* Jag tror att jag fått någon sorts aha-upplevelse om alltings jävlighet för kvinnor. Jag har så klart alltid vetat att kvinnor dragit det korta strået i världen, men det hänger över mig nu på ett jävligt obehagligt sätt, som det inte gjort tidigare. Jag kan inte släppa det. Jag ligger vaken på nätterna och är arg över hur kvinnor som är helt överlägsna män på alla (utom möjligen att lyfta tunga saker och slåss) konsekvent blir illa behandlade över hela världen, behandlas som djur. Vi har pratat om det några kvällar nu, på tal om äckel-Göran och jag fattar inte att det är likadant vart man än kommer i världen. Kvinnor drar lasset men blir kontrollerade, misshandlade, våldtagna, dödade och skuldbelagda av män.
* Som tidigare skrivet, men jag tänker så mycket på vad vi ska göra när vi blir på riktigt grön kvist, och det jag längtar mest efter med att (insh'allah osv) bli förmöööögen är att kunna hjälpa organisationer som hjälper kvinnor och barn. Det finns så många som kan göra så mycket om de får lite extra - jag läste genom Gömda Kvinnor om en kvinnojour som var så glada för att de fått ett stipendium och de skulle göra så mycket med de där pengarna. Hur mycket? var jag ju ytterst nyfiken på. 10 000 kronor! Då fattar man hur små medel de har, när 10 000 kronor blir en sådan skräll. Jag ser fram emot att göra skillnad och är glad att Make känner som jag. Han blir också så illa berörd. Jag är glad att han blir illa berörd.
* Igår fick vi höra att en ytlig bekant/granne en bit upp på gatan förlorat sin bebis under förlossningen nyligen. Vi satt i soffan, höll hand och snyftade över livet som tog slut innan det börjat och hur tacksamma vi är för våra två friska välmående. Fy fan.
* Jag drömde om morfar inatt, att vi var hos dem på lunch och så var mamma sur på mig för att jag missat att det var hans födelsedag. "Han blev så besviken över att du inte hade med en present" väste mamma och jag tänkte Just det! 14 april! Han fyller ju år! Det knäppa med drömmen är att om du frågat mig i vaket tillstånd när morfars födelsedag var hade jag svarat Någon gång i april tror jag men i drömmen visste jag hundra datumet. Märkligt. När jag vaknade kände jag, för första gången sedan han dog, att jag saknar morfar och har varit lite sorgsen över det idag på förmiddagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar