Avsluten och uppbrotten

 

Fullmåne (typ) betyder PMS. Åtminstone sur och grinig och stör mig på allt och alla som kommer i min väg, mest på Make men även på Angela och då är det riktigt illa. Denna gång lite stolt över att jag har självinsikt och håller mig undan så gott det går. Just nu i badet med stearinljus och sista skvätten av Maria Åkerbergs badolja, den med rosmarin och lavendel. Inget vinglas dock. Jag har (egentligen) avslutat min Naproxenkur men har behövt en och annan tablett ändå. Märker att jag är lite rädd för att sluta helt, rädd för att det ska göra lika ont som då. Plus: Det är kanske inte så dumt att låta bli alkohol ett tag, jag är ju väldigt förtjust i vin. 

På väg till nyårsfirandet talade Make och jag om Ormens år och Hästens år. För honom blev 2025 verkligen ett orm-år, ett av livets med dramatiska skinnömsningar (är det ens ett ord?). Han sa att jag nog inte hade haft några stora förändringar för egen del, mer än de i hans liv som påverkar mig och jag höll med men tänkte på Äventyret. Mitt livs näst längsta förhållande tog slut. Jag har tänkt en del på honom nu i helgerna, instinktivt känt på mig att han tänkt intensivt på mig och att detta, att vi varken önskat varandra god jul eller gott nytt år det sista, slutgiltiga kvittot på att vi aldrig mer kommer ha kontakt med varandra. 

I helgen var Angela i samma stad som vår stuga, tillsammans med killen hon träffat. Vi var fram och tilllbaka till stan två rundor i ovädret pga spontanköpte en soffa på Mio. Just när vi nästan var framme på ön andra rundan ringde hon och jag förstod att hon behövde komma därifrån, så jag körde in en tredje vända för att hämta henne. Det blev till att snabb-värma upp gäststugan och handla lite extra middagsmat men nemas problemas. Det var inte så dramatiskt som jag befarat, men de hade kommit fram till att de inte skulle vara ihop och klart att hon bara ville därifrån då.  

Min gamla kompis (typ) Munter har hört av sig under ledigheten och undrat om jag gå en promenad. Jag har duckat. Var nöjd med att Munter runnit ut i sanden, vi har inte hörts på säkert två år, och blev obekväm när hon hörde av sig. Det vuxna vore att helt enkelt säga till henne att jag inte vill umgås, men jag förstår inte hur man ska säga det, och förklara varför, på ett sätt som är mindre sårande än att bara låta relationen självdö. Problemet med Munter är att varje gång jag träffat henne har jag känt mig helt dränerad på energi och började därför dra mig för att träffa henne. Bara tanken på några timmar med henne gjorde mig helt matt och på dåligt humör. Hon är alltid smådeppig och trött och har stort behov av att analysera och ventilera dessa båda omständigheter. Efter år av att finnas där, lyssna, peppa, stötta och låta henne dissikera sitt mående utan att någonsin visa något större intresse för mig eller mitt liv, kände jag en dag att jag inte orkade mer och slutade höra av mig. Hon hörde i o f s inte heller av sig så det känns rätt att säga att vi självdog. Jag har ingen som helst lust att sparka liv i vår relation igen, misstänker nämligen att hon har ett extra stort behov av att prata av sig och att det var därför hon ville ta en promenad, men har också ett molande dåligt samvete över min fega sorti ur hennes liv. Hur gör man? Hur är man någorlunda uppriktig utan att vara för taskig? Det är inte jag. Det är du. 

På tal om energitjuvar och dåligt samvete förbarmar vi oss över Makes kompis och hans pratkvarn till sambo. De kommer på middag på tisdag och jag bävar redan för hon är ännu värre än Munter när det kommer till att lämna en helt urvriden. Det är en hemlis för deras 12-åring att de ska separera. Pga diverse ekonomiska omständigheter behöver de vänta till i sommar någon gång men sedan kommer vi kunna börja umgås med bara honom. Han är trevlig. Hon är absolut snäll men hennes mun går precis non-stop. Ställer hon en fråga till en upprepar hon ens svar med en sekunds fördröjning, som för att bekräfta att hon lyssnar, tills man kommer av sig mitt i en mening. Då fortsätter hon prata om sitt igen, utan att reflektera över att hon inte ens fick svar på sin fråga.

Åhhhhh, fan vilket pissigt humör jag är på idag! Nu är badvattnet kallt, jag ska skölja ur inpackningen och gömma mig i sovrummet så att jag inte råkar bita huvudet av någon för att han inte gjort något jag tycker att han borde ha gjort. Tjingeling på er.

Elementen

 En smula ostrategiskt, visade det sig, att träffa Seglaren på nyårsdagen. Nog för att han firade själv i skogen, med att hugga ved och äta oxfilé, men han hade också tagit ”något glas vin för mycket” (hans egna ord) och gick förvisso ut starkt igår, det gjorde han absolut, men blev trött. Det blev inte ens någon tredje halvlek. Vi lekte några intensivt timmar, åt middag, jag tog disken (han har ingen maskin) och tänkte att det nog inte var så dumt att komma till sommarstugan i rimlig tid. När jag lämnade hans lilla gård snöade det stora, tunga flingor och innan jag ens passerat närmsta by behövde jag stanna vid vägkanten med varningsblinkers på. Det gick inte att köra fortare än 15 km/h, såg inte två meter framför bilen. Ringde Seglaren för att säga att jag kanske behövde komma tillbaka men han kollade någon regnradarsida och sa att om jag bara väntade 20 minuter skulle det värsta vara över, jag befann mig mitt i det röda området. Jag fick så klart gärna komma tillbaka, men vända när man inte ens ser var vägen går och det hade antagligen tagit mig 20 minuter bara att köra tillbaka.

Så jag tuffade på, bitvis nästan gråtfärdig när jag i princip bara kunde gissa var vägen var, livrädd för att bli stående. Efter ett tag slog det om till regn och barmark men jag avslutade starkt med att totalt köra fast i lera utanför stugan. De har grävt, fyllt igen och plattat till där vi brukar parkera. Jävla bilskrälle med framhjulsdrift men åtminstone framme och välbehållen, kunde tända en brasa i kakelugnen och senare krypa ner fullt påklädd under dubbla täcken. 

Nu ska jag snart se om jag får loss bilen med hjälp av några brädstumpar (det är väl så man gör?) och proviantera innan familjen kommer frampå eftermiddagen. Vi stannar till söndag, är planen. 

Mamma messade för en stund sedan, att min mormor dog imorse. Jag borde vara i alla fall lite ledsen men det fins inte mycket att vara ledsen över. Hon har gått på ren vilja hur länge som helst nu och jag väljer att tro att man återförenas med sina älskade när man dör så nu är hon och morfar, hennes stora kärlek,  tillsammans igen. Jag tyckte inte särskilt mycket om min mormor men när vi var barn, syrran, jag och vår kusin, tillbringade vi massor av tid på deras gård och då var mormor ändå en viktig person för oss alla tre. Under dagen ska jag försöka plocka fram några minnen från den tiden.  

Svärmor, del 18

 Hemma igen, sedan ett par dagar! Lediga från jobbet men dagarna är inte lediga för det. 

Sedan senast en veckan i norr, det gick faktiskt väldigt snabbt och fungerade utmärkt. Svärföräldrarna är ju, i motsats till vad svärmor vill ge sken av, måttligt intresserade av att umgås med sina barnbarn, så vi såg inte särskilt mycket av dem. Jag börjar tycka riktigt bra om svärfar. Han låtsas inte vara något han inte är, i kombination med att han är nyanserad, förnuftig och påläst. I bjärt kontrast till sin fru som alltid lyckas reta gallfeber på Make och mig med sina (politiska) åsikter. Alla får tycka olika så klart, men det är väl det där med ’nyanserad’ och ’påläst’ som saknas. 

Det vet du Lo, att SOCIALISM, det är det VÄRSTA som finns.

Både Make och jag har börjat luta mer och mer till vänster med åren, särskilt med tanke på vad som ligger i andra vågskålen så kära svärmor jag kan tänka mig en hel del som är värre än en ideologi som bygger på tanken att de som har det kämpigare i tillvaron ska få lite extra hjälp från de som inte har det kämpigt alls.

De är ju väldigt religiösa och jag ångrar att jag inte frågade henne vad hon tror att Jesus hade röstat på om han levt idag. Hade Jesus sagt ”Du där borta som har det jobbigt och svårt att få livet att gå ihop, det är viktigt att du får lära dig att kämpa lite extra och ta ett större eget ansvar för din situation.” Näee. Näee, jag tror faktiskt inte det.

Min ischiasnerv blev riktigt besvärlig. Vi befann oss på Pite Havsbad och jag bara grät och grät pga smärtan och maktlöshet, att varje litet steg var en utmaning. Bara att ta sig från rummet till frukosten var nästan omöjligt. När det blev lite bättre åkte jag till den lokala lilla akutmottagningen. Undersköterskan skulle precis säga till mig att komma tillbaka imorgon eftersom en ischiasnerv inte räknas som akut men hon såg hur ont jag hade, tårarna rann och jag sa Jag vet inte vad jag ska göra. Okejdå sa hon. Så nu är jag på en 14-dagarskur starka Naproxen och får därmed hålla mig till alkoholfritt till skaldjuren imorgon. 

Hemma har vi haft rätt kaosigt med grejer på fel ställe och allmän oreda. Hel dagen igår fixade jag, målade klart det vi kallar för bebisrummet i en varm, mörkrosa nyans. vi kunde bära tillbaka extrasängen, jag storstädade övervåningen som var smutsig, en runda till tippen och Erikshjälpen med ett stort lass grejer och nu blir det rummet ett tjejrum, med vanitystation och allt, utöver en extra sovplats för när vi har gäster och behöver stuva om eller när Bonus är på besök. Köket är klart. Jag är nöjd! Lite piff återstår men ska inte jäkta med det. 

Konsekvens och värk(an)

 Nu är vi i norr, hela familjen. Bor hos Makes syster och hennes döttrar. Tänkte det igår när vi kom, att det här är ett riktigt tjejhus. Vilket ideal ändå. Systern är inte den som sparat på krutet och efter separationen renoverade hon som hon ville ha. 

Min pappa brukar säga att gäster är som fisk, efter tre dagar börjar de lukta illa. Bo hos familj är väl inte riktigt lika illa men Som och jag som båda är lika introverta mår inte helt bra i att bo hos andra. Jag får nästan en lågintensiv panik av att inte kunna gå undan, inte kunna sitta med en bok och äta frukost i lugn och ro. De har en (liten) soffa. Vi har tre soffor/soffgrupper hemma. Det finns alltid någonstans att vara ifred. Jag märker att Son inte trivs heller, hans morgonrutin är viktig för honom också. Vi är så lika han och jag. Makes familj, han bror undantaget, är så kollektiva. Alla ska med, alla ska göra allt tillsammans och alla ska trivas så bra ihop. De trivs bra ihop för det mesta.

Jag plågas sedan ungefär en vecka tillbaka av en ischiasnerv. Det går upp och ner. Redan i tisdags var jag hos min underbara naprapat. Hon visade hur jag ska göra för att lugna nerven och när jag har möjlighet att göra de rörelserna blir det bättre, men idag var en riktigt dålig dag. På morgonen hade jag så ont att jag grät, jag som brukar säga att jag inte gråter av smärta. Det är också väldigt ovanligt att jag tar värktabletter men senaste veckan har jag snittat två om dagen. 

Naprapaten frågade om jag ägnat mig åt något ”lustigt”. Hon menade på att min åkomma är något som byggts upp under tid, det är inte en felaktig rörelse som är orsaken fast folk ofta tror det. Jag sa att jag inte kunde komma på något men senare började jag fundera på om det kan vara någon av alla övningar hos Seglaren, poängen med vissa av dem är ju att de inte är ergonomiska, så att säga. Jag har inte upplevt att jag inte känt mig bra i kroppen efteråt, men det var det enda jag kunde komma på. Inget jag ville dryfta med henne dock. Jo, jag har en kompis som…

Spridda skurar: På upploppet

Det är lite mycket nu. Jag ser redan fram emot ett glas vin i loungen på Arlanda imorgon.

Min underbara kollega Marie fyller 60 i mellandagarna och vi firar stort. 95 personer hade swishat och idag överraskade vi henne med fika och present, en flaska bubbel och presentkort på Misshumasshu. Det blir en riktig brakmiddag. Jag har styrt upp allt, fullt frivilligt och det är ju roligt men också en hel del att hålla i huvudet.

 

Även lite stressad över allt det sista som faller på plats hemma. Imorgon kl 9 kommer de med nya bänkskivan. Till dess behöver jag få av befintlig bänkskiva, vilket omfattar att dra ut ugnen för att kunna lossa skruvarna där. Make är redan i norr så Angela och jag får hjälpas åt bäst vi kan. Den väger bly, bänkskivan, så vi kommer nog få be elektrikern om hjälp med att lyfta av den imorgon. Jag har hittat en (överlycklig) kille som hämtar gamla bänkskivan inkl häll imorgon efter lunch. Han får den gratis, vi slipper besväret med att köra iväg den. Jagar hantverkare för att få fakturor. De måste betalas innan årsskiftet för att få 50 procent i ROT.

 

Imorgon åker vi norrut, barnen och jag. Vi ska fira jul hos Makes syster. Ingen har packat än och ikväll ska teamet ut och äta med den blivande 60-åringen. Överraskning nr 2. Hon har inte en aning. Guschelov för Angela som fått en diger att göra-lista för dagen. Hon ska bl a hjälpa barnen packa och i eftermiddag ska de komplettera med mössa och vantar. Igår berättade hon lite nervöst att hon börjat dejta någon och undrade om det var okej att han kommer och hälsar på när vi inte är hemma. Absolut! Det är en snickare, ett år äldre än hon, från samma kommun som Seglaren bor i och ser väldigt trevlig ut på bilden hon visade, faktiskt som en yngre version av Seglaren. För några ögonblick fick jag för mig att det kanske var hans son men insåg snabbt att det var för mycket som inte stämde. Jag är glad för hennes skull! Det är ju faktiskt så att hon redan pratar om att eventuellt stanna i Sverige efter att hennes uppdrag hos oss är avslutat.

 

I Italien är det sorgligt. Min syster behöver avliva sin hund. Det kommer ske idag eller imorgon, jag har inte velat fråga närmare, förstår ju hur ledsen hon är. Hunden är lika gammal som Son och det går inte längre. Jag lider med henne och hela familjen men de känner en veterinär som kommer hem till dem och gör det, så att hunden kan få somna in i lugn och ro på sin favoritplats.

 

Den lilla kurviga på Ekonomi har haft ännu ett 'bra snack' med PNG. Hon skriver på Teams och inleder med orden "Om du undrar något om lymfdränage är det bara att fråga." Då förstår jag vem hon pratat med. Tydligen ska man smeka igång sina lymfkörtlar i ljumskarna. PNG hade inte bara berättat utan även visat. Den lilla kurviga var halvt i chock.

 

PC&L del åtta

Stjärnorna som jobbar med ”människor, kultur och ledarskap” har utarbetat en ny policy för distansarbete. Detta har varit en laddad fråga sedan i somras när de senast gjorde samma sak, men lyckades göra det så luddigt att resultatet blev att olika chefer tolkade det helt olika, och det blev ganska orättvist mellan avdelningarna. Allt från fritt-blås-bara-jobbet-blir-gjort till absolut nolltolerans mot distansarbete.

Nu har det alltså kommit nya riktlinjer men bara vissa har fått dem presenterade för sig. Inget på intranätet. Min chef visste inte ens att ny policy var på gång. Massor av tissel, tassel, spekulationer och jag-har-hört-att.

Den lilla kurviga på Ekonomi är om sig och kring sig så hon hade fått en inofficiell dragning av insatt men ej namngiven källa. Enligt denna källa ska allt hemarbete, för samtliga på företaget, ansökas om i förväg, på samma sätt som vi ansöker om semester mm, genom tidrapporteringsystemet. Sedan upp till chefen om hen godkänner. 

Maximalt får man arbeta på distans fyra dagar av 20.

Att arbeta hemma är ingen rättighet man har, utan något som kan vara möjligt - om chefen går med på det.

Man får inte jobba hemma om man känner sig sjuk. Då ska man sjukskriva sig. 

Man får enbart arbeta från sitt hem. Mycket specifikt och uttryckligen: EJ FRÅN SOMMARSTUGA eller liknande.

Tydligen finns en ambition om att vi ska bli ett snöstormsföretag - ett företag vars anställda åker till jobbet även om det är snöstorm. Jag förstår inte riktigt poängen. Själv avskyr jag att jobba hemma men jag blir oerhört provocerad av att min arbetsgivare hittar på en massa regler som begränsar min möjlighet att göra det som jag finner lämpligt. Nu vet jag att vår chef kommer sluta högaktningsfullt i den nya policyn. Han kommer inte begära att vi ska ansöka och han kommer inte räkna dagar, men vi kommer få hålla väldigt låg profil när vi inte följer reglerna. 

För honom är det rätt illa. Han har hus i Spanien och har då och då jobbat därifrån en vecka. Det är det nog slut med tills vidare.   

Årets julklappar

Ja, hörni, här ligger man ångestframkallande mycket efter med allt vad julklappar heter men några bra grejer blir det ändå!

 

Switch nails! En kollega hade fixat naglarna så fint – trodde vi men visade sig att hon testat switch nails som man gör hemma. Man fäster en 'lösnaglar' (250 kr för ett set) med en tejp vilket håller i upp till två veckor. Finns i många olika färger, former och längder. Köper man till extra tejpbitar kan man återanvända samma lösnaglar flera gånger så jag slog till på ett set till mig själv, ett till Angela som jag vet vill fixa naglarna men tycker att det är för dyrt, och ett till min syster fast vi egentligen inte byter julklappar, tror att hon kommer uppskatta det.

 

Eto Wine! En kombinerad dekanter och förvaringsflaska för vin (det håller upp till två veckor). Urlyxig prisvinnande design. Inte billig, 200 eur med frakt, men en bra julklapp till svärföräldrarna.

 

De familjens yngre tjejer får namnhalsband. Igen. De fick förra året men "dålig kvalitet är aldrig billigt" och inom kort hade två av tre gått sönder med gråt och förtvivlan som följd. Båda önskar sig nya i julklapp och den här gången har jag köpt från svensk sida, för mycket mer pengar men då kan man åtminstone förvänta sig att det ska hålla.

 

För Make och mig blir det nog varken trumset eller diamatring. Den här köksrenoveringen har inte varit gratis så att önska sig en ring för en massa pengar känns lite tondövt. Jag önskar mig YSL Libre edp och eventuellt en ny sous vide, eftersom den förra jag hade gick i golvet. Inte jätteofta jag använde den men några gånger om året saknar jag den verkligen. Lill ska, efter mycket tjat, få ta hål i öronen. Vi höll emot länge men hon vill så gärna. Överväger också att hon ska få bli uppgraderad till en (strippad) iPhone, inga andra appar än ringa, SMS, Facetime, kamera och kanske typ Tetris. Hennes rosa knapp-Nokia med Snake och T9 kommer sluta fungera i februari, om vi inte byter operatör. Marinerar det fortfarande.

 

Annars är Den Magiska Korgen återkommande julklapp/födelsedagspresent till mina föräldrar som har allt. Jag har en korg som är perfekt för tre flaskor och när vi inte kommer på något som känns riktigt bra får de korgen med tre bättre flaskor vin, oftast champagne, i. Jag brukar fästa en etikett med smakbeskrivning och föreslagen pairing runt varje flaskhals. Korgen får jag med tillbaka hem.

 

Vad har ni hittat på för bra julklappar i år! Inspirera mig!