Konsumtionsbloggen

 Jag testade Hack you Closet. Idén är att man lånar (räddade) kläder som en stylist (påstår de) har valt ut åt en. Man får en låda med fyra plagg, har dem en månad, skickar tillbaka, får en ny låda. Jag ville väldigt gärna gilla det men det funkade inte. Efter två lådor från vilka jag inte använt ett enda plagg (dels för att vissa grejer var så fula att jag inte ville, dels för att de inte passade) sade jag upp prenumerationen. 

Men så blev jag här uppmärksammad på att det finns något som heter Sellpy och japp, ville så klart testa! Auktioner är inte min grej, jag vill gärna bara kunna köpa det jag vill köpa. Sellpy visade sig vara, som jag redan varit förberedd på, ett hie (som det heter på småländska) men ändå inte så svårt att hitta som jag varit inställd på. Jag lade till slut en order på åtta tio plagg varav vissa var skämmigt billiga. Hade kunnat köpa mer men närmade mig så smått tusenlappen och någon måtta får det faktiskt vara. Om det är hälften så bra som jag tror och hoppas blir det definitivt fler köp därifrån. 

Det blev två Benneton-koftor/cardigans, en vit och en ljust teal.

En H&M-klänning i hundtandsmönster och perfekt modell. Sökte på bara "hundtand" och fick upp sida efter sida. Det är ju fördelen med H&M, jag vet precis vad som passar mig därifrån. Ett säkert köp.

Tre (oj) vårkappor?! Herreminje, jag kunde inte välja och kanske är det ohälsosamt när det är för billigt men gillar jag dem inte får det bli Erikshjälpen. En gräsgrön i 60-talsmodell som nog faktiskt t o m ÄR från 60-talet med tanke på hur etiketten såg ut, en längre gammelrosa med krage i ett beige/mörkblårutigt mönster och en vit kortare modell från Promod.

En kortärmad vit sidenblus, en mönstrad ärmlös från Mango. Sämsta köpet var eventuellt en lång vit morgonrock i siden men... äh, jag vill ju vara en sådan som glider runt i sidenmorgonrockar! Måste hitta ett par högklackade slipintofflor med toffs! (skojar bara!)

I helgen blir det förhoppningsvis ett nyproducerat köp. Det börjar brännas med matbord till uteplatsen och där måste det bli perfekt för vi använder det så mycket och det ska hålla länge. Lobbar stenhårt för Himmelsnäs från Hillerstorp. Om man inte sett något finare eller rejälare på flera, flera år så kommer vi inte hitta något i helgen, det kan man vara säker på. 

Visualisera mera!

 Målbilder. Älskar vi inte målbilder? Jag gör det i alla fall. Pratar gärna om det också, det har trogna läsare kanske märkt ;-) 
 Min svärmor har ju sina sidor men en sak hon har rätt i är att Man ska uttala sina innersta önskningar för då slår de in. Jag tror hon är något på spåren där. 

Min målbild just nu är torsdag kl 10.45 då jag sätter mig i frisörstolen för en helrenovering. Klippåfärg och hela kångkarången. Ska bli vårigt blond, har haft nära min naturliga råttfärg i ett år nu. Trött på'at och tänker jobba så länge jag behöver idag för att kunna sluta 10.30 på torsdag och slippa ta upp datorn efter frissan. 

65 år senare

I april blir det ehmm... bodelning heter det väl inte när någon dör? Ni vet, såntdär. Efter morfar. Mamma har, och håll i er för Familjehistoria Deluxe nu, en halvsyster som är *trumvirvel* en månad yngre än mamma! Morfar var gift eller tillsammans med systerns mamma men träffade tydligen mormor, som då var 16 år, vid sidan av och båda blev gravida samtidigt. Mamma föddes och växte upp i ett litet, litet samhälle, mitt i småländska bibelbältet men hon visste aldrig att den andra tjejen, Lena, var hennes syster. Hon säger att hon hade det på känn men tanken fastnade inte. De jobbade tillsammans när de var tonåringar och då minns mamma att någon på jobbet skrattade över att de var så lika, och då hade någon annan i personalen hyschat. 

Morfar vägrade erkänna faderskap för mamma. Det var på väg att bli en process om det, när mamma var liten, men precis innan kom ett brev från en advokat i Eksjö, där morfar formellt erkände faderskapet. Något måste ju ha hänt där, eftersom han och mormor gifte sig och ingen av mammas syskon, som alla är ganska mycket yngre, hade en aning om att det fanns en halvsyster. 

Min gammelmormor, som dog för ungefär tio år sedan och som var mer som en mamma för min mamma än hennes egen mamma, berättade för mamma för ganska länge sedan att hon hade en halvsyster. Hon visade även brevet, där morfar erkände faderskapet för mamma och visade var hon hade lagt det för att mamma skulle ta hand om det sedan. När de städade efter gammelmormor ville mamma inte ta brevet, hon tyckte det kändes fel att liksom ta något, så hon lät det ligga i asken i byrån men senare, när hon kom på att hon ville ha det och letade efter det i byrån som hamnat i min mormor och morfars ladugård, var brevet borta och morfar stod som en hök över mamma för att kolla vad hon gjorde. 

Nu när de kallades till... ehhmm... bodelning? var mamma så lättad, för hon var orolig att det inte alls varit i ordning, att hon inte alls stått registrerad som morfars barn men nu är det då definitivt. Hon verkar inte ha vetat att det varit hur enkelt som helst att kolla upp via Skatteverket, utan gått och oroat sig. Jag sa att det antagligen var så att morfar skämdes över att han inte velat ta på sig faderskapet och att det var därför de bränt brevet. Klart att det inte är något man vill att ens barn ska veta. 

Hon visade i helgen morfars testamente där halvsystern står omnämnd. Det var första gången jag såg hennes namn och googlade fram en bild. En mycket stilig kvinna, elegant på en gruppbild med knytblus och välsminkad. Så långt ifrån min mamma men jag tycker ändå att man ser samma drag. Visade bilden för mamma som tittade på den, länge. Hon verkade inte ha tänkt på att man kan hitta bilder heller. 

Så sorglig historia, det där. Lena som växt upp utan sin pappa (men såvitt mamma vet med en närvarande styvfar), som antagligen undrat vad som hänt och (är vi övertygade om) morfar som haft dåligt samvete hela livet. Han var så snäll och omtänksam. Mamma och hennes syskon tror att det är mormor som förbjudit honom från att hålla kontakten, hon är sådan, men så ska man inte skylla på henne. Det har ändå varit hans ansvar. 

Sista rycket

 Sista veckan på jobbet, det känns som att jag står på ett skepp som både brinner och håller på att sjunka. Jag kommer hoppa precis när det säger blubb-blubb-blubb. Jag har 123 olästa mejl, varav många är sådana jag borde ha läst. Jag gör omvänt, när jag jobbar med något letar jag efter mejl som kan handla om det, istället för att läsa mejlen och handla därefter. Det är inge' bra men det är enda sättet om jag ska få något ur händerna ö h t. Alldeles nyss skrev jag ordet "pågår" och stirrade på det i fem tio sekunder, osäker på om det stavas så eller inte. Jag var tvungen att ljuda mig igenom det flera gånger för att vara säker. Tyckte det såg fel ut och hjärnan strejkade. Jag tror inte att jag hade pallat mycket mer men nu allt fokus på det som behöver stängas.

Stackars kollegorna pratar om REACH/ROHS-utskick som ska göras till samtliga leverantörer och helst jagas in påskrivna till sista april, ovanpå allt annat som brinner. Jag fick avisering om en prisökning i fredags, 56 000 EUR upp, på en enda artikel, årligen. Det är inga roliga tider att jobba med inköp. Antingen drar priserna iväg, eller ledtiderna, eller båda. Eller så ligger ens grejer på en båt i Suez-kanalen.

Om jag känner så här nu, hur kommer mina kollegor känna när de öppnar datorn på tisdag morgon och de är två strateger istället för tre men som borde varit fyra? Försöker att inte tänka på det men han som är teamlead har låtit sådär spänt raspig på rösten, som folk gör när de försöker hålla ihop men inte riktigt vet hur det ska gå till.

High-five

Man ska inte ropa hej osv, men Make hade telefonmöte med sin pappa och syster tidigare idag och sken som en sol efteråt. High-five med mig. Vi har nästan hela inne på den där motsvarande Trissvinsten och flera år tidigare än vi vågat hoppas på. 

"Jag gör en short list på hus på Österlen då. Ska bara ringa nya jobbet och säga upp mig först." säger jag när han gör sig klar att åka till jobbet. Det har varit lite av vår målbild, hus i Skåne. Visst, säger Make, men du behöver inte köpa något innan jag hunnit tycka till.
Jag tänkte att jag kan köpa två, säger jag, så kan vi välja sedan vilket vi vill använda. 

Det här har jag tittat på många gånger och hade snudd på kunnat köpa osett. ÄLSKAR DET. Kolla FÖNSTRET och tänk en skön soffa på verandan där man kan tillbringa en regnig dag med bok och kaffe. Drömmigt! Plus att jag gillar det där med flera "lägenheter", att hyra ut när man känner för det eller kunna ha gäster mer flexibelt.

https://www.hemnet.se/bostad/villa-10rum-hammenhog-osterlen-simrishamns-kommun-sodergardavagen-68-17264259

En del om en del

 * Jag tror att jag fått någon sorts aha-upplevelse om alltings jävlighet för kvinnor. Jag har så klart alltid vetat att kvinnor dragit det korta strået i världen, men det hänger över mig nu på ett jävligt obehagligt sätt, som det inte gjort tidigare. Jag kan inte släppa det. Jag ligger vaken på nätterna och är arg över hur kvinnor som är helt överlägsna män på alla (utom möjligen att lyfta tunga saker och slåss) konsekvent blir illa behandlade över hela världen, behandlas som djur. Vi har pratat om det några kvällar nu, på tal om äckel-Göran och jag fattar inte att det är likadant vart man än kommer i världen. Kvinnor drar lasset men blir kontrollerade, misshandlade, våldtagna, dödade och skuldbelagda av män.

* Som tidigare skrivet, men jag tänker så mycket på vad vi ska göra när vi blir på riktigt grön kvist, och det jag längtar mest efter med att (insh'allah osv) bli förmöööögen är att kunna hjälpa organisationer som hjälper kvinnor och barn. Det finns så många som kan göra så mycket om de får lite extra - jag läste genom Gömda Kvinnor om en kvinnojour som var så glada för att de fått ett stipendium och de skulle göra så mycket med de där pengarna. Hur mycket? var jag ju ytterst nyfiken på. 10 000 kronor! Då fattar man hur små medel de har, när 10 000 kronor blir en sådan skräll. Jag ser fram emot att göra skillnad och är glad att Make känner som jag. Han blir också så illa berörd. Jag är glad att han blir illa berörd.

* Igår fick vi höra att en ytlig bekant/granne en bit upp på gatan förlorat sin bebis under förlossningen nyligen. Vi satt i soffan, höll hand och snyftade över livet som tog slut innan det börjat och hur tacksamma vi är för våra två friska välmående. Fy fan. 

* Jag drömde om morfar inatt, att vi var hos dem på lunch och så var mamma sur på mig för att jag missat att det var hans födelsedag. "Han blev så besviken över att du inte hade med en present" väste mamma och jag tänkte Just det! 14 april! Han fyller ju år! Det knäppa med drömmen är att om du frågat mig i vaket tillstånd när morfars födelsedag var hade jag svarat Någon gång i april tror jag men i drömmen visste jag hundra datumet. Märkligt. När jag vaknade kände jag, för första gången sedan han dog, att jag saknar morfar och har varit lite sorgsen över det idag på förmiddagen.

Allan

 Min numera favoritkollega Allan, som jag handen på hjärtat tyckte rätt illa om första året på jobbet. Jag tyckte att han var en snackpelle och föreföll rätt korkad men, får man säga till Allans försvar, han var på helt fel plats - nu är han på helt rätt plats och är allt annat än en snackpelle.

Igår kom Allan in på min rum, stängde noga dörren om sig, såg mig djupt i ögonen och sa med darr på rösten Fan Loppan, jag... jag... jag skulle vilja krama dig men det får man ju inte så... Helvete, jag kommer sakna dig! Inte bara för att det kommer bli kaos här när du försvinner men du är en så jävla skön person. Man kan flabba med dig.

Det finns väl andra här som du kan flabba med sa jag och han kontrade med Vem då? Säg en enda!
Nä, visst. 

Så sa jag att jag kommer sakna honom också, för det kommer jag. Jädra pandemi för jag gillar att kramas med Allan. Det är en jädra stilig karl, det där. Lång, bredaxlad silverräv med snyggt skägg men jaja, pandemi och grejer så vi fistbumpade istället.

Det var inte bara därför han stängt dörren utan för att tacka mig för ett jobbsökartips jag gett honom, och som visat sig effektivt. Han kom direkt från ett tvåtimmarssamtal med en rekryterare och det hade känts "jävligt bra".