Låtom oss skratta

 Vi är nu inne på andra veckan med vabb och alltså, vore det inte för att det brinner så på alla fronter på jobbet så hade jag inte haft något emot det. Det är (fortfarande) mysigt att vabba och jag får mycket gjort hemma. Igår storstädade jag tvättstugan och utrymmet man passerar för att komma till tvättstugan. Det var obeskrivligt smutsigt på båda ställen. Vi har tvättstugan i vår råa oinredda källare. Mitt huvudbry är att golvfärgen börjar släppa och jag inser/antar att det är ett jätteprojekt att åtgärda. Helst hade jag velat måla källargolvet schackrutigt men Make anser att det faller under kategorin "Onödigt" så om jag ska göra det får det bli när han är bortrest en vecka.

Samtidigt som det brinner för mig är Make på upploppet med plugget. Han skriver uppsatsen på en månad, egentligen är det en egen terminslång kurs, och naturligtvis mycket på jobbet samtidigt. Och så vabb på det. Hittills den här vabb-rundan har vi kört 50/50 men om min situation är jobbig är hans dubbelt upp, på grund av plugget.

Igår tänkte jag högt om att jag skulle kunna försöka ta lite mer vabb resten av veckan, men då vill jag att han öronviker den extra tiden han får åt plugg. Han muttrade lite över att jag ville mikrostryra hans tid men för mig är det en viktig markering: Hans jobb är inte viktigare än mitt. Däremot är det viktigaste av allt att han blir klar med uppsatsen i tid. Ergo: Se bonustiden som pluggtid, inte jobbtid. Vet inte om han fattade hur jag menade och idag, när det åter igen är så många mejl som trillar in att jag inte vet vilket jag ska börja med (är inte det en indikation på "utbrändhet"?) så jag skriver detta istället, känns det inte längre aktuellt att bjuda på några extra timmar till honom oavsett. 

Håhåjaja. Man kanske kommer se tillbaka på det här om några år och skratta åt hur det var?

Trés bien!

 Jag har förresten börjat öva franska med barnen. Hehe, ja varsågod att kräkas lite i munnen över hur pretto det låter! 

Vi laddade ner Babbel och körde igång. Första sju dagarna gratis men kommer fortsätta betala de 60-70 kr det kostar i månaden, det är ju egentligen ingen kostnad om barnen får grunden till ett så svårt språk. Engelska kommer de ändå att lära sig men franskan blir utmanande. Det är främst Son och jag som kör något eller några "kapitel" om dagen, så länge han är taggad.  Varje tar knappt tio minuter. Jag passar på att lära mig också, är ju nybörjade jag med.

Man får i varje kapitel lära sig några nya ord, placera in de nya orden i luckor i en dialog, para ihop med översättningen, öva på att uttala dem med inspelningsfunktion i appen och dessutom lite stavning. Det senare perfekt på hans nivå för man får bokstäverna och ska placera dem i rätt ordning. Är det långa/svåra ord får man en bit av ordet och ska pussla in bokstäverna för andra halvan. Vi kryssade för att användaren är under 7 år, antagligen hade en vuxen fått annat upplägg. 

 Han tycker att det är roligt och är förvånandsvärt duktig. Ibland sitter lilltjompan med och härmar orden och får trycka på Fortsätt-knappen. Hon är också duktig. Smälter inombords av hennes lilla urgulliga röst som får till de franska orden riktigt bra!

Saker man köper och inte köper

 Jag är fast besluten att inte gå i Black Friday-fällan i år. Det sa jag förra året också och har jag inte nu en vit jättefancy duschhylla som ligger i källaren efters det inte blev vitt kakel i duschhörnan i nya badrummet som vi trodde, utan mörkgrått? Så arg på mig själv för det köpet. Har försökt kränga den på Blocket men enda intressenten var en amerikansk kvinna som ville köpa den åt sin kusin i Italien och kunde jag möjligen... Tack men nej tack.

Däremot har vi, oberoende av Black Week, köpt (beställt) en ny bil. Det blir en WV iD4, el-SUV. Det ska bli jättekul med en ny bil. Vår Passat har snart sju år på nacken och börjar kännas lite... gammal. Nya bilen blir genom Makes jobb och kostar inte mer än drygt 4500 kr i månaden, in alles. 

Jag har även slagit till på munskydd. Beställde ett fempack från Etsy i svart lite silkigt material. Ska ju så klart fortsatt hålla sig hemma, men känns ändå bra att ha för de nödvändiga utflykterna. 

Chefen ringde igen...

 ...och förvarnade om att VD kommer kontakta mig och fråga om det där med teamleader-rollen. Min chef hade inte velat säga att hon redan pratat med mig eftersom det inte var på bordet då än, så jag lovade att låta lagom förvånad när jag får frågan igen, men hon hade flaggat för VDn att hon trodde att min nuvarande livssituation kanske gör att jag inte är sugen. Men, sa hon, VD är mycket bestämd på att hon vill ha mig på den rollen. Alltså får jag förbereda mig på att hon kommer försöka övertala mig.

Jag tänker att när hon ringer får hon berätta mer om vad hon tänker sig och så fattar jag mitt slutgiltiga beslut efter det. Det kan vara att hon bara vill att jag ska hålla i rapporteringar och sådant och det känns redan självklart att jag ska göra. 

Visst är det smickrande men...

Chefen ringde...

...och sa att hon ska ha möte med VDn imorgon och om det är så att det kommer upp fråga om att någon tar ansvar för inköpsavdelningen, skulle jag vara intresserad? Typ team leader-roll, åtminstone tills en ersättande supply chain-chef är på plats.

Fast jag förberett mig på frågan blir jag så smickrad att jag har ett kvittrande jaaaaTACK på tungan. Besinnar mig dock och säger tack men nej tack. Jag skulle inte hålla ihop, få magsår, inte kunna sova. Jag har sett hur chefen har det och den arbetsbördan med småbarn hemma som plötsligt kan vara sjuka en vecka eller två i kombination med en VD som själv jobbar dygnet runt och verkar förvänta sig detsamma från sina närmaste. Nej tack. Chefen förstod, hade nog haft på känn att jag skulle svara så men jag är så glad att hon i alla fall frågade - särskilt eftersom jag känt mig rätt värdelös på jobbet senaste tiden. Omotiverad och låg energi, det här hemmajobbandet är inte bra för mig. 

Jag föreslog en annan i teamet. Han och jag har inte jättebra "kemi" men jag är inte sämre än att jag ärligt medger att han är duktig. Om han sedan vill är en annan fråga. Har på känn att han liksom jag ser det där jobbet som en riktig bajsmacka och att även han värdesätter sin fritid mer än att förbättra sitt CV eller få några extra kronor i lön. 

Företaget som chefen ska till är enormt expansivt. Jag sa att om hon behöver rekrytera kan det hända att det kommer en ansökan. Snarare: Det kommer nog sju ansökningar, alla i teamet sörjer att "den bästa chef man någonsin kommer ha" slutar.

 Det var ett bra samtal. 

Rövdagar och ljusningar

Igår var f ö en riktig rövdag men som så många redan upptäckt: Det blir lite mindre rövigt om man pyntar och gör fint hemma. Ingen slump att så många fått upp adventsstjärnor och ljusstakar redan. Jag dömer ingen men just det håller vi på någon vecka till, inte minst för att Make är rabiat traditionell när det kommer till sådant. Däremot har jag pimpat verandan, köpte allt jag inte redan hade hemma på ICA Maxi (Win!) och tänker sätta upp ljusslingor i trädgården vilken dag som helst. Även det tycker han är för tidigt, men får vackert tugga i sig.

Igår beställde jag två metallringar som jag ska göra kransar av. Frågade Munter om hon vill ha krans-workshop med mig utomhus till helgen. Hon verkade sugen och vi behöver båda något trevligt att se fram emot. Jag har fått lov av grannarna att nalla från deras nyponbuskar. Kommer samla material i skogen och kanske komplettera med något från torget. Nybörjare på kransar är jag, men det man inte har i huvudet får man ha i Pinterest, som ordspråket lyder. Och Munter har pysslat lite med sådant tidigare, hennes mamma är riktigt duktig. 

Nu när jag, rövdagarna till trots, tagit mig ut det här negg-träsket jag suttit fast i så länge inser jag hur mycket jag uppskattar Munter. Jo, hon är lite Ior, men en så genomsnäll, lojal, pålitlig och tillgiven kompis hon är! Jag har inte gett henne tillräckligt mycket cred för det. Även att jag lyckats få upp mig själv på rätt väg när det kommer till relationen med Make är jag stolt över, utan att det behövde bli någon uppslitande urladdning. Vi är tillbaka där vi vill vara, generösa, tålmodiga och respektfulla mot varandra. Jag mot honom, det var aldrig ett issue att han inte var det mot mig. Jag är lycklig, nöjd, tillfreds. Det som saknas saknas fortfarande, men jag är okej med det, så länge allt det andra är bra. 

Ställ in!

Jag sammanfattade senaste rekommendationerna/restriktionerna för Make som inte hade tagit del av nyheterna än. Inget gym, inga fester, ingenting. Ställ in! 

Men så såg man på presskonferensen precis när han var klar och på väg av scenen så kom han på att han glömt något och vände och gick tillbaka till micken och tillade "Detta gäller naturligtvis inte advokater eller jurister som jobbat minst fem år efter avslutade studer. De kan fortsätta leva sina liv som vanligt." 

SKÖNT! sa Make.