Bästa dagen

Vilken dag jag hade igår!

Käck och Munter kom på lunch. Jag hade köpt extra fina musslor och valt bubbel med omsorg. Kvällen innan var KAOS, antagligen en av de värsta middagarna hittills. Jag hade ansträngt mig och gjort tacos med krispig kyckling. Båda barnen skrek. Ingen åt. Lilltjompan skulle sitta i mitt knä. Välte ett fullt mjölkglas över mig.  Make och jag bara stirrade tomt på varandra. Under tiden messade jag med Munter som skrev att Käck skulle köra bil till lunchen (därmed inte kunde dricka vin som hon så att säga varit lite drivande i) och bara kunde stanna en timma (so much for långlunchen som var planerad). Kände mig rätt sur/besviken över det.

MEN så kom de och hade fått skjuts av Käcks man och de hade fixat och trixat med dagishämtningar och simskolor så att BÅDA kunde stanna två timmar och BÅDA kunde dricka bubbel! Musslorna blev jättegoda och vi blev sådär skönt salongs och lite fnittriga som man blir när tre personer delar en flaska men en person (inte jag) bara dricker ett glas. Massor av skratt, bra diskussioner, jättetrevligt. 

Jag hade tagit ledigt på eftermiddagen p g a vill inte jobba med alkohol i kroppen. Så när de gått storstädade jag huset. Barnen skulle sova över hos mormor och morfar så för en gångs skull visste jag att det jag städar kommer få vara städat i alla fall ett dygn! Vid middagstid bestämde vi att Make skulle köpa med indiskt och KUNDE TALA MED VARANDRA MEDAN VI ÅT. Huset kvar knäpptyst! Sedan såg vi ett avsnitt av Utredningen på SVT Play. Sedan var klockan inte mer än åtta och vi ba' Vad ska vi göra nu? 

Så jag lade mig i badet med en bok. 

Man älskar ju sina barn (så klart) men det här med att vara utan dem en kväll och natt är... obeskrivligt. 

Snippi - ett avslutat kapitel

 hoppas vi.

Läkaren igår såg ingen cysta men däremot att jag hade lite vätska i buken, vilket mycket väl kunde vara blod. Tydligen (nyhet för mig) är blod utanför kärl väldigt jobbigt/irriterande för kroppen och gör att man får ont. Hon menade att anledningen till att ett blåmärke gör ont är inte, som jag alltid tänkt, för att man fått en smäll precis där, utan för att blod på villovägar gör en öm. Intressant! Det är inte ovanligt att man släpper lite blod från äggstockorna när man har ägglossning, det är därför man kan få ont i samband med det. 

Det kändes inte riktigt som att vi fick klarhet i varför jag haft ont men kunde i alla fall utesluta en del. Hon hade teorier om att jag haft ägglossning några gånger nu och haft ont av det men annars sker det tämligen sporadiskt med hormonspiral så kanske hade jag inte haft någon på länge innan det. Hon sa också att det finns en hormonspiral med lite starkare hormon som gör att man ofta helt slipper spotting som jag ändå har lite oregelbundet. När min nuvarande är uttjänt kommer jag nog att byta till den, men det är två år tills dess.

Lunchauvin

 På onsdag ska mormor och morfar hämta barnen för övernattning och jag har markerat ledighet på eftermiddagen ty jag ska ha daaaamlunch här hemma med Munter, Käck och vin! På allmän begäran kommer jag laga musslor. Jag ser (orimligt?) mycket fram emot det dekadenta i att dricka vin till lunch. En onsdag! 

Lunchen hängde som på en smal tråd förra veckan då Munter ringde och ville bolla relationen till Käck. Det hade hänt några saker som Munter reagerat på och när hon återgav dem förstod jag absolut att hon ifrågasatte om Käck var någon hon ville vara kompis med men jag sa också att baserat på det intryck jag fått av Käck så är jag ganska säker på att hon verkligen inte menat något illa men jag tror att hon är så impulsiv och överpragmatisk att hon helt enkelt inte tänkt på hur det skulle tas emot, i hennes värld hade hon bara löst några praktiska problem men Munter kände sig, med all rätt, överkörd.

Själv är jag tacksamt nog ganska omedelbar i hur jag reagerar. Det är numera sällan jag i efterhand kommer på vad jag skulle ha sagt och gjort. Typexempel är när en kompis från universitetet som hängde kvar efter studietiden. Han var en sådan som aldrig hade tid att ses, utom när det var någon vinning i det för honom, att han fick mat eller att man bjöd med honom på något. En kväll ringde han mig och undrade om jag ville hänga. Ja, kul! tyckte jag. Jag håller på att flyttstäda så jag tänkte att du kanske vill komma hit föreslog han. Jag: Började gapskratta. Sedan gjorde jag honom uppmärksam på det oerhört ohyfsade i att han aldrig har tid att umgås men ändå hade mage att be om hjälp med flyttstäd. Sedan skrattade jag lite till. Sedan lade vi på. 

Vi hördes nog inte av så många gånger efter det, tror jag men Käck och Munter har pratat och allt verkar vara bra nu. Jag var nog rätt ute med min teori lät det som. Yeay, lunchåvin!

Detta om detta

 Jaha nähä. Måste sätta fart nu men, det har väl märkts här ganska länge - jag är inte på något vidare bra ställe just nu. Kanske går hand i hand, att jag inte är särskilt nöjd med något (nåja) i tillvaron. Jobbet är jag kräkless på. Mina arbetsuppgifter just nu innebär inget av det som normalt sett är roligt med att vara inköpare, bara en massa administrativt bös som följer med produktionstransfers och utvecklingsprojekt. Jag har sökt ett jobb som är 'på andra sidan' men det är svårt att byta bana. Jag förstår att den som anställer hellre går på ett säkert kort, någon som redan haft samma sorts jobb i 10 år, än någon som vill göra en omstart och testa något nytt.

Kanske är jag så snarstucken med Make för att jag inte trivs så bra med jobbet. Jag stör mig på så mycket småsaker med honom nu. Allt han gör och allt han är stör jag mig på men jag fattar i alla fall att problemet ligger hos mig och inte hos honom. Det är jag som måste ändra på mig, inte han. Jag inser att mina reaktioner inte står i proportion till det som händer.

Jag tänker fortfarande mycket på hur det hade varit att bo själv. Ofta. Många gånger om dagen tänker jag "det här hade inte hänt om jag bott själv". "Så här hade det inte varit om jag bott själv." Jag borde försöka tänka åt andra hållet: Det här hade jag missat om jag bott själv. Det går sådär. 

Bara för att jag har läkartid imorgon har jag nästan inte ont alls längre. I fredags hade jag ganska rejäl värk, då var det nog som värst, men i helgen ingenting. Då har jag ändå kravlat runt och skruvat ihop en KURA-säng till Son, det tog större delen av lördagen, och igår nästan inget ont heller. Om jag känner efter har jag fortfarande en vag värk men antagligen inget jag tänkt på om jag inte tänkt på det. Så att säga. Har övervägt hela helgen att lämna återbud, kanske var det en cysta som sprack i fredags och det är ju inte direkt så att man hoppar jämfota inför en gynundersökning, men har nog ändå landat i att det är likabra att få en allmän koll. 

F ö är min chef så rolig. Hon är frispråkig och har en monolog om att man alltid försöker välja en lång tröja men ändå känner sig så dum mellan ombytesstationen och stolen. Varför placerar de förresten inte de två precis i anslutning till varandra för ALLA tycker ju att det är jobbigt? Nåja. Jag kör alltid klänning eller kjol så slipper man åtminstone den jobbiga grejen. Och hår-frågan? Jag som alltid tagit bort allt sedan jag var 16. Det är inget sexuellt alls, jag begriper bara inte varför någon vill ha en hårbuske mellan benen, lika lite som jag inte fattar varför en del inte rakar sig under armarna. Enda gången jag kan önska att jag haft en buske är just då, när man ligger där med benen i vädret och ja, vill uppfattas som så o-sexuell som möjligt. Håhåjaja. 

Nä, nu MÅSTE jag faktiskt jobba lite också. Blä. Go' måndag på er!

Mina pojkar

 En annan gullig grej med Son är att han är pappas pojke och trivs så bra i skjorta.  Igår hade han skjorta i skolan och liksom pappa verkar han så bekväm i plagget. "Mamma, jag vill ha skjorta varje dag!" Även idag kom han ner till frukosten i skjorta. 

Igårkväll berättade jag för Son att man faktiskt blir lite bättre på allt när man är snyggt klädd, och att man blir lite bättre behandlad om man ser prydlig ut. Det är klart att man fortfarande måste uppföra sig, men att man kanske har lite, lite mer marginal om man är klädd i skjorta än trasiga mjukisbyxor. Även i Fklass. Vi gillar tanken på att det blir hans grej med skjorta. Jag ska hålla utkik efter fler i hans storlek på Erikshjälpen. Och vettiga byxor.

Make har i stort sett alltid skjorta, helg som vardag. Han har många, säkert 20-25 stycken varav flera han haft i mer än 10 år. Eton är bra grejer. När han och jag började träffas så hade han aliaset Eton i den bloggen jag hade då. Vissa av dem är rätt slitna, fnasiga i manchetterna eller kragen. Då använder han dem när han klipper gräset ellet tvättar bilen. Och han har nästan alltid högra skjortärmen uppkavlad, den vänstra propoert manschettknäppt. Han är stilig ändå, min man!

Den vita lögnen + hälsoläget

Vi gjorde pumpalyktor i onsdags kväll och jag rostade kärnorna i ugnen efteråt. Son smakade och sa Mmm, gott!
När jag en stund senare frågade om han inte ville ha mer, han tyckte ju att det var gott, svarade han att Mja, han hade inte tyckt att det var så gott egentligen. Han ville bara inte göra mig ledsen.

Jag blev så orimligt glad över den lilla vita lögnen (och passade på att förklara vad en vit lögn är). Nej, det är klart att man inte ska ljuga men det var en så omtänksam lögn och på något vis, ett nytt tecken på empati som jag inte sett innan. 

Nu när jag tänker på det tycker jag att det gör ont i "tjejmagen" hela tiden. Så märkligt att jag gått i vad, flera månader? och tänkt att det är PMS-värk utan efterföljande mens. Igårkväll slog det mig att mina lymfkörtlar i ljumskarna varit väldigt svullna länge, ungefär som när man är gravid. De syns väl med blotta ögat, buktar ut från kroppen och jag har tänkt Men jag har ju ingen infektion någonstans! De två måste ha med varandra att göra. Google suger, ger träff på något som kallas Bartolinit men det låter mer 'ytligt' än mitt. Aja, blir fint att få klarhet på tisdag. Det är ju lätt att måla fan på väggen, särskilt klockan 2.30 på natten, men jag känner mig ändå rätt lugn. 

På tal om sjukdomar (hur gammal är man egentligen?) har både syrran och hennes man bekräftad kåååvid. Det var den här veckan jag hade bett om ledigt för att ta med lilltjompan och åka ner till dem i Rom men ställde in p g a stressigt på jobbet (och jag hade inte åkt ändå med tanke på hur osäkert det mesta känns i Europa nu). Det hade inte varit roligt att sitta där nu, antingen sjuk själv eller oroa sig för att bli sjuk och inte kunna komma hem på flera veckor. 

Allt ser fint ut?

* Mottagningen hade fått ett återbud på tisdag så jag får komma då. Barnmorskan trodde inte det var spiralen utan tyckte snarare att det lät som en liten cysta och därför blir det en läkare som får titta på det. Det blir skönt att ha det gjort. 

* Jag fick 200 000 igår. Jag visste att det skulle komma något i det häradet för nu när morfar är döende har de joxat runt med skogsgårdarna, två av mammas syskon har köpt ut de andra två syskonen så under en eftermiddag blev mamma cirka två mille rikare. De är så generösa, för det första hon gör är att föra över 200 000 var till mig och min syster. De gjorde samma sak när pappa fick pengar efter farmor och farfar. 

* Över vegetarisk pasta och alkoholfri öl reflekterade jag och Make över hur livet är. Om vi hade fått 200 papp för tio år sedan hade vi köpt champagne och firat. Nu delar vi en alkoholfri öl som nästan alla andra kvällar. Det är tacksamt (tro inget annat) men det känns inte som att man är 200 000 kronor rikare, snarare 200 000 kr mindre fattig. Ett djupt hål som är lite mindre djupt. 

* Vi pratade även om, som så många gånger förr, har det varit om Makes föräldrar tänkt mer som mina ("Det är nu ni behöver pengarna, inte om tjugo tretti år"). Svärfar håller precis på att sälja en fastighet och kommer göra en rejäl reavinst på den. Tänk om han tänkt som mina föräldrar och delat ut tio procent var till sina barn. Vi hade nästan i princip lösa lånen på huset och för honom hade det knappt gjort till eller från.