Här var'e hår!

Lite reflektioner kring hår, detta ständigt aktuella ämne, hehe.

 

Under utlandsvistelsen slutade jag föna håret efter tvätt och märkte till min stora förvåning att mitt tidigare så spikraka tråkhår börjat få självfall. Visst, serru! Fönar jag håret blir det inget självfall men om det får självtorka blir det nästan lockigt. Överlyckling för detta. Jag läste på lite, och det kan tydligen bli så när man blir äldre och hormonerna ändras. Jag läste också att självfallet behöver elasticitet (fukt) så jag misstänker att mitt leave in-spray (typ som ett multifunktionellt balsamspray) gjort sitt till.

 

Alltså är min nya "rutin" att jag (som tidigare) tvättar håret max två gånger i veckan. Efteråt sprayar jag i en sorts multifunktionellt balsamspray och borstar igenom håret som får självtorka. Bra spray är antingen Lykos eget (Beat the heat multi spray) som jag tycker är en fantastisk allt-i-allo-produkt. Senaste tiden har jag använt Uniq One Hair treatment spray, som har ungefär samma egenskaper men lite tjockare i konsistensen. Båda sprayerna är jättebra efter tvätt men också dagarna efter, om håret ser trött och risigt ut.  Vill jag ha lite tuffare frisyr använder jag ett gammalt root lifting spray (Goldwell) som jag hittade i badrumsskåpet. Sprayar det vid hårbotten och fönar bara vid rötterna, låter längderna självtorka.

 

I ett år, fram till innan semestern, hade jag två set HairTalk, förtjockande slingor som man ungefär var sjätte vecka "flyttar upp". Det var så skönt att bli av med dem, jag vande mig aldrig vid att känna fästena och det kändes begränsande, blev fult när jag satte upp håret. Plus orimligt dyrt att underhålla. Frisörerna tar 1000 kr för den halvtimma det tar att flytta upp. När jag ifrågasatte den prisnivån sa de att det är "rekommenderat från HairTalk" och jag ba' Köper inte det, hördudu. Samtidigt var det riktigt dyrt att köpa slingorna, så heller inte så att man bara vill sluta innan de blivit utslitna. Det var en befrielse att bli av med dem och jag kommer aldrig sätta i extensions igen.

 

En annan grej jag kommit fram till är att det här med att snurra upp håret i handduksturban efter tvätt nog inte är så himla bra. Det var no-no med HairTalk. En gång testade jag och då lossnade en av slingorna direkt. Efter att jag slutat med HairTalk har jag undvikit turbanen och tycker faktiskt att jag inte tappar alls lika mycket hår i samband med tvätt som jag gjorde tidigare. Det kan vara en tillfällighet, men jag tror inte det.

 

Igår var jag hos ny frisör. Frågade en bekant, som alltid är så snygg i håret och fick tips om den här tjejen. Det var inget tjusigt ställe men frisören var jättebra.

1. Det gick snabbt. Vissa frisörer är som att de räknar hårstråna och det tar timmar att lägga slingor. Jag var in och ut på mindre än två timmar. Fantastiskt!
2. Hon tog egna initiativ. Formade min trötta "lugg" utan att fråga om jag ville, lade mycket mer energi på det än någon gjort på väldigt länge.
3. Hon är smart, föreslog själv att lägga bara några tunna ljusare slingor precis runt ansiktet, så att det ser snyggare ut om jag sätter upp håret. Hon är den första frisör som kommit på det själv, annars får jag alltid säga det och det är ändå inte som att de fattar. 

Sommarstugan

Hela förra veckan bodde vi i sommarstugan. Jag är så glad för hur bra det känns för jag visste ändå inte helt säkert, har ju alltid sagt att jag inte är sommarstugetypen, blir rastlös efter någon dag eller så, men inte den här gången. Det var bara så fint och avkopplande och mysigt. Bloggen Julia Eriksson (som finns länk här till höger) skrev tidigare i somras om det här med behov och att köpa saker. Hon skrev något i stil med att allt man vill ha bottnar i ett behov men vilket behov är det egentligen man tillfredsställer om man köper ett par nya solglasögon fast man redan har ett par, och hjälper det? Blir verkligen behovet tillfredsställt av det där man vill köpa? Det är en nyttig tanke. Varför vill man ha en sommarstuga när man redan har en stor villa? Det är inte så att vi behöver mer yta. Jag funderade en del men kom fram till att stugan ger en känsla av trygghet och det är nog mycket det som lockar. Det känns tryggt att vara i ett litet fysiskt rum, nästan så att man kan sträcka ut båda armarna och nudda varsin motstående vägg (tillspetsat, riktigt så litet är det inte, haha). En throwback till barndomens lekstuga. Något som är lite på låtsas fast ändå inte. 

 

Efter mycket om och men har vi kommit fram till att vi nog inte ska ha internet där heller, fast fiber är indraget av tidigare ägare. Istället har jag grävt fram min gammelfasters teve från källaren, vi fick den för flera år sedan när hon bytte, minns inte varför men den är fullt fungerande. Igår på Erikshjälpen hittade jag en liten nätt DVD-spelare för 200 kronor. Vi tänker: DVD-filmer om barnen (eller vi) vill kolla på något. Make tyckte att teven är lite för liten men en av Maria Soxbos alla kloka tankar om hållbarhet är att man kanske får nöja sig ibland, att allt inte måste vara exakt precis så som man helst skulle vilja. Har ändå en fungerande 28" teve i källaren kan man använda den, även om man hellre velat ha en 32". Det här med att folk ska ha exakt det de vill precis hela tiden, det är fan inte sunt och inte konstigt att planeten håller på att krascha.

 

Nå, eftersom jag mejlar alla inlägg till bloggen ska jag se om jag lite senare kan gå in via Blogger och lägga in lite bilder. Visst är det kul med bilder?

Hemfärd

Sista dagen i Frankrike och jag vaknade redan vid sju. Annars har jag under hela semestern lyckats hålla en behaglig lunk, somnar innan midnatt och vaknar av mig själv vid 8. Jag har aldrig längtat hem som under den här resan. Förra året ville vi inte åka hem, den här gången har jag räknat dagarna sedan en vecka tillbaka. Jag vet att det varit skitväder i Sverige, men jag längtar hem till regn, långbyxor, blåbär och svampskog. Barnen och jag har varit utomlands i en dryg månad! Det räcker nu. 

Det har gått bättre än förväntat med svärisarna. Farmor har gjort vissa ansträngningar och faktiskt varit med Lill lite då och då. Spelat pingis, pusslat. Son håller sig för sig själv, är inte mottaglig, men Lill älskar sällskap och gemensamma aktiviteter. Sedan är det fortfarande så att deras behov och vanor kommer i första hand. Svärmor har sina morgonbestyr som bokstavligen tar fram till lunch. Vet inte riktigt vad hon gör, men hon verkar äta frukost i omgångar, läser tidningen i en halv evighet, är lite upprörd över att man inte bara kan förbjuda koranbränningar men får en sur kommentar från sin man; "Det där har vi diskuterat redan". Då fortsätter hon läsa tidningen. 

Svärfar är behållningen. Jag gillar honom mer och mer. Han är rationell, imponerande påläst om you-name-it och för varje år som går visar han mer och mer humor. Det var inte jättelänge sedan det var helt omöjligt att skämta med honom, han tittade bara på en som att man var dum i huvudet, men nu är det till och med han som skojar med oss ibland. 

Lill har lärt sig simma den här sommaren, gör fina arm- och bentag när hon vill och man påminner henne - annars blir det gärna hundsim. Hon hämtar grejer från botten av poolen som om hon aldrig gjort annat. Son vill mest vara inne och gillar bara att vara på stranden när vi åker till den vid Cagnes-sur-Mer. Vår strand här nere är för snäll, inga vågor. Andra sidan halvön och bort mot Nice, där är det fritt blås från Medelhavet, stora vågor även lugna dagar. Där vill han bada. 

När vi kommer hem är det mycket som händer. Imorgon möte på banken för att fixa med lånet på sommarstugan och på torsdag kör vi dit med fullpackat släp. På kvällen kommer min kusin med tåget, det var bestämt sedan långt innan vi visste att vi skulle köpa sommarstuga, för på fredag morgon åker hon, jag och min syster till Österlen. Vi ska rida islandshästar och bo på hotell, deras 40-årspresent till mig. Någon gång, så snart som möjligt, behöver jag några timmar med Äventyret också. Som ett brev på posten, alltid när det går för lång tid mellan gångerna, blev han stingslig för någon vecka sedan. Då börjar han tänka, fundera, analysera, tycker att jag inte hör av mig tillräckligt ofta, att jag är för mentalt frånvarande. Det är jag. När jag är med honom, i hans säng, är jag tusen procent där men annars - det funkar inte. Jag kan inte gå runt och tänka på honom hela tiden, så som han tänker på mig. Det är nu, när det närmar sig, som också längtan kommer. Så är det alltid. Jag längtar aldrig så mycket efter honom och hans säng, som dagarna innan vi ses, oavsett hur lång tid som gått sedan senast.

Sedan senast

I Frankrike sedan… söndag. En vecka imorgon! Första veckan med makes syskon+familjer. Det har funkat bra! Barnen har så kul tillsammans, fast de är i olika åldrar. Broren åker tillbaka till USA idag, systern åker hem till Sverige imorgon. Sedan är det mest bara vi en dryg vecka och tisdag nästa vecka kommer makes föräldrar.

Jag har räknat ut hur det gått till nu, varför de kommer. Det är INTE för att umgås med barnen, fast det är vad all låtsas. De kommer fför att kunna säga att de kom för vår skull. En markering. "Så, nu har vi offrat oss. Nästa gång är det er tur." De köper sig fria genom att komma hit. Make kommer aldrig kunna uttrycka besvikelse för att de inte är intresserade av sina barnbarn, då kommer de påpeka att de kom till Frankrike en väldigt obekväm period (varmt) för att träffa barnen "…men när kom barnen och hälsade på oss senast?"

De tycker att det ligger minst lika mycket på oss att komma till dem som tvärt om. 

I slutet av dagen spelar det ingen roll om man fysiskt befinner sig under samma tak, det betyder inte att de kommer aktivt vara med barnen för det.

Jag kollade på biljett hem i förtid för bara mig (hur underbart hade det inte varit att få en vecka hemma SJÄLV) för jag tror att det kommer bli riktigt dålig stämning och kände för ett tag att om make nu tagit fan i båten… men så var det ändå det där med "i nöd och lust". Jag vill inte att make ska känna att jag lämnar honom i sticket men jag är lite rädd för hur irriterad jag redan är på dem, min stubin kommer vara obefintlig så det kanske är bättre för alla om jag lämnar innan de kommer. Vet inte, har bara en dålig känsla i magen för alltihop. 

På hela taget en dålig känsla, det gnager. Jag går här och väger allt, ser allt med andra ögon. En del av mig tar farväl, tror jag. Som det känns nu är jag inte säker på att vi kommer hit mer, att sommarstugan blir vårt ställe, inte det här. Jag frikopplar mig från huset, utsikten, området men vissa grejer går inte att lägga distans till. Våra vänner på berget, jag har inte varit så glad på hela veckan som när vi träffade den en kortis på stranden i måndags. Och det här med att barnen får träffa sina kusiner. Det är bara här vi kan ses alla. Svärmor kan dra något gammalt över sig vad mig anbelangar, men de andra relationerna vet jag inte om jag klarar av att försaka. 

Ikväll ska vi i alla fall avsluta fint med systern och hennes tjejer. Det blir en kvällsutflykt med medhavd picknick i båten. Skönt att vara ute när solen inte steker. Fixar inte sol alls längre. 

*Poff*

Jag frågade syrran om man kan känna sig trygg i Neapel. Man har ju en viss bild... Jarå, säger syrran. Eller tänker du på vulkanen?
Vulkanen?

Ja, Vesuvius.

Den får väl inga utbrott?

En dag kommer den att få ett utbrott.

Jamen de har väl sensorer och grejer så att man vet när?
Nja, det är jättesvårt med de där sovande vulkanerna. Etna får små utbrott mest tiden, det puffar ut lite då och då, blir inget jättetryck.

Jaha... så det kan plötsligt komma lava...?

Alltså, lavan är inte så farlig. Den flyter ungefär tio meter på fyra sekunder så den kan man springa ifrån. Nä, det är väl mer att vulkanen blir som en atombomb. Ba'... *poff*

Jaha.

Jaja.

Nä men då vet vi det. Låt oss hålla tummarna för att ingen vulkan poffar närmaste dygnet, okej?

På tal om...

Igår fick barnen pasta och kyckling i skolan.

Jag tittade på syrran, inte ett ord. 

Hon tittade tillbaka och sa "Ja. Pasta OCH kyckling. Inte pasta MED kyckling."

Till och med Son verkar rätt nöjd med veckan. De gör pottery, flying yoga och capoeira, badar i poolen minst en gång om dagen. Båda gillar maten men deras magar mår inte bra av allt vitt bröd och pasta. 

Gjorde för övrigt en bold action igår: Doppade min iPhone 12 i poolen med flit. Apples support-sida sa att det skulle gå bra men jag var ändå lite nervös. Det gick bra. Blev jättecoola filmer på barnen som simmade under vatten!

Välkommen till Italien, pt 2

Vi fixar lunch och jag gör ett tydligt statement: Jag kommer ringla lite pesto på min mozzarella. Jag vet att det är FEL men DET SKITER JAG I. Jag tänker göra det ändå OKEJ?! Syrran skrattar och skakar på huvudet. Jag säger att jag inte fattar grejen. Pesto är basilika och olja, båda är okej att ha på mozzarella så vad är problemet om de är ihophackade med varandra?

"Jamen… Kyckling är gott och pasta är gott, det betyder inte att man äter kyckling med pasta" förklarar syrran pedagogiskt.

"Va? Finns det ingen rätt som…"
"Nej."
"Men såndär vadheterdet pasta Alfr…"
"NEJ."

Sedan sa hon något om att nonna inte blir en cykel bara för att man sätter hjul på henne, någon i Italien populär referens på temat "grädde i carbonaran", denna fruktansvärda styggelse.

Jaja. Nänä.