker det på alla kjolar utan stretch som tidigare satt stramt men inte plågsamt om midjan. Samtidigt vill jag verkligen inte gå upp en storlek, trivs bra med 38/M. Behöver bara en minimal livsstilsförändring, vet att det är så lite som en rask promenad några dagar i veckan eller att skippa något litet onödigt i matväg för att jag ska bli av med den där extra centimetern runt midjan.

  Det får man säga; ändå ett angenämt dilemma att behöva köpa nya kläder.

Uppdrag man inte kommer ta på sig igen

Den här matsalsrenoveringen håller på att ta knäcken på mig. Jag drömmer stressdrömmar om det på nätterna. Tycker det är så jobbigt att alla har åsikter åt ena eller andra hållet. I vaket tillstånd bryr jag mig inte så mycket men på nätterna drömmer jag om det.

Igår var jag så lättad för jag fick en av de andra i projektgruppen att åka till IKEA 12 mil t o r för en panikgrej, jag är rätt hängig och har aldrig varit så osugen på Ikea. Skrev en detaljerad inköpslista till honom men ändå kom han tillbaka utan ben till köksskåpen. Han trodde att det ingick. Jag borde varit tydligare med att han skulle gå till köksavdelningen och låta dem göra en plocklista åt honom men han hade gått och plockat själv, verkade det som. Snickarna, som blivit lovade grejerna idag är lagom imponerade. Nu vet jag inte hur jag ska lösa det.

 

Jag hade även bett honom köpa matta till receptionen men det hade han inte gjort för "det är ju ingen brådska". Nej, men då måste vi (jag) åka en jävla runda TILL till IKEA och sofforna kommer om en vecka. Han passerade ju för fan mattorna, det hade bara varit att ta med en.

 

Känner  mig trött.