Jaha nähä. Måste sätta fart nu men, det har väl märkts här ganska länge - jag är inte på något vidare bra ställe just nu. Kanske går hand i hand, att jag inte är särskilt nöjd med något (nåja) i tillvaron. Jobbet är jag kräkless på. Mina arbetsuppgifter just nu innebär inget av det som normalt sett är roligt med att vara inköpare, bara en massa administrativt bös som följer med produktionstransfers och utvecklingsprojekt. Jag har sökt ett jobb som är 'på andra sidan' men det är svårt att byta bana. Jag förstår att den som anställer hellre går på ett säkert kort, någon som redan haft samma sorts jobb i 10 år, än någon som vill göra en omstart och testa något nytt.
Kanske är jag så snarstucken med Make för att jag inte trivs så bra med jobbet. Jag stör mig på så mycket småsaker med honom nu. Allt han gör och allt han är stör jag mig på men jag fattar i alla fall att problemet ligger hos mig och inte hos honom. Det är jag som måste ändra på mig, inte han. Jag inser att mina reaktioner inte står i proportion till det som händer.
Jag tänker fortfarande mycket på hur det hade varit att bo själv. Ofta. Många gånger om dagen tänker jag "det här hade inte hänt om jag bott själv". "Så här hade det inte varit om jag bott själv." Jag borde försöka tänka åt andra hållet: Det här hade jag missat om jag bott själv. Det går sådär.
Bara för att jag har läkartid imorgon har jag nästan inte ont alls längre. I fredags hade jag ganska rejäl värk, då var det nog som värst, men i helgen ingenting. Då har jag ändå kravlat runt och skruvat ihop en KURA-säng till Son, det tog större delen av lördagen, och igår nästan inget ont heller. Om jag känner efter har jag fortfarande en vag värk men antagligen inget jag tänkt på om jag inte tänkt på det. Så att säga. Har övervägt hela helgen att lämna återbud, kanske var det en cysta som sprack i fredags och det är ju inte direkt så att man hoppar jämfota inför en gynundersökning, men har nog ändå landat i att det är likabra att få en allmän koll.
F ö är min chef så rolig. Hon är frispråkig och har en monolog om att man alltid försöker välja en lång tröja men ändå känner sig så dum mellan ombytesstationen och stolen. Varför placerar de förresten inte de två precis i anslutning till varandra för ALLA tycker ju att det är jobbigt? Nåja. Jag kör alltid klänning eller kjol så slipper man åtminstone den jobbiga grejen. Och hår-frågan? Jag som alltid tagit bort allt sedan jag var 16. Det är inget sexuellt alls, jag begriper bara inte varför någon vill ha en hårbuske mellan benen, lika lite som jag inte fattar varför en del inte rakar sig under armarna. Enda gången jag kan önska att jag haft en buske är just då, när man ligger där med benen i vädret och ja, vill uppfattas som så o-sexuell som möjligt. Håhåjaja.
Nä, nu MÅSTE jag faktiskt jobba lite också. Blä. Go' måndag på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar