fredag 31 mars 2017

7+6

Man publicerar av misstag ett gravid-inlägg på andra bloggen. Nog för att det antagligen bara är pappa och farfar som läser där, men desto större anledning att ta bort det igen fort som tusan.

Det är väl f ö lite taskigt, att största enskilda anledningen till att jag tröttnat på andra bloggen är just pappa och farfar. Främst pappa. Jag tyckte att han var sååå jobbig för han skulle alltid kommentera minsta lilla inlägg när vi träffades, sådär som att han och jag hade en hemlighet ihop eller att man skulle bli imponerad över hur bra koll han har. Förstulna referenser med en blinkning och jag blev så trött. Oskyldigt i början men som droppar i pannan. Farfar likadan fast honom träffar jag inte så ofta och han är så gammal att jag liksom unnar honom det.


Hittills är det bara en (två) som vet om mitt tillstånd. Kompisen Lisa som varit orolig över att jag varit så trött. Jag fattade att hon typ trodde att jag var dödssjuk. Samt hennes kille, då'rå; Makes kompis. Annars har vi inte sagt det till någon. Nu tror jag ändå att det kommer gå bra, men jag kommer mig inte för.


Vecka 9 imorgon. (V)

onsdag 29 mars 2017

7+4

När man är gravid ska man ju bli "trög i magen". Vet inte vad det är i mitt fall men jag har varit så jäla risig i kistan (som det heter på fackspråk) senaste veckan. Antingen är det Lutinusen eller allt ingefärste jag häller i mig. Eller alla mackor på vitt sötat bröd. Jag har aldrig varit så trött på att äta mackor, älskar ju egentligen mackor, men nu vill jag aldrig se en macka igen. Å andra sidan är det typ det enda jag får i mig. Utom på lunchen för hittills (peppar peppar) har det gått hyfsat att äta vanlig lunchmat på jobbet, så ett mål mat om dagen får jag i mig i alla fall.

Åh, tänk när de här första 12 veckorna är till ända. Det blir skönt. Ser fram emot att få tillbaka mig själv, på något vis. Att kunna vara gravid på riktigt, inte såhär smyggravid som jag är nu. Snart bara tre veckor kvar. Det blir lagom till påsk!

Plötsligt händer det

Man är så mosig i huvudet och jag har tänkt att en vacker dag kommer jag göra bort mig (mer än vanligt) pga går på typ 10 procent av hjärnkapaciteten.


Nu hände det. Helt av en slump upptäckte jag att en fil jag skickat till en leverantör i uppstartsfasen innehöll en flik med alla köp vi gjort från förra leverantören, inklusive priser.

Mitt smala hopp är att mottagaren hos nya leverantören inte upptäckt blad nr 2. Hon är nämligen tämligen junior och emellanåt känns det inte som att hon är helt med i matchen. Jag bad henne radera mejlet och sa att jag ska skicka ett nytt inom kort. Det känns som lite 'gentlemen's agreement' att man tillmötesgår en sådan förfrågan. Men å herregud så pinsamt.

måndag 27 mars 2017

Woop woop


Jälar va' pigg jag är idag. Nästan så man börjar ana ugglor i mossen.

Förresten: Gröna vindrovor och digistivekex är grejen. Och att inte äta hela lunchen på lunchen utan spara en bit till eftermiddagen när man börjar bli hungrig igen.

Gravtest - Tips från smålänningen

En produkt som är helt orimligt prissatt är graviditetstest. Det är en superenkel teststicka monterad i en fullständigt onödig plasthylsa.

Inför att vi denna gång skulle få ett barn (till) surfade jag runt lite och det slutade med att jag klickade hem 20 st gravtest från Testlagret, för 179 kr totalt. Visst, då är det bara en sticka, ingen fancy plasthylsa men vad ska man med plasthylsa till? Det viktiga är ju att det visar rätt resultat. Vad kostar ett Clear Blue-test? 100 spänn? Går det inte 'på första försöket' har i alla fall jag blivit helt manisk med att testa. Oj, jag har lite ont i brösten och det är fyra dagar till mens, jag kanske är gravid  och om den tanken väl slagit rot måste jag testa. Nähä, det visade inget. Nä, men det kanske är för tidigt. Jag testar igen om några dagar. Jag har nog använt 10 av de där testen under hösten. Ett gäng den här senaste gången eftersom det i början bara visade svagt positivt och det nästan blev som en tvångstanke att kontrollera så strecket blev mer och mer framträdande.

Det var när jag var i Polen som jag insåg att det nog var lite mer än bara pms-bröst så sista kvällen där drack jag ett glas vitt vin och köpte sedan ett gravtest som visade ett svagt positivt resultat. Jag kan meddela att på polska gravtest har de en bild av en liten söt bebis på förpackningen. Det kändes ehm onödigt. Och dessutom ett väldigt komplicerat tillvägagångssätt: Kissa i en burk (ingick ej i testkittet men jag blev erbjuden en på apoteket), skopa upp c:a 0,5 cl med medföljande skopa. Använd inkluderad pipett för att suga upp några droppar och droppa fem droppar på markerad yta. Läs av resultatet.

Men billigt var det! Typ 15 kr. Då var det ändå fancy-varianten med plasthylsa!

7+2

Hela helgen har jag känt mig som klubbad. Mått illa, bara velat gå och lägga mig hela tiden. Gjort det. Somnat på sängen. Armen har domnat när Make kommer tassandes och frågar om han får ge mig lite soppa.

 I lördags var han med Son precis hela dagen. Jag orkade inte, laddade hela dagen för att orka fika med Lisa som planerat. Kändes lagom schysst mot make men han sa inget. Det gick jättebra att fika, sitta på tak-serveringen i solen med ett glas äppelmust och prata, men så snart jag reste mig och skulle hem, via mataffären, mådde jag asdåligt igen. Samma sak igår, och då skulle vi både på barnkalas och konsert på kvällen. Jag tog en Postafen innan kalasen och mådde faktiskt riktigt bra på den resten av dagen.

Innan sängdags åt jag ett rejält skrovmål, mackor och ägg. Kanske på grund av det, kanske tur, men så bra som jag mådde när jag vaknade imorse (och hittills idag) har jag inte mått på länge.

Nu måste jag preppa för ett möte efter lunch. Det är med en kollega som kommit in nyligen och jag håller på att bli tokig på människan. Man kan inte klicka med alla, så är det bara, och vi funkar verkligen inte ihop. Hon är så sjukt bossig, en sådan som totalkapar möten och styr med järnhand efter sitt eget tycke. Frågor/synpunkter ej välkomna. Ber hon om hjälp med något får man påminnelser morgon middag kväll tills det är klart, från dag ett.  Då blir jag motvalls. Tyvärr. Det är inte smickrande, men så är det.  Och hon blir ännu mer bossig.

fredag 24 mars 2017

6+6 - Ett litet hjärta

Tror jag var in och ut på fem minuter, åtta max. Hon ba': Hur mår du? Ja' ba': Sådär. Hon ba'. Okej. Hopp upp så ska vi titta! Privata läkare, alltså.

 Men ett litet foster fanns det och ett litet hjärta som slog. Otroligt. En liten klump på 9 mm. Hur kan man ens vara så liten? Den rörde sig inte, jag hade trott att den skulle röra sig men den var helt stilla. Om hon inte kunnat peka ut hjärtat så hade jag nog inte trott på att den levde.


Make var inte med. Jag har inte berättat för honom att jag skulle dit, ens. Det är nog lite konstigt, men jag kände på något vis att jag behövde göra det själv. Jag hoppas att han inte blir sur på mig för att jag inte sa något innan, men nu kan jag i alla fall ge honom en glad överraskning ikväll! Egentligen hade jag tänkt att vi skulle försöka äta lunch ihop, om det gick bra, så kunde jag berätta då, men han skulle från stan.